Ekonomi, skatt, fack och friskolor

Svenska folket ger mig en ursäkt att kannibalisera på en av mina tidigare debattartikel i lokaltidningarna BLT och Sydöstran.

Man må ha vilken uppfattning man vill om det moraliskt försvarbara i att tjäna pengar på sociala behov; oberoende av vilka värderingar man har på den punkten kan man ändå konstatera att vinstkravet primärt styr verksamheten i enlighet med vad som är lönsamt för producenten, inte i enlighet med vad som är behoven hos konsumenten. Många människor skulle därför finna att de i ett privat system varken skulle få bättre service eller större valfrihet, utan tvärtom sämre service och ingen valfrihet alls.

Olof Palme

Utbildning är i högsta grad ett socialt behov. Utbildning är nödvändigt för den som vill bli en del av samhället på ett fullvärdigt vis. En nödvändighet för alla ungdomar om de skall ha en möjlighet att kunna bli ansvarstagande, demokratiskt sinnade och engagerade samhällsmedborgare.

Kommunerna har blivit satta att förvalta medel i form av lokaler, lärare och läromedel för detta sociala behov. Det är ett stort ansvar. Därför är det inte rätt att privata aktörer kan, mot kommunernas vilja, starta friskolor i syfte att göra stora vinster. Vi kan ställa oss frågan: hur kan en skola gå med vinst? Vad för slags produkt producerar skolan så att den kan ackumulera pengar? Det vill säga få ut mer pengar än vad som stoppades in i friskolan från kommunens budget i form av den så kallade skolpengen? Ekvationen är givetvis omöjlig. Vinsten måste tas från det som stoppas in, nämligen våra skattepengar. Detta skulle kunna betraktas som en legaliserad form av förskingring.

Jag säger absolut inte att alla friskolor är skattemedelsslukande styggelser. De fyller säkert en nyttig funktion i många kommuner och många som på det ena eller andra sättet är involverade i friskolor är säkert nöjda. Det finns friskolor som värderar pedagogik högt och verkligen utgör ett bra alternativ. Men, när det gäller facklig verksamhet och fackanslutnas väl och ve finns det viss anledning till oro:

• I jämförelse med kommunala skolor är lärartätheten lägre i friskolor
• När det gäller att rekrytera obehöriga lärare i sin sold är friskolor klart ledande
• Offentlighetsprincipen gäller inte (i lika stor grad) för friskolor som för kommunala skolor.

Begränsningen av offentlighetsprincipen i friskolor är direkt odemokratiskt då dessa skolor bedrivs med skattemedel. Förtroendevalda och väljare borde ha rätt att veta hur skattepengar används. I en kommunal skola har du som anställd inte bara rätt till, utan också en skyldighet att slå larm vid förekomsten av oriktigheter. Inte sällan är det just fackliga skyddsombud som slår larm då detta är nödvändigt. Denna rätt, som är till för elevernas, de anställdas och även skolledningens bästa, finns inte i friskolans värld. Det är snarare så att en lärare kan bli uppsagd om denne, i en friskola, gör vad som i en kommunal skola betraktas som en skyldighet.

Dessa allvarliga nackdelar tycks inte heller vägas upp genom pedagogiska vinster: Införandet av friskolor i kombination med kommunaliseringen av skolväsendet har lett till en segregering av eleverna inom skolans värld och forskning har visat att denna segregering i sin tur har lett till en nedgång kunskapsmässigt bland våra elever. Nedgången är generell. Den gäller för både högpresterande och lågpresterande elever. Vi får alltså göra en bedömning om huruvida vi tycker det viktigaste är att kunna välja mellan två ting, eller ha en verksamhet med god kvalité.

Självklart kan friskolor få finnas om de har en för kommunen önskvärd nisch och fyller ett behov kommunen har. Men, en friskola skall vara till för eleverna i första hand, inte i första hand finnas till för ägarnas djupa fickor Eventuell vinst skall tillbaka till skolan – till skattebetalarnas barn – där den hör hemma.

