Bidde det ingen kostym?

Those Who Can, Teach. Those Who Cannot, Pass Laws About Teaching

 

Funderar på lagändringen som träder i kraft 19 november. Upprinnelsen är följande enligt Utbildningsdepartementet:

”Undersökningar har visat att lärare i genomsnitt ägnar 27-35 timmar per termin åt att upprätta omdömen, vilka utgör en del av den skriftliga individuella utvecklingsplanen. Att minska upprättandet av skriftliga individuella utvecklingsplaner leder till att tid frigörs och kan ägnas åt undervisning.”

Det är i mitt tycke en olycklig formulering – ”Tid frigörs och kan ägnas åt undervisning” Det är ännu värre i betänkandet ”Genom ändringarna kan mer tid frigöras för undervisning…” Det borde ha varit ”Kan mer tid frigöras för varje elev” eller något i den stilen. Vi får se om någon arbetsgivare tar fasta på formuleringen och försöker höja undervisningstiden om IUP plockas bort… Jag kan ju vara mer än lovligt paranoid i det här fallet. Jag hoppas att jag är det.

Kommer då dokumentationen att försvinna? Tja, så här säger regeringen:

”Lärare måste dock även fortsättningsvis inför till exempel ett utvecklingssamtal lämna information om elevens kunskapsutveckling i lärarens ämnen och om hur eleven kan utvecklas vidare till den lärare som håller utvecklingssamtalet. Informationen kommer troligtvis många gånger att vara skriftlig. Den skriftliga information som lämnas till en kollega kan dock normalt ha en annan karaktär och förenklas i förhållande till den skriftliga information som lämnas till elever och föräldrar.”

Frågan är hur vi skall förmedla den informationen mellan varandra? Vi kan ta fasta på formuleringen ”förenklas”.Eller skall man lägga tid på och träffas, föra anteckningar vid dessa tillfällen eller memorera allt kollegorna någonsin sagt om en elev i klassen? – vari ligger tidsbesparingen då? Vad säger ni?

Kan man då vägra skriva IUP/omdömen? Läs nedan vad Regeringen säger:

”Enligt regeringens mening måste skolorna kunna få göra egna bedömningar om det finns behov av att upprätta skriftliga individuella utvecklingsplaner eller fler utvecklingsplaner utifrån de egna elevernas behov och de lokala förutsättningarna.”

Den pedagogiska ledaren på en skola är ju som bekant rektorn så jag vågar satsa ett par kronor på att detta är rektorns beslut.  Med näst sista citatet i åtanken slipper vi inte ifrån dokumentation ändå…

MEN! tanken var ju att minska dokumentationsbördan för att frigöra mer tid till annat. Om rektor fattar ett beslut som inte innebär en lättnad skall givetvis vi kräva att någon annan arbetsbörda lättar, eller att något annat plockas bort – vi får hänvisa till Regeringens avsikt med lagändringen.

Tjohej vad bra! Bara vi inte tänker längre och kommer på att arbetsgivarna till 90% i alla fall, struntade fullkomligt i ”Regeringens avsikt” med Karriärstjänster för lärare när det gällde att dessa skulle vara tillsvidare….

En tandlös lagändring således – vilken otrolig överraskning.

Kommentarer (7)

  1. Marie Wislander skriver:

    För mig som jobbar med barn år1-3 är IUP ett viktigare redskap än omdömet!

  2. Jesper skriver:

    Väl rutet. Detta är exakt vad vi kom fram till när vi diskuterade frågan. Ingenting har sparats in…

  3. Stefan Simander skriver:

    Jag delar din förtvivlan och ilska över hur dåligt skolan utvecklats för lärarna och i övrigt med för den delen.
    Skolan har aldrig haft så höga betyg, snacka om evidensbasering, sedan 1960-talet då skolan hade stora ekonomiska resurser.
    Skolan och lärarna hade hög status.
    Lärarna hade höga löner fördelade efter akademiska meriter och erfarenhet i ett tarifflönesystem.
    Allt extraarbete ersattes.
    Undervisningsskyldigheten var strikt reglerad i övrigt var läraren helt fri att bestämma över sin tid och sitt rum.
    Inga omdömen skrevs och inte ens muntliga kvartssamtal hade införts.
    Om detta system återinfördes vore de intressant att se om det skulle göra saken sämre, annars bör det införas och vara kvar! Till allas fromma, men inte minst lärarnas!

