Vilken historia möter våra nyanlända elever?

När skulle du helst vilja vara en bok i Cordobas bibliotek? Det blev så tydligt att min ganska etnocentriska historieundervisning, med några korta reflektioner om araber som förvaltade det antika arvet och om korstågen, inte dög längre. Hur skulle de nya eleverna kunna koppla sig till, och förstå våra historiska berättelser om de inte fick använda sin egen historia och hur skulle jag förstå dem, när jag inte kunde deras berättelser?

När skulle du helst vilja vara en bok i Cordobas bibliotek?
Frågan ställdes på ett seminarium med den brittiske historiedidaktikern Christine Counsell inom ramen för forskarskolan Historiska medier. Vi 15 historielärare tittade vilset på varandra och svarade lite vagt att i slutet av 1400-talet riskerade man nog i alla fall att bli bränd. Men hur var det att vara bok dessförrinnan, t.ex. under Kalifen Abd al-Rahman III? Tja, inte visste vi. 

Frågan om Cordoba kom tillbaka till mig i höstas, när nyanlända elever började dyka upp i klassrummen. Kursplanens skrivning om kulturmöten kändes verkligen viktig och relevant. Men för att kunna bredda historieundervisningen behövde åtminstone jag både täppa till kunskapsluckor och samla mod. Det kändes osäkert att inte riktigt ha konroll, vilka kulturella föreställningar och fördomar om mina nya elever skulle jag avslöja. Min ämnesspanarkollega Ylva Pettersson utvecklar det perspektivet i ett mycket läsvärt inlägg här. 

bild (8)

Meeting of Minds läser du på ett par timmar. Foto: T Johansson

En praktisk lösning vore att försöka hitta en lärobok som beskrev historien ur ett arabiskt/muslimskt perspektiv. Jag hittade ingen på svenska, men det visade sig att Christine Counsell också skrev läroböcker. Hon är en av författarna till, Meetings of Minds: Islamic encounters c. 570 – 1750, som kom år 2007. Boken består av 10 kapitel där olika aspekter av muslimsk historia blir belyst. Författarna visar bl.a. hur araberna uppfattade frankerna med hjälp av källtexter. De beskriver hur det Osmanska riket var organiserat och  de berättar om Ibn Battuta, som seglade längs Östafrikas kust och vidare över till Indien och grundlade det handelsimperium som Vasco da Gama mötte ett par hundra år senare.

En kreativ och rolig lärobok med ett nytt perpektiv
Jag gissar att bokens målgrupp är elever i 11 – 13-årsåldern. Berättelserna är spännande och lättlästa, läroboken innehåller mängder av fina färgbilder och illustrationer Som vanligt när det handlar om brittiska läromedel utgår författarna från olika 
enquiries och öppna frågor av typen, hur vet vi vad muslimer tänkte om korsriddare och inkräktare? eller, vad var speciellt med Bagdad? Det handlar om att få eleverna att tänka som historiker med hjälp av olika uppgifter och stödstrukturer, där de steg för steg utvecklar sin förmåga att exempelvis hitta rimliga orsaker och konsekvenser. Dessutom innehåller läroboken många roliga och kreativa metodiska tips. Eleverna kan t.ex. skriva manus till ett TV-serie om sultanerna i Konstantinopel  eller illustrera boken om Ibn Battutas resor.

Jag rekommenderar varmt den här läroboken oavsett vilket stadium du jobbar på. På mellanstadiet skulle jag lätt kunna ägna ett helt tema eller projekt år den. På högstadiet borde man kunna jobba ämnesintegrerat med religionskunskap i år 8. Som lärare läser du boken på ett par timmar. Du blir kanske inte expert på arabisk historia, men du får berättelser, perspektiv och historiska personer att att möta dina elever med.

Har ni tips om hur man skapar en mer inkluderande historieundervisning, dela gärna med er.

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)