Hur det gick med kampanjen?

LR Studs kampanj i Almedalen har varit väldigt lyckad. Vi kom hit med intentionen att framhålla det skotska systemet som en föregångare när det gäller introduktionsperioden. Under veckan har vi burit kilt som väckt uppmärksamhet och vi har ofta fått svara på frågan om varför och då kunnat berätta om den oro som lärarstudenter idag känner för det nuvarande introduktionsperiodssystemet.

Kampanjens höjdpunkt var under gårdagen. Jag och Metta Fjelkner skrev på politikerbloggen att vi behöver en tydligare dimensionering av lärarutbildningen i kombination med statligt garanterade introduktionsplatser för att lärarlegitimationsreformen ska få de positiva effekter som vi önskar. Detta sändes också som nyhetsinslag (som andra inslag i Nyheterna 07:00 den 4 juli).

Senare under dagen anordnade vi i LR Stud ett lunchseminarium med Bertil Östberg, Maria Stockhaus, Ingela Fondin. Samtidigt släpptes vår rapport ”Nya lärares introduktionsperiod – hot eller möjlighet”. Om du vill se varför Bertil Östberg tycker garanterade introduktionsplatser är orimligt eller mig som försvarar våra 7 punkter från rapporten går seminariet att se i efterhand. Dessa punkter som tillsammans eller var för sig skulle kunna leda till en bättre introduktion för nyexaminerade lärare och leda till ökad attraktionskraft för lärarutbildningen kan du läsa nedan.

  • Staten ska, i dialog med skolhuvudmännen, skapa ett system likt
det skotska eller läkarnas AT-tjänster. Varje huvudman/region får i uppdrag att tillhandahålla ett visst antal tjänster. Nya lärare som är beredda att flytta erbjuds högre lön eller andra förmåner, exempelvis en viss avskrivning av studieskulder.
  • Staten ersätter huvudmännen för vad det faktiskt kostar att erbjuda en fungerande introduktionsperiod. I stället för dagens låga ersätt- ningsbelopp, som dessutom är dolt i det generella statsbidraget, betalas 100 000 kronor (för ett läsår) ut direkt till den huvudman, alternativt rektor, som anställer en lärare under introduktion.
  • Lärarutbildningen dimensioneras så att det skapas ett bättre förhål- lande mellan utbud och efterfrågan på lärare med olika inriktning. Dagens överskott av vissa, och underskott av andra, lärarkategorier försvårar att få något av de ovanstående förslagen att fungera fullt ut.
  • Mentorn och den nya läraren garanteras en minskning av andra ar- betsuppgifter inom den reglerade arbetstiden. Detta bör motsvara 30 procent av den nya lärarens och tio procent av mentorns arbetstid.
  • Mentorskap för nyexaminerade ingår i ett system med karriärsteg för erfarna lärare. Stegen ska vara kopplade till en garanterad löneut- veckling.
  • Vissa lärosäten ges ett särskilt uppdrag att i samarbete med huvud- männen utforma utbildningar, dels för mentorerna som ska stödja de nya lärarna under introduktionsperioden, dels för rektorerna som ska ansvara för planering och genomförande av introduktionen samt bedöma den nya lärarens lämplighet att erhålla lärarlegitimation.
  • Ett system utformas även för kompetensutveckling av de lärare som genomför sin introduktionsperiod.

Idag har vi träffat utbildningsutskottets ordförande Tomas Tobé för att överräcka rapporten och prata om skolfrågor. Vi kommer göra samma sak med Ibrahim Baylan imorgon. Hoppas att rapporten och våra idéer får spridning för som vi alla vet, lärarstudenternas framtid är Sveriges framtid.

Idag börjar Lärarnas Riksförbunds Studerandeförenings kampanj i Almedalen

LR Stud i kiltar

För andra året i rad kommer det vara lärares introduktionsperiod som står i fokus. LR Stud, har två år i rad valt just introduktionsperioden som sin fokusfråga, rätt anmärkningsvärd då det egentligen inte är en studentfråga utan en fråga först efter examen. Det gör det för mig uppenbart att studenterna är intresserade av och medvetna om sin framtida situation. En framtid som är allt annat än enkel och som måste tas på allvar.

