Pengarna och arbetstiden
Men allvarligt talat. Vem trodde på något ens i närheten av 10 laxar i månaden? När jag deltog på Arlanda-dagarna och folk började prata om 10 000 kronor mer i månaden höll jag på att drabbas av en slags introvert panik, tills jag kom på att jag i alla fall inte hade ätit av svampsåsen som serverades vid lunch. Visst är vi värda 10 000 mer i månaden, helt klart. Men vi har halkat efter i decennier. Det är inget man rättar till i en enda avtalsrörelse. Det finns ju vissa indikationer på att detta avtal bara kommer att vara i två år.
Om vi enbart ser till pengarna, vilket de flesta tycks göra tyvärr, så är detta avtal något bättre än det första som SKL ville pådyvla oss. Det stora problemet är arbetstiden, eller snarare den totalt oreglerade undervisningstiden. Det är den som är roten till ondskan. Det är den som gör att arbetsgivarna kan använda oss lärare som en budgetregulator. Det är den som skapar stress och osäkerhet. Det är den som gör att vi kan tvingas vikariera gratis och det är den som vi borde ha siktat in oss på från första början.
Att sikta in sig på lön när vi inte ens har en ordentligt reglerad undervisningstid är som att propsa på att orkestern skall spela på däck när Titanic sjunker. Jag är ingen ultra-kommunist, jag tycker inte illa om att folk har dollartecken för ögonen. Men är det verkligen läge att spela upp till vals när skrovet läcker som ett såll? Fattar inte ni att det arbetsgivaren puttar in i högre lön kan arbetsgivaren plocka ut i mer undervisning så att lärare kan säga upp på grund av ”arbetsbrist”. Det är inget annat än 30 silverpenningar oavsett hur mycket det är.
Lärarförbundet som förhandlingspartner
Lärarnas Riksförbund ger sig ut i det djupa förhandlingshavet och väljer att kedja fast sig vid ett lik. Att detta lik är stort och bökigt med armar och ben som går på alla håll och kanter är absolut ingen fördel som jag ser det. Kanske tanken är att vi skall flyta på det, men liket drar ner oss. Alla som är lite insatta vet att Lärarförbundet struntar i arbetstidsfrågan. Bilaga M är inget som rör majoriteten av deras medlemmar. Visst kan samarbetet fungera bra på det lokala och kommunala planet, men centralt? Jag vet så klart för lite om detta för att egentligen kunna uttala mig, men jag vet att lärare, verksamma från första klass upp till gymnasiet enbart utgör ca 30% av Lärarförbundets medlemmar. Kan man prioritera 30% i skarpt läge? Lärare i Lärarförbundet är som Kristdemokraterna i Alliansen: bra att ha som barlast, men inte en partner man behöver lyssna nämnvärt mycket på.
Lärarna
Många hotar med att lämna facket, som om det skulle vara en fördel. Visst klarar den stora massan lärare av att det finns ett visst antal oanslutna, precis som att en större organism klarar av ett visst antal parasiter utan den lider någon större skada. Men som i fallet med parasiter och organismen finns det en gräns för hur många oanslutna kåren mäktar med. Dessa lärare tycks tro att arbetsgivaren vill sitta ner tillsammans med arbetstagaren över en fika och mysa fram riktigt trevliga avtal och höga löner. Det är aningen beklämmande att det är just lärare som tror så – de borde vara mer insatta i arbetstagarnas och arbetsgivarnas konfliktfyllda historia. Tycker de det är illa nu borde de kunna föreställa sig hur situationen hade sett ut utan fackförbunden. Att bli förbannad och lämna facket får långt större konsekvenser än att till exempel bli förbannad och lämna kyrkokören. Det påverkar inte den enskilde utan alla.
Lärarkåren är infekterad av martyrer och Florence Nightingales. Det är, tror jag, en bidragande orsak till att vi befinner oss där vi är nu lönemässigt och arbetstidsmässigt. Många ”offrar” sig för verksamheten helt reflexmässigt. Det är en slags instinkt och den drabbar så klart även mig ibland. Vi borde göra allt för att kväsa denna instinkt, för den är mycket kontraproduktiv. Sitt inte hemma och planera lektioner åt vikarier mellan hostattackerna. Vi borde inte vara ett dugg tacksamma som vikarier över denna uppoffring. Varför ska vi ha detta martyrskap på vårt samvete? Om vi ser till vår sjuka kollegas bästa borde vi hellre ta en oplanerad lektion så att kollegor kan ta sin sjukskrivning på allvar. Vad säger det egentligen om vårt arbete om det kan utföras från sjukbädden? Martyrer vill väl, men för kåren gör detta mer skada än nytta. För varje gång ni offrar er visar ni arbetsgivaren att resursen som egentligen inte räcker, faktiskt räcker.
