Lärare får F i betygsättning

”Jag får inte sätta F om det inte finns ett ÅP”.

”Jag får inte sätta F om jag inte varnat eleven”.

”Jag måste sätta F om en elev ”restar” centralt innehåll från tidigare terminer”.

Det cirkulerar många påståenden om vad som gäller kring betygsättning. Jag förvånas över att man inte vet vad som gäller. Kanske är det så illa att man inte vet var man hittar information kring betygsättningen? Eller så vet man inte utan litar på det andra säger. Eller så vill man helt enkelt inte att det ska vara så låga resultat att man pressar upp dem, vilket är ännu värre! Hur som helst måste vi veta bättre och det kommer jag lyfta fram i detta inlägg med utgångspunkt i påståendena ovan. Syftet är att vi ska äga förmågan att bedöma likvärdigt och rättssäkert.

Myndighetsutövningen kräver att vi är professionella

Jag vänder mig till Skolverket för att ta reda på vad som gäller om man inte får informationen via rektor. Rektor är den som ansvarar för att betyg sätts på rätt grunder enligt Skollagen, och rektor ska tjänstefördela så legitimerade lärare undervisar och sätter betyg. Som lärare har du ansvar att betyget sätts enligt de föreskrifter som nämns i skollag och läroplan.  Att sätta betyg är en myndighetsutövning.

Risken med att inte följa anvisningarna är att man kan bli varnad av Lärarnas ansvarsnämnd eller fråntagen sin legitimation. Att utsättas för påtryckningar att sätta högre betyg kallas otillbörlig påverkan. En annan risk är att vi urholkar professionen och betygsättningen blir olikvärdig, vi uppnår inte samstämmighet och att lägstanivån för E blir högre än vad som menas.

Vi måste därför skaffa oss kunskapen om betygsättning för att återta vår trovärdighet som myndighetsutövare. Det är kanske inte för inte rätten att överklaga betyg lyfts i debatten då det vimlar av okunskap?

Stöd för att öka trovärdigheten och samstämmigheten

En viktig fråga att ställa sig kring citaten ovan är att de utgår från föreställningar av vad som gäller. Har man inte satt sig in i nya läroplanen och kunskapskraven så är det svårt att förstå att det är just de som ligger till grund för betygsättningen. Då undervisningen utgår från ämnesförmågor gäller det i planeringen ta hänsyn till vilka kunskapskrav som avses att bedöma för att skapa trovärdighet.

Skolverket har gett ut diverse bedömningsstöd. De ligger numera på Bedömningsportalen, och är man osäker kring bedömningen rekommenderar jag att man diskuterar bedömningen med ämneskollegorna för att tolka resultaten och enas kring samstämmighet. Inlogget till portalen inhämtas av närmsta chef.

Vad gäller om en elev inte uppnår kraven eller underlag saknas?

Om eleven inte deltagit i undervisningen ska betyget – sättas.

Om eleven inte uppnår kunskapskraven ska F sättas.

Det gäller även om eleven inte gjort alla prov/bedömningstillfällen. Man får sätta F även om man inte varnat en elev då det är rektor som beslutar om man ska skriva sk betygsvarningar, som då ofta meddelas till utvecklingssamtalet. Om man inte använder sig av betygsvarningar förutsätts att man ger eleven och vårdnadshavare fortlöpande information kring vilka kunskapskrav de behöver utveckla och hur de ska göra det. Här kan du läsa mer om det. Det är en del av den formativa bedömningen att arbeta med återkoppling; och gör man inte det finns det skäl att lyfta fram att det är ett utvecklingsområde.

Det handlar också om extra anpassningar och hur vi kan möta elevernas behov, snarare än att vi lägger det på eleven. Här kommer frågan om åtgärdsprogram  in. Har en elev F ska man utreda varför eleven inte når målen och eventuellt upprätta åtgärdsprogram. Detta bör ju rimligtvis redan vara gjort innan betyget sätts för att man ska kunna ge de anpassningar som eleven har rätt till och om inte det räcker till lyfta igen vad som behövs mer. Särskilt framgångsrika skolor har som bekant en väldigt bra organsition där elevhälsan arbetar tätt med lärarkollegiet.