I Almedalen 2011 presenterade vi en introduktionsperiodslös lärare, en lärare som vikarierat runt men inte fått ihop sin introduktionsperiod och således inte heller sin legitimation. Sådana lärare fanns det gott om i Skottland tidigare. Det blev därför ett naturligt steg för föreningens styrelse att åka dit. I november 2011 åkte vi till Edinburgh, Skottland och pratade med lärare, mentorer, kommuner och fackförbund. De gav en klar bild av att systemet innan deras nuvarande system Teacher Induction Scheme var problematiskt för nyexaminerade lärare. De konstaterade också att det nya systemet var värt vartenda öre.

I rapporten ”A Teaching Profession for the 21st Century” gavs det gamla systemet som föregick ”full registration” (lärarlegitimation)skarp kritik.. De problem som framhölls var bland annat en stor brist på likvärdighet i systemet samt att de nyexaminerade lärarna användes som vikarier på många skolor: ”While some new teachers praised the help they had been given in their probationary period and quickly secured permanent employment, others were given little guidance and could find themselves teaching in a multiplicity of schools on a supply basis”. Det är precis denna oro som lärarstudenter i Sverige idag känner.

Skottland valde att följa rapportens rekommendation och införde ett introduktionssystem för nyexaminerade lärare med garanterade platser. Vi kommer därför hylla Skottland genom att under veckan bära kilt.

Kampanjens höjdpunkt är onsdagen den 4 juli klockan 12-13 i kårhuset Rindi. Där kommer vi har ett seminarium med titeln Skottland – Steget före oss? i panelen medverkar:

Maria Stockhaus, Ordförande för utbildningsberedningen, Sveriges Kommuner och Landsting.

Bertil Östberg, Statssekreterare, Utbildningsdepartementet.

Ingela Fondin, Rektor och 1:e vice ordförande, Sveriges Skolledarförbund. Freddy Grip, Ordförande, Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening.

Moderator är: Tanvir Mansur, styrelseledamot Saco Studentråd.

I anslutning till seminariet släpper vi vår rapport Nya lärares introduktionsperiod — hot eller möjlighet? Vi bjuder även publiken på en lunchmacka och för er som inte kan vara i Visby kommer seminariet att sändas på www.saco.se/play

Ser du någon i kilt under veckan så fråga gärna om introduktionsperioden och det skotska systemet.

Replik Jonas Thente: Matematik som huvudämne tillhör dåtiden – politikerna bör satsa framåt

Jag håller med Jonas Thente i sin kröniak i DN om att politikerna bör satsa framåt och ändra de sjunkande resultat som svensk skola uppvisar. Däremot håller jag inte med om att bekämpa elevers sämre prestation i matematik genom att prioritera bort ämnet och att dess status som kärnämne skulle tillhöra dåtiden. Det är en utmaning att undervisa i matematik och då menar jag matematik och inte att hålla lektioner som bara består av beräkningar. Fungerar det kommer matematiken träna elevers analytiska förmåga, problemlösningsstrategier som i sin tur är andra ämnen behjälpliga.

Thente skriver vidare att språkutvecklingen hjälper elever att utvecklas i matematik som också är ett språk. Absolut, ämnena i skolan har en komplex samverkan och det är därför som tematisk undervisning kan fungera mycket väl. ”Det är inte så att om man behärskar matematik så kan man [bara] matematik”. Att framtidens jobb finns inom media och internet har Thente säkert en poäng i. Han lyfter exempelvis spelutveckling där han menar att Sverige ligger i framkant. Jag undrar om Jonas Thente är medveten om hur mycket matematik som ligger bakom spelindustrin och det stora på internet som Google, Spotify, Facebook och Twitter.

Det är inte fruktbart att sätta enskilda ämnen mot varandra utan det är dags att lyfta skoldebatten och satsa framåt. Det gäller då att säkerställa lärares behörighet, kvalité och arbetsvillkor. Då först kan vi vända skolresultaten och diskutera hur skolans ämnen ska samverka och inte konkurrera ut varandra.

