Jag tackar för mig med en fransk ungdomsroman

Med det här inlägget tackar jag för mig som ämnesspanare. Det har varit fantastiskt roligt att få skriva och spana om mina ämnen, men tiden räcker inte riktigt till. Jag hoppas dock kunna återkomma lite då och då, kanske på forskarbloggen.

Den sista spaningen handlar om ungdomsromanen No och jag av Delphine de Vigan. Boken utspelar sig i Paris och handlar om en överintelligent och brådmogen flicka som ska hålla ett föredrag om hemlöshet. Det leder till att hon tar kontakt med en hemlös flicka. De båda blir sedan vänner och den vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro. No och jag passar fint att läsa i åk 9 och säkert i åk 1 på gymnasiet.

Min kollega Carina Wieslander har gjort fantastiskt fina uppgifter till boken som ni hittar på lektion.se. De påminner mig också om ett blogginlägg som jag skrev som svar till Lars Melin där jag menade att det inte handlar om att läsa sakprosa eller prosa i skolan utan om att läsa både och. Läser man en gemensam skönlitterär bok i klassen kan man enkelt träna många andra texttyper också. Carinas uppgifter omfattar t.ex. läsning av två reportage om hemlöshet och dessutom får eleverna jämföra innehållet i boken med ett par dikter av Karin Boye. Jag använde också delar av uppgifterna som förberedelse till det muntliga nationella provet. Innehållet i texten rymmer så många existentiella frågor som passar utmärkt att resonera och argumentera om i grupp.

Ytterligare ett plus med No och jag är att den är fransk och utspelar sig i en fransk skolmiljö. Det är roligt att kunna ge eleverna något annat än det anglosaxiska som de alltid har omkring sig.

Så här introducerar Carina uppgifterna: Under och efter läsning av Delphine de Vigans ”No och jag” arbetar eleverna med texten. Här tränar eleverna läsförståelse med extra fokus på att analysera, tolka och sammanföra. Arbetet är strukturerat så att man först tränar på en förmåga ensam eller i grupp. Därefter ges möjlighet till respons från lärare och kamrater. Avslutningsvis följer individuella inlämningsuppgifter för bedömning.

 

 

Astrids krigsdagböcker en perfekt jullovsläsning

Mitt julklappstips till en historielärare nära dig eller till dig själv är Astrid Lindgrens krigsdagböcker. De är en fantastiskt läsning för alla som är intresserade av historia eller som tycker om Astrids språk, en lättläst klar stil, alltid med en milt humoristisk udd. Det märkvärdiga är att hon, en ung hemmafru i Vasastan sätter igång detta projekt redan från krigets första dag. Allt som händer dokumenteras. Astrid klipper artiklar, fotografier och kartor ur tidningar som hon klistrar in i dagboken. Hon klistrar också in utdrag från brev som hon läste på jobbet som granskare i den brevcensur som myndigheterna upprättade under kriget. Hon kommenterar förstås världshändelserna och beskriver det lilla livet hemma med familjen på Dalagatan.

Många post-it lappar blir det när man läser Astrids dagböcker från kriget.

Många post-it lappar blir det, när en historielärare läser Astrids krigsdagböcker.

De olika urklippen och breven är fantastiska källtexter, t.ex. Goebbels tal till tyska folket vintern 1943 (s 204) eller Stefan Szendes “Den siste juden från Polen från 1944 (s 285), Dessutom finns alla dessa spännande och personliga brev från censuren som Astrid skrev av och sparade, fast hon inte fick. Den tyske soldaten som skriver hem strax innan han stupar är ett exempel ( s 290-291).

Dagböckerna rymmer mycket material om de nordiska länderna. Räddningen av de danska judarna beskrivs förstås. Man kan också studera Finlands agerande som ledde fram till fortsättningskriget. I Astrids värld är Stalins Sovjetunionen nästan lika vidrigt och skrämmande som Nazityskland och man kan ana det påverkar hennes syn på hur Finland agerar efter 1940. Finlands roll som allierad till Tyskland under operation Barbarossa nämner hon knappt. När Finland inte accepterar Sovjetunionens förslag till fred 1944 blir hon beklämd, men ifrågasätter knappt Finlands agrande (20 mars 1944). Dessa dagboksinlägg kan exempelvis jämföras med en artikel i Svenska Dagbladet, Finland ljuger om nazismen, där finska historiker beskrivs som historieförfalskare när de förminskar Finlands roll som allierade med Nazityskland från maj 1941 – juni 1944. 

