Insändare till lokaltidningen i förra veckan. Jag misstänkte att det skulle bli lite ”pingis” mellan skola och näringsliv om vilken av de två som bär största ansvaret när det gäller ungdomsarbetslöshet.
Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög jämfört med många andra länder i Europa. Nära 29% av våra ungdomar i åldrarna 15-24 år är arbetslösa enligt SCB. En ny undersökning av Demoskop avslöjar samtidigt att företagare anser att skolan inte förbereder elever och studenter tillräckligt inför arbetslivet. Undersökningen visar att det finns, föga förvånande, ett klart samband mellan arbetslöshet och brister i baskunskaper och social kompetens.
Naturligtvis är inte dessa brister hela sanningen till varför det råder hög ungdomsarbetslöshet i Sverige. Lågkonjunktur får dubbel verkan på fenomenet eftersom kommunerna inte kan satsa pengar på utbildning i en situation då eleverna, för att bli konkurrenskraftiga i en hård värld, skulle behöva det som mest. Samtidigt blir företag sämre rustade att ta emot praktikanter och elever i kristider. Det finns inga resurser att avvara för sådant. Större företag inför dessutom, i syfte att öka vinsten eller för den rena överlevnadens skull, sparsamma och snäva organisatoriska ideologier som i sig inte ger utrymme för praoplatser. Visst är det förståeligt att företag gör så, men i en organisation där var sak obönhörligen har sin orubbliga plats är det lätt hänt att det inte finns plats för något annat, som tillexempel en icke vinstgivande elev från grundskolan.
Att det finns ett krympande och allt mindre utrymme för introduktion och handledning märks även i den offentliga sektorn, inte minst i skolan där tiden äts upp av så många andra arbetsuppgifter att en så viktig sak som att hjälpa nyexaminerade får stå åt sidan. I ljuset av det är det svårt för en skola att kräva att näringslivet gör annorlunda och tar emot ungdomarna med öppna armar.
Det ryms en hel del tragik i hela scenariot: företagen vet att de kommer att behöva dessa ungdomar i framtiden, utrustade med kompetens både på det kunskapsmässiga och sociala planet. Samtidigt har de inte resurser, framförallt inte engagemang och tid, att bidra till att ungdomarna skaffar sig dessa kompetenser. Det är synd, särskilt med tanke på att ungdomar enligt en av Skolverkets undersökningar, upplever praon som något mycket positivt. Kanske måste det till politiska lösningar när positionerna har låst sig?
Skolan kan göra mycket, men den kan inte på egen hand förbereda eleverna för yrkeslivet. Eleverna måste få chansen att känna på och få inblick i olika yrkesverksamheter. Lärarnas Riksförbund vill återupprätta praoverksamheten och öka kontaktytorna mellan skola och näringsliv. För att lyckas med det krävs satsningar från politiskt håll, från skolan och näringslivet.
Studie- och yrkesvägledarnas roll som guide för ungdomarna när det gäller utbildningar och olika yrken borde stadsfästas mer. Deras roll är viktig. De utgör länken mellan skolan och näringslivet, mellan eleven och företaget.
I kristider sparar kommuner och företag på det de enligt lag tillåts spara på, som till exempel att ge ungdomar arbetslivserfarenhet. Om Demoskops undersökning stämmer innebär det att praoverksamheten skall betraktas som så viktig att den borde omfattas av – och regleras i skollagen.
