Kan gymnasielärare lära sig något på en lågstadieskola?

De elever som var våra guider på skolan. Foto Mikael Bondestam

De elever som var våra guider på skolan. Foto Mikael Bondestam

Jag befinner mig med LR och DIU (Datorn I Utbildningen) i London på väg med tunnelbanan österut mot en primary school i en Londonförort. Helst skulle jag vilja besöka någon skola som har samma åldersgrupp som jag undervisar i, alltså gymnasiet. Denna primary school har elever i åldersgruppen 4-10 år. Medan jag promenerar från tunnelbanestationen mot skolområdet så funderar jag på om jag verkligen kommer att få ut något av detta besök.

Så fel jag har! Detta besök var den verkliga behållningen av resan till London. Här följer tre axplock av vad jag fick lära mig.

Lärdom 1

I första skolsalen vi kom in i vid vår rundvandring pågick en lektion i matematik. Läraren stod framme vid en smartboard som var ihopkopplad med elevernas iPads. Läraren hade förberett en del frågor. Först plockade han fram frågan på smartboarden och bad eleverna skriva ner sina svar på sina iPads. När eleverna skrev kom deras svar fram på lärarens smartboard och han började genast sortera svaren. Han rörde alla elevers svar på smarboardens touchskärm, så det var ingen elevs svar som inte uppmärksammades. Om du tittar på bilden här så ser du att alla svar har en liten färgad symbol med elevens namn i mitten. När alla elever hade svarat på en fråga, man höll just då på att öva på att avrunda tal, så började läraren föra en klassrumsdiskussion över både de svar som var korrekt och de svar som var fel. Man diskuterade varför ett visst svar var rätt och varför ett svar var fel och varför man kanske hade kommit fram till just detta svar. Man kanske kan tycka att det var lite tufft att även diskutera de svar som var fel när alla kunde se vilken elev som hade svarat.

Skolans måtto var “Only my best is good enough for me”. Så skolan hade som strävansmål att alla gör så gott de kan och att man kan lära sig lika mycket av att förstå varför man svarade fel en gång som att man svarade rätt någon annan gång. Så kanske det kan vara så att det bara är en vanesak att diskutera varandras fel och vad man kan lära sig av det.

Förutom rena matematikfrågor diskuterades även vad man hade för strategier för att lyckas med avrundning av tal (se bilden) och även vad man hittills hade lärt sig i matematiken det läsåret.

Smartboard där matematikläraren hade förberett en del frågor. Elevernas svar dök upp ett efter ett. Foto Mikael Bondestam

Smartboard där matematikläraren hade förberett en del frågor. Elevernas svar dök upp ett efter ett.      Foto Mikael Bondestam

 

 

Jag älskade detta sätt att jobba med matematik. Inte en lång föreläsning av läraren och sen räkna enskilt var och en i sin egen bok. Här var hela klassen med och svarade och allas svar kom fram på smartboarden. Ingen behövde sitta med något tal i sin bok och förgäves vänta på hjälp medan en stressad mattelärare rusar runt och försöker hjälpa till. Jag ska försöka kopiera denna mattelärares sätt att använda digitala verktyg i min undervisning.

Lärdom 2

Turen runt på skolan fortsatte med våra två utmärkta guider som bestod av två elever i tioårsåldern.

Nästa klassrum var en trång datasal med trettio datorer och en elev vid varje dator. Framme i ena kortändan av datasalen stod läraren framme vid en stor touchskärm modell smartboard.

Elever som startar en lektion med att hämta information till sin berättelse. Foto Mikael Bondestam

Elever som startar en lektion med att hämta information till sin berättelse.                              Foto Mikael Bondestam

Klassen skulle skriva en berättelse om grottmannen Stig. Läraren hade förberett en skärm där hon samlat bakgrundsinformation till berättelsen. Eleverna tittade var och en igenom informationen och skulle sen fundera ut vad de ville skriva om. Efter detta skulle de vända sig till den elev som satt närmast och diskutera olika förslag på berättelser. Ljudvolymen i den lilla datasalen med trettio elever blev då enorm. Jag kunde inte undgå att fundera på hur läraren skulle lyckas få tyst på klassen i detta skede och få tillbaka fokus på sig själv längst fram i datasalen.