Ett annat intressant spår är frågan om vad svenskarna visste om förintelsen under kriget. Astrid nämner koncentrationslägren Buchenwald och Oranienburg redan den 23 november 1940 och då beskriver hon lägren som de vore väl kända. 1941 klistrar hon också in en artikel om judarnas situation i Polen. Hon är helt klart djupt engagerad i judarnas situation och hon vet att judar sattes i getton och mördades i stor skala. I en kommentar till Goebbels tal i januari 1943 nämner hon exempelvis mängder av grova övergrepp som nazisterna begick som t.ex. förföljelser av judar och dödshjälp till utvecklingsstörda. 28 december 1943 klistrade hon in en artikel från där det talas om ett systematiskt masslaktande med utrotning och förintelse som mål och där siffran 2 miljoner döda judar nämns. Men gaskamrarna nämner hon inte en enda gång. En rimlig orsak är att hon faktiskt inte kände till dem. Kanske lyckades tyskarna dölja den vidriga delen av förintelsen ända fram till 1945 åtminstone för en bredare svensk allmänhet.

Möjligheter till identifikation med olika aktörer gör det också  lätt att blogga dagböckerna. Skapa en blogg, exempelvis via Webbstjärnan. Ge sedan eleverna en månad var från kriget. De  uppmanas att välja ut citat ur texterna. Till sist får de sätta en rubrik och skriva en kort text om vad Astrid berättar om. Alla inlägg publiceras sedan i tidsordning på bloggen. Avslutningsvis får eleverna kommentera varandras inlägg. Förhoppningsvis får eleverna då syn på en historia som består av många olika historiska berättelser från skilda delar av världen med skildringar av människors upplevelser av förtryck /…/ och motstånd mot detta, som det beskrivs i ämnets centrala innehåll.

 

Mellankrigstiden på tre lektioner

I år blev frestelsen för stor när presidentvalet i USA sammanföll med arbetsområdet mellankrigstiden. Trump och hans populistiska valretorik fick bli en del av upplägget. Trumps sätt att ge enkla svar på komplicerade frågor skapade en osäkerhet om vad han egentligen ville, inte bara i USA utan också  här i Sverige. Den osäkerhetskänslan blev ingången till Tyskland den 31 januari 1933, dagen efter nazisternas maktövertagande.

Målet med lektionerna var att eleverna både skulle få kunskap om det politiska skeendet och möjlighet att leva sig in i hur det påverkade en “vanlig” persons upplevelse (historisk empati). Jag utgick alltså från tyskarna och fokuserade på perioden 1933 – 1939 med hjälp av frågan, hur kunde så många tyskar stödja Hitler år 1939? 

Lektion 1 Från demokrati till diktatur
Upptakt: (Dagen efter presidentvalet i USA) Bild på Donald Trump projicerad i klassrummet med frågan Hur känns det idag? Jag ville förmedla en känsla av osäkerhet som uppkommer när det oväntade sker. De elever som trodde att Trump skulle vinna fick förklara varför. Många av deras argument bottnade i Trumps retorik, det faktum att hans motståndare var kvinna och att han var en underdog som inte tillhörde etablissemanget, “Han hade inga kändisar runt sig”, som en elev sammanfattade saken. Bryggan över till 30-talet blev en påminnelse om att tyskarna inte hade facit år 1933 och att många kände förvirring och osäkerhet inför framtiden. 

Genomgång: Jag gjorde en presentation om Mellankrigstiden 1919 – 1939 med hjälp av läroboken. Vill man inte göra en egen rekommenderar jag Vad är grejen med Mellankrigstiden av Mattias Axelsson som ligger på SO rummet. Jag avslutade med en gemensam bildanalys av porträttet på Hitler och sedan fick eleverna påbörja uppgiften.

