Jakten på historiska källor

I mitt förra inlägg skrev jag om att förmågan att kritiskt granska, tolka och värdera källor som grund för att skapa historisk kunskap beskrevs som ett utvecklingsområde i Skolinspektionens granskning av historieundervisningen år 7 – 9, Historia i grundskolan. Idag tänkte jag ge lite tips om vad jag har stött på i min jakt på källor som funkar i grundskolan.

Först måste jag påpeka att det här med källor också är ett utvecklingsområde för våra läromedelsförlag. De flesta läroböcker i historia har bara några enstaka källövningar med uppgifter som mer handlar om läsförståelse än om att skapa historia. Ett undantag är Libers Historien pågår, som tyvärr är slut på förlaget. Den kom redan på 1999, men det är kanske först med lgr-11 som den verkligen fungerar. Det är bara att hoppas på ett nytryck. Jag har som tur är en kollega, som mycket ogärna slänger böcker, så vi har hela källaren full av just den läroboken 🙂

 Förutom i skolans källare har jag mest letat källor på Internet. Det har visat sig att flera anglosaxiska länder sedan i slutet av 90–talet har byggt öppna arkiv med källor av olika slag. Där finns också flera stora hemsidor som är anpassade efter skolans behov av lite lättare texter med uppgifter. Så här kommer några tips på Webbplatser, där man lätt kan surfa bort några kalla vårkvällar.

Jag börjar med ett par svenskspråkiga sidor. Terra Scaniae är anpassad till mellanstadiet. Där blandas välskrivna fiktiva historiska berättelser med artiklar och bilder. Mitt andra exempel, Stockholmskällan har mängder av material anpassat till skolan. De har t.ex. ett stort kartmaterial, men tyvärr är sidan geografiskt avgränsad till Stockholms stad. I Norge finns för övrigt Kildenett, ett stort projekt som liknar Stockholmskällan. Men det är inte särskilt lättanvänt för oss svenska historielärare.

Nu till några engelskspråkiga webbplatser. Den amerikanske historiedidaktikern Sam Wineburg, som för övrigt har skrivit klassikern Historical Thinking and and other Unnatural Acts är en av dem som ligger bakom den fantastiska webbplatsen, Charting the Future by Teaching the Past. Här har man samlat källtexter, uppgifter och bedömningsanvisningar till hela den amerikanska kursplanen i historia. En guldgruva!

Roy Rosensweig, en annan av mina historiedidaktiska idoler, ligger bakom den här sidan. Webbplatsen publicerades redan 2001. Roy var en av pionjärerna inom konceptet Open source och han skapade det digitala referenssystemet Zotero. På webbplatsen Liberty, Egality and Fraternity hittar du källtexter, bilder, kartor, tidslinjer etc. från franska revolutionen. Detta är en riktigt gammaldags kodad hemsida, men allt fungerar fint och källtexter behöver ju knappast uppdateras.

Jag rekommenderar också en brittisk resurs. Den är uppbyggd kring olika teman som exempelvis Kalla kriget eller, 30-åriga kriget. Under fliken industriella revolutionen finns intervjuer med barn om deras arbetssituation som genomfördes i England i början av 1800-talet.

Nästan allt material som jag har hittat är alltså skrivet på engelska, vilket så klart är ett problem, men trots att jag måste översätta texterna är de faktiskt bättre anpassade till vårt centrala innehåll på högstadiet än exempelvis Stockholmskällan. På webbplatsen  Källor i historieundervisningen kan ni se resultatet av mina försök till översättningar. Använd dem gärna, men på egen risk. Översättningarna går absolut att granska kritiskt :). Har ni fler tips på svenska webbplatser med källor? Tipsa mig gärna så skriver jag om dem här.