Plötsligt klappar läraren i händerna. Klapp klappklapp… eleverna svarade klapp klappklapp.

På mindre än en sekund var alla elever vända mot läraren och med fullt fokus på vad hon skulle säga härnäst.

Fantastiskt! Men när jag konsulterade mina grundskolekolleger så sa det att detta gör man i Sverige också och att det finns massor med varianter på denna metod. För mig var dock detta en nyhet och jag förstod i denna stund hur mycket jag har att lära av alla grundskolelärare.

Lärdom 3

I strategier för att lyckas med att inför IKT på en skola ingår lärare som jobbar som fortbildare för andra lärare, rektor som jobbar aktivt för att strategin ska genomföras. Inte tvång men förväntan på att lärarna använder eller börja använda de digitala verktyg man kommit fram till att skolan ska använda. Bättre med få digitala verktyg som man blir experter på än duttande hit och dit med en mängd digitala verktyg.

Här är en kort film med en intervju med rektorn på Benhurst Primary Scool producerad av DIU redaktion.

Här är en kort film med en intervju med rektorn på Benhurst Primary Scool producerad av DIU redaktion.

Länk till film med intervju av rektorn på Benhurst Primary School

Jag kommer aldrig mer att tycka att det är sämre att besöka en grundskola än en gymnasieskola bara för att jag råkar vara en gymnasielärare. Att besöka andra skolor, oavsett om det är en grundskola eller gymnasieskola, oavsett om det är i London eller grannskolan ett par hundra meter bort från min egen skola, är oerhört givande och en av de bästa fortbildningar man kan få.

 

 

 

Framtidens Läromedel dag 2

Här är det många nya spännande föreläsningar. Jag hade sett fram emot att få lyssna på John Steinberg som talade om konsten att lyckas med digitala verktyg i skolan – vägen till Flow. Men då det var riktigt mycket folk här vid vår monter, vilket var jättekul, så jag missade den spännande föreläsningen.  Mina kollegor som också är här, men i egenskap av deltagare i konferensen, var riktigt upplyfta av Steinbergs föreläsning.

Jag bestämde mig för att gå på föreläsning som heter Sigtunaboxen – 3 fokusområden för en framtidssäkrad skola, föreläsaren där heter Lars Sundberg. Han berättade om hur arbetet gick till när de implementerade IKT i Sigtuna kommun. Det som var riktigt intressant att höra var hur viktigt det är med kompetens, för det spelar ju ingen roll om alla elever och lärare får en dator eller iPad, om ingen vet hur man ska använda dem. Då blir det ju fullständigt bortkastade pengar. Sundberg visade siffror på detta där man kunde se att kompetens tog upp 60 % av kakan, utrustningen tog upp 20 % och teknik samt system tog upp respektive 10 % av kakan. Det som alltså är avgörande för en kommun att utvecklas inom IKT är just kompetens men framför allt att man måste börja med att få med sig politiker och rektorer innan man påbörjar arbetet med lärare och elever.

En annan intressant aspekt var att Sundberg tog upp vaktmästaren och hur viktig hen blir och att man även måste erbjuda vaktmästaren kompetensutveckling inom teknik. Processen de har genomgått i Sigtuna kommun har varit lång och Sundberg poängterade att det faktiskt måste få ta tid och att IKT inte är något man får in över en dag. Jag fick en klar bild av hur man ska lyckas in sin egen kommun och det handlar om att undervisningen systematiskt måste förändras utifrån de faktiska behoven eleverna har. Vidare pratade han om vikten av kollegialt lärande och vetenskapligt beprövade metoder. Eleverna är ju de som ska vara i fokus och IKT och ett systematiskt arbete med IT i undervisningen leder till att alla elever ska få skickliga lärare, få kunskaper om framtidens kunskap och förmågor, eleverna ska kunna äga sitt eget lärande, de ska även få högre kunskaper i alla ämnen samt att alla elever blir inkluderade oavsett stödbehov.