Uppgift: Jag använder Google Classroom och där hade jag delat en uppgift med eleverna. Du hittar den här: uppgift-hur-fick-nazisterna-kontroll-over-tyskland

Eleverna utgick från fyra olika metoder som Hitler använde för att ena det tyska folket mellan 1933 – 1939, terror, propaganda, satsning på ungdomen och ekonomisk tillväxt. Till varje metod hade jag lagt länkar till artiklar från SO-rummet och några ord som skulle underlätta sökningar på Internet. Eleverna delades in i grupper om fyra. De skulle fördela metoderna mellan sig, läsa artiklarna och samla information om den egna metoden. De skrev också stödord och kopierade in bilder.

Lektion 2 Varför skulle du ha blivit nazist?
Upptakt: Jag läste några korta stycken ur Sebastian Haffners En tysk mans historia högt. I avsnitten beskrev Sebastian konkreta händelser och sina känslor inför vad som hände våren och sommaren 1933. Judiska vänner började förföljas, man måste plötsligt vara beredd att hoppa in i portar och gömma sig när SA kom marscherande. Om de såg att man inte hälsade fick man prygel. Till sist åker S på ideologiskt läger och ikläder sig en brun uniform eftersom det är ett krav för att få ut juristexamen. Haffner väljer sedan att emigrera till Storbritannien.

Eleverna jobbade sedan med uppgiften halva lektionen. Under andra halvan redovisade de för varandra och diskuterade frågan, varför skulle du ha blivit nazist? Eleverna använde sig av sina familjer och egna erfarenheter när de försökte förstå hur de hade agerat om de hade levt i Tyskland på 30-talet. Den sammanfattande diskussionen blev riktigt bra. Alla fyra metoder diskuterades, men naturligtvis hade eleverna lätt att se hur starkt de olika ungdomsorganisationerna skulle ha påverkat dem. Vi ritade en stor fyrfältare på tavlan, skrev in metoderna med händelser kopplade till dem och satte ett DU i mitten. Vi lade också till två pilar, en stod det nazist på och den andra ledde till emigration.

Lektion 3 Vägen till kriget
Den sista lektionen ägnades dels åt en kort en genomgång om vägen till Andra Världskriget. Dels fick eleverna repetera och befästa sina kunskaper. De fick läsa avsnitten i boken, vissa delar högt, och jobba med faktafrågor, svåra ord och begrepp etc. Sista 20 minuterna diskuterade eleverna två och två frågorna: Hade kriget kunnat undvikas och i så fall hur?

Upplägget blev riktigt trevligt och det kan väl tjäna som exempel på lite lagom ambitiös undervisning som är enkel att planera och rolig att genomföra så här i höstmörkret.

Inga F i världens bästa skola

Kommer ni ihåg URs serie om skolan, Världens bästa skitskola? Den smarta titeln satte fingret på det faktum att svensk skola, trots högt ställda mål, massvis med pengar och goda intentioner inte når ända fram. Ett sms från en lärarkompis får mig att tänka på titeln. Så här skriver hen:

“Suck, jag blev lite tagen på sängen och chockad över min rektors motivering till varför hon inte gav mig lärarlönelyftet. Anledningen var nämligen att jag hade gett för många f till mina elever i historia. När hon sa det kom jag helt av mig. Hon hade inte brytt sig om att undersöka deras närvaro eller hur de presterar i övrigt. Det är ingen hemlighet att vi har skoltrötta omotiverade elever ofta med bristande kunskaper från högstadiet.”

Som forskarutbildad är min kompis en av de högst kvalificerade historielärarna i sin kommun,  vilket uppenbarligen väger lätt mot “för många” F.  Hen jobbar dessutom på en kommunal gymnasieskola i Stockholms stad, kommunen som för flera år sedan utropade att man skulle ha världens bästa skola….

Förmodligen leder det här bara till att min kompis söker sig till en annan skola, sannolikt en med resursstarkare elever. Men bara för att hen byter jobb försvinner inte problematiken. Jag tycker att det här är en sorts strutspolitik som lätt kan beskrivas som Sveriges bästa skitskola, d.v.s bästa = höga betyg, skit = bristande kunskaper. Vill vi ha det så här? Är betyg en rättighet? Om inte, går det att vända utvecklingen? Känner ni igen er i kompisens historia? Dela gärna med er.

