Äntligen lektor på grundskolan!

Plötsligt händer det, skrev min mentorskollega på Facebook, när jag glatt basunerade ut att jag hade fått en efterlängtad karriärtjänst och precis så kändes det. Det tog mig två år att få tjänsten. I juni 2014 tog jag examen från Forskarskolan Historiska medier. Kanske berodde dröjsmålet på att jag jobbar på högstadiet och inte på gymnasiet. På min skola har jag dock alltid haft ett stort stöd både av rektor och kollegiet och jag känner mig extra glad över att vara något så ovanligt som lektor på grundskolan.

 Hittills har den dyra satsningen på lektorer i skolan gått trögt, men senare i höst kommer en ny utvärdering av forskarskolorna och förhoppningsvis börjar det lätta. De 440 lärare som hittills har antagits till forskarskolorna fick besvara en enkät i våras. Vi fick bl.a frågor om huruvida forskarskolan har bidragit till ökade ämneskunskaper, verktyg för att införa nya metoder i undervisningen, ökad kompetens för att arbeta med kollegialt lärande och naturligtvis ökad förmåga att använda forskningsrön i undervisning eller skolutveckling. Jag kryssade förstås “i mycket stor utsträckning” på alla de frågorna. Det är nämligen själva poängen med forskarskolor. Vi som har gått dem har kompetens att höja undervisningens kvalitet. Därför är det ett stort resursslöseri och så svårt att förstå att så många av oss  varken har fått någon ny tjänst eller nya arbetsuppgifter.

Dessutom har vi världens kanske mest decentraliserade utbildningssystem där mängder av små kommuner, ofta med några tusen innevånare har att upprätthålla en likvärdig skola av hög kvalitet. Och PISA resultaten som bara sjunker. Istället för att stängas ute borde vi  lektorer kvoteras in på alla nivåer i skolsverige. Ni vet, som man tänker göra med kvinnor i bolagsstyrelser.

Några särskilda uppgifter har jag inte fått ännu, men jag har några projekt på gång. Jag är delaktig i ansökningar till ett forsknings- och ett utvecklingsprojekt. Bägge har det gemensamt att de bygger på att studera och utveckla kollegialt lärande i min kommun. Vi får se hur det går. Nu glädjer jag mig åt tjänsten och åt att jag medverkar till att åtminstone rucka lite på det glastak som många välutbildade lärare på grundskolan (och gymnasiet) hukar under i Sverige.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)