Hur väljer du litteratur för undervisningen och för vilket syfte?

Det är dags för internationella barnboksveckan, vilken gick av stapeln redan 1987. Först hölls den under vecka 43 men sedan 1999 flyttades den till vecka 46 och torsdagen under vecka 46 kallas nationella läsdagen. Syftet med båda är att inspirera till läsning. Det är upp till varje kommun att planera för hur de vill arbeta med veckan och när jag söker efter information hittar jag väldigt lite delat.

I samband med veckan vill vill ändå problematisera detta med läsningen – läsintresset uppstår inte bara för att man läser lite extra under en dag och lämnas elever dessutom ensamma med sin läsning kommer det inte hända så mycket med upplevensen. Hur gör vi då med läsningen och vilka val av böcker styr vad vi läser på lektionen? Jag ställde frågan på Twitter för ett par veckor sedan och fick svar som att valet ofta föll på de böcker som finns inköpta. Dessa val är baserade på böcker som vi lärare antingen tycker är bra och har positiva minnen av eller som knyter an till epokstudier av verk som är tidstypiska för epoken. Få svarar att de väljer böcker som ska utvckla elevernas identitet och kritiskt tänkande och som utgår från vår egna samtid. I en föränderlig värld bör också texterna handla om andra normer än vad vi är vana vid och även utgå från en vidgad texttyp.

Jag tror att många lärare kan vittna om att de böcker man plockat in i undervisningen inte alltid faller i god smak. Detta händer när eleverna ser inte vinsten av att läsa dem och i bästa fall skummar de dem och i sämsta fall ger de sken av att ha läst dem vid frågor om innehållet. Detta händer om det finns ett för stort glapp mellan den text som behandlas i undervisingen och elevernas egna erfarenheter. När man arbetar med en text är det därför viktigt att man utgår från förförståelsen för att intressera elevernas för texten för att föra dem djupare in i texten. Om texten helt saknar igenkänning kommer allt att falla platt och så vill vi väl inte att läsupplevelserna ska arta sig.

Om vi väljer texter som vi tycker bör ingå i en epokstudie finns en risk att undervisingen snarare handlar om litteratur än att vi genom litteraturen utvecklar identiteten då glappet mellan det lästa inte har någon igenkänning. Eleverna kommer då inte att utvecklas vidare till reflekterande och kritiska tänkare. Att läsa text på den nivån kräver att eleverna redan har verktyg med sig för att göra analyser och inte längre läser för att känna igen sig. Denna läsart sker först efter puberteten om de mött en undervising som gett dem strategier för att tolka och förstå både budskap och olika texters särarter.

Om vi utgår från de val flickor gör i sin läsning är att de tenderar att välja litteratur som handlar om utsatthet i syfte att utveckla sin identitet och valen faller ofta på faktioner som självbiografier där de tolkar sin läsning utifrån karaktärerna. Pojkar å andra sidan väljer fantasy där de känner igen sig i den manlige hjälten som alltid vinner. Men för att utvecklas måste vi välja litteratur som gör att eleverna utvecklar ett mer kritiskt tänkande och detta kan ske först genom att vi deltar i samtal. När eleverna lämnas ensamma i sin läsning uteblir den kritiska och reflekterande läsningen även om de läser böcker som de väljer själva. Det är därför viktigt att läraren har kunskaper om hur elever utvecklar en kritisk läsart genom samtal om teman och motiv i det lästa men även om språkinnehållet och texttypers uppbyggnad för att lyfta detta och utveckla eleverna vidare. Vi måste lyfta dem vidare i sin trygghetszon.

Det är här jag tror vi måste stanna upp och se efter hur vi väljer litteratur. Utgår vi från deras förkunskaper eller vad vi själva tycker ska förmedlas? Många barn idag är dessutom vana vid en vidare texttyp än den linjära texten och många texter de tar del av finns på youtube, filmer och bloggar. Om vi utgår från det i vårt val kan vi skapa igenkänning och vi väcker en nyfikenhet för littearur som tar avstamp i något de sett eller hört om på sin fritid. Min erfarenhet är att när jag arbetar med multimodala ingångar lockar jag fler elever till att bli nyfikna på litteratur och många elever väljer spontant att läsa böcker på sin fritid när de ser kopplingar till sitt eget liv och kan relatera och bygga vidare på sin läsutveckling.

Jag vill också med detta lyfta problematiken med att läsa kortare utdrag av texter som ger dem ett glapp av att förstå helhelten. Många antologier och material som tagits fram för att träna lässtrategier blir ofta väldigt snuttifierad och ger inte eleverna möjlighet att läsa och lära av helheten.  Vi tenderar också att använda böcker som teman för att diskutera vida begrepp och inte knyta det till läsupplevelsen och innehållet i boken. En annan problematik när vi ändå diskuterar läsningen är att vi ofta vill kontrollera läsningen snarare än att använda dem som ett avstamp för öppna diskussioner kring som öppnar upp för att vidga elevernas synfält. Här vill jag komma in på en estetiskt läsart som fokuserar på att skapa ett mer vidgat och tolerant synsätt där fokus ligger på att förstå nyckelscener eller stämningar i boken där alla som deltar i ett samtal kan utvecklas och bidra till att ge sin syn på det upplevda.

Så frågan är då om valen ska styras av de böcker som finns till hands eller om vi måste tänka mer vidgat i det avseendet att läsning är så mycket mer än att förmedla ett historiskt arv och så mycket mer än att kontrollera läsandet. Frågan är också om valet utgår från en vidgad textvärld där eleverna känner igen sig i för att skapa tänkande, reflekterande och kritiska läsare. En annan frågan som då naturligt uppstår är hur utvecklar man dessa läsare. Det tänkte jag utveckla vidare i nästa inlägg. Mia Kempe, också ämnesspanare för Lärarnas Riksförbund, har under veckan gett några tips inför barnboksveckan som hon arbetat med. Har ni några fler tankar kring barnboksveckan eller kring val av litteratur så diskutera dem gärna. Jag tror vi är flera som är intresserade av att vidga vårt synsätt och lära av varandra.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)