Källorna – historieämnets kärna

Den amerikanske historiedidaktikern Keith Barton menar att lärare bör hitta sitt ämnes kärna för att sedan kunna skapa en undervisning från ett engagemang för ämnets djupaste mening. För mig är historieämnets hjärta dess källor. De som ligger till grund för vår kunskap om det förflutna och som i sin tur ger oss historiska berättelser som till sist  är en förutsättning för ett utvecklat historiemedvetande.

Så här tänker säkert de flesta historielärare. Mikael Bruér skriver exempelvis ett intressant och läsvärt inlägg här på Ämnesspanarna, där han bl.a. efterlyser bra källövningar i läroböcker. Jag håller med om att vi historielärare både behöver jobba mer med källor i undervisningen och att det saknas material. (Ett undantag är Libers Historien pågår, som typiskt nog är slut på förlaget).

Mina och Mikaels iakttagelser bekräftas också av Skolinspektionens senaste granskning av historieundervisningen Historia i skolan år 7 – 9  I rapporten utgår man ifrån kursplanens fyra förmågor, att använda en historisk referensram, att kritiskt granska bearbeta, granska och värdera ett historiskt källmaterial, att reflektera över användandet av historia och förmågan att använda historiska begrepp.  Det finns mycket positivt i rapporten, men källanvändningen beskrivs som ett utvecklingsområde. Vi arbetar för lite med källmaterial i undervisningen. En orsak är som sagt att det är svårt att hitta. Men allt arkivmaterial på Internet då? 

Karin Sandberg, en av mina forskarskolekollegor vid Forskarskolan Historiska medier studerade i lic-avhandlingen, Möte med det förflutna Digitaliserade primärkällor i historeundervisningen, hur gymnasieelever uppfattar att arbeta med digitaliserat källmaterial i form av kyrkböcker. Hon visar bl.a. att eleverna visserligen klarar av att söka i materialet och få fram någon form av resultat. Men de tyckte att det var svårt och det visade sig också att läraren hade en central betydelse för hur eleverna utvecklade förmågan till historisk empati och historiskt tänkande. Den av lärarna som avslutade varje arbetspass med en fri diskussion, om vad eleverna hade hittat i källmaterialet och hur det kunde förklaras fick det bästa resultatet.

Det är alltså inte okomplicerat att arbeta med arkivmaterial. Arkiven är dessutom ofta svåröverskådliga, dåligt kända av oss lärare och de har, med undantag av Stockholmskällan, ett överraskande klent material för skolan. Stockholms Stadsarkiv erbjuder exempelvis bara en enda arkivalie anpassat till undervisningen på sin hemsida, ett fotografi som föreställer ungdomsbrottslingen Piggen, Ett fint porträtt taget 1895, men ändå … Förhoppningsvis skärper sig arkiven och producerar välformulerade frågor och uppgifter som tillåter granskning av deras källmaterial på ett sätt som hjälper oss lärare. De kan kolla in Storbritanniens National Archives. för inspiration

I väntan på det är det otroligt glädjande att SvD nu släpper hela sitt digitala arkiv till sina prenumeranter. Alla artiklar från år 1884 blir tillgängliga för mig och alla andra historielärare som läser SvD. Tidningsartiklar är förhållandevis lättlästa källor och de kan enkelt kopplas till förmågorna som beskrivs i kursplanen. “Tänk att få läsa om börskrachen 1929, Hitlers självmord 1945 eller mordet på Olof Palme 1986 som de beskrevs på den tiden de verkligen var nyheter.” skriver Svenska Dagbladets chefredaktör Fredrik Karén. Förhoppningsvis kommer tidningen också arbeta fram ett anpassat arbetsmaterial för skolan. Svenskan har ju nyligen satsat på en läs- och skrivskola för sina unga läsare så det finns hopp.

I nästa inlägg skriver jag mer om min egen jakt på bra historiska källor. Tills dess; Skolinspektionen tyckte trots allt att det fanns många positiva exempel på hur källor används i undervisningen. Jag undrar om de har hittat den fantastiska webbplatsen Skuggor från det förflutna som för övrigt vann skoltävlingen Webbstjärnan härom året. Här har ni en lärare, Mikael Enoksson, som har hittat, drivs och engageras av historieämnes kärna.