Hade vi strejkat skulle det inte förvåna mig om en del ändå hade suttit och planerat lektioner eller rättat prov. Detta är en inställning som vi gör bäst i att ändra på.
Framtiden
Det är såklart i allra högsta grad förmätet av mig att yttra mig i frågan över huvud taget. Jag vet inte vad som äger rum bakom kulisserna, där de tunga elefanterna LR, Lf och SKL ömsom dansar, ömsom sticker varandra i ryggen. Men har jag skrivit så här långt kan jag lika väl förhäva mig något. Det kanske inte ska vara några kulisser nästa gång? Nästa gång vill jag att alla kort ligger på bordet. Alla, medlemmarna och SKL skall vara införstådda med vad som gäller. Inga överraskningar. Man brukar säga att det inte är bra att ställa ultimatum i en förhandling. Men det kanske inte ska vara någon förhandling i traditionell bemärkelse utan mer ett ultimatum nästa gång? Det är enbart när motståndaren vet att ultimatum inte kommer att infrias som dessa är dåliga att ställa. Nästa gång vill jag inte att vi försöker spela poker med ärkedraken SKL. Nästa gång vill jag att vi drar ut tänderna på henne.
[...] http://lrbloggar.se/christoffersaar/2012/09/28/t%C8%9Fat%C8%9Fanka-iyotake/ [...]
Hur stor nytta är det för en lärare att vara med i ett förbund (fack, kan man nog inte kalla det) som inte har förmåga att tillvarata sina medlemmars intressen?
För de förtroendevalda, på högre nivå, och för de anställda inom LR som lever av medlemmarnas pengar är det däremot viktigt med så många medlemmar som möjligt.
Det är alltid nästa gång . . . DÅ J-VLAR
Så har det låtit många, många gånger.
Sen blir det just inte så mycket mer. Det är inte många bryr sig när en mus försöker ryta.
Sluta klanka ner på oss lärare som är missnöjda med ett avtal utan garantier. Många av oss är duktiga i matematik och kan räkna….
J.P.: Ok, men du har fel.
Lärare: Men kan du läsa? När klankar jag ner på er för att ni är missnöjda? Tillhör du de ständiga martyrernas förbund, då klankar jag ner på dig antingen du är missnöjd eller inte.
Är det fel att det finns förtoendevalda och anställda som lever på medlemmarna?
De anställda får väl lön av medlemmarnas pengar?
Och de förtoende valda får väl också sina ersättningar därifrån?
De förtroende valda har också, i stor utstäckning nedsatta tjänster. Ju fler medlemmar desto mer nedsatt tjänst. Eller?
Förklara gärna.
Mitt minne säger mig att det efter många (alla, de senaste 15-20 åren?) av avalsrörelserna har det sagts: Nästa gång – då …
”I stor utsträckning”, är att ta i. I alla fall i min kommun. Jag vet inte vad jag ska förklara – om du anser att jag inte gör någon nytta på den nedsättning jag har så tror jag att det stora flertalet medlemmar i min kommun anser att du har fel.
Och Regionsombudsmännen är i mitt tycke värda sin vikt i guld. De täcker stora geografiska områden, men är alltid ytterst måna om att bistå oss med både råd och dåd, hela tiden.
Utbildningar kring lagar och avtal, mm som ordnas för både ombud och andra medlemmar är extremt nyttiga om vi vill kunna använda lagen som ett tillhygge – ingen hade gett oss den kunskapen annars. (Ta reda på själv kanske du tycker – men det är det ju ingen som gör, och dessutom är det inte så lätt heller.)
olika försäkringar – och väldigt god service och råd kring dessa måste jag säga.
Förhandlingsstöd och juridisk rådgivning
Du kan tycka att LR (eller något annat förbund) inte påverkar din arbetssituation nämnvärt, men många vet att det är så, både direkt och indirekt som en spärr mot eventuell tidsresa bakåt i arbetslivets historia.
Visst kan du tycka att detta inte stämmer, eller att det inte räcker och välja att gå ur – men det är tur att alla inte gör så. För alla och även för dig.
Nej det tror jag inte.
