Dragkampen om arbetstiden

”…vi lärare är som vi är… Vi vill alltid göra något bra trots att arbetstiden är slut.”

Anders Thomsson, Kommunombud

 Ja, det är sant och detta faktum är en bidragande orsak till att vi befinner oss där vi är idag. Det är en mycket prekär situation där du saboterar för dig själv och dina kollegor om du håller strikt på arbetstiden, samtidigt som du saboterar för sig själv och dina kollegor om du inte gör det.

 Se följande exempel hämtat ur ett bildspel om vår arbetstid:

 Rektor ber läraren undervisa en timme extra inom ordinarie arbetstid

–        Exempel 1

  • ti 8-16
  • Läraren skulle planera 10-11.
  • Undervisar istället.
  • Slutar kl 16

= ingen övertid

–        Exempel 2

  • ti 8-16
  • Läraren undervisar en timme extra
  • Stannar kvar för att planera 16-17

= 1 h enkel övertid

 Tanken är att Läraren skall säga: ”Mellan 10-11 skulle jag planera – jag tvingas planera efter ordinarie arbetstid, får jag övertid för det?”

 Det är inte sannolikt att arbetsgivaren beviljar det.

 Arbetstagaren skall då egentligen inte planera utan genomföra ett par oplanerade lektioner. Det är inte sannolikt att arbetstagaren gör det.

 Läraren saboterar för sig själv om läraren inte planerar. Undervisningen blir lidande, resultaten sämre. Lärarens kompetens kan ifrågasättas när det egentligen inte är frågan om kompetens utan ett utfall av principfasthet och den i övriga branscher självklara uppfattningen att arbete utförs i utbyte mot lön. Lägg därtill på ytterligare ett möjligt ok i form av individuell lönesättning där en från arbetstagaren strikt tolkning av Bilaga M och arbetstidslagen knappast kommer att väga tungt i fördelarnas vågskål. (Beroende på hur kriterierna för lönesättningen är utformade förvisso.)

 Men, om läraren väljer att planera saboterar hon ännu mer för sig själv och andra då hon tydligt visar för arbetsgivaren att det går att lägga på mer och mer och ändå få ut kvalitet eftersom det som inte ryms inom arbetstiden genomförs på fritiden. Hur länge skall det dröja innan lärare bjuder hem elever på stödundervisning efter kvällsvarden? Kanske sker dylikt redan? Lägg där till att den som arbetar gratis sätter en norm som nya oerfarna lärare hart när omöjligen kan bryta.

 Alltihop är dessutom ett formidabelt feltänk som har slagit rot i det kollektiva lärarmedvetandet: det är ju inte läraren som utför sabotage. Sabotören är naturligtvis den som berövar läraren planeringstid, det vill säga arbetsgivaren.

 Jag såg en dragkamp vinnas på grund av att det vinnande laget satte ner fötterna samtidigt och dessutom hade den goda strategin att dra i repet, tillsammans, vid given tidpunkt och när det behövdes.

 Tanken slog mig att det faktiskt inte behöver vara svårare än så. Låt oss enas om att ta små steg, borra ner fötterna och på den givna signalen, dra samtidigt. Låt oss exempelvis bestämma att den givna signalen är när arbetsgivaren beordrar oss att undervisa på vår planeringstid. Vi borrar ner foten genom att fråga om övertid beviljas efter ordinarie arbetstid. Och när det inte beviljas drar vi i repet – vi kör oplanerat. Jo, det är jobbigt, det tar emot, precis som i en dragkamp. Men det är en dragkamp vi lätt skulle vinna: vi är betydligt fler på den här sidan repet.

 

 

Kommentarer (7)

  1. Fredrik Andersson skriver:

    Sant, alltihop. I min erfarenhet är det till stor del ett generationsproblem. Arbetsgivaren kommer inte alls att få lika lätt att få ut kvalitet av de yngre generationerna lärare, eftersom de dels inte har rutinen för att leverera kvalitet utan ordentlig planering och dels inte är intresserade av att offra sitt liv för jobbet.

  2. Magnus Blixt skriver:

    Instämmer med föregående!

    Instämmer också att vi behöver dra mer tillsammans, samtidigt som jag är en smula trött på kollegor som med hänvisning till “alla andra” inte ens gör någon som helst ansats att dra sitt strå till stacken genom att ta ansvar för sig själva.

  3. Gun-Marie Tyve skriver:

    Med risk att få på “moppo” för det jag skriver här, eftersom jag är arbetsgivarrepresentant, så gör jag det ändå.
    Det har lagts på mycket administrativt arbete för lärarna under senare år, helt klart, och det är ett bekymmer. Nu backar ju regeringen i fråga om skriftliga omdömen och nu senast också åtgärdsprogram. (Kanske) Det jag vill komma till är att vid enstaka tillfällen är det okej att gå in för en kollega, det säger också facken. Det får dock inte bli långvarigt. Så gör man på alla jobb, det är inget unikt för lärare.
    En rektorskollega till mig har nyligen bytt skola där lärarna har semesteranställning och han säger att lärarna stressar mindre och det är både enklare och tydligare när det ska vara övertid eller inte. Jag tror att detta med förtroendetid ställer till mycket. Jag har nog inte träffat två personer som tolkar vad förtroendetiden ska innehålla på samma sätt.

  4. Csaar skriver:

    Förtroendearbetstiden är den enda säkra bufferten mot att ag höjer undervisningstiden ytterligare – självklart är en arbetsgivarrepresentant emot den. Vidare får ag styra över den reglerade tiden, de leder och fördelar den. Min text har inget att göra med förtroendearbetstiden utan berör enbart då ag vill att planeringstid på den reglerade arbetstiden omvandlas, utan ersättning, till undervisningstid vid vikariat, samt varför lärare går med på detta. (Du har ju inte förtroendearbetstid samtidigt som du har reglerad arbetstid.)

    Ag har såklart rätt att fördela och styra för att täcka då någon är sjuk/borta, men det borde kosta, antingen i pengar eller (om ersättning inte ges) kvalitet. Mitt budskap är: följ bilaga M, sluta offra er för verksamheten, lärare.

    Om man skall täcka upp utan ersättning eller kvalitetssänkning skall det finnas tid avsatt i tjänsten för dylikt, då är det helt ok och kanske bra eftersom den tiden kan användas till kvalitetshöjning i de fall som vikariat inte inträffar.

  5. KG skriver:

    Gun-Marie Tyve – Självklart är det inget konstigt att täcka upp för kollegor, som du säger görs detta även på andra arbetsplatser än skolan. Men om jag på kort varsel får veta att jag måste ta min kollegas lektion på tid då jag egentligen skulle ha planerat mina egna, när tycker då arbetsgivaren att jag ska göra denna planering? Det handlar för min personliga del inte så mycket om övertidsersättningen i sig som om respekten för mitt arbete och betydelsen av en välgjord lektionsplanering.

    Du har som sagt rätt i att man får täcka upp för varandra på andra arbetsplatser, men på vilket annan arbetsplats förväntas man då göra sitt eget arbete på sin fritid och då obetalt?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)