    När det gäller just frågan om IUP.
    Det är en av senare blytyngderna som lagts på lärarna och för många varit en av de sista dropparna i den administrativa vågskålen som hotar förstöra allt man hittills, nästan orkat med av alla andra försämringar med dålig löneutveckling som lön för alla extramödor.

    Många gett uttryckt för att införandet av IUP ökade arbetsbelastningen ytterligare. Målsättningen med lagen är alltså att gå tillbaka till hur det var innan IUP, för att lindra lärarnas arbetsbörda:

    1. Dels för att tiden ska räcka bättre till alla andra arbetsuppgifter som lärare sa utföra och ändå inte kommer att hinna fullt ut, förrän man tar bort mycket, mycket mer om man vill ha tillbaka den toppresterande skola i världsklass vi en gång betalade för och därmed lyckades bygga upp.

    2. Dels för att de lärare som jobbar ska orka med sitt jobb och inte söka sig bort till andra jobb.

    3 Dels för att göra läraryrket åtminstone något attraktivare än det är idag och på sikt locka sökande som har åtminstone basal akademisk kompetens. Till att återfå en situation med toppbetyg för att komma in på lärarutbildningen som det var när jag kom in 1981 är det förstås mycket mer som måste till. Notera att det Finland är så idag och lär av det, om det är möjligt och viljan verkligen finns, inte bara i ord, utan i praktisk och inte minst ekonomisk handling.

    Gör om, gör rätt, men inte en massa nytt, utan baserat på det som fungerade under relativt lång tid i skolhistorien med betydligt bättre resultat!

    Hur var det då innan IUP?

    Jo, det har dels sett lite olika ut på olika skolor, i olika kommuner och också beroende hur långt tillbaka i tiden man går, men vi försöker hålla oss till tiden precis innan IUP.
    Även om jag blir mer och mer övertygad om betygens enkla och konkreta överlägsenhet, som effektiva och tydliga omdömen, för en klar majoritet föräldrar och elever (oavsett vad man tyckte om att ha betyg).
    Man skrev mycket korta omdömen om hur eleven låg till och eventuellt tendens i ämnet, ibland muntligt kompletterat i arbetslaget eller med den enskilda kollegan. Sedan detta redovisades kort muntligt av mentorn/klassföreståndaren, önskade föräldern kopia , så fick dem det, vilket väldigt sällan efterfrågades. Betygskriterierna har aldrig efterfrågats, även de hade rätt att få ut dem ocså!
    Det var inga kopplingar till kursplaner och läroplaner (LPP) och inget klippande och klistrande av text ur dessa. Ingen konstlad överbyggnad med en massa vaga termer som matriser och implementering, mm, som väldigt få hunnit, orkat eller sett nyttan av att sätta sig in i fullt ut och som definitivt inte gått att se att det gett några förbättrade skolresultat.
    Snarare tvärtom, eftersom detta tagit tid ifrån allt annat, inte minst den basala undervisningens förberedelser och efterbearbetning, som ger förutsättningar för en högre kvalitet och bättre kunskaper och betyg, även sociala och psykologiska bekymmer tar tid.
    Inga upprättade dokument, med konstruerad pappersplan, som aldrig lyfter, vilket kan förekomma med de som någon gång elevproduceras i klassrum! 🙂

    Information och kommunikation ska huvudsakligen ske muntligt direkt mellan läraren och eleverna med möjligheter att fråga och ändra, öppet och transparent, nästan alltid med klassen i rummet. Ibland behöver det ske individuellt och någon enstaka gång skriftligt, om man inte undervisar på Hermods brevkurser och dyl. möjligen.

    Är det någon oklarhet eller problem, så är det viktigare att läraren möter elever, vårdnadshavare och samtliga som behövs och gör allt som går för att klara ut det hela, INTE att skriva ner i förväg vad man ska tänkas göra om det händer något, INTE att sitta i oändliga konferenser om problem, som sedan inte åtgärdas i alla fall, eller alldeles för sent, INTE att dokumentera mer än absolut nödvändigt, ofta INTE alls om man tagit sig tid och resurser till att försöka lösa problemet istället!

    Det kanske var fler saker som lades på med IUP, som jag missat, men det räcker väl för att se en tydlig skillnad, eller?

    Till sist vill jag understryka att jag, liksom de flesta lärare självklart försöker, lyckats få nästan alla elever att uppnå godkända betyg.