 

Hurra! Det kom en hatkommentar

På min och mina elevers blogg Historien skrivs nu!

Klassen har jobbat med attityder på sociala medier under några veckor på handledningstid. Jag har bl.a. visat filmer i UR:s serie Källkritik som visas på deras You Tube kanal. Vi får följa viralgranskarna Åsa och Emelie på olika äventyr i den digitala världen. Vi har också sett Tänk till, med Dewide, om nätattityd, men trots att filmerna tar upp angelägna ämnen på ett spännande och bra vis har diskussionen i klassrummet gått trögt.

Eleverna är rörande eniga om att de kan hantera sociala medier. De umgås bara med kompisar de känner och nej, de får inga elaka kommentarer. Det är förresten bara småungar som skriver dumma saker, alltså är det inget att bry sig om. Ja, men vi lärare var ju inne och rotade runt i era flöden på ask.com och liknande sidor när ni gick i 7:an och det såg ju inte alltid så kul ut, försökte jag. Ja, men vi håller inte på med sånt längre. Tvärtom, om någon lägger på en bild på sig själv får personen alltid bara en massa hjärtan och likes.

Men så kom det en märklig och trist kommentar till ett inlägg som en elev hade skrivit om attentatet på Utöya på vår blogg. Kommentaren som inte är publicerad på bloggen löd:

hahahahaha fy fan va roligt!!! Det borde hända i China för då dör många. Atombomba hela jävla mellanöstern!!! mvh Jimmie Åkersson.

Jag berättade om kommentaren i förbigående på en svensklektion och då väcktes intresset.

“Har vi fått en riktig hatkommentar, från vem, vad står det?” Eleverna kastade sig över kommentaren och vips var diskussionen igång. Innehållet analyserades, några förvandlades till små viralgranskare som försökte hitta mailadress och det namn som kommentatorn hade uppgivit. Hmm, kunde det verkligen vara någon från Förslöv eller var det någon de kände … Snart hade i alla fall de flesta förstått sensmoralen i att  nättroll ska fram i ljuset, för då förlorar de sin kraft.

Naturligtvis borde jag ha börjat min undervisning där, i den riktiga kommentaren som var riktad mot alla i klassen. Sedan skulle jag ha lotsat eleverna mot deras egna personliga nätanvändande. Men man lär sig alltid något nytt i det här jobbet.

Bloggen Historien skrivs nu! tävlar för övrigt i Webbstjärnan och detta är ett fint exempel på vilka möjligheter som finns i att låta eleverna lära sig hantera mediet genom att använda det. Skolan hamnar i verkligheten.

Webbstjärnan är som sagt en tävling och den spännande utgallringen drar igång nu i mars. Titta på alla fantastiska tävlingsbidrag Webbstjarnan.se

 

Digitala läromedel – finns det forskning på det?

I fredags fick jag fick ett reklamutskick på mailen från en producent av digitala läromedel. Där stod: “Nu ska vi bli först med att göra helt visuella digitala läromedel. Som bekant har många elever svårt att ta sig igenom längre textavsnitt. Det som krävs för att de inte ska tappa intresset är upplevelser och närvaro. Det tror vi att man kan skapa med hjälp av ett omfattande material av filmer och autentiska filmklipp.”

Först kom datorerna till skolan och nu kommer innehållet. Läromedelsbolagen introducerar digitala läromedel på bred front. Men hur påverkar digitala läromedel barns lärande? Medan läromedelsförlagen så klart pekar på nya möjligheter till lärande borde kanske skolan och dess huvudmän mer kritiskt reflektera över användandet av digitala läromedel.  Anne Mangen vid universitetet i Stavanger menar exempelvis i en artikel. att vi fortfarande vet alldeles för lite om vad som händer när barn läser på skärm istället för i en bok. Men om vi fortfarande vet för lite om vad som händer med lärandet när elever läser på datorn, hur mycket vet vi då om vad som händer med elevers literacy, när de får sin läsning ersatt av andra medier?