Skapa tillförlitlig undervisning

Bedömningen ska inte utgå från det centrala innehållet utan de kunskapskrav som undervisningen tagit upp. Om en elev inte klarat ett bedömningstillfälle som behandlat ett centralt innehåll är det fortfarande kunskapskraven som gäller vid betygsättningen. Det gäller att undervisningen behandlar kunskapskraven vid fler än ett tillfälle för att den ska vara tillförlitlig. Då vi sätter terminsbetyg varje termin från årskurs 6 till hösten i årskurs 9 ska bedömningen utgå från de kunskaper eleven inhämtat till och med den aktuella terminen. Vid slutbetyget i årskurs nio ska samtliga kunskapskrav vara bedömda. Om vi eventuellt pratar rester så gäller det enbart det centrala innehåll som har ett eget kunskapskrav och inte ett helt centralt innehåll. Det gäller därför att man vid planerandet av undervisningen har koll på vilka kunskapskrav som kommer att bedömas, och om eleven inte når målen kopplade mot just det centrala innehållet ska det erbjudas fler bedömningstillfällen än ett. Jag ser ibland också i debatten att omprov endast kan ge E. Det är lika illavarslande att prata om omprov som endast ger E, som övriga påståenden, då vi bedömer elevens förmåga och inte tiden då bedömningen görs.

Förekommer ”rester”?                    

Att överhuvudtaget prata om rester får en klocka att ringa i mitt huvud. Om en elev saknar adekvata ämneskunskaper för att nå kunskapskraven för minst E är det upp till skolan att erbjuda undervisning i detta. Restuppgifter får inte släpa efter vecka efter vecka, månad efter månad eller kanske t o m terminsvis. Något är fel i organisationen om man inte kan erbjuda eleverna det stöd de behöver det är vi som lärare som ska veta hur eleven ska ta sig vidare inom ramen för egna undervisningen eller med särskilt stöd.

Hur kan vi äga förmågan att bedöma?

Jag vill påstå att förmågan att bedöma rättssäkert är lika med att vara en professionell lärare. För att återta vår profession måste vi äga förmågan att utföra vårt bedömningsjobb professionellt. De flesta pedagoger inte dåliga på bedömning, men jag tror ändå att vi inte någonsin får sluta läsa på och fortsätta söka stöd hos varandra. Att våga fråga om stöd är också mod och citaten jag skrev ovan vittnar om det, men de vittnar även om en viss osäkerhet. Osäkerhet som kan ge många vatten på kvarn om att det går utföra påtryckningar kring betygsättningen.

Om man är osäker eller bara nyfiken på bedömning så tipsar jag om att läsa på olika stöddokument som getts ut av Skolverket, men även att diskutera i kollegiet på egna skolan – gärna utifrån de lärmoduler som jag och en kollega satt ihop, samt Skolverkets webbkurs i betyg och bedömning. Det är även viktigt att sambedömning sker utanför kommunen och det kan man göra med det utvidgade kollegiet. Sambedömning av olika bedömningsunderlag är otroligt fortbildande och skapar samstämmighet kring kunskapskraven. Det kan också ge oss en hint om vad vi behöver lyfta i vår egen praktik för att undervisningen ska vara mot kunskapskraven.

 

För er som vill ta del av Per Måhls tankar kring vanliga missuppfattningar kring bedömning finns här en film där han går igenom sin syn kring problematiken. Inlägget publicerades i mars i år och ligger på Skolvärlden.

Kommentarer (15)

  1. Elin skriver:

    Hej

    Jag håller på att plugga till lärare men är ute och vikarierar och hör nu många diskussioner kring betygen.Framför allt reagerar jag på SO och NO ämnena där vissa lärare inte vill ge betyg i säg Religion om inte alla centrala innehåll blivit behandlade i åk 9 även om eleven visar att den når upp till kunskapskraven. Anledning till att eleven inte deltagit i alla centrala innehåll kan ju vara att det varit mycket skolk eller liknande, tänker jag. Hur ser du på det?

    • Annika Sjödahl skriver:

      Hej!

      Ja jag tänker som du. I den länk jag nyss uppdaterade inlägget med längst ner kan du se Per Måhl resonera kring varför det blir så här.

  2. Cecilia Kvam skriver:

    Hej Annika
    Bra saker, det behöver vara tydligt vad som gäller. Undrar bara vad du tänker när du menar att det brister i organisationen om elevers rester släpar efter – ska organisationen innebära att man tvingar elever att utföra ett arbete på plats? Låsa in elever? Om man erbjuder alternativ examination, stöd, påhejning och allt man kan tänka och det inte tas emot, är det fortfarande “brist i organisationen” dvs skolans ansvar? Gillar verkligen mina elever och älskar att undervisa och stötta men då det gäller vissa fall och i slutet av terminerna blir man lätt trött på att höra om bottenlösa krav på alla utom eleven. – I gymnasiet blir ju dessa myndiga och borde vara ansvariga, men skjuter upp, och då hjälper det inte till att det sprids idéer av fina pedagoger att det är “organisationen” som har ansvaret. Ursäkta en viss syrlighet, och ta det inte personligt 😀 jag bara undrar.