Mognadstest är fel väg att gå

Riksdagens utbildningsutskotts nye ordförande Tomas Tobé (m) gick i lördags ut i SVD och föreslog mognadstest för sexåringar. Som Tobé nämner i artikeln är skollagen tydlig när det gäller stödinsatser till alla elever: ”Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt”. Jag håller med Tomas om vikten av tidiga insatser men lösningen är feltänkt. Läraren är den person som bäst avgör vilka insatser som behövs. Lärarnas Riksförbund har länge talat om en ordinationsrätt för lärare. Ett test är en åtgärd som ytterligare undergräver förtroendet för lärarkåren.

Tomas Tobé borde istället lägga förslag som skapar bättre förutsättningar för lärarna. Till exempel skulle mindre elevgrupper och minskad arbetsbelastning möjliggöra mer tid för varje elev och undervisning. En lärare som får ordentligt med tid för varje elev och för planering, samt efterarbete, bedriver en bättre undervisning. Läraren kan lättare anpassa undervisningen efter individuella behov hos eleverna. Ett test kan aldrig väga upp riktiga insatser från läraren i klassrummet.

I dagens debatt i P1 Morgon med Rossanna Dinamarca (v) så nämnde Tobé i förbifarten Finland. Han uttryckte att Finland är en föregångare när det gäller tidiga stödinsatser. Det är riktigt, men i Finland är inte accentueringen vid tester utan vid tilliten till lärarkårens professionalitet. Det är helt enkelt lärarna som bestämmer när en elev ska ha stöd. Det är dags att politiker börjar visa att de litar på lärarkåren.

Om det ska söka nya lärare måste lärare få vara lärare

Hösten 2011 sökte nästan tre gånger så många till Big Brother än till KTH i Stockholm. Som jag varit inne på tidigare är även antalet sökande till lärarutbildningen förödande få. Vid beror då detta på? Lön är en absolut avgörande faktor, men det är faktiskt inte den ända. När jag bytte till lärarutbildningen var det för att jag hade fått mersmak av att undervisa. Känslan från att se elever förstå är obeskrivlig. Detta argument att bli lärare är dock hotat av den ökande andelen administrativa arbetsuppgifter. Om detta skriver jag på skoljobb.se.

Med det önskar jag er alla en härlig midsommar.

Med en åsnans envishet säger vi – nej!

Klockan 12:00 erhöll Metta Fjelkner budet från Sveriges Kommuner och Landsting. Detta föredrogs för Lärarnas Riksförbunds högtsa beslutande organ mellan kongresser nämligen vårt förbundsråd. Vi studentrepresentanter från LR Stud satt som på nålar och väntade på resultatet av vår skrivning i yrkandet:

Med anledning av reformerna måste de centrala parterna bland annat komma överens om villkor för mentorer respektive förskollärare och lärare som genomgår introduktionsåret.

Detta saknades dessvärre helt i budet från SKL, mycket olyckligt när detta är en ytterst aktuell fråga för studenterna.

Budet kan i övrigt inte annat än anses fånigt i relation till den uppvärdering av läraryrket som hela samhället anser helt nödvändigt för att svensk skola ska vända den negativa resultattrenden. SKL kallar 5-årsavtalsbudet i ett pressmeddelande för ”det mest generösa på hela arbetsmarknaden”. I raka siffror 1,6 procent över märket på 2,6 procent, alltså 4 procent under 2012 och sedan märket plus 0,2 procent för 2013 och därefter inga garantier. Vi vet att inga garantier tidigare betytt noll! Slår man då ut den så kallade satsningen på lärarna under de fem åren som avtalet skulle gälla, så skulle det för en lärare med en månadslön på 27 500 innebära en löneökning med 78 kronor mer per månad. Att kalla det generöst är ett hån.

Enligt avtalsförslaget skulle även facket förvägras närvara vid de lönesättningen samtalen vilket vi naturligtvis inte kan acceptera. Föga förvånande blev därför resultatet att förbundsrådet enhälligt röstade nej till budet. Fler anledningar till att vi röstade nej hittar du här.