Om många väljer att gå ur så kan det bli ett incitament till fack som engagerar sig för sina medlemmar och inte för sig själv.
kan stämma, men det kräver en snabb migrering, för där emellan börjar en drastisk resa tillbaka i tiden arbetsrättsligt sett.
Bättre att stärka det som finns då.
Men du luras. Det finns ingenting.
Du pratar om en resa bakåt arbetsrättsligt. Där är vi redan. Trots LR.
Eller kanske tack vare.
Eller pga.
…Och det är där du har fel.
.Kanske fungerar det för dem som är kommunombud . . .
Vi har sannolikt olika erfarenheter
Önskar att du hade haft rätt. Men dessvärre . .
Du behöver läsa på hur Lärarförbundets medlemmar är fördelade. Lärarförbundet har lika många grundskollärare, som medlemmar, som Lr har medlemmar totalt. Sedan tillkommer lärare i gymnasiet, vux, högskola, universitet och folkhögskola. Medlemmar som inte omfattas av bilaga M är i minoritet. Trots att Metta försöker få folk att tro att det är 100 000 förskollärare i Lärarförbundet är sanningen att det är ca hälften av den siffran.
Det jag har fått höra de senaste dagarna är att det inte fanns något alternativ, att allt är det andra förbundets fel och att vi får hoppas på ett förstatligande.
Då måste man ju fråga sig:
- Kan vi komma ifrån de gemensamma förhandlingarna? Kan LR bryta sig loss och förhandla för sina medlemmar och skita i det där andra förbundet som inte gör ett JÄVLA SKIT för gymnasielärarna? Det verkar inte så.
- Är det troligt att ”Staten” tar över ansvaret? Nej, inte en suck i helvetet. Det bästa vi kan hoppas på är ett ökat statligt ansvar och statlig subventionering av ”karriärslöner”. Hoppas verkligen inte det var en del av ja-resonemanget eftersom det är det generella löneläget som måste upp. Själv vill jag inte bli ”förstelärare” eftersom jag vill undervisa, inte administrera och licenciat är ingen realistisk möjlighet för samhällslärare som läst många olika ämnen.
- Ska vi hoppas på ökat ansvarstagande hos kommunerna, eller t.o.m. SKL? Yeah, right!
- Ska vi naivt tro att vi säger upp avtalet inför valet och får det att bli en valfråga? Så jävla ”fulla” av oss själv kan vi väl ändå inte vara? Det kommer att vara ”jobben” som är det enda intressanta valämnet.
När man sitter där och har ansvar för kollegornas framtid förstår jag att man ändå röstade ja. Som medlem och lärare är det lätt att säga att jag hellre hade tvingats till ett skitavtal men åtminstone fått demonstrera mitt missnöje riktigt högljutt.
Nu står vi där vi står. Jag fattar att medlemmar pratar om svek, att de lämnar yrket och facket. Vari ligger hoppet? Det känns JÄVLIGT kört.
Hoppas bara idioterna som satte lönen först är nöjda. Själv blir jag återigen förmodligen tvungen att sjukskriva mig två veckor till våren för att ”hinna ikapp” och återhämta mig, där jag står med mina jättegrupper, utan läromedel, utan luft i lokalerna, mögel lite här och där, ständigt näsblod, sömnproblem och all annan skit.
Jag är till salu, och jag är billig som fan. Ställer upp på det mesta.
När det gäller stor splittring inom en organisation är ett stort antal totalt absolut ingen fördel. Det spelar ingen roll om lörarna i lf är lika många som LR totalt. De utgör en minoritet och lf behöver inte ta så stor hänsyn till dem eller några andra lärare.
Nej, de utgör ingen minoritet. Det är 50 000 förskollärare och knappt 5000 fritidspedagoger.Det är mellan 85-90 000 grundskollärare, dessutom tillkommer gymnasiet. Räkna på det så inser du att de inte är i minoritet. Det är inget problem i Lärarförbundet. (De förkortas inte lf!!) Ett stort problem är dock att lärarna finns i två fackförbund! Vi skulle vara mycket starka om vi var ett.
Christoffer – jag älskar dina inlägg! Så även detta som jag givetvis delat på fejan.
Tack Malin!