Nyttigt redskap

För ungefär 150 år sedan introducerades ett revolutionerande verktyg för eleverna. Ett verktyg som hade enorma fördelar framför den obligatoriska griffeltavlan. Stora möjligheter öppnade sig: nu kunde eleverna spara sina arbeten. (Griffeltavlan var mer en hjälp för att lära sig memorera – alla uppgifter suddades ut när de väl var gjorde och det var dags för nästa.) Det nya verktyget ökade också lärarens möjlighet till bedömning och betygssättning. Eleverna kunde till exempel lämna in arbetsuppgifter för granskning. Detta nya fantastiska verktyg gav också eleven möjlighet att göra skolarbete hemma för att sedan ta dem med till skolan. Verktyget var blyertspennan.

Detta skrivredskap kom redan i slutet av 1500-talet och namnet bygger på en missuppfattning. Det är som bekant inte bly i blyertspennor, utan grafit. Men man trodde sig ha funnit en blyhaltig form av malm och då skrivdon gjordes av detta fynd fick de namnet blyertspennor. Först i slutet av 1700-talet, i Frankrike, blev processen att förädla grafiten så pass effektiv och billig att massproduktion av högkvalitativa pennor blev möjlig. Blyertspennan blev i tidsandan passande nog demokratiserad.

Det dröjde innan blyertspennan lyckades leta sig in i klassrummen. Det fanns motstånd. Somliga magistrar bullrade bland annat om att pennan inte var bra – eleverna kunde ju sudda ut sina misstag!

Mental träldom

From this time I was most narrowly watched. If I was in a separate room any considerable length of time, I was sure to be suspected of having a book, and was at once called to give an account of myself. All this, however, was too late. The first step had been taken. Mistress, in teaching me the alphabet, had given me the ~inch,~ and no precaution could prevent me from taking the ~ell.~

Frederick Douglass

Frederick Douglass växte upp i Amerikanska söderns, för oss idag, ofattbara slavsamhälle. Hans självbiografiska bok, ” Narrative of the Life of Frederick Douglass, an American Slave”, är en bekräftelse på tesen som utmålar kunskap som en väg till befrielse, men inte bara det. I hans bok anar läsaren också en idé om att ett välutbildat folk utgör grunden för ett välmående samhälle. Douglass lyckas så småningom fly till de norra staterna och slås där av att rikedom och välmåga förekommer utan att någon tvingar slavar att uppbringa den åt sina herrar. Hans föreställning om de slavfria staterna hade fram till dess varit att där rådde total fattigdom. Kunskap i kombination med sund innovation leder till ett rikare samhälle.

Det är både underhållande och tragiskt att läsa om hur frun till hans ägare ogenomtänkt råkar lära Douglass de första grundläggande stegen mot konsten att läsa. När detta avslöjas blir herrn i huset rasande. Dels är det olagligt, dels sätter läsning ”griller” i huvudet på en slav. och även om Douglass känner sorg över att ha förlorat sin första lärarinna känner han samtidigt en stor glädje över att hans ägare avslöjat en av bojorna som håller honom fången – okunskap – och hur den bojan kan brytas.

These words sank deep into my heart, stirred up sentiments within that lay slumbering, and called into existence an entirely new train of thought. It was a new and special revelation, explaining dark and mysterious things, with which my youthful understanding had struggled, but struggled in vain. I now understood what had been to me a most perplexing difficulty–to wit, the white man’s power to enslave the black man.

Han får de vita barnen att lättvindligt avslöja skrivtecknens hemligheter. Han övar i smyg och läser allt han kommer över. Det är inte lätt för från och med den dagen då husbonden fick ett utbrott över det faktum att slaven dristade sig till att sträva efter lärdom är slaven övervakad varhelst han och böcker befinner sig i närheten av varandra.

Okunskap och ovetskap, att inte kunna och att inte veta är grunden för medvetandets träldom. Den som inte kan och inte vet är aldrig helt fri. Nyckeln till frihet är många gånger utbildning.

Tack vare medlemsjouren slapp jag äta tröjan!

Jag gjorde en liten ”fuling” för ett tag sedan. En kollega hemmahörande i ett annat fackförbund (inga namn nämnda men det förkortas LF) kände att han Inte fått någon hjälp eller bra svar på sina frågor när han ringt till detta icke nämnda fackförbund.

Jag sa, ”Vi testar att ringa LR:s medlemsjour och får du inte hjälp och svar på dina frågor av dem lovar jag att äta upp min tröja.”

Det är en fin tröja, men jag var inte ett dugg orolig. Jag har alltid blivit mycket väl omhändertagen de gånger jag har ringt jouren. Dessa kunniga ombudsmän har verkligen svar på allt i form av lagar/avtal, goda råd och möjliga scenarion.