Slutligen berättade Sundberg om hur detta arbetssätt ökat måluppfyllelsen för årskurs 9:ornas betyg.  Ja, vad ska man säga Sigtunaboxen verkar vara en framgångssaga.

Framtidens läromedel

Står i montern för Lärarnas Riksförbund idag på konferensen Framtidens Läromedel. Superkul att få göra något annat ibland.

Har idag lyssnat på en av föreläsningarna på dagens konferens. Det finns så många bra och intressanta föreläsningar, det var svårt att välja men jag valde tillslut en TeachMeet föreläsning med Jessica Paulsson om hur man kan använda olika appar i sin undervisning. Det handlade mycket om hur vi ska utnyttja elevers kreativitet i undervisningen men även ge utrymme för att vara mer kreativa både för läraren och eleverna.

Som lärare vill man gärna få variation i sin undervisning och jag fick en massa idéer om hur jag kan börja prova några av apparna med mina elever redan nästa vecka. Jag ska besöka Etnografiska med mina årskurs-ettor på gymnasiet och kommer då att använda en funktion i kameran på iPad:en som heter Timelaps. Jag hade ingen aning om att denna funktion fanns så det var riktigt spännande. Med den funktionen kan man skapa roliga filmer och jag kan låta eleverna själva vara ansvariga för dokumentationen av museibesöket och vi kan använda materialet för att arbeta vidare i klassrummet. Vill man vara riktigt avancerad kan man ladda ner appen iMotion som ger fler möjligheter än bara kameran.

Andra appar som presenterades var bl a iMovie och Puppet Pals 2 som är utmärkta för att få elever att våga göra muntliga presentationer. Appen GarageBand kan elever skapa musik och i BookCreator kan elever göra presentationer på ett mer roligt sätt.

Trots att föreläsningen riktade sig till elever i yngre åldrar känner jag att jag kan använda många av apparna och sättet att arbeta med dem även med äldre elever. Jag tror nämligen att all form av kreativitet kan få den annars så allvarsamma miljön på gymnasiet att bli mer avslappnad och lite roligare utan att tumma på kunskapskraven och det seriösa.

Som sagt, denna typ av föreläsningar får en lärarhjärna att gå på högvarv och idéerna bara snurrar runt i huvudet och man önskar att man hade möjlighet att ta in allt. Jag tror jag börjar med Etnografiska så får vi se vart det leder mig och mina elever.

Digitalisering av skolan och analoga bokmässor

Bok- och biblioteksmässan har över tid vuxit till att kanske bli ett av de största fortbildningsarrangemangen för Sveriges lärare. I och med att digitaliseringen av den svenska skolan nu också är något på allas läppar så har inslagen om just digitala läromedel ökat kraftigt på mässan. Det gäller allt från vad som visas i läromedelsförlagens montrar till vad som diskuteras på stora som små seminarium.

Lärarnas Riksförbund har sedan några år ägnat en särskild uppmärksamhet åt dessa typer av frågor, något som inte minst synts genom de två större rapporter förbundet gjort, den första från våren 2013 – ”IT i undervisningen” – och den senare från nu i våras – ”Med hela världen i klassrummet” som var en kvalitativ uppföljning av den tidigare kvantitativa undersökningen.

Ett perspektiv Lärarnas Riksförbund har velat lyfta genom dessa undersökningar, och då i synnerhet den senare av de två, är vad IT-resurser kan innebära för lärares undervisning; vad är det IT kan bidra med som andra läromedel inte kunnat erbjuda på samma sätt tidigare?

Detta är en intressant utgångspunkt att ta. Jag har under årets bokmässa deltagit vid ett flertal seminarier, lyssnat på föredrag och besökt montrar med detta som utgångspunkt och en sak jag slås av är att den diskussion som förs om vad IT kan innebära för skolan och undervisningen i mycket stor grad handlar om vad eleverna ska göra med dessa resurser. Det handlar om hur de kan arbeta själva med uppgifter, hitta information, ta del av undervisning på distans, diskutera i olika forum, följa processer i arbetet, publicera sig ”på riktigt” och mycket mer därtill.