Eva: Det bästa hade naturligtvis varit om alla ”riktiga” lärare var med i det riktiga riksförbundet för lärare. Och, på min blogg förkortar jag hur jag vill om jag vill, och nu väljer jag att inte förkorta Lärarförbundet mer – för din skull
(Ni är lite lättkränkta…)
[...] här ett par dagar efteråt kommer reflektionerna. Eftertanken. Insikterna. Christoffer Saar skriver klokt om var fokus borde ha legat och om sina tankar varför det blev som det blev. Jag [...]
Nej, vi är inte lättkränkta utan det är bara så att vi inte har den förkortningen och vad det gäller riktiga lärare – när tycker du att ett barn börjar lära sig? Vad kallas de lärare som arbetar med yngre barn? De är också lärare. En del är lärare mot yngre åldrar och en del är lärare mot fritidshem. Jag är grundskollärare och den kategorin har blivit kallad piprensarpedgoger av medlemmar från Lr. Jag anser att barn/elever börjar lära sig tidigt och att det behövs lärare som är utbildade för detta.
Eva:
Jag tror du väljer att missuppfatta en aning som en slags retorisk teknik – det är lite tröttsamt.
”Riktiga” lärare – det var därför jag skrev citattecken. De som arbetar med yngre barn är verkligen mina hjältar. De är jätteduktiga! All heder åt dem. Men vet du vad? Detta är inget pedagogiskt spörsmål. Jag vill inte ha dessa mina hjältar i mitt förbund, inte för att jag ser ner på dem, absolut inte. Men jag vill inte ha dem i LR eller gå ihop med Lärarförbundet av samma anledning som jag inte vill ha rörmokare i LR eller vill att LR skall gå samman med IF Metall: Vi har inte samma förutsättningar, befinner oss inte i samma situation och har inte samma mål. Blanda inte ihop facklig verksamhet med pedagogik – det är en klassisk snubbeltråd som arbetsgivaren alltid försöker lägga ut. På tal om det så har ni en hel del rektorer i Lärarförbundet, märkligt…
Förkortning – Jag bryr mig inte om att ni inte heter Lf. Det är ett smidigt sätt att skriva Lärarförbundet på, alla vet vilka jag menar. Jag var effektiv. Av respekt till dig lovade jag att inte använda förkortningen. Men jag skriver precis vad jag vill på den här bloggen. Vi har ju större saker att ventilera än en förkortning.
Konstigt att du inte kommenterar de uppgifter du gett i din bogg om hur hmedlemsfördelningen ser ut Det är uppenbart att ideologierna ser olika ut. Lärarförbundet organiserar ALLA lärare, vilket är en stor styrka och ger legitimitet i skolfrågor. Märkligt hur du jämställer rörmokare med personer med lärarutbildning…….. Vi organiserar skolledare och det är inget problem. Min rektor är inte min motståndare utan vi samarbetar, på olika sätt, för att skolan ska fungera så bra som möjligt. Ibland har vi olika åsikter och då använder vi de regler och bestämmelser som finns. Har dessutom varit med om att de rektorer, som är organiserade av Lärarförbundet, har tagit kontakt med Lärarförbundet för att diskutera hur man ska komma tillrätta med den arbetsbörda lärarna har, när de fått signaler om hur lärarna mår när de haft medarbetarsamtal.
LR kan ställa vilka ultimatum som helst. LR kan strejka hur länge som helst men det spelar ingen roll, Det är faktiskt LF som har avtalsrätten och inte LR. Det är ett jätte problem – LR bestämmer inte över avtalet. Då är det betydligt intressantare att börja diskutera hur skall vi hantera den situationen? Gnäll över LF löser inte problemet. Som jag ser det finns det två vägar.
1. LR tar strid för att få avtalsrätt – innebär troligtvis konflikt med SKL. De är definitivt inte intresserade v att ha två olika läraravtal i samma kommun. Kan också vara svårt att motivera medlemmarna för en principiell strid. Troligtvis är risken för ett betydande medlemstapp stort om det går upp för LRs medlemmar att LR inte har avtalsrätten.
2. En seriös diskussion om att slå samman LR och LF. Givetvis så skulle ett förbund vara starkare än två. Slitningar skulle givetvis uppkomma mellan olika grupper inom ett förbund. Men det skulle bli ett nytt förbund där LRs nuvarande medlemsrekryteringsbas skulle bli närmare hälften av medlemmarna som avtalen skulle gälla. Studerande och pensionärer ingår inte i avtalet. LR vill organisera lärare från årskurs 7 till 3 (gy). Det är 6 årskurser av 13 i skolsystemet om man räknar nollan. Finns ingen risk att ett sån tor grupp skulle drunkna i det nya förbundet. Mycket troligt att de rent utav skulle kunna dominera. Sen när det gäller skolledarnas vara eller inte vara i ett nytt gemensamt förbund så är det en skitfråga. Antingen så slänger man ut dem, de lämnar frivilligt eller så fortsätter man som nu. Skolledarna är med i det finska facket och där fungerar det. Hur som helst så skulle deras inflytande bli minimalt.