Olika språkutvecklande arbetssätt  i skolan förutsätter i princip alltid en skriven text, som eleven ska få hjälp med att läsa och förstå. Men jag tror att vi nu måste förebereda oss för en undervisningssituation där läsning av text allt oftare ersätts av andra medier. Och jag tror knappast att det finns tid att invänta stora noggrant genomförda forskningsstudier om hur det påverkar lärande och literacy, utan det lär bli learning by doing i klassrummet för oss lärare.

För att klara det behövs kompetensutveckling av lärare. Förhoppningsvis kommer det utvidgade textbegreppet få ett stort utrymme inom ramen för läslyftet. Men det vore också bra om svenska skolhuvudmän tog tillvara sina forskarutbildade lärare som det var tänkt i karriärlärareformen. De kan värdera den forskning som ändå finns. Forskarutbildade lärare kan också uppmuntra kollegor att reflektera överundervisningen och sammanställa och sprida resultat. På så vis kan vi skynda på forskningsprocessen och ligga mer i fas med läromedelsförlag och andra kommersiella aktörer.

Anne Mangen har för övrigt genomfört flera studier på hur våra hjärnor reagerar på att läsa och skriva på dator.  Hon menar att den nya orientering som läsning på skärm innebär, medför att läsaren förlorar helheten och delar av den fysiska aktivitet som en bok ger. Bokens fysiska egenskaper ger en annan ro. Att bläddra istället för att scrolla, att vi kan ta på sidorna påverkar vår förmåga till inlevelse och uppmärksamhet.

Empati – en kognitiv förmåga att utveckla

I samtalet om IT i skolan finns ett stort fokus på olika förmågor som våra ungdomar anses behöva i framtiden, och som digitala verktyg förhoppningsvis hjälper dem att utveckla. Det talas mindre om de förmågor och kunskaper som de eventuellt förlorar i ett allt mer digitaliserat samhälle. Men vi kanske klarar oss utan att kunna slå i en uppslagsbok eller skriva läsligt för hand i framtiden, eller?

Men när Psykologiprofessorn och IT-experten Sherry Turkle talar om en empatikris, som hon menar har uppstått på grund av vårt digitaliserade samhälle, blir i alla fall jag orolig. Hon anser att våra samtal blir allt ytligare och hänvisar bl.a. till en forskningsstudie om universitetsstudenters förmåga till empati där resultaten sjunker. En förklaring kan, enligt Turkle, vara att ungdomarna tillbringar allt mer tid på nätet och som en konsekvens, allt mindre tid till att faktiskt prata med varandra i det verkliga livet.

Om detta stämmer är det verkligen något som vi i skolan borde ta på allvar. Empati kan beskrivas som en förmåga att dela en annan människas erfarenheter utan att vara den personen. Den bygger alltså på en förmåga till inlevelse och den ger oss möjlighet att se världen ur olika perspektiv för att få syn på och förstå det annorlunda eller främmande.  Förmågan brukar beskrivas som kognitiv. Den utvecklas alltså genom tänkandet och ska inte förväxlas med känslor som medlidande eller sympati. Även om viljan att förstå andra ofta motiveras av en känsla.  Empati är alltså en livsviktig förmåga i vår globaliserade värld. Dessutom är den grundläggande för den humanistiska vetenskapen. Varför ska vi exempelvis läsa litteratur om vi inte vill eller kan leva oss in i andra människors öden?

Ska vi sluta använda datorer i skolan? Nej, det tycker jag inte, Men vi kan använda dem mer medvetet för att utveckla de kunskaper som läroplanen och kursplaner föreskriver. I historieämnet är empatibegreppet exempelvis en vedertagen del av undervisningen som behandlas i kommentarsmaterialet till kursplanen. Eleven ska ges tillfälle att möta människors berättelser och de kan därmed leva sig in i förhållanden och värderingar som rådde förr.