Nu står lärarna enade som åsnor och kräver en reell, garanterad uppvärdering som är värd något på riktigt och inte bara tomma procentsatser och retorik.

Att samverka

Med tanke på att det finns en önskan från SKL att bli klar med lärarnas avtal innan midsommar så är förhandlingarna i full gång. Lärarna förhandlar gemensamt i Lärarnas Samverkansråd som utgörs av Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet. Jag blir mycket förvirrad av Eva-Lis Siréns uttalande i Ekot denna morgon, har betydelsen av samverkan förändrats på sistone? För mig är samverkan två parter som verkar tillsammans mot samma mål, men något tillsammans ser jag inte i Eva-Lis uttalande. Hon går ut i nationell media och talar om specifika detaljer i ett avtal, detaljer som bara kan stå för henne då Samverkansrådet inte gemensamt tagit ställning.

Demokratin i vårt förbund är tydlig, mellan kongresser är Förbundsrådet vårt högsta beslutande organ. Detta är sammankallat nu på torsdag för att ta ställning i avtalsfrågan. Det samma gäller Lärarförbundet. Innan dess vore det alltså bara konstigt att gå ut med något annat än det yrkande vi gemensamt lämnade över den 17 januari till SKL – för Samverkansrådet har väl inte ändrat uppfattning?

Jag hade hoppats på ett starkt gemensamt arbete för en bättre framtid för svensk skola. Än är det inte för sent – jag har fortfarande stora förhoppningar på det nya avtalet, även om en av parterna verkar ha svårt för tanken om samverkan.

Se även Lärarnas Riksförbunds pressmeddelande som svar på uttalandet i ekot.

En berättelse från verkligheten

”Någonting är så fel! Alla vet att det som gör skillnaden är engagerade lärare. Skillnaden mellan att klara av att vara engagerad eller inte under de knappa förhållanden som är i skolan idag handlar om att ha möjligheten av att kunna tro på en bättre morgondag. Man kan jobba hårt för att skapa en bättre framtid. Vi som har valt att bli lärare är extra känsliga för detta. Kärnan av vårt arbete ligger i att skapa en bättre framtid för våra barn.”

Så börjar en gripande text från läraren Sara Hellqvist skriven på Facebook. Hon har arbetet ett och ett halvt år på en högstadieskola. Hennes berättelse speglar ett av de största problemen som nya lärare möter ute i verkligheten. Hon skriver vidare:

”Ingen väljer att bli lärare för att tjäna mycket pengar. Ingen väljer att bli lärare för att det är prestigefullt. Lärare vill förändra världen. Lärare vill skapa en bättre framtid. Vad behövs då för att kunna skapa en bättre framtid? Jag har sett att lärare kan jobba under ganska knappa resurser och göra ett bra jobb. Javisst tär det, och visst är de trötta och slitna och visst kanske de inte riktigt orkar leva de liv som de egentligen vill utanför sitt arbete. Men många lärare kämpar på ändå, deras övertygelse om att lärarjobbet är viktigt får dem att prestera underverk, trots att de egentligen är så trötta att de inte ens orkar läsa en bok när de kommer hem. Ja, vi fortsätter för att vi tror så mycket på framtiden, på våra barn – på att allt slit vi gör verkligen har betydelse…”

”…Under senaste året har jag vridit och vänt på min tid för att försöka få den att räcka till. Jag har fått kämpa hårdare än någonsin för att få vardagen att gå ihop. Och jag har investerat massor! Jag har investerat i relationer och i framtiden. Så igår fick jag uppleva varför alla har bett mig att skydda mig. Mina investeringar smulades sönder. Jag fick veta att jag inte får fortsätta på min resa med eleverna jag har investerat så mycket i. Jag vet att det kommer göra så ont i vissa av mina elever när jag säger att jag måste gå – för de har svarat på min investering och sagt: Jag tror på dig, jag litar på att du ser mig och nu kan jag skapa en bättre framtid för mig själv. Nu orkar jag börja plugga, nu orkar jag börja min personliga utveckling!”

