Lärarl(ägg)

Man undrar hur det skall gå. Det där med införandet av lärarlegitimation. Svårigheterna i omställningen står i proportion till antalet år arbetsgivaren har struntat i utbildning och behörighet. Det rör sig nog om många år då en del har struntat i det så fort de har kunnat, vilket får till följd att omställningen blir svår och utdragen.

I min kommun kommer förvaltningen att försöka komma igång med omstuvning av personal redan nu. Det låter lite hemskt – ”omstuvning av personal” – men det är precis vad det handlar om och det är tyvärr en nödvändighet.

”Det går inte att göra en omelett utan att krossa en del ägg”, ska Lenin ha sagt till en kamrat då denne påpekade Lenins forcerande framfart rörande samhällsbygge av ett visst slag. Kamraten lär ha svarat: ”Jag ser de krossade äggen, kamrat, men var är omeletten?”

När det gäller lärarlegitimationen finns det förmodligen åtskilliga fallgropar för äggen att falla ner och krossas i på vägen mot den där härliga omeletten. Den grop jag tänker ta upp nu är förväxlingen mellan ”rätt” och ”rättvist”

Sandra Andersson Sikbergs debattinlägg i majnumret av ”Skolvärlden” får stå som exempel och utgångspunkt. Kortfattat tycker hon att det är orättvist att obehöriga skall få chans att utbilda sig när det finns arbetslösa färdigutbildade lärare.

Javisst är det orättvist, men det är rätt. Det är inte dessa obehöriga som har gjort fel. Det är kommunerna och i förlängningen staten som har sett mellan fingrarna och tillåtit kommuner och friskolor att agera som de har gjort.

Det är föga konstruktivt att opponera sig nu när felet skall rättas till. Varför stod inte dessa lärare på barrikaderna och skrek redan för 10 år sedan då det verkligen fanns något att vara upprörd över, nämligen det faktum att outbildade undervisade våra framtida röstberättigade ansvarstagande samhällsmedborgare?

Att vara upprörd över att felet rättas till är att kasta ner äggen i gropen och bli utan omeletten. Att tycka att dessa obehöriga skall sägas upp är förkastligt. Att önska ge avkall på lagen om anställningsskydd för en sådan sak spelar fel sorts arbetsgivare rakt i händerna. De är obehöriga, inte oberörbara och vill de utbilda sig till lärare finns ingen anledning till gråt och tandagnissel över denna grupp bland våra kollegor.

Nej, det är inte rättvist. Världen är inte det. Den kan däremot göras rättvisare genom att vi tillsammans försöker göra vad som är rätt.

Jag har aldrig tyckt att ödmjukhet och tolerans är mål i sig. Men precis som att ett första steg är en bra början på en lång resa mot ett mål, är också tolerans en bra inledning mot målet att alla lärare skall ha en lärarlegitimation.

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)