Det kunde ha varit jag

På en skola nära mig har tre elever lämnat in samma text i svenska till två lärare som sedan har bedömt dem olika. Händelsen beskrivs i Aftonbladet den 7 april. Jag vill direkt säga att jag hade kunnat vara någon av lärarna.  Alla som undervisar i svenska vet att bedömning av elevtexter är komplext. Skolverket skriver också i en kommentar att vi är människor, inga robotar. När en händelse sker i ens närhet blir det dessutom personligt. Det känns ledsamt att dotterns favoritlärare på den gamla högstadieskolan sannolikt är en av dem som får utstå detta. Man önskar ju att hen i så fall istället hade fått visa upp alla fina litteraturprojekt som hen har gjort med elever genom åren.

Men samtidigt gör dessa företagsamma elever oss en stor tjänst. De lyckas belysa minst tre viktiga frågor om bedömning genom att helt enkelt visa hur det ser ut i verkligheten.

För det första så visar händelsen att lärare måste sambedöma uppgifter. Eftersom jag och mina kollegor har börjat göra det under senare år så vet jag så säkert att bedömningar av samma text varierar mellan lärare. Jag och min kollega ser olika saker i texter och ibland värderar vi delarna olika. Vi är bara människor, men tillsammans blir vi nästan en robot.

Den andra frågan som eleverna belyser smärtsamt tydligt är att det är lätt att fuska i dagens digitaliserade skola. Samma text lämnades in flera gånger. Också här skulle sambedömning åtminstone ha försvårat fusket. Men datorerna ger eleverna så många olika möjligheter att fuska att vi måste bli bättre på att säkra upp våra rutiner. På min skola har vi börjat låta elever skriva längre uppgifter på lektionstid, vi konfronterar elever där vi misstänker fusk och vi letar plagiat genom att googla, men vi kanske behöver gå ännu längre och exempelvis börja använda ett program för textkontroll som man gör på gymnasiet. Ett annat alternativ är att vi blir mer medvetna om möjligheter till fusk när vi utformar uppgifter och vi kan utveckla former för en mer formativ bedömning.

Till sist tänker jag att likvärdighet ytterst är fråga om kvaliteten på det pedagogiska ledarskapet i skolan. Har din chef tillräckligt hög pedagogisk och ämnesdidaktisk kompetens för att kunna säkerställa en rättvis och korrekt bedömning? Med det menar jag att du och din chef både ska kunna diskutera dina uppgifters utformning och genomförande, och prata om former för bedömning.

Hur många av oss kan säkert säga att vi jobbar på en skola där bedömningen är kvalitetssäkrad och likvärdig? Förhoppningsvis har de här elevernas agerande väckt flera frågor av det här slaget, som inte bara leder till en massa prat utan också till handling.

 

Kommentarer (12)

  1. Henrik skriver:

    Åh, va bra skrivet Cecilia, du slår verkligen huvudet på spiken 🙂
    Jag håller med om att debatten som väcks är mycket viktig, mycket viktigare än att hänga ut någon enskild lärare eller skola.

  2. Daniel skriver:

    Trodde lärare idag hade kunskap om Lgr11.
    Hur kan en lärare sätta B och D på en uppgift?
    Känns som att dessa lärare på nämnd skola behöver fortbildning i Lgr 11. Tråkigt för eleverna och tråkigt att delar av lärarkåren inte lärt sig mer om Lgr11 trots att det gått fem år.

  3. Cecilia skriver:

    För visst är det självklart att du får samma diagnos och behandling om du besöker olika läkare med samma symptom, samma dom för ett brott du begått oavsett tingsrätt, samma rätt till ersättning vid sjukskrivning av handläggare på försäkringskassan osv. Tycker debatten sparkar hårt på en redan utsatt yrkeskår. Lärare är inte robotar… inte än.

    Tur att Daniel finns. Han kan nog lära lärarna o alla andra yrkeskårer ett o annat.

    • ceciliajohansson skriver:

      Vår diskussion utgår också från att båda lärarna var behöriga. Jag vet inte om det är så, men jag vet att läkarbristen i bl.a svenska bara blir värre och värre runt Stockholm. Och det underlättar ju inte precis. Sen håller jag med Daniel lite. Fortbildning i lgr11 behövs tyvärr fortfarande eftersom vi inte fick tillräckligt med tid då.

  4. Per skriver:

    ”vi kanske behöver gå ännu längre och exempelvis börja använda ett program för textkontroll som man gör på gymnasiet”

    Varför är inte Urkund vanligt på högstadieskolor? Självklart kan misstag göras, alla bedömer inte helt lika trots att kunskapskraven nu i Lgr11 är lite tydligare än de var innan osv. Men Urkund är ett smidigt verktyg i alla ämnen där längre texter lämnas in. Fusk förekommer på alla skolor i både lägre och högre åldrar, men det går att motverka samt att det går att arbeta förebyggande.

  5. Mae skriver:

    Lära sig lgr 11 är nog inte det svåra utan det svåra ligger i att tolka kriterierna. Exempel ”läsa skönlitteratur och sakprosatexter med flyt” är kravet för E. ”läsa skönlitteratur och sakprosatexter med gott flyt” är kravet för C, ”läsa skönlitteratur och sakprosatexter med mycket gott flyt ” kravet för A. Det finns inga gränser som man tydligt kan se mellan de olika betygen utan det ligger i lärarens uppgift att göra den bedömningen. Jag är förvånad över att lärare trots allt faktiskt klarar denna uppgift väldigt bra. Ja visst finns det olika tolkningar men vid de flesta fall ligger lärarana mycket nära varandra i sina tolkningar.

