Cogito, ergo sum
René Descartes
Det är ytterst ovanligt att en civilisation når vår tekniska nivå innan den går under. Eller, rättare sagt: vi är unika – ingen tidigare civilisation på jorden har lyckats åstadkomma något i närheten av vad vi har lyckats med. Vi är unika med vår teknik och tidsrymd på jorden. Så pass unika att det är osannolikt att vi är här?
Följande tre steg kommer att blottlägga allt inför era icke ont anande sinnen:
1. Det är nog accepterat inom vetenskapsvärlden att det i framtiden kommer att vara möjligt att skapa artificiellt medvetande av människans kapacitet.
2. När det sker kommer det också att vara mycket troligt att vi kommer att sätta upp simulation av digitala konstgjorda världar för att testa olika hypoteser. Vi kommer kanske att köra flera 100 000 sådana simulationer samtidigt.
Varför säger jag ”vi”?
3. Om så är fallet är ”vi” med största sannolikhet en del av en sådan simulation eftersom det är osannolikt att vi faktiskt medverkar i en riktig civilisation som nått denna höga tekniska nivå. Det är mycket mer troligt statistiskt sett att vi ingår i en simulation om det finns en riktig värld men 100 000 digitala.
Ungefär så resonerar, Nick Bostrom, en svenskfödd filosof, verksam i Oxford. Den stora frågan är bara vilken hypotes forskarna försöker testa i just vår virtuella försöksvärld? Kanske försöker de utröna om brist på resurser, brist på för och efterarbete, orimlig arbetsbörda och kortsiktiga, allt för många och plottriga planer har negativ inverkan på undervisningen och studieresultaten?
Ni kan stänga av superdatorn nu – vi vet svaret.
