Uppror mot pseudo-pedagogisk dravel?

“Keep an open mind –
but not so open that your brain falls out”

Richard Feynman

 Han är sin kommuns starke man, någon som för ett par millennier sedan hade fått ett eget stenröse att vila i vid sitt frånfälle. Han har något viktigt att förtälja och för att understryka detta finns budskapet även svart på vitt i en power point-presentation bakom honom.

 ”Makt ger lust att lära”

 Jag finner detta mycket intressant. Han upprepar denna fras om och om igen. Ge eleverna makt så lär de sig också. Oundvikligen, ohjälpligen, utan tvekan i evighet, amen.

 Jag frågar honom vilken forskning/undersökning han vilar detta påstående på. Det motsäger ju trots allt själva idén med att lära sig saker – nämligen att det förefaller vara precis tvärt om: lust att lära kommer från en vilja att skaffa sig makt. Makt över och förståelse för sin miljö och omgivning så att man kan klara sig i den. Att redan ha den makten kan ju, tja ha en rent kontraproduktiv verkan då vi av naturen inte tenderar att slösa resurser på något som är onödigt.

 Det visade sig att denne kommunale anförare inte hade något att luta sin tes mot. Han hade mol allena suttit på sin kammare och funderat ut detta själv. ”Jag tror att det är så”, sade han.

 Ett faktum viktigt att kommunicera i de flesta sammanhang: är det något jag bara tror eller finns det fakta att luta sig mot. Tydligen inte när det gäller utbildning, vilket skänker åtminstone mig en mörk och obehaglig känsla. Utbildningsväsendet, det som i mångt och mycket står för bevarandet av vår gemensamma kunskapsbank har under hela min tid som lärare varit en tummelplats för pseudo-pedagogiska guldgrävare med mer eller mindre påhittade idéer om hur människan lär sig och hur vi borde lära ut.

 Jag förnimmer begynnelsen till ett uppror mot dylikt dravel. Det gläder mig. Samtidigt går mina tankar till det fåtal lärare som under dessa mass-indoktrineringstillfällen räcker upp handen och protesterar och vid nästa väckelsemöte kanske finner sig ombed att vara någon annanstans ”för att inte förstöra stämningen”, som om det verkligen är fråga om stämning istället för konsten att lära ut.

 

 

Kommentarer (2)

  1. timp skriver:

    Detta är inget skämt. Det låter som födelsen på ytterligare en skolplan av Staffanstorps kaliber: den som var så idiotisk att den nådde ända fram till skolsidan i der Spiegel (den tidskrift som Europas toppar läser). Totalitära regimer kommer till på detta sätt: lyckas man bara smuggla igenom den grundläggande lögnen utan att någon protesterar blir allt rätt som förut varit fel. Du kan till och med bevisa att 2+2=5 (1984).
    Sanningen, som du skriver, är att kunskaper och viljan att lära sig leder till makt, eller åtminstone till mindre maktlöshet. George Orwell hade helt rätt när han skrev “all makt korrumperar och den absoluta makten korrumperar absolut.” Törst efter kunskap leder till civilisation, törst efter makt leder till brutalitet.
    Den episod du berättar om är helt harmlös när fel person säger fel sak vid fel tillfälle. Inget händer. Kanske faller i glömskan vid första tugget av den trerätters businessmans lunch som kommer direkt efter. Men kan du tänka vilka konsekvenserna blir om rätt person säger fel sak vid rätt tillfälle?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)