Att en lärare ska offra hela sitt liv på sitt arbete är inte hållbart. Vi vet hur viktiga lärarna är för elevernas kunskapsutveckling, och speciellt lärare som är engagerade och brinner för sitt yrke. Risken finns dock att dessa lärare brinner ut i förtid. Sara avslutar:

”Någonting är fel när lärare blir rädda för att investera i framtiden. Någonting är fel när lärare inte vågar brinna, rädda för att bränna ut sig! Det jag kämpar med just nu är att våga, orka, investera igen – att försöka att inte skydda mig själv. Att fortsätta brinna för en bättre framtid. För varför ska jag annars fortsätta vara lärare?”

Sverige har inte råd med ett system där lärare ifrågasätter om de överhuvudtaget har råd eller ork att axla ansvaret för Sveriges framtid. Den kommande avtalsrörelsen blir viktigare än någonsin. Det gäller att visa landets lärare vad de är värda och då inte bara lönemässigt utan också villkorsmässigt.

Läs hela Saras text här

SKL måste ändra sig om lärarlönerna

Årets avtalsförhandlingar fortsätter och lärarna är nu sist ut och de enda som inte tecknat något nytt avtal med arbetsgivarna SKL. Idag samlas Lärarnas Riksförbunds och Lärarförbundets högsta beslutande församlingar. Då ska Förbundsrådet, resp Representantskapet diskutera hur man ska gå vidare i avtalsrörelsen genom Lärarnas Samverkansråd, den part som utgörs av Lärarnas Riksförbund (Saco) och Lärarförbundet (TCO) gemensamt i avtalsförhandlingarna. Ännu har inga bud överlämnats från SKL. LR Stud vill inte stå på sidan och titta på utan skickar med budskapet att höjda generella löner är vägen till kunskapslyft i skolan.

Läs vår artikel på Newsmill

Våld i skolan får aldrig accepteras

Det är mycket tal om våld i skolan nu och jag tänker då främst på Uppdrag Gransknings program om kamratuppfostran vid riksinternatet Lundsberg och domen från tingsrätten i Gällivare som det rapporterades om igår. Olika perspektiv som dock leder mig till samma slutsats. Vi måste med krafttag få till en nolltolerans för våld i skolan.

Programmet om riksinternatet Lundsberg handlade om de traditioner med kamratuppfostran som varit mer eller mindre välkänt i den anrika skolans hela historia men som på senare tid legat till grund för både polisanmälningar och anmälningar till skolinspektionen. Denna kamratuppfostran innehåller enligt programmet väldigt mycket våld och övergrepp. Det anmärkningsvärda är att rektor Staffan Hörnberg i en intervju om maktlekarna och övergreppen förklarar att Lundsberg kanske vore betjänta av att kontakta polisen för att ”visa eleverna vad det innebär i civila sammanhang”, och att” det kanske rent av är en brottslig handling”. Skulle skolan inte tillhöra det civila samhället?

Misshandeln på Högalidskolan i Kiruna skedde efter att läraren fört ut en stökig högstadieelev ur skolans matsal. Eleven blev då aggressiv och sparkade, slog och hotade att döda läraren. Tingsrätten i Gällivare ger inte läraren rätt att erhålla ersättning för kränkningen då de menar att de ingår i lärarens tillsynsplikt. I en intervju säger domaren Ingemar Taavola ”om detta varit en privatperson hade detta bedömts på ett annat sätt”.

Min analys är att rektor Staffan Hörnberg och domaren Ingemar Taavola är ute på riktigt djupt vatten. Skolan är inte skild från samhället i övrigt utan tillhör det civila samhället. Det är rent av så att skolan har i uppdrag att göra eleverna till demokratiska medborgare i just det civila samhället och då måste naturligtvis våld och kränkningar vara helt oacceptabelt.

Dags för en ordentlig översyn, inte om lärarutbildningen skall innehålla självförsvarskurser som tidigare varit på förslag vid tidigare liknande incidenter, utan om det krävs andra lagändringar så vi inte har domare och rektorer som tvekar om de kan acceptera våld och kränkningar i verksamheten.