I historieundervisningen finns också fantastiska möjligheter att utveckla förmågan med hjälp av det öppna och autentiska skrivande som klassbloggar ger möjlighet till. Titta exempelvis på min revolutionsblogg eller på Lars Santelius Northeimdagböckerna. Eleverna i klassen spelar ett slags rollspel där de får skriva dagbok som en fiktiv historisk person som genomlever ett skeende, typ franska revolutionen eller andra världskriget. De utvecklar förmågan till empati när de måste förhålla sig till många olika berättelser på bloggen, där ett skeende skildras ur olika perspektiv. De får kunskap om historien med hjälp av varandras upplevelser. De får också se hur jämnåriga beskriver och förklarar skeenden. På köpet blir eleverna förhoppningsvis skickligare på att hantera den digitala vardag som de lever i. 

Om du är verkligen vill fördjupa dig i det historiska empatibegreppet kan du alltid läsa min lic-avhandling. Elever skriver historia på bloggen, Undervisning, literacy och historiemedvetande i ett nytt medielandskap.  

 

Monicas stjärnor – ett glatt återseende

Under åren som jag har jobbat med elevbloggar i undervisningen har jag ofta hämtat tips och inspiration från andra skolbloggare. År 2011 hittade jag exempelvis en fin blogg, Monicas stjärnor i skoltävlingen WebbstjärnanLäraren Monica la upp något hon kallade för tankefrågor på bloggen. Klassen fick sedan i uppgift att besvara frågorna i kommentarsfältet till varje inlägg. Ämnet var SO i åk 7 – 9. Jag gillade verkligen bloggen. Den var enkel att hantera både för läraren och eleverna. Samtidigt utnyttjade läraren mediets möjligheter till samarbete genom att alla i klassen såg och kunde inspireras av varandras lösningar på tankefrågorna. Uppgifterna höll också hög kvalitet. De var öppna och gick att tolka ur olika perspektiv. Det syntes att detta var en skicklig lärare som hade tänkt till.

Jag sparade bloggen och såg fram emot att låna både upplägg och uppgifter. Men när jag skulle titta på den igen var den borta. Det var tråkigt, men inte så konstigt. Skolboggar kommer och de läggs ner. Men så, häromveckan, höll jag en föreläsning på LR Stockholm. Den tappra skara som hade letat sig ut i vinterkylan var inte större än att jag bad alla presentera sig. Och där satt hon ju, Monica Hansson, biträdande kommunombud och SO-lärare från Årstaskolan. Det blev ett glatt återseende.

Det visade sig att Monicas stjärnor faktiskt finns kvar, men under det intetsägande namnet SO-bloggenStockholms stad hade bestämt att alla deras skolbloggar skulle ligga på en gemensam plattform på varje skola och därför gick den inte att söka på under sitt gamla namn. Årets SO-blogg har tyvärr inte så mycket innehåll ännu. Monica börjar om med sjuor i år, men det kommer, så följ bloggen här och låt er inspireras..

Monica har alltså fortsatt att arbeta med samma typ av skolblogg under flera år och det är ofta ett tecken på kvalitet, när en lärare fortsätter och utvecklar ett och samma bloggprojekt år efter år.

Här kommer ytterligare några fantastiskt inspirerande exempel på bloggprojekt i historia som återkommer år efter år.

Northeimdagböckerna

Historiepratarna

Skuggor av det förflutna

 

Resonera om källor i religion

Min kollega Carina Wieslander har formulerat en uppgift i religion år 9 om Jehovas vittnen. Den utgår från SMART-metoden som jag skrev om i mitt förra inlägg. Övningen syftar till att öka elevers förmåga att använda och värdera källor. Den är kopplad till kunskapskravet som säger att elever ska kunna föra resonemang om informations och källors trovärdighet och relevans.