Min kollega kom fram direkt, fick svar på sina frågor och såg mycket nöjd ut efteråt. Jag tyckte mig ändå ana ett litet styng av missnöje ändå. Var det över det faktum att han just hade berövats tillfället att se mig konsumera min egen tröja? Nej, förmodligen kan detta styng av missnöje härledas till känslan av att plötsligt upptäcka att man råkar vara med i fel fackförbund.

Nu hoppas jag att ombudsmännen inte vredgas över mig eftersom jag helt egenmäktigt ödslade deras tid och tankemöda på någon som inte var ansluten till LR. Det skall inte hända igen. Det är bara det att god service är den bästa reklamen och effektivast är om den upplevs, snarare än förmedlas.

En tanke har slagit mig: kan vi inte ordna en tävling mellan fackförbundens ombudsmän i form av kniviga fackliga frågor och spörsmål som snabbt skall besvaras och utredas? Jag lovar att äta upp min tröja om inte LR vinner.

Gråt och tandagnisslan

Våra tänders hälsa skiftar runt om i landet. Jag tror inte att det är så att risken för att ni skall råka ut för karies ökar om ni råkar spendera sommaren i Blekinge. Men Blekinge ligger tvåa i en lista gällande total tandlöshet per län. Värmland toppar listan, sju av 1000 värmlänningar saknar tänder.

Det får mig att tänka på två saker. Först Matteus kapitel 13, vers 42:

och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

Någon berättade en gång för mig att han hade bläddrat i en medeltida handskriven Bibel där en munk hade klottrat i marginalen vid Matteus vers, ”Men de som inte har några tänder då?”, varpå en annan munk vid ett senare tillfälle lämnat svar i samma marginal: ”Dessa kommer att förses med tänder!”

Humor i ett medeltida kloster.

Sedan tänkte jag på en debattartikel jag skrev för en tid sedan:

Dessa ”experter” tror de är proffs på skolan bara för att de har gått i skolan. Det har förvisso de flesta gjort. Precis som att de flesta har gått till tandläkaren utan att för den sakens skull ikläda sig rollen som ”expert” på odontologi.

Det gick upp för mig att ingen skulle komma på tanken att beskylla Värmlands och Blekinges folktandvård för denna tandlöshet. Ingen påstår att tandläkarna i dessa båda län är särdeles dåliga på att förhindra tandlossning. Skulle någon påstå att tandläkarna i dessa län har brustit i sitt ”uppdrag” och att detta är orsaken till bristen på möjligheten till eventuell tandagnisslan hos de olyckligt drabbade hade de allra flesta hojtat något om eget ansvar.

Går det däremot åt skogen i skolans värld får man ofta veta att det är lärarnas fel. Då saknas inte tandagnisslan även om argumenten är tandlösa.

Ungdomars känsla för demokrati

Demokrati är det enda samhällsskick som kan avskaffas på demokratisk väg
Gabriel Laub

Resultatet av en studie gjord av World Values Survey-Sweden visade nedslående och oroande resultat. En femtedel av våra unga röstberättigade medborgare var beredda att sälja sin röst för en smärre summa pengar. En fjärdedel av dem skulle dessutom kunna tänka sig att slopa demokratin mot att en ”Stark ledare” installerades som beslutsfattare i vårt land. En ledare som inte skall behöva besvära sig med att följa riksdagens beslut. Hela 26% av ungdomar i åldern 18-29 skulle kunna tänka sig detta eller rent av finna det önskvärt.

Historien visar att det inte krävs så värst många av den sortens medborgare för att vi faktiskt kan få uppleva den totalitära ideologins tvivelaktiga ”fördelar”. Att 26% av våra unga röstande medborgare inte ser eller uppskattar värdet av yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter är ett enormt misslyckande som alla med vett i skallen skall känna skam och ansvar inför. Vi har misslyckats tillsammans, för vår demokrati är alla medborgares ansvar. Jag misstänker att många av oss har glömt det.