    • Annika Sjödahl skriver:

      Jag menar fortfarande att det rör sig om organisationen då de extra anpassningarna inte räcker till. Har elevhälsan varit behjälpliga att kartlägga eleven för att eventuellt erbjuda extra stöd eller kanske rentav särskilt stöd? Det är sådant man som pedagog normalt inte klarar av att ge inom ramen för den ordinarie undervisningen där vi kan räkna in exempelvis tydliga instruktioner eller annan arbetstakt.

  3. Gosia Helleblad skriver:

    Det är väl lite sent att utreda om ÅP först när eleven har fått ett F. De allmänna råden säger att en utredning gg ska till i fråga om ÅP om eleven riskerar att inte uppfylla kunskapskraven.

    • Annika Sjödahl skriver:

      Håller helt med dig om det och att man bör veta innan och redan där ha anpassat och arbetat med extra anpassningar, extra stöd och eventuellt särskilt stöd bör ha lyfts fram innan en elev får F. Det var mer en replik på citatet ovan att man inte kan sätta F om man inte har ett ÅP, vilket är helt fel. Jag förtydligar det i inlägget ovan.

  4. Fredrik Petnogasson skriver:

    Håller med om problemet, även om jag inte stöter på det i så stor omfattning bland mina kollegor som du beskriver. Orsaken är inte att betygsystemet är särskilt komplicerat eller att lärarna är ointelligenta, utan att vi knappt fått någon som helst fortbildning på området. EFTER att det nya betygsystemet börjat gälla, fick alla gymnasielärare i Lund en erbarmligt värdelös föreläsning som levererades av Skolverket – sedan var det klart!
    Istället läggs alla våra kompetensutvecklingstimmar på annat än det som handlar om att göra vår myndighetsutövning rättssäker.

    • Annika Sjödahl skriver:

      Det låter ju fruktansvärt att man inte arbetat mer med det. Inte ens på egna skolenheten?

  5. Jessica mattsson skriver:

    Bara för att vara helt säker: på ht år 6 sätter jag betyg utifrån alla de kunskapskrav som bedömts i ämnet fram till ht år 6, inte bara de som jag behandlat den aktuella terminen, stämmer det? (Några kunskapskrav kan finnas kvar till vt år 6). Vid vt-betyget år 6 bedöms alla kunskapskrav, för då ska alla vara bedömda, varför kallas inte det slutbetyg? Vad är då skillnaden?

  6. Hans Carlsén skriver:

    Att utsättas för påtryckningar att sätta högre betyg kallas det otillbörlig påverkan. kopplade mot tätt med lärarkollegiet klarat ett bedömningstillfälle gör att en klocka att ringer i mitt huvud Det gäller att undervisningen behandlar kunskapskraven vid fler än ett tillfälle för att den ska vara tillförlitlig Det är lika illavarslande som övriga påståenden då vi bedömer elevens förmåga och inte tiden då bedömningen görs förmågan att bedöma är lika med en professionell lärare målen kopplat mot Många pedagoger inte dåliga på detta utföra påtryckningar ska vara mot kunskapskraven
    – Även svensklärare behöver korrekturläsa! / MVH / HC

  7. sören holdar skriver:

    Läs de sk Kunskapskraven. Sätt er sedan ner och fundera.
    Alternativ är en ingång att plocka fram den pågående betygsdiskussionen på DN Åsikt. Sätt er sedan ner och fundera.
    Ett annat allternativ är att bläddra fram Per Kornhalls klipp ur finska respektive svenska kunskapskrav i biologi för högstadiet. Sätt er sedan ner och fundera. (Och hörni inget prat om formativ/summativ)

    Glad jul!

  8. Anna Svensson skriver:

    Jag måste varmt rekommendera föreläsningsserien med Per Måhl och Bo Sundblad, som kan ses på Johan Kants youtubekanal. Deras “Betygssättning – en handbok” (Liber, 2012) är fortfarande den enda som ger den grundläggande kunskapen om betygssättning på konkret nivå. Boken är mycket mer handfast än de i övrigt utmärkta Allmänna råden från Skolverket.

    Det ser ut som om framförallt rektorer och förvaltningscher behöver kunskap om att rättssäker betygssättning kräver att den medbedömande läraren behöver kunna ta ansvar för hela betygssättningsprocessen från planering, uppgifter och prov till satt betyg, inte bara skriva under ett papper.
    https://www.liber.se/Hogskola/Lararutbildning/Utbildningsvetenskaplig-karna/Bedomning-och-betygssattning/Betygssattning–en-handbok/

    Rättssäker betygssättning, se föreläsningarna, del 1 av 6:
    http://youtu.be/JeQw2ZoOIHQ

Lämna en kommentar

  • (will not be published)