    En annan sak är det som även tas upp i texten fusket. En hemuppgift bör i stort bedömas formativt för att ge summativa bedömningar på en text som man inte ens vet om eleven själv har skrivit är svårt. Jag tror jag fångat hundratals fusktexter. Allt från texter med en och annan rad som är hämtad från Internet till hela wikipediasidor inlämnade som en egen text. Eller direkta googleöversättningar från modersmålet.

  6. Barbro Jansson Hed skriver:

    Det tragiska i detta är att ” rättvisa” betyg , vad är det?
    Så länge det är människor som bedömer kommer det att vara så!
    När så läroplaner o betygskriterier skriver något annat , blir det så här!
    Vi måste lita på lärares kompetens o profession självklart! Men att försöka få lärare att inte vara … Mänskliga, då är vi på djupt vatten!
    Så vi måste våga tala om att självklart påverkas min bedömning av .., hur en elev jobbar, hur en elev uppträder.., .. Hur en elevs föräldrar uppträder! Etc etc!!
    Om vi inte vågar erkänna det då ljuger vi hela vägen!!
    Efter 35 år påstår jag att jag kan bedömda elevers prestationer, men jag vågar också påstå att ” omätbara” saker påverkar!
    När någon säger tvärtom, påstår jag att de ljuger.., för sig själva?

  7. Ann-Kristin Allvin skriver:

    Bra med alla exempel på hur olika bedömningar kan bli (diagnos hos läkare osv). Jag har ett annat exempel: hur rättvis är lönesättningen av lärare när lönesättande chef (rektor) inte en enda gång besökt undervisningen (är inte lärare i botten och har ingen koll på hur det är att undervisa)? I år fick jag samma summa som de som är 24-26 år yngre och relativt nya trots att jag är Förstelärare. Rektor tyckte det var rättvisast om alla fick samma. Förstod inte när jag förklarade att jag fick ett procentuellt påslag som låg under genomsnittet. Allt beröm, rent av hyllande, för en strålande lärarinsats under året ledde till ett F!!!

  8. Mona Markström skriver:

    Kan bara påpeka att Urkund eller liknande inte skulle hjälpt i det här fallet. Texten låg väl inte på nätet? Tycker också det är naivt att tro att man gör samma bedömning för att man är påläst på Lgr11. Det finns inga läroplaner som är så klara och tydliga att de inte lämnar utrymme för viss godtycklighet. Man ger tyngd åt ett eller annat kriterium.

  9. Inger skriver:

    Att googla räcker inte för att upptäcka fusk om elever ger varandra arbeten. Urkund borde vara obligatoriskt på alla stadier nu när datorn finns överallt. Där fastnar arbeten som är ”lånade” och oftast texter som är allt för lika originalet utan att vara helt kopierade.

  10. Kärstin Hultman skriver:

    Sätt inte betyg på inlämningsuppgifter.. Läraren vet faktiskt inte vem som har gjort dem. Föräldrar? Syskon? Kamrater? Det som ska bedömas och betygsättas är endast arbeten som är gjorde i skolan och då lärare är närvarande.

  11. Daniela skriver:

    Tycker att debatten om dessa elever i mitt tycke ganska ”fula” sätt att sätta dit en lärare helt har spårat ut. Vi lärare KAN INTE LÄNGRE GÖRA DET VI ÄR UTBILDADE FÖR!!

    Vill ni veta varför?
    Här kommer ett par exempel från min skolvardag.

    1. kom på 5 elever ja ni läste rätt, 5 elever i sjuan!! Som lämnade in 5 exakt likadana kopior på ett arbete i religion i sjuan. Givetvis kom jag på dem och ville ha en förklaring samt veta som så generöst hade delat med sig att sitt arbete. Då blev jag anklagad för att vara ”för hård mot eleverna både av en assistent (ej lärare) och deras föräldrar. Samt att alla fem givetvis blånekade, och skyllde på att de hade ”råkat” skriva exakt ordagrannt på 1,5 A4 sidor.

    2. Gör ett prov i SH där frågorna handlar om brott och straff. Under varje fråga står där mellan 5-15 begrepp som ska användas när eleven svarar på frågan. Blir därefter anklagad av de som inte klarade provet för att inte ha sagt detta tydligt. FAST det under varje fråga stod ”Använd dessa begrepp”. Dessa elever påstod sig inte förstå dess innebörd och klagade hos rektorn. …

    3. Hade en en elev i 9an som ”råkade” sitta med ett arbetshäfte uppslaget bredvid sig. När jag kom på det blånekade han att han ens hade sett det. Fast uppslaget visade exakt det de hade arbetat med inför provet.

    Jag skulle kunna ange flera men dessa är nog bland de grövsta jag som lärare tvingas ”deala” med i min vardag. Jag anser att KOLLA KÄLLAN eller URKUND borde vara ett obligatoriskt verktyg för lärare, förstår verkligen inte varför vi inte har det på alla skolor. Så tilltaget som eleverna gjorde mot läraren visar bara vilken omöjlig sits vi lärare är i när vi inte tillåts göra vårt jobb så bra som vi skulle ha kunnat om vi hade haft bättre verktyg, starka ledningar och föräldrar som slutar hetsa sina barn och låter oss sköta bedömningen och inte de som tror sig att de kan.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)