Carina har valt ut tre korta texter om Jehovas vittnen som eleverna ska resonera om. Den första texten är skriven av en avhoppare från rörelsen, den andra texten kommer från Jehovas vittnens hemsida och den tredje kommer från NE.se.

Eleven ska sedan gå igenom varje källa och gör en bedömning av källan med hjälp av  SMART­-metoden  S ­ synvinkel  M ­ mål  A ­ auktoritet  R ­ relevans  T ­ tid.

Den andra frågan lyder: Tänk dig att du ska skriva en text om öppenhet och tolerans inom olika religiösa  grupper  a. Beskriv hur du skulle använda de olika källorna i din text.   b. Förklara varför alla källorna behövs för att ge en allsidig bild av Jehovas  vittnen.

En nyckelfaktor är texterna som hör till uppgiften. De är alltså korta och utvalda för att passa både till uppgifterna och till elevernas läsförståelse. Det finns numera ganska omfattande forskning som visar att elever ända upp på gymnasiet inte klarar att själva söka rätt på och bearbeta elevant information  utan olika typer av stödstrukturer. Se t.ex. Håkan Fleichers avhandling En elev en dator. Kunskapsbildningens villkor och kvalitet i den digitaliserade skolan.  

Carina, som är speciallärare har tagit fram uppgiften särskilt för elever som har svårt att uppnå kriterierna för betyget E, men den går naturligtvis att använda för alla betygsstegen. Ladda hem Källövning i religion här på lektion.se.

En SMART metod för källkritik

I historieämnets syfte och kunskapskrav har källkritik ett stort utrymme. Självklart kanske, all kunskap i ämnet vilar ju på förmågan att tolka och värdera ett källmaterial. Men förmågan att hantera information och att föra resonemang om dess trovärdighet och relevans återkommer också i flera andra ämnens kunskapskrav. Dessutom måste eleven kunna hantera information från många olika medier som t.ex. det öppna och multimodala Internet.

Den klassiska kälkritiken utgår som bekant från begreppen närhet, äkthet, beroende, tendens och ofta, kontext. Detta är begrepp som är avsedda för professionella historiker, så det är inte helt lätt för högstadieungdomar att greppa dem. Det kan också vara svårt för elever att få syn på hur de ska få metoden fungera i andra sammanhang.

I jakten på en mer lättanvänd metod påminde min kollega Carina Wieslander mig om den norska läs- och skrivforskaren  Lise Iversen Kulbrandstad som har utarbetat en metod för källkritik på Internet.  Lise föreslår checklistan SMART i artikeln Läs- och skrivpraxis framför datorn i Det hänger på språket (2011),

Lise Iversen Kulbrandstad börjar med att konstatera att digital kompetens och all granskning av källor och information bygger på en god kompetens i läsning och skrivning. Eleverna måste alltså få arbeta med källmaterial som de har tillräcklig läsförståelse för att kunna greppa. För oss svenska lärare är det särskilt viktigt att vi aldrig missar ett tillfälle att jobba med läsförståelse. Den senaste rapporten från OECD om PISA visar nämligen att 22 % av våra 15-åringar har extremt svaga kunskaper i läsförståelse – en skräcksiffra.

Lise Iversen Kulbrandstad föreslår sedan att man ställer sig några frågor för att testa en webbplats. Är sidan producerad utifrån en speciell SYNVINKEL, Vad är MÅLET med den? Har den som publicerat sidorna AUKTORITET? Är innehållet RELEVANT och till sist, vilken TID producerades eller uppdaterades den.