Detta är inget fel i sig, många av dessa upplägg och uppgifter tycks vara uppskattade av eleverna och de bidrar med variation som kan höja motivationen och liknande. Det är dock intressant att reflektera över detta. Ett centralt resultat från forskningsprojektet Unos Uno var att en framgångsfaktor för IT-satsningar i skolan, avseende elevernas kunskapsresultat, är att de inte lämnas ensamma i sitt lärande utan att de har en närvarande och aktiv lärare. Det är också ett huvudresultat från Myndigheten för skolutvecklings kunskapsöversikt om effekter av IT i skolan, att bäst effekter nås när IT-resurser används i pedagogiskt sammanhang som är planerat av läraren. Det vill säga att läraren har en idé om i vilket syfte berört läromedel eller resurs ska användas och vad ska bidra till att uppnå för kunskaper hos eleverna.

Det här kan i allra högsta grad låta trivialt för vilken lärare som helst, men det är ändå intressant att ha som utgångspunkt när man diskuterar digitaliseringen av skolan.

I ett seminarium som Lärarnas Riksförbund höll på digitala torget under mässan lyftes några exempel på digitala lärresurser ur perspektivet vad de kan bidra med till lärares undervisning, som särskiljer dessa från andra lärresurser eller läromedel. Fyra exempel användes. Det var Google Earth, Gapminder, Pasco och Vizualisation Table.

De egenskaper som just dessa resurser har gemensamt, men som särskiljer dem från analoga läromedel, är att de hanterar enormt stora mängder data samtidigt som de också erbjuder lättillgängliga och intuitiva verktyg för att hantera, bearbeta, analysera och visualisera denna data. Detta är mycket användbart i lärarens undervisning, där läraren kan använda dessa för att visa eleverna hur analyser görs, utforska olika samband samt därigenom också bredda elevernas förståelse och färdigheter i berörda ämnen.

Möten och människor på bokmässan

Senast jag var på bokmässan visade almanackan 1998. Det som mötte mig när jag traskade in på Svenska mässan i Göteborg i torsdags var något helt annat än det jag upplevde då, förra seklet. Om det då 1998 var just en mässa med böcker var årets mässa mer en mässa för möten. Det som händer när man skapar en mässa med fokus på seminarier, berättelser och möten är ju att det drar till sig människor som tycker om just det med möten. Jag upplever Almedalsveckan på samma sätt, att när människor som tror på mötet mellan människor möts, det är då stordåd utvecklas.

Jag hade glädjen att kunna strosa runt på förmiddagen och möta människor spontant. Många av mina vänner som jag lärt känna genom åren via konferenser men också via t.ex. Twitter var där och jag råkade stöta på en och annan av dem i vimlet. Att jag valde att dricka mitt förmiddagskaffe tillsammans med Håkan Fleischer, doktor i pedagogik, är självfallet inte helt oväntat då vi skriver en bok tillsammans som handlar om mötet mellan oss, en forskare och en praktiker, om teori och praktik i skolans digitalisering.

Efter lunch hade jag ett fullspäckat seminarieprogram. Jag började med att själv stå på scenen i en seminarielokal tillsammans med Marcus Anders, konceptansvarig för digitala lärverktyg på Gleerups. Vi pratade om delamedsig-kultur och i grunden handlar det ju om mötet mellan människor. Mitt och Marcus samarbete grundar ju sig också förstås i ett möte mellan oss, jag som läraren och användare av läromedel och Marcus som utvecklare med chans att förbättra och förändra läromedel.

