Inga F i världens bästa skola

Kommer ni ihåg URs serie om skolan, Världens bästa skitskola? Den smarta titeln satte fingret på det faktum att svensk skola, trots högt ställda mål, massvis med pengar och goda intentioner inte når ända fram. Ett sms från en lärarkompis får mig att tänka på titeln. Så här skriver hen:

“Suck, jag blev lite tagen på sängen och chockad över min rektors motivering till varför hon inte gav mig lärarlönelyftet. Anledningen var nämligen att jag hade gett för många f till mina elever i historia. När hon sa det kom jag helt av mig. Hon hade inte brytt sig om att undersöka deras närvaro eller hur de presterar i övrigt. Det är ingen hemlighet att vi har skoltrötta omotiverade elever ofta med bristande kunskaper från högstadiet.”

Som forskarutbildad är min kompis en av de högst kvalificerade historielärarna i sin kommun,  vilket uppenbarligen väger lätt mot “för många” F.  Hen jobbar dessutom på en kommunal gymnasieskola i Stockholms stad, kommunen som för flera år sedan utropade att man skulle ha världens bästa skola….

Förmodligen leder det här bara till att min kompis söker sig till en annan skola, sannolikt en med resursstarkare elever. Men bara för att hen byter jobb försvinner inte problematiken. Jag tycker att det här är en sorts strutspolitik som lätt kan beskrivas som Sveriges bästa skitskola, d.v.s bästa = höga betyg, skit = bristande kunskaper. Vill vi ha det så här? Är betyg en rättighet? Om inte, går det att vända utvecklingen? Känner ni igen er i kompisens historia? Dela gärna med er.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)