De här kriterierna, som alltså är tänkta för källmaterial på Internet kan modifieras, lite och då också passa in på historieämnets källkritik. SYNVINKEL och MÅL ersätter tendens, AUKTORITET kan ersätta äkthet, RELEVANS utvidgar metoden till att också exempelvis kunna söka och plocka ut fakta ur en lärobok. Till sist ersätter TID närhet. Nu återstår bara den för historieämnet så viktiga kategorin beroende. Den lägger vi helt enkelt före smart och då får vi alltså Be SMART 🙂

Jag tänker att man introducerar metoden i historia i år 7 och sedan får den återkomma i fler ämnen under hela högstadietiden. I bästa fall kan vi automatisera inlärningen av en källkritisk metod som går att använda i alla möjliga sammanhang också i vårt digitala informationssamhälle utanför skolan. SMART, eller hur?

I nästa inlägg återkommer jag till hur metoden används av en av Helenelundsskolans speciallärare Carina Wieslander, tills dess, läs Annika Sjödahls inlägg och titta på skrivmallen som hjälper hennes elever till förmågan att utveckla ett resonemng om källors trovärdighet och relevans.  

Vilken historia möter våra nyanlända elever?

När skulle du helst vilja vara en bok i Cordobas bibliotek?
Frågan ställdes på ett seminarium med den brittiske historiedidaktikern Christine Counsell inom ramen för forskarskolan Historiska medier. Vi 15 historielärare tittade vilset på varandra och svarade lite vagt att i slutet av 1400-talet riskerade man nog i alla fall att bli bränd. Men hur var det att vara bok dessförrinnan, t.ex. under Kalifen Abd al-Rahman III? Tja, inte visste vi. 

Frågan om Cordoba kom tillbaka till mig i höstas, när nyanlända elever började dyka upp i klassrummen.  Det blev så tydligt att min ganska etnocentriska historieundervisning, med några korta reflektioner om araber som förvaltade det antika arvet och om korstågen, inte dög längre. Hur skulle de nya eleverna kunna koppla sig till, och förstå våra historiska berättelser om de inte fick använda sin egen historia och hur skulle jag förstå dem, när jag inte kunde deras berättelser? Kursplanens skrivning om kulturmöten kändes verkligen viktig och relevant. Men för att kunna bredda historieundervisningen behövde åtminstone jag både täppa till kunskapsluckor och samla mod. Det kändes osäkert att inte riktigt ha konroll, vilka kulturella föreställningar och fördomar om mina nya elever skulle jag avslöja. Min ämnesspanarkollega Ylva Pettersson utvecklar det perspektivet i ett mycket läsvärt inlägg här. 

bild (8)

Meeting of Minds läser du på ett par timmar. Foto: T Johansson

En praktisk lösning vore att försöka hitta en lärobok som beskrev historien ur ett arabiskt/muslimskt perspektiv. Jag hittade ingen på svenska, men det visade sig att Christine Counsell också skrev läroböcker. Hon är en av författarna till, Meetings of Minds: Islamic encounters c. 570 – 1750, som kom år 2007. Boken består av 10 kapitel där olika aspekter av muslimsk historia blir belyst. Författarna visar bl.a. hur araberna uppfattade frankerna med hjälp av källtexter. De beskriver hur det Osmanska riket var organiserat och  de berättar om Ibn Battuta, som seglade längs Östafrikas kust och vidare över till Indien och grundlade det handelsimperium som Vasco da Gama mötte ett par hundra år senare.

En kreativ och rolig lärobok med ett nytt perpektiv
Jag gissar att bokens målgrupp är elever i 11 – 13-årsåldern. Berättelserna är spännande och lättlästa, läroboken innehåller mängder av fina färgbilder och illustrationer Som vanligt när det handlar om brittiska läromedel utgår författarna från olika 
enquiries och öppna frågor av typen, hur vet vi vad muslimer tänkte om korsriddare och inkräktare? eller, vad var speciellt med Bagdad? Det handlar om att få eleverna att tänka som historiker med hjälp av olika uppgifter och stödstrukturer, där de steg för steg utvecklar sin förmåga att exempelvis hitta rimliga orsaker och konsekvenser. Dessutom innehåller läroboken många roliga och kreativa metodiska tips. Eleverna kan t.ex. skriva manus till ett TV-serie om sultanerna i Konstantinopel  eller illustrera boken om Ibn Battutas resor.