Forskningsledaren för World Values Survey-Sweden, Staffan I. Lindberg spekulerar kring några orsaker till detta skrämmande faktum: undervisning och massmedia. Undermålig undervisning där lärare inte har lyckats peka på de enorma fördelar som ett demokratiskt styrelseskick innebär för ett samhälle och den enskilde människan. Undervisningen har kanske också, i toleransens och relativismens tecken, underlåtit att tydligt visa vad en totalitär regim är kapabel till. Det är anmärkningsvärt eftersom exemplen ute i världen är många och tydliga. Massmedia har också, enligt Lindberg, misslyckats med att föra ut information för att visa att de faktiskt finns skillnader mellan våra riksdagspartier och att en röst på det ena eller andra partiet har betydelse för vårt samhälles färdriktning.

Lindberg missar tyvärr ytterligare en möjlig medbrottsling i detta brott mot demokratin, nämligen föräldern. Visst kan det läras ut värdegrund på längden och tvären i skolan, men skall sanningen fram vet vi var den sanna värdegrunden lärs in och vem som lär ut den. Hade en stat kunnat indoktrinera sina studenter genom att lära ut värdegrund i skolan hade varje diktator lyckats med sitt uppsåt att pacificera medborgaren på sikt. Så är inte fallet. Därför att sann värdegrund lärs ut tre gånger om dagen, vid frukostbordet, middagsbordet och runt kvällsvarden. Beviset för det är att ungdomar dör på gator och torg i kampen mot diktaturen runt om i världen för något som en stor del av våra ungdomar i sin enfald tror att de klarar sig bra utan.

Det är dags att vi alla rannsakar oss själva och funderar kring hur vi har framställt vårt styrelseskick inför våra unga och hur vi skall framställa demokratin inför dem i fortsättningen.

Facklig verksamhet

Facklig verksamhet är en kamp mot arbetsgivaren, den hand som föder dig. Men utan din hand får ej heller arbetsgivaren någon föda.

Idag verkar somliga tro att kampen är onödig och förlegad. Något som hör det förgångna till. Representanter av denna åsikt finner vi, dels bland arbetsgivare, dels bland de arbetstagare som inte inser att facklig verksamhet har varit, är och alltid kommer att vara nödvändig så länge förhållandena är sådana att en del arbetar för andra av nödvändighet för sig och sin familjs försörjning.

Det är möjligt att se bakåt i tiden. Jag syftar här inte på bläddrandet i gamla källor och letandet bland historiska kvarlevor genom vilka vi skapar en bild av hur saker och ting möjligtvis inträffade och tedde sig genom historien. Även om den formen av tillbakablick hade varit givande för var och en som ”undrar vad facket någonsin har uträttat?” Om ni, kanske föga genomtänkt, skulle få för er att titta på solen en stund, ser ni bokstavligt talat bakåt i tiden. Åtta minuter för att vara exakt. Det är nämligen med den hastighet ljuset färdas. Med ett teleskop skulle ni kunna se ännu längre bakåt i tiden.

Jag förhäver mig något och hävdar att det dessutom är möjligt att resa bakåt i tiden, åtminstone på arbetsmarknaden. Allt som krävs är att vi stryker de av arbetare och arbetsgivare framförhandlade och bittert framkämpade kollektivavtal som finns. Vi skulle med lätthet kunna ta oss 100 år bakåt i tiden, kanske ännu längre. Är det någon som vill prova? Jag vet att det finns arbetsgivare som vill.

Att facklig verksamhet för lärares del inte är en onödig syssla visar sig tydligt i det faktum att kampen står kring de mest grundläggande sakerna: skäligt betalt för arbetet och en rimlig arbetstid att utföra detta arbete på.

Liknelsen om brödet och smöret

Den som någonsin har undervisat och i sin gärning haft en god standard på undervisningen i åtanke vet att undervisningstiden är begränsad. Den är begränsad oavsett om det finns avtal eller inte som begränsar och jag skall förklara detta med en liknelse jag valt att kalla ”Brödet och smöret”.

Tänk er att verksamheten är brödet och vi lärare är smöret. För att verksamheten skall fungera krävs smör över hela brödet. När arbetsgivare inser att de har för mycket bröd och för lite smör uppstår ett problem. Det första en arbetsgivare gör i det läget är att stryka på mycket tunt. När det till slut inte går, tvingas arbetsgivaren förneka den ringa förekomsten av smör, eller om arbetsgivaren hellre föredrar det, förneka den stora förekomsten av bröd.

Detta görs bland annat genom att insinuera att undervisningstiden inte är begränsad. Självklart finns det en gräns för hur mycket en lärare klarar av att undervisa om undervisningen skall ske med kvalité och lärarens förstånd intakt.

