Astrids krigsdagböcker en perfekt jullovsläsning

Mitt julklappstips till en historielärare nära dig eller till dig själv är Astrid Lindgrens krigsdagböcker. De är en fantastiskt läsning för alla som är intresserade av historia eller som tycker om Astrids språk, en lättläst klar stil, alltid med en milt humoristisk udd. Det märkvärdiga är att hon, en ung hemmafru i Vasastan sätter igång detta projekt redan från krigets första dag. Allt som händer dokumenteras. Astrid klipper artiklar, fotografier och kartor ur tidningar som hon klistrar in i dagboken. Hon klistrar också in utdrag från brev som hon läste på jobbet som granskare i den brevcensur som myndigheterna upprättade under kriget. Hon kommenterar förstås världshändelserna och beskriver det lilla livet hemma med familjen på Dalagatan.

Många post-it lappar blir det när man läser Astrids dagböcker från kriget.

Många post-it lappar blir det, när en historielärare läser Astrids krigsdagböcker.

De olika urklippen och breven är fantastiska källtexter, t.ex. Goebbels tal till tyska folket vintern 1943 (s 204) eller Stefan Szendes “Den siste juden från Polen från 1944 (s 285), Dessutom finns alla dessa spännande och personliga brev från censuren som Astrid skrev av och sparade, fast hon inte fick. Den tyske soldaten som skriver hem strax innan han stupar är ett exempel ( s 290-291).

Dagböckerna rymmer mycket material om de nordiska länderna. Räddningen av de danska judarna beskrivs förstås. Man kan också studera Finlands agerande som ledde fram till fortsättningskriget. I Astrids värld är Stalins Sovjetunionen nästan lika vidrigt och skrämmande som Nazityskland och man kan ana det påverkar hennes syn på hur Finland agerar efter 1940. Finlands roll som allierad till Tyskland under operation Barbarossa nämner hon knappt. När Finland inte accepterar Sovjetunionens förslag till fred 1944 blir hon beklämd, men ifrågasätter knappt Finlands agrande (20 mars 1944). Dessa dagboksinlägg kan exempelvis jämföras med en artikel i Svenska Dagbladet, Finland ljuger om nazismen, där finska historiker beskrivs som historieförfalskare när de förminskar Finlands roll som allierade med Nazityskland från maj 1941 – juni 1944. 

Ett annat intressant spår är frågan om vad svenskarna visste om förintelsen under kriget. Astrid nämner koncentrationslägren Buchenwald och Oranienburg redan den 23 november 1940 och då beskriver hon lägren som de vore väl kända. 1941 klistrar hon också in en artikel om judarnas situation i Polen. Hon är helt klart djupt engagerad i judarnas situation och hon vet att judar sattes i getton och mördades i stor skala. I en kommentar till Goebbels tal i januari 1943 nämner hon exempelvis mängder av grova övergrepp som nazisterna begick som t.ex. förföljelser av judar och dödshjälp till utvecklingsstörda. 28 december 1943 klistrade hon in en artikel från där det talas om ett systematiskt masslaktande med utrotning och förintelse som mål och där siffran 2 miljoner döda judar nämns. Men gaskamrarna nämner hon inte en enda gång. En rimlig orsak är att hon faktiskt inte kände till dem. Kanske lyckades tyskarna dölja den vidriga delen av förintelsen ända fram till 1945 åtminstone för en bredare svensk allmänhet.

Möjligheter till identifikation med olika aktörer gör det också  lätt att blogga dagböckerna. Skapa en blogg, exempelvis via Webbstjärnan. Ge sedan eleverna en månad var från kriget. De  uppmanas att välja ut citat ur texterna. Till sist får de sätta en rubrik och skriva en kort text om vad Astrid berättar om. Alla inlägg publiceras sedan i tidsordning på bloggen. Avslutningsvis får eleverna kommentera varandras inlägg. Förhoppningsvis får eleverna då syn på en historia som består av många olika historiska berättelser från skilda delar av världen med skildringar av människors upplevelser av förtryck /…/ och motstånd mot detta, som det beskrivs i ämnets centrala innehåll.

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)