Arkiv för juni, 2011

fredag, 17 juni, 2011

Gråt och tandagnisslan

Våra tänders hälsa skiftar runt om i landet. Jag tror inte att det är så att risken för att ni skall råka ut för karies ökar om ni råkar spendera sommaren i Blekinge. Men Blekinge ligger tvåa i en lista gällande total tandlöshet per län. Värmland toppar listan, sju av 1000 värmlänningar saknar tänder.

Det får mig att tänka på två saker. Först Matteus kapitel 13, vers 42:

och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

Någon berättade en gång för mig att han hade bläddrat i en medeltida handskriven Bibel där en munk hade klottrat i marginalen vid Matteus vers, ”Men de som inte har några tänder då?”, varpå en annan munk vid ett senare tillfälle lämnat svar i samma marginal: ”Dessa kommer att förses med tänder!”

Humor i ett medeltida kloster.

Sedan tänkte jag på en debattartikel jag skrev för en tid sedan:

Dessa ”experter” tror de är proffs på skolan bara för att de har gått i skolan. Det har förvisso de flesta gjort. Precis som att de flesta har gått till tandläkaren utan att för den sakens skull ikläda sig rollen som ”expert” på odontologi.

Det gick upp för mig att ingen skulle komma på tanken att beskylla Värmlands och Blekinges folktandvård för denna tandlöshet. Ingen påstår att tandläkarna i dessa båda län är särdeles dåliga på att förhindra tandlossning. Skulle någon påstå att tandläkarna i dessa län har brustit i sitt ”uppdrag” och att detta är orsaken till bristen på möjligheten till eventuell tandagnisslan hos de olyckligt drabbade hade de allra flesta hojtat något om eget ansvar.

Går det däremot åt skogen i skolans värld får man ofta veta att det är lärarnas fel. Då saknas inte tandagnisslan även om argumenten är tandlösa.

onsdag, 15 juni, 2011

Ungdomars känsla för demokrati

Demokrati är det enda samhällsskick som kan avskaffas på demokratisk väg
Gabriel Laub

Resultatet av en studie gjord av World Values Survey-Sweden visade nedslående och oroande resultat. En femtedel av våra unga röstberättigade medborgare var beredda att sälja sin röst för en smärre summa pengar. En fjärdedel av dem skulle dessutom kunna tänka sig att slopa demokratin mot att en ”Stark ledare” installerades som beslutsfattare i vårt land. En ledare som inte skall behöva besvära sig med att följa riksdagens beslut. Hela 26% av ungdomar i åldern 18-29 skulle kunna tänka sig detta eller rent av finna det önskvärt.

Historien visar att det inte krävs så värst många av den sortens medborgare för att vi faktiskt kan få uppleva den totalitära ideologins tvivelaktiga ”fördelar”. Att 26% av våra unga röstande medborgare inte ser eller uppskattar värdet av yttrandefrihet och medborgerliga rättigheter är ett enormt misslyckande som alla med vett i skallen skall känna skam och ansvar inför. Vi har misslyckats tillsammans, för vår demokrati är alla medborgares ansvar. Jag misstänker att många av oss har glömt det.

Forskningsledaren för World Values Survey-Sweden, Staffan I. Lindberg spekulerar kring några orsaker till detta skrämmande faktum: undervisning och massmedia. Undermålig undervisning där lärare inte har lyckats peka på de enorma fördelar som ett demokratiskt styrelseskick innebär för ett samhälle och den enskilde människan. Undervisningen har kanske också, i toleransens och relativismens tecken, underlåtit att tydligt visa vad en totalitär regim är kapabel till. Det är anmärkningsvärt eftersom exemplen ute i världen är många och tydliga. Massmedia har också, enligt Lindberg, misslyckats med att föra ut information för att visa att de faktiskt finns skillnader mellan våra riksdagspartier och att en röst på det ena eller andra partiet har betydelse för vårt samhälles färdriktning.

