Högstadielärare i svenska, historia och geografi. Forskarutbildad i Historiska medier. Ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund.
Jag har skapat bloggar där elever skriver blogginlägg i framför allt svenska och historia sedan 2010. Mina Bloggar är i de flesta fall färskvara. Jag använder dem någon termin och sedan försvinner de. Men vissa projekt har jag av olika skäl velat spara. Flera av dem fungerar som exempel i mina föreläsningar. Och ofta undrar någon i publiken om de kan få tillgång till de arkiverade bloggarna för inspiration.
I ett tidigare inlägg länkade jag till Riksarkivets samlingssida för arkivpedagogiska resurser och tittade på Östersunds landsarkivs webbplats. Idag har jag fastnat för ytterligare ett exempel från Norrland, Arkiven berättar från Landsarkivet i Härnösand.
Enligt min uppfattning borde vi använda källor mer i historieundervisningen och inte bara till kunskapskravet “källkritik” utan källmaterial behövs inom alla fyra kunskapskraven, historisk referensram, källor, historiska begrepp och historiebruk, för att utveckla elevers medvetande om vad historia är och hur den används. Men att skapa ny kunskap om historien utifrån ett arkivmaterial, vilket som helst, är ofta en alltför avancerad och tidskrävande uppgift för skolhistorien.
Jag fick frågan om vad jag behöver för att göra ett ännu bättre jobb när jag undervisar om kontroversiella frågor av typen, integration, rasism och värdegrund. Jag blev glad över frågan. Det är ett både aktuellt och angeläget ämne med tanke på hur dagens samhälle ser ut.
Jag brukar säga att lärare är en av de mest medieberoende yrkesgruppen som finns. Från svarta tavlan via bilder, läroböcker, radio, film och nu också Internet har medier varit helt avgörande för hur undervisningen organiseras. Ett enkelt exempel är svarta tavlan, som sedan den introducerades i Storbritannien på 1840-talet faktiskt har styrt hur elever placeras i klassrummet. När vi pratar om katederundervisning borde vi kanske istället prata om svarta tavlan-undervisning.
Historia har blivit mycket mer av ett färdighetsämne, där begrepp som Doing history får betydelse. Hur ska vi både hinna lära ut tillräckliga kunskaper om ett komplext förflutet och sedan lära eleverna tänka om det?
Den amerikanske historiedidaktikern Keith Barton menar att lärare bör hitta sitt ämnes kärna för att sedan kunna skapa en undervisning från ett engagemang för ämnets djupaste mening. För mig är historieämnets hjärta dess källor. De som ligger till grund för vår kunskap om det förflutna och som i sin tur ger oss historiska berättelser som till sist är en förutsättning för ett utvecklat historiemedvetande.
Psykologiprofessorn och IT-experten Sherry Turkle talar om en empatikris, som hon menar har uppstått på grund av vårt digitaliserade samhälle,Hon anser att i vårt digitaliserade samhälle blir våra samtal allt ytligare. En förklaring, enligt Turkle, kan vara att ungdomarna tillbringar allt mer tid på nätet och som en konsekvens, allt mindre tid till att faktiskt prata med varandra i det verkliga livet. Om detta stämmer så borde skolan ta det på allvar.
Under åren som jag har jobbat med elevbloggar i undervisningen har jag ofta hämtat tips och inspiration från andra skolbloggare. År 2011 hittade jag exempelvis en fin blogg, Monicas stjärnor i skoltävlingen Webbstjärnan.
I historieämnets syfte och kunskapskrav har källkritik ett stort utrymme. Självklart kanske, all kunskap i ämnet vilar ju på förmågan att tolka och värdera ett källmaterial. Men förmågan att hantera information och att föra resonemang om dess trovärdighet och relevans återkommer också i flera andra ämnens kunskapskrav. Dessutom måste eleven kunna hantera information från många olika medier som t.ex. det öppna och multimodala Internet.