Detta gäller både smörgåsar och undervisning: smakar det så kostar det. God kvalité är inte gratis.

Vi är fackförbundet, fackförbundet det är vi.

Den som försvarar allt försvarar inget.

Fredrik den Store

Hatten av för Friedrich Heger som i senaste numret av skolvärlden satte fingret på en grundläggande punkt när det gäller facklig verksamhet:

Vi i LR Stud är övertygade att det är ytterst viktigt att varje yrkeskategori för sig måste företrädas – bara så kan man övertyga på sikt.

Friedrich Heger, Skolvärlden nr5, 2011

Ibland får jag höra frasen ”vi borde vara ett förbund”, oftast framförd från Lf-håll. Jag håller inte alls med. Inte om jag utgår ifrån mina tre principer om hur ett väl fungerande fackförbund bör vara konstruerat.

Principerna är tyngd, mål och precision.

Tyngd
Ett fackförbund måste ha en viss tyngd för att bli en kraft att räkna med vid olika typer av åtgärder, så som strejk, demonstrationer, upprop och andra former av opinionsbildning. Tyngden är antalet medlemmar. Många medlemmar utgör en potentiell politisk makt.

Mål
Men tyngd är absolut inte allt. Det krävs ett gemensamt mål och gemensam motpart att kanalisera tyngden mot Det är en stor fördel om medlemmarna har ungefär samma förutsättningar och likartad arbetssituation. Särskilt kring de frågor striden kretsar kring, som exempelvis lön och arbetstid. Man bör ha en medmänsklig förmåga att känna solidaritet med andra grupper, men det är en annan sak att uppleva solidaritet med den egna.

Precision
Ett fackförbund måste ha dugliga förtroendevalda, ombudsmän och en god organisation som har förmåga att svinga tyngden mot målet med hög träffsäkerhet. Utbildning kring facklig verksamhet och ett väl utvecklat kontaktnät är av yttersta vikt.

På en av punkterna är Lf svagt. Det är dessutom i mitt tycke på den viktigaste punkten. Lf har många medlemmar, men de har absolut inte liknande förutsättningar eller likartade arbetssituationer, alla dessa Lf:are. Hur skall dugliga ombud och andra representanter veta var de skall sikta om de inte vet vad majoriteten av medlemmarna vill? Lite elakt och något kryptiskt vill jag påstå att Lf inte har någon majoritet.

Ska sanningen fram händer det nog ibland att de får offra en grupp inom förbundet till förmån för en annan. I dagsläget undrar jag tillexempel hur alla dessa outbildade lärare i Lf upplever sitt eget förbunds officiella inställning till lärarlegitimation och hur denna officiella hållning egentligen överensstämmer med Lf:s verkliga uppfattning? När Lf försöker företräda alla leder det lätt till att de inte företräder någon. Det är ett bekymmer jag gärna är utan.

”Ordförande vilse på årsmöte!”

Årsmöte 2011 i kommunföreningen. God mat, gott sällskap i vacker miljö, årsmötet hölls på lokal placerad i det lummiga gränslandet mellan Blekinge och Skåne. Det genomfördes en del val till olika förtroendeposter. Jag hade, strax innan mötet, satt upp en tipsrunda i lövskogen som omgav oss. Tankarna vandrade i takt med stegen då jag spankulerar runt i den lummiga exteriören med lappar och nålar. Plötsligt är jag vilse.

 Mitt lokalsinne är kraftigt underutvecklat, det måste medges. Mobiltelefonen har därför ett helt annat och högre värde för mig än för många andra. Jag hade både batteri och täckning, snart hade jag ledsagats tillbaka till mina artfränder och tryggheten.

 Tipsrundan blev i och med detta mer av ett egendomligt stråk rakt ut i skogen, helt utan den cirkulära betingelse som annars brukar känneteckna en tipsrunda. Detta påverkade förhoppningsvis inte resultatet. Flera av deltagarna hade höga poäng och dessa kommer att belönas med vinster, inskaffade från LR:s webbshop. En och annan fråga blev som vanligt föremål för diskussion.

Vill ni testa vår tipsrunda på temat ”Skola och Skåne” går det bra att klicka här. Ni kan skicka in edert svar till mig via frågesidan. Jag lottar ut en vinst bland de bästa, en pennteckning.