Jag rekommenderar varmt den här läroboken oavsett vilket stadium du jobbar på. På mellanstadiet skulle jag lätt kunna ägna ett helt tema eller projekt år den. På högstadiet borde man kunna jobba ämnesintegrerat med religionskunskap i år 8. Som lärare läser du boken på ett par timmar. Du blir kanske inte expert på arabisk historia, men du får berättelser, perspektiv och historiska personer att att möta dina elever med.

Har ni tips om hur man skapar en mer inkluderande historieundervisning, dela gärna med er.

 

Stödstrukturer och skamvrån – om skolbesöken på BETT

Ett väldigt populärt inslag på BETT är skolbesöken och det är verkligen fantastiskt att flera tusen svenska lärare numera har fått möjlighet att bekanta sig med det engelska skolsystemet på plats. Skola är ju ett nationellt projekt och vi är i allmänhet märkligt okunniga om hur andra länder i Europa organiserar sina skolor. (Själv har jag exempelvis lärt mig massor om dansk skola bara genom att följa TV-serien Rita (på Netflix som varmt rekommenderas).

Vid skolbesöken är det naturligtvis den digitala utvecklingen (med Apples produkter) som  man gärna visar upp, men vi lärare får ju syn på så mycket annat. Många ser den otroligt välorganiserade undervisningen, där lärare med tydliga mål och stödstrukturer lotsar eleverna igenom svårigheter. Vi häpnar t.ex. över 6-åringar som skriver långa texter och som dessutom vet vilken funktion adjektiven har i berättelsen. Jag är själv väldigt förtjust i alla dessa stödstrukturer som både utvecklar elevers literacy och deras tänkande. Den här filmen av Ron Berger visar brittisk didaktik i ett nötskal. https://youtu.be/hqh1MRWZjms

Men många såg också den engelska pedagogikens andra, lite mörkare sida. Det här samtalet hade min kollega Birgitta med en pojke i 6-årsåldern:

– Why are you sitting here all by yourself?
-I have done something wrong.
-Oh, what have you done then?
-I don’t know.
-I see, for how long do you have to sit here?
-I don’t know.

Det här var bara ett exempel av många. Flera reagerade på hur de engelska lärarna pratade om barnen som: “Där har vi våra “top students” och där sitter våra, inte fullt så smarta ….” Några av er kanske också såg solen på tavlan som omgavs av barnens namn. Under veckan hamnade barnen, som inte uppförde sig, längre och längre bort från den mysiga värmen. För varje steg förlorade de fem, av de sammanlagt 20 minuter, som de hade att fritt förfoga över på fredagarna.  

Detta kom också upp under en av mina tematiska guidningar på mässan. Så här kan man väl inte behandla barnen, tyckte en lågstadielärare. Nej, man kan inte det. Det är, enligt min mening, märkligt att britterna inte på allvar försöker förändra den här gamla traditionen av skamvrå och straff. Men samtidigt är det värdefullt att vi är där på plats och får möjlighet reflektera över både det som är bra och sådant som vi verkligen inte vill införa.

Ett av DIUs arrangemang på mässan var NordicBETT. Eftermiddagen ägnades åt informationsutbyte mellan de nordiska länderna. Elever från Norden fick bl.a. presentera hur de använde digitala verktyg i skolan. Årstaskolan som representerade Sverige var förstås alldeles fantastiska som vanligt. Kanske är detta initiativ ett första steg mot skolbesök i fler länder. Varför inte ett NordicFETT, där fokus ligger på Finland? Jag anar att vi kommer att hitta och läras oss både av varandras starka och svaga sidor. Så vilken av våra skolkommuner blir först att äntligen våga sig över Östersjön?