    Jag har fått bekräftat att de flesta lyckats bra i gymnasier, på universitet och inte minst i liv och yrkesliv.

    Flera har personligen tackat mig för att ha inspirerat dem till att studera vidare och t o m doktorera, ibland genom personlig stöttning, ibland genom mitt eget intresse för mina ämnen, ibland både och.

    Flera har tackat mig för att jag hjälpte dem genom ungdomstiden.

    Några har till och med tackat mig för att de lever idag!!!

    Ändå funderar jag resten av livet på om jag kunde gjort mer för vissa elever, särskilt de 5 pojkar som tagit sina egna liv.

    Ändå är jag inte alls ensam om dessa erfarenheter. Många lärare delar detta.

    Hur belönas vi i skolans värld för detta?

    , med mer jobb till allt lägre ersättning, även om någon enstaka mycket välförtjänt skola varda givet, så skulle resten också ha varit lika värda det, minst!!! 5000 är bara hälften av kravet på 10000 kr, som är mindre än hälften av de 20000-25000 kr/mån som lönen sjunkit för lärare sedan jag gick i skolan!!!

    Nej, det är inte otack som är världens lön. Tvärtom, det är elevernas, föräldrarnas tack, som jag tacksamt emottager som min rikliga belöning.
    Men det hade ju inte skadat om jag fått behålla motsvarigheten till den lön jag hade som outbildad 19-årig lärarvikarie, även som 55-årig, välutbildad, erfaren lärare och fyrabarnsfar, eller är det för mycket begärt kanske?
    Mera akut är ändå om det lockar några sökande till lärarutbildningarna för högstadie- och gymnasielärare och vilken kvalitet det är på dem som går ut?
    Vill man nå toppresultat måste man ha toppklass och betala i toppklass!!! Det gäller inte bara inom idrotten och övriga näringslivet. Det gäller även i skolan!

    Ja, vad gör väl ett skriftligt dokument som detta för nytta? Vi borde ju ha mötts!
    Lycka till allesammans, med eller utan skriftliga dokument! 🙂

  4. Stefan Simander skriver:

    Risken är stor att det blir som förut, eller värre….!

    Om inte tillräckligt många tydligt säger ifrån!!!

    Inte gör om, gör fel, utan:

    Gör om, gör rätt, tills det blir det!

    Gör som när det fungerade som bäst!
    Det är beprövat (evidensbaserat)!

    PS. Allt var inte bra då heller, men bättre….

  5. Kristina Carlsson skriver:

    Jag undervisar på högstadiet men har också på senare år engelska på mellanstadiet. I mina femmor finns det ca 28 elever i var klass. Om man drar bort tid för hålla ordning och fostra för att få lugn och ro i klassrumet, återstår kanske dryga 30 minuter per lektion. På cirka tre minuter per elev i veckan ska jag alltså kunna komma fram till vad jag ska skriva om vad just den eleven behöver för att nå vidare. Duger det med: ”Jobba koncentrerat på lektionen! Stör inte andra! Gör dina läxor! Lita på att din lärare väljer arbetsuppgifter som för dig och dina klasskamrater framåt!” Hur klarade sig eleverna i min generation (50-talisterna) utan allt detta!
    Kristina

  6. Sören skriver:

    Stefan Simander sammanfattar utomordentligt. Det bör lika tydligt skrivas ut ytterligare ett par saker:
    1. Om skolorna földe de lagar och förordningar som gäller (efter en revidering) skulle dokumentationen minska avsevärt men med all sannolikhet kommer klåfingriga kommunpolitiker och skolledare att fortsatt hitta på ”hitte på”, betygsdokumentering för jämförelser mellan skolor, matematikstatistik, läsförståelseundersökningar, trivselenkäter osv osv.
    2. Många (de flesta?) skolor köper nu även in olika slags dokumenttionsprogram med fiffiga namn som Infomentor, Unikum etc. Bortsett från att de oftast är mer än lovligt såsiga och svårnavigerade visar sig ämnesdokumentationen snarast just för ATT allt ska med och därför delas upp, läggs i ”matriser” och jag vet inte allt, i det närmaste lagstridigt inriktad på ”kunskapsmål” och allt vad det kallas. Det allra viktigaste, de korta sammanfattande rader som säger mest – utmärkt exemplifierat av Stefan ovan – finns det däreot inget utrymme alls för. Är det för att det inte går att, mäta, evidensbasera, vetenskapligt belägga.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)