När jag pratat klart gick jag för att lyssna på Ulrika Jonsson, finalist i Guldäpplet nu i höst, då hon pratade om ”ord, böcker, pennor, papper, lego och appar när Södertäljes elever skriver sig till läsning” på Digitala torgets scen. Ulrika berättade om ett projekt som hon drivit i egenskap av specialpedagog på pedagogiskt centrum i Södertälje. Hon berättar om häftiga saker som att barn som ingen trodde skulle kunna lära sig läsa faktiskt kan det nu, att lärarna har varit mycket nöjda och att man har kunnat se högre resultat på NP i svenska år 3. Hon berättar vidare om hur de arbetat tillsammans och hur de delat med sig av tips lärare emellan. Jag gissar att detta projekt har skapat många chanser till möten mellan lärare i kommunen, möten som fört skolan framåt. Förmodligen har det med detta sätt att jobba också skapat nya typer av möten mellan elever och mellan elever och lärare. Vill man läsa mer kan man göra det på: http://writetoreadmedipads.wordpress.com/

Jag stannar vid scenen på Digitala torget för i nästa programpunkt ska Anna Karlsson och Kristina Juter prata på temat ”Matte som framtidens läsning”. Anna är en av mina tidiga förebilder i tänket runt digitaliseringen av skolan då hon blev utsedd till Europas mest innovativa lärare redan 2010. Kristina Juter är biträdande professor i matematikdidaktik på högskolan i Kristiansstad och mötet mellan dessa kvinnor resulterade i att de valde att titta på hur elever lär med hjälp av ett mattespel. Eleverna blev snabbare på matte och hade dessutom roligt på lektionerna visade de sig. Anna och Kristina berättade om erfarenheterna om undersökningen och skillnaderna mellan att räkna i traditionell mattebok/stencil och att räkna i en app. Vill man läsa mer om spelet kan man gör det här: http://www.mattebageriet.se/

Efter dessa två seminarier hade jag bokat en kaffestund med Victoria Struxjö från Skolsmedjan i Varberg http://skolsmedjan.wordpress.com/, hon om någon är ju bra på möten mellan människor och har insett mötets kraft i egenskap av arrangör för #afkvarberg som är en verklig mötetsplats (AFK står för ”Away From Keyboard”). Om man bestämmer möten med sådana som Victoria och för all del förmodligen mig också får man en massa möten på köpet. Vid denna kaffestund dök Daniel Lundqvist, ansvarig på NAV som är en ”möteplats för social innovation och samhällsentreprenörskap” http://www.nackavarmdo.se/, upp för lite laddning av telefonen och några samtal. Det kändes om det mötet skulle kunnat fortsätta hela dagen men jag var tvungen att resa mig och gå eftersom jag skulle lyssna på Patricia Diaz som skulle prata om ”Flipped Classroom – vad, varför och hur?” på scenen i Molnet. Flipped classroom är i mångt och mycket ett sätt att skapa förutsättningar för möten mellan elever och lärare men också mellan elever och elever. Tanken är att med hjälp av olika metoder minska andelen envägskommunikation i klassrummet för att på det sättet frigöra tid för det viktiga mötet mellan lärare och elev samt att ”göra skolan värd att gå till”. Patricia lovade att dela med sig av sin presentation med alla värdefulla länk- och verktygstips via sin sida: http://www.patriciadiaz.se/ . Patricia avslutade med att säga att ”allt hon lärt sig har hon lärt sig på Twitter” vilket får mig att igen tänka på hur viktigt det är med att vi behåller och utvecklar den fina dela-med-sig-kultur som vi startat i skolsverige.

När Patricias seminarium var slut var det min och Marcus (från Gleerups) tur igen att prata om just dela-kulturen. Vår presentation har vi förstås delat med oss av: http://prezi.com/hbesd8yky2w1/molnet-25-sep-2014-helena-kvarnsell-marcus-ander/ och i den kan man läsa om hur, vem, vad och varför vi ska dela med oss. En av våra uppmaningar är faktiskt att man ska dela med sig av sina vänner och kollegor för att på så sätt skapa fler chanser för möten.

Under kvällen hade jag förmånen att få äta middag med en massa skolmänniskor, alla pratsamma, optimistiska och bra på just möten. Det var en trevlig stund som gav nya tankar i alla banor.

Tack bokmässan för en trevlig dag.