Lindberg missar tyvärr ytterligare en möjlig medbrottsling i detta brott mot demokratin, nämligen föräldern. Visst kan det läras ut värdegrund på längden och tvären i skolan, men skall sanningen fram vet vi var den sanna värdegrunden lärs in och vem som lär ut den. Hade en stat kunnat indoktrinera sina studenter genom att lära ut värdegrund i skolan hade varje diktator lyckats med sitt uppsåt att pacificera medborgaren på sikt. Så är inte fallet. Därför att sann värdegrund lärs ut tre gånger om dagen, vid frukostbordet, middagsbordet och runt kvällsvarden. Beviset för det är att ungdomar dör på gator och torg i kampen mot diktaturen runt om i världen för något som en stor del av våra ungdomar i sin enfald tror att de klarar sig bra utan.

Det är dags att vi alla rannsakar oss själva och funderar kring hur vi har framställt vårt styrelseskick inför våra unga och hur vi skall framställa demokratin inför dem i fortsättningen.

tisdag, 14 juni, 2011

Facklig verksamhet

Facklig verksamhet är en kamp mot arbetsgivaren, den hand som föder dig. Men utan din hand får ej heller arbetsgivaren någon föda.

Idag verkar somliga tro att kampen är onödig och förlegad. Något som hör det förgångna till. Representanter av denna åsikt finner vi, dels bland arbetsgivare, dels bland de arbetstagare som inte inser att facklig verksamhet har varit, är och alltid kommer att vara nödvändig så länge förhållandena är sådana att en del arbetar för andra av nödvändighet för sig och sin familjs försörjning.

Det är möjligt att se bakåt i tiden. Jag syftar här inte på bläddrandet i gamla källor och letandet bland historiska kvarlevor genom vilka vi skapar en bild av hur saker och ting möjligtvis inträffade och tedde sig genom historien. Även om den formen av tillbakablick hade varit givande för var och en som ”undrar vad facket någonsin har uträttat?” Om ni, kanske föga genomtänkt, skulle få för er att titta på solen en stund, ser ni bokstavligt talat bakåt i tiden. Åtta minuter för att vara exakt. Det är nämligen med den hastighet ljuset färdas. Med ett teleskop skulle ni kunna se ännu längre bakåt i tiden.

Jag förhäver mig något och hävdar att det dessutom är möjligt att resa bakåt i tiden, åtminstone på arbetsmarknaden. Allt som krävs är att vi stryker de av arbetare och arbetsgivare framförhandlade och bittert framkämpade kollektivavtal som finns. Vi skulle med lätthet kunna ta oss 100 år bakåt i tiden, kanske ännu längre. Är det någon som vill prova? Jag vet att det finns arbetsgivare som vill.

Att facklig verksamhet för lärares del inte är en onödig syssla visar sig tydligt i det faktum att kampen står kring de mest grundläggande sakerna: skäligt betalt för arbetet och en rimlig arbetstid att utföra detta arbete på.

fredag, 3 juni, 2011

Liknelsen om brödet och smöret

Den som någonsin har undervisat och i sin gärning haft en god standard på undervisningen i åtanke vet att undervisningstiden är begränsad. Den är begränsad oavsett om det finns avtal eller inte som begränsar och jag skall förklara detta med en liknelse jag valt att kalla ”Brödet och smöret”.

Tänk er att verksamheten är brödet och vi lärare är smöret. För att verksamheten skall fungera krävs smör över hela brödet. När arbetsgivare inser att de har för mycket bröd och för lite smör uppstår ett problem. Det första en arbetsgivare gör i det läget är att stryka på mycket tunt. När det till slut inte går, tvingas arbetsgivaren förneka den ringa förekomsten av smör, eller om arbetsgivaren hellre föredrar det, förneka den stora förekomsten av bröd.

Detta görs bland annat genom att insinuera att undervisningstiden inte är begränsad. Självklart finns det en gräns för hur mycket en lärare klarar av att undervisa om undervisningen skall ske med kvalité och lärarens förstånd intakt.

Detta gäller både smörgåsar och undervisning: smakar det så kostar det. God kvalité är inte gratis.