Bedömningsportalen – min önskelista

graf

Foto: OECD.

Det är mycket prat om fallande resultat i kombination med betygsinflation i skolan just nu. På kort sikt tjänar de flesta i svensk skola på att det sätts för höga betyg på eleverna. Myndigheterna har också misslyckats med att utveckla kontrollinstrument som försvårar inflation och det har i sin tur lett till en skola där betygsinflationen döljer fallande kunskapsresultat. Men också till en skola som kraftigt brister i likvärdighet. (Kolla in SIRIS  och titta på hur Nationella prov och betyg korrelerar.  Det är en spännande och skrämmande läsning.

Anna Ekström, vår nya gymnasieminister, intervjuades om saken i Uppdrag granskning den 12 oktober. Hon såg allvarligt på problemet och hon kunde tänka sig att koppla betygen hårdare till nationella proven. Men hon påpekade också att ett enskilt provtillfälle inte kan ersätta en legitimerad lärares samlade bedömning av en elevs kunskaper.

Lösningen på det problemet finns redan på plats. Skolverket har sedan flera år arbetat med en bedömningsportal. De har samlat uppgifter  sorterade under olika ämnen och för olika stadier. Portalen skulle kunna fungera som ett viktigt instrument för att åstadkomma en likvärdig bedömning i skolan om den bara vore färdig och höll tillräckligt hög kvalitet.

Uppgifterna håller ojämn kvalitet
Min spanarkollega Mia skrev för några veckor sedan att det går att hitta mycket bra undervisningsmaterial på portalen. Jag håller med. Det finns mycket som är bra. Historieämnet har exempelvis flera välgjorda och roliga uppgifter, men de är långt ifrån tillräckligt omfattande och genomarbetade för att underlätta en likvärdig bedömning. Inget av SO-ämnena ger heller eleverna möjlighet att visa sina kunskaper på andra sätt än via skriftliga uppgifter. Vi SO-lärare behöver många olika typer av uppgifter, t.ex. gruppuppgifter som testar förmågan att resonera muntligt. Uppgifterna i portalen borde också vara sökbara på flera sätt. Det vore bra att kunna söka på en förmåga, som exempelvis källkritik och då snabbt kunna få en lista över ett antal uppgifter i olika ämnen som testar och tränar kunskapskrav kopplat till just den förmågan.

Många tycker att vi redan har för många prov och uppgifter i svensk skola. Jag delar inte den uppfattningen. Sverige har världens mest decentraliserade skolsystem, därför behöver vi centrala bedömningsverktyg. Men vi måste också ge elever möjlighet att träna på det som ska bedömas. Därför vore det bra med många korta uppgifter som just tillåter att elever tränar på olika förmågor.

I portalen för Samhällskunskap har man gjort precis tvärtom och satsat på ”heltäckande” resonemang om låtsaslandet Despotia och det påhittade Populärpartiet. Min kollega Marie bara suckade när hon såg uppgifterna. Marie låter hälsa att hon avskyr både låtsasländer och frågor som kräver långa berättande svar. Inte blev det bättre av att bedömningsanvisningarna för låtsaslandet var på hela 23 sidor.

I geografi finns det häpnadsväckande nog inte en enda uppgift för högstadiet inlagd i den del av portalen som kräver inloggning. För övrigt är inget material i SO på högstadiet upplagt efter år 2014. Exemplen visar att portalen är långt ifrån färdig och att kvaliteten kan förbättras.

Min önskelista till Skolverket:
Se till att bedömningsportalen snabbt blir färdig och att uppgifterna håller en hög och jämn kvalitet för alla ämnen och årskurser.De ska underlätta en likvärdig och allsidig bedömning av elevers kunskaper.
Navigering och sökbarhet borde utvecklas. Jag vill t.ex. kunna söka på en specifik förmåga som återkommer i flera ämnen, men också på olika kunskapskrav kopplat till årskurser.
En skicklig projektgrupp som får ordentliga resurser för att hålla portalen aktuell och som uppdaterar, beställer och gallrar bort uppgifter.
Lyssna på målgruppen. Se till att det är enkelt att komma med synpunkter och förslag på förbättringar. Men se också till att portalen är så flexibelt uppbyggd att goda idéer till förbättringar snabbt kan infogas. Använd det fantastiska digitala nätverk med lärare som finns därute!