3. Fel det finns tre alternativ – fortsätta som nu och skylla på LF när nästa skitavtal skrivs under
Det du påstår är att fritidspedagogerna i praktiken bestämmer vad läraravtalen innehålla. Hur vill du förändra det? Att värva mer medlemmar till LR från LF betyder att fritidspedagogerna får större inflytande i LF. Knappast till fördel för oss lärare.
PS jag är medlem i LR.
Eva: Det är givetvis inte bra att organisera alla. Det är ingen styrka att ha en stor spridning på förutsättningarna när det gäller att kämpa för allas väl och ve. Att ni beblandar er med rektorer är inte heller någon fördel. Det är ytterst märkligt att ha arbetsgivare i en arbetstagarorganisation, arbetsgivare till samma arbetstagare, märk väl. Men det är Lärarförbundets problem och följaktligen inget jag bryr mig om. Men om du frågar runt på kommunnivå kanske du får en klarare bild av vad lärare 1-gymn. egentligen tycker om det.
Vidare finns det en sorts argumentationsteknik som jag föraktar bortom all vett och sans: ”halmgubben”. Därför att halmgubben tvingar mig att omständligt förklara att jag inte har haft en viss åsikt eller skrivit något som jag inte har skrivit: Jag jämförde inte personer som inte har lärarutbildning med personer som har lärarutbildning. Det var ingen jämförelse – jag lät dessa båda grupper representera kategorier. Jag skulle inte vilja ha astronauter/dödgrävare/poliser/amiraler i Lärarnas Riksförbund heller. Det är inte vad de är som är poängen, utan att de är något annat. (Jag har extremt mycket att tacka rörmokare för det senaste halvåret – men jag vill inte ha dem i LR för det.) Att du drog upp ”personer med lärarutbildning”, tja – det är ju faktiskt ni som ansluter folk utan, men det är bra – dessa måste ju också ha ett fackförbund. Fast det ställer ju till det en aning med nya reformer och så… För att du inte skall bygga halmgubbe av detta säger jag med en gång att jag inte ser ner på några grupper i arbetslivet bara för att jag inte vill ha med dem i LR, det handlar inte om något sådant.
Nej, jag har inte tagit reda på några av de uppgifter rörande fördelning som du nämnde. Jag kanske gör det, eller inte. Men jag vill tillägga att jag inte har någon ideologi, jag föredrar att använda min egen hjärna inför varje situation. Det är något som jag upplever att LR verkligen låter mig göra. Lärarförbundet tycks mig mer likna en sekt i det avseendet. Men jag kan ha helt fel och vill inte dra igång en debatt om det också – för jag kommer inte att försvara den ståndpunkten.
Henrik: Nej, LR vill organisera från 1-gymn. Det är vad jag håller på med i alla fall. Förslaget är intressant (2) men faller, tror jag i alla fall, på att resurserna i den kommunala världen är begränsade – någon grupp riskerar alltid att komma i skymundan. Och det är inte bra i ett fackförbund. Jag skulle inte vilja att sammanslagningen skedde på bekostnad av någon grupp i nuvarande Lärarförbundet, sådant sår split och är inte bra för kollektivet.
Det bästa är att ha så lika förutsättningar som möjligt, ingå i samma grupp. Man skall inte heller stirra sig blind på antalet – det spelar inte så stor roll hur många man är totalt om man fyller en vital funktion i samhället. Det finns 20 000 poliser i Sverige, vad tror du hade hänt om de hade strejkat? Därför tror jag inte att LR hade behövt ta så stor hänsyn till Lärarförbundet om vi hade haft alla lärare 1-gymn. Men jag kan så klart ha fel och du har goda argument. Helt klart är ju att skolledare i ett förbund för lärare inte skall ha något inflytande, men har de inte rätt till information i lika stor grad som andra anslutna? Det kan leda till bekymmer, på lokal nivå till exempel. Jag vill att mina medlemmar skall vara så insatta som möjligt (de som vill vara det) men jag hade inte kunnat berätta så mycket om jag visste att rektorn fick veta allt.