Ada – en favorit på BETT-mässan

Vi Guldäpplepristagare åkte till BETT med DIU och vi deltog också i deras olika arrangemang. För min del innebar det att jag höll ett antal temavisningar på mässan och en föreläsning i LR:s regi.

AdaJaha, och vad skulle en stackars historielärare prata om på en mässa där utställarna tävlade om att övertyga lärare om att enorma lärplattformar är lösningen på det mesta. Management, monitor and filter som en utställare sammanfattade saken.  Vilken utmaning. Men det var bara att kliva ut ur sin bekvämlighetszon och lotsa deltagarna till Minecraft, Google. Rasberry pi, 3d skrivare och programmering av legorobotar. Förutom lärplattformar var nämligen leksaker av olika slag en stor trend på mässan. Lärarna som deltog i visningarna visade sig vara jättetrevliga och alla hade olika erfarenheter att dela med sig av. Den som lärde sig mest var nog faktiskt jag.

En rolig bieffekt av allt guidande var att jag faktiskt, till skillnad från de flesta andra svenskar till slut både hittade i mässhallen och fick en riktigt god uppfattning om mässans innehåll.

Och till slut hittade jag också en historia. En ung kvinna klädd i en fantastisk strålande ochAda L blinkande krinolin, öppen bak, så att man kunde kika in i ett ormbo av sladdar. Självaste Ada Lovelace, eller Ada the show sprang runt på mässan. Kvinnan som uppfann programmering presenterade sig som ett riktigt enfant terrible. Dotter till Lord Byron levde hon ett lika skandalomsusat liv som sin far. Wikipedia har en lång och intressant artikel om hennes liv och arbete. Läs den och ge Ada plats i er historieundervisning som en person som gjorde skillnad. Det förtjänar hon. Showen med den fantastiska LED-lampeklänningen var också ett fint  exempel på en makerkultur som bara måste inspirera tjejer att vilja programmera.

Till sist, för er som inte var på BETT; Läs mina Guldäpplekompisars Micke Kring, Jenny Edvardsson och Tülay Gürgüns fantastiska bloggar istället. En stor trend på årets BETT var alltså makerkultur och programmerade leksaker. Det digitala som utmynnar i något analogt och konkret som t.ex. en robot eller klänning. Detta nya, spännande och kreativa område är Tülay jätteduktig på. 

Ny ämnesspanare

Jag heter Cecilia Johansson och jag ser verkligen fram emot mitt nya uppdrag som ämnesspanare här på LR-bloggen. Mitt uppdrag är bl.a. att spana i historieämnet. Det passar fint eftersom jag har ägnat större delen av mitt liv åt historia i olika former. Först som arkeolog i 12 år och sedan som ämneslärare i historia, geografi och svenska på högstadiet. Dessutom har jag gått en forskarutbildning i historia med utbildningsvetenskaplig inriktning.

Som årets vinnare av  Guldäpplet förmodas jag ligga långt framme i arbetet med IT i undervisningen. Men ärligt talat är min undervisning inte särskilt i framkant längre. Väldigt många lärare har kommit i kapp och använder fler digitala verktyg än vad jag gör.  Det jag fortfarande försöker hinna utveckla är klass- och ämnesbloggar i svenska och historia. I min lic-avhandling diskuterar jag också mötet mellan den formella undervisningssituationen i historia och det digitala mediet. Två klasser i år 9 fick producera historiska berättelser om andra världskriget på en gemensam klassblogg. Min eventuella framkant handlar alltså om att jag ganska länge har intresserat mig för hur mediet Internet kan användas i undervisningen och att jag faktiskt också har forskat om mitt mediebruk.

Under åren 2012 – 2014 deltog jag alltså i den nationella forskarskolan för lärare Historiska medier i Umeå. Utbildningen var fantastisk. Under två och ett halvt år fick vi fördjupa oss i historiedidaktik och utbildningshistoria. I kurserna om historiska medier studerade vi alla möjliga olika sätt att mediera undervisning, exempelvis med bild, film och IT. En av de mest spännande kurserna gick ut på att studera historiebruk med hjälp av historiska monument. Resultatet presenterade vi essäer på forskarskolans Monumentblogg. Titta gärna in och läs den. Som både forskarutbildad och undervisande lärare hoppas jag att mina inlägg här på bloggen kan fungera som en brygga mellan historiedidaktisk forskning och undervisningen.

Välkommen att läsa och diskutera inläggen här framöver!