 

 

Årets vinnare av Guldäpplet lyfter matematiken

fullsizerender-1

Jonas Hall, matematiklärare från Rodengymnasiet i Norrtälje är 2016 års vinnare av Guldäpplet.

I veckan utnämndes 2016 års pristagare till Guldäpplet på Skolforum. priset delas ut till lärare som förnyar undervisningen med hjälp av IT.

Detta betyder att jag, som 2015 års guldäpplevinnare, lämnar över stafettpinnen. Det har varit ett roligt men hektiskt år och det känns helt perfekt att Jonas Hall nu tar över. Igår minglade nominerade och pristagare tillsammans på  SKL. Ann Marie Körling var årets hemliga gäst och höll ett fantastiskt tal om vikten av att vi lärare prisar varandra när någon av oss har gjort något riktigt bra, som till exempel att bli nominerad till ett stort nationellt pris.

En styrka med Guldäpplet är att det både lyfter fram lärare vars arbete är väl känt och spritt, men också lärare vars arbete håller lika hög kvalitet, men som inte har blivit lika uppmärksammat.

anna-och-Hülya

Hülya Basaran och Anna Kaya, värdiga vinnare av Guldäpplets särskilda pris 2016. Hülya var också ämnesspanare här på LR-bloggar. Foto: Bo Helmersson.

För mig hör vinnarna av det särskilda priset Anna Kaya och Hülya Basaran till den första kategorin. Båda är synnerligen välförtjänta vinnare. Anna har, under många år arbetat med att förnya sva-undervisningen med hjälp av digitala verktyg och Hülya har arbetat mycket med nyanlända barn. Båda har skrivit böcker om sina metoder. Nyanlända elever i mitt klassrum av Hülya hittar du här, och Annas, Att undervisa nyanlända hittar du här. Båda är också ofta ute och föreläser på mässor och konferenser runt om i landet. 

Jonas Hall eller The mad mathematician, hör kanske mer till den andra kategorin, åtminstone för mig som inte undervisar i matematik. Jag hade faktiskt aldrig hört talas om honom innan jag stötte på namnet bland årets nominerade. Min ämnesspanarkollega och  mattelärare Helena Kvarnsell visste däremot precis vem han var och hon blev jätteglad över att Jonas var en av finalisterna.”Ingen har betytt så mycket för digitaliseringen av matematikundervisningen i Sverige som Jonas”, menade hon. Efter att ha kollat upp några av Jonas alla Youtube klipp förstår jag vad hon menar och jag är stolt över att ha medverkat till att Jonas fantastiska undervisning får spridning i hela landet, också utanför matematiken. Förresten har Jonas också skrivit en bok, Handbok för matematisk modellering med GeoGebra, att undervisa mot förmågorna. Den skulle jag köpa direkt om jag vore mattelärare.

Övriga pristagare till Guldäpplet 2016 är Anton Fagergren, förskollärare vid Irsta förskolor i Västerås. Anton brinner för en likvärdig förskola. För att nå dit använder han digitala verktyg och sprider nya arbetssätt via digitala medier

Martin Löfgren, fick pris tillsammans med Per Ahlkvist. De är högstadielärare på Norrevångsskolan i Karlshamn och de har utvecklat en metod för att arbeta med kontroversiella frågor i samarbete med Göteborgs Universitet och det Toleransprojekt som pågår där. Martin och Pers arbete var också nytt för mig. Nu känns det jättekul att  kunna dyka ner i och inspireras av deras undervisning.

Och som sagt. Har ni en nominerad lärare på er skola, glöm inte att att gratta, rosa och prisa!

 

Välkommen till Bloggbiblioteket –  en halvfärdig lärresurs

Jag har skapat bloggar där elever skriver blogginlägg i framför allt svenska och historia sedan 2010. Mina Bloggar är i de flesta fall färskvara. Jag använder dem någon termin och sedan försvinner de. Men vissa projekt har jag av olika skäl velat spara. Flera av dem fungerar som exempel i mina föreläsningar. Och ofta undrar någon i publiken om de kan få tillgång till de arkiverade bloggarna för inspiration.

bloggmallen-vita-rosen

En av mallarna i Blobbbiblioteket

Senast på Framtidens läromedel ville en lärare kolla in Vita rosen, eller En värld i krig som den heter ibland, där elever skriver dagboksanteckningar som historiska personer under Andra Världskriget. Bloggen är inte publik eftersom den ingick i mitt forskningsprojekt, men den finns som mall på mitt halvfärdiga projekt Bloggbilioteket.

Projektet vände sig till alla som ville blogga med sina elever, men som inte hann, kunde eller ville börja från början. Det gick ut på att spara tid genom att skapa en plattform där olika skolbloggar kunde sparas och samtidigt skulle man kunna kopiera dem och bygga vidare på andras goda idéer. Bloggarna skulle sparas som mallar, där struktur, syfte och uppgift fanns med, men där elevernas texter är bortplockade.

Idén var kanske inte så dum, och mina bloggar ligger på plats. Projektet har dock en bit kvar till att leva upp till epitetet bibliotek. Det blev aldrig färdigt. Men vill du använda någon av mallarna som ändå ligger där är det bara att kontakta mig så kopierar jag innehållet och skickar till dig. Sedan kan du importera innehållet på en valfri blogg i wordpress och börja blogga med eleverna. Uppgifter och instruktioner ligger färdiga på bloggen, men de går så klart bra att ändra och redigera som man vill.

Om du dela med dig av ett eget bloggprojekt  och sprida det i bloggbiblioteket går det förstås också bra. Kopiera över allt innehåll på en wordpress.com blogg. Här ser du hur man gör det. (https://bloggbiblioteket.wordpress.com/vill-du-bidra/) Ta bort elevtexterna utom några goda exempel. Skicka sedan länken till mig. Till sist lägger jag upp mallen  i bloggbiblioteket och då kan den användas fritt av alla. Jag tänker mig en väldigt öppen plattform. Man ska helst inte behöva logga in någonstans. Men det är viktigt att bloggarna är provade i ett klassrum med elever.  

Jag arbetade med Bloggbiblioteket 2015 inom ramen för Stiftelsen för internetinfrastrukturs stipendium för att utveckla öppna lärresurser  

Norrländska arkiv berättar viktiga historier om rasism och förtryck av samer

 

Samiska barn undervisas i en kåta. Foto Nordiska museet. http://dms08.dimu.org/image/012s8YmPt2c7

I mitt förra inlägg länkade jag till Riksarkivets samlingssida för arkivpedagogiska resurser och tittade på Östersunds landsarkivs webbplats. Idag har jag fastnat för ytterligare ett exempel från Norrland, Arkiven berättar från Landsarkivet i Härnösand.

Webbplatsen har en mycket bra om-sida där mål och syfte förklaras ordentligt. Den är ren och lättnavigerad och man hittar lätt intressanta dokument att jobba med i klassrummet. Källtexterna presenteras i orginal med några källkritiska  innehållsfrågor  Här är ett exempel från finska kriget 1808 – 1809

 Arkivalier berättar livsviktiga historier
Det norrländska perspektivet är extra värdefullt för mig som jobbar i Stockholm. Mina elever kan tvärsäkert påstå att samer bor i tält och passar älgar. I det sammanhanget är  Nomadlärarinnan Signe Falks brev viktiga. Men här skulle jag gärna se fler källor som behandlar nomadskolorna, både de som vandrade och de som fungerade som internat. Det finns ju t.ex. intervjuer och radioprogram med gamla renskötande samer som blev utsatta för den svenska statens rasistiska projekt. Staten lät samiska barn både undervisas, bo och sova i iskalla kåtor istället för i ordentliga skolor och elevhem. Hur usel undervisningsmiljön var visar alla de fotografier som finns i Nordiska museets samlingar. Många är numera publicerade på Digitalt museum. Diskursen som rådde kan sammanfattas ungefär så här: Samerna behövde ingen ordentlig undervisning eftersom de var skapade för att skida på fjället och sköta renar.

Det är en smärtsam och angelägen historia som våra arkiv visar upp  och samisk historia lyfts ju också fram i det centrala innehållet för historieämnet: “Historiska perspektiv på urfolket samerna och de övriga minoriternas situation i Sverige” Naturligtvis bör samernas historia också lyftas när vi diskuterar nationalism och som exempel på människors upplevelser av kolonialism och rasism.

En annan intressant arkivalie lyfter fram Barnadödligheten i Vittangi som var skyhög långt in på 1900-talet. På webbplatsen nämns flera orsaker, som dålig hygien och TBC, men visst var det också så att att många barn i Tornedalen inte ammades utan de fick dihorn med komjölk? En förklaring kan vara att I Tornedalen ärvde alltid ett barn hela gården. Alltför många barn krånglade alltså bara till arvet, sedan kom ju nyförlösta kvinnor snabbare ut i arbete igen. Det vore intressant att få tillgång till källor som talar om värderingar som låg bakom och hur vändningen tillslut kom.

Fick jag önska fick webbplatsen gärna byggas ut med mer material runt källorna, exempelvis längre faktatexter med bakgrund och sammanhang. Jag saknar ibland flera olika källtyper som beskriver samma händelse. De skulle bli mer lättanvända i skolan om det fanns möjligheter till fler jämförande studier. Men att surfa runt bland alla dessa fantastiska arkivalier har verkligen fungerat som en vitamininjektion för mig, så prova ni också.

I det nya numret av SO-didaktik finns också en artikel av Maria Gussarsson på temat arkiven som resurs för skolan. Första världskriget som historisk vattendelare. Missa inte den!

Arkiven som pedagogisk resurs

I våras skrev jag ett inlägg om arkiven som lärresurser. Jag beklagade mig över att det, undantaget Stockholmskällan, inte fanns så mycket arkivmaterial anpassat för skolan. Glädjande nog fick jag svar på tal av Eva Tengheden, arkivpedagog på Landsarkivet i Östersund. I Jämtland har Eva och hennes kollegor byggt webbplatsen Arkiv och lärande och hon tipsade också om en samlingssida för digitala lärmiljöer som finns på Riksarkivet..

Eva skulle gärna vilja ha mer kontakt med och feedback från oss lärare. Vad behöver vi för att kunna använda arkiven i undervisningen? Enligt min uppfattning borde vi använda källor mer i historieundervisningen och inte bara till kunskapskravet “källkritik” utan källmaterial behövs inom alla fyra kunskapskraven, historisk referensram, källor, historiska begrepp och historiebruk, för att utveckla elevers medvetande om vad historia är och hur den används. Men att skapa ny kunskap om historien utifrån ett arkivmaterial, vilket som helst är ofta en alltför avancerad och tidskrävande uppgift för skolhistorien.

Lilla söta Ida. Foto: Landsarkivet i Östersund.

Lilla söta Ida. Foto: Landsarkivet i Östersund.

Därför har arkivpedagogerna valt ut arkivalier som kan passa barn och ungdomar. Arkiv och lärande använder exempelvis 12-åriga Idas dagbok från 1900-talets början. Webbplatsen har också ett tema om demokratisering. De utgår från olika diskussionsföreningar för ungdomar som uppstod runt sekelskiftet. Ungdomarna skulle lära sig argumentera och diskutera om olika frågor för att förbereda sig för ett aktivt deltagande i samhällslivet. Man förde noggranna protokoll över samtalen. De har sedan delats in i underteman som alkohol och tobak, miljö och jordbruk, genus, ungdomars liv och leverne.

Arkivpedagogerna ger oss också en bakgrund och kontext till föreningarna och flera utmärkta uppgifter om hur man kan jobba med källmaterialet. Exempelvis skulle man kunna låta klassen för en diskussion om samma ämne som då på en blogg eller forum som och sedan kan vi jämföra åsikterna. Det jag verkligen gillar med  den här källan är att den ger oss möjlighet att resonera kring kontinuitet, ett av de svåraste historiska begrepp som vi har att jobba med. Fick jag önska något här så är det därför fler nedslag i historien. Finns det något liknande från efterkrigstiden, kanske 70-talets alla politiska föreningar och rörelser.

Den tematiska indelningen av källmaterialet är genomgående på alla digitala lärmiljöer som jag har tittat på. Fördelarna med det är många. Navigeringen på webbplatsen blir mer lätthanterlig. Arkivpedagogerna kan också satta in källorna i ett sammanhang som i fallet med diskussionsklubbarna.

Men jag tror att man ibland kan bli tydligare med varför man satsar på ett visst tema. Vilka förmågor ska utvecklas och hur kan just de här källorna träna en viss förmåga. Ibland kan man ana att tillgången på lämpliga arkivalier har fått bestämma temat. Ett exempel är amerikabreven ett annat är fångrullor och bilder på straffångar som återkommer på i princip varenda lärmiljö.

Teman blir sedan Emigrationen och Brott och straff, En konsekvens blir att ett tema representeras av en enda källtyp eller så finns det inget samband mellan de olika källorna inom temat. Det är synd eftersom det jämförande perspektivet är så tacksamt när elever ska arbeta undersökande och få fram ett resultat. Det vore bra om varje tema hade några öppna undersökande frågor som band ihop alla källor som ingår. Frågor som tydligt och konkret kopplas till kunskapskraven. Vilket historiskt begrepp ska eleverna exempelvis lära sig hantera, förändring eller kontinuitet eller orsak och konsekvens.

I nästa inlägg listar jag några favoriter från den guldgruva som de digitala lärmiljöerna är.

Äntligen lektor på grundskolan!

Plötsligt händer det, skrev min mentorskollega på Facebook, när jag glatt basunerade ut att jag hade fått en efterlängtad karriärtjänst och precis så kändes det. Det tog mig två år att få tjänsten. I juni 2014 tog jag examen från Forskarskolan Historiska medier. Kanske berodde dröjsmålet på att jag jobbar på högstadiet och inte på gymnasiet. På min skola har jag dock alltid haft ett stort stöd både av rektor och kollegiet och jag känner mig extra glad över att vara något så ovanligt som lektor på grundskolan.

 Hittills har den dyra satsningen på lektorer i skolan gått trögt, men senare i höst kommer en ny utvärdering av forskarskolorna och förhoppningsvis börjar det lätta. De 440 lärare som hittills har antagits till forskarskolorna fick besvara en enkät i våras. Vi fick bl.a frågor om huruvida forskarskolan har bidragit till ökade ämneskunskaper, verktyg för att införa nya metoder i undervisningen, ökad kompetens för att arbeta med kollegialt lärande och naturligtvis ökad förmåga att använda forskningsrön i undervisning eller skolutveckling. Jag kryssade förstås “i mycket stor utsträckning” på alla de frågorna. Det är nämligen själva poängen med forskarskolor. Vi som har gått dem har kompetens att höja undervisningens kvalitet. Därför är det ett stort resursslöseri och så svårt att förstå att så många av oss  varken har fått någon ny tjänst eller nya arbetsuppgifter.

Dessutom har vi världens kanske mest decentraliserade utbildningssystem där mängder av små kommuner, ofta med några tusen innevånare har att upprätthålla en likvärdig skola av hög kvalitet. Och PISA resultaten som bara sjunker. Istället för att stängas ute borde vi  lektorer kvoteras in på alla nivåer i skolsverige. Ni vet, som man tänker göra med kvinnor i bolagsstyrelser.

Några särskilda uppgifter har jag inte fått ännu, men jag har några projekt på gång. Jag är delaktig i ansökningar till ett forsknings- och ett utvecklingsprojekt. Bägge har det gemensamt att de bygger på att studera och utveckla kollegialt lärande i min kommun. Vi får se hur det går. Nu glädjer jag mig åt tjänsten och åt att jag medverkar till att åtminstone rucka lite på det glastak som många välutbildade lärare på grundskolan (och gymnasiet) hukar under i Sverige.