Att ta ansvar för framtiden är inte enkelt

Till förbundsrådet åkte LR Stud med intentionen att ta tydliga steg mot ett uppvärderande av läraryrket, att göra den framtida arbetsplatsen till en bättre arbetsplats. Det visade sig vara en svårare uppgift än vi trott. Det var först idag som vi fick reda på vad medlarna Christina Rogestam och Jan Björkman la fram som slutlig hemställan.

Medlarna valde att ta Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) slutbud från i juni som utgångspunkt, ett bud som jag tidigare har skrivit om i ett blogginlägg. De har ändrat och kompromissat till något som ska kunna accepteras av båda parter. Jag menar fortfarande att slutbudet från i juni är ett hån mot lärarna. Det var med åsnors envishet som Lärarnas Riksförbund sa nej till det budet. Det innehöll oacceptabla saker som gemensamma potter för de båda fackliga organisationerna, förvägran att förhandla lön för de egna medlemmarna, tre sifferlösa år av fem totalt och ingen chans till uppsägning.

Medlarnas bud idag är tydliga steg i lärarnas riktning. Det är ett direkt underkännande av SKL:s bud och SKL som arbetsgivare. Det är ett fyraårigt avtal som är uppsägningsbart efter tre (det är bara två och ett halvt år kvar). Två sifferlösa år där uppsägningen efter det första året skall vara en garant till ett seriöst arbete från arbetsgivarens sida. Arbetstiden behandlas partsgemensamt men med tydligare skrivningar och datum för arbetet.

Genom att vi sagt nej tidigare och genom att vi gått till medling har vi gjort allt vi kan för att få det bästa möjliga avtal i denna avtalsrörelse. För ska vi vara pragmatiska, vart skulle en strejk leda oss?

Det är helt uppenbart att SKL är oförmögen att vara en god arbetsgivare för lärare. Skulle en strejk handla om ett förändrat huvudmannaskap skulle jag vara den som står längst upp på barrikaderna. Vi kan tragiskt konstatera att vi inte kommer längre med SKL, medlarna kommer inte längre med SKL, lärarna kan inte längre ha kommunerna som arbetsgivare.

Det är dock inte vad en strejk skulle handla om ty huvudmannafrågan är ett riksdagsbeslut som vi når genom en fortsatt opinionsbildning.  Av ovan givna anledningar var det ett svårt beslut att säga ja till hemställan och i och med det i realiteten ta ansvar för framtiden. Jag ser det som att ett dagens ja till hemställan är ett nej till SKL och en start på det fortsatta arbetet för en statlig skola och en verklig uppvärdering för läraryrket.

Budgetpropositionen

Regeringen har idag släppt budgetpropositionen som följts av en het debatt i Sveriges riksdag. Vid närmare granskning av Utgiftsområde 16 Utbildning och forskning finns både glädjeämnen och orosmoln.  Det jag tänker tala om är VFU och introduktionsperioden.

För den verksamhetsförlagda utbildningen föreslår regeringen två åtgärder.

”För det första bedömer regeringen att den verksamhetsförlagda utbildningen inom lärar- och förskollärarutbildningarna bör särskiljas från utbildningsområdet undervisning och hänföras till ett eget utbildningsområde med ett högre ersättningsbelopp i enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen för 2012. Medel förs därmed från utbildningsområdet undervisning till det nya utbildningsområdet verksamhetsförlagd utbildning.”

Mer pengar till den verksamhetsförlagda utbildningen och ett uppvärderande genom att göra den till ett eget utbildningsområde är mycket glädjande för oss. Vi har haft stora kvalitets- och likvärdighetsbrister i den verksamhetsförlagda utbildningen och då är satsningar välkommet.

”För det andra bedömer regeringen att en del av de medel som frigörs i enlighet med regeringens förslag i samband med indragningen av resurser för inaktiva studenter (se avsnitt 4.6.2) bör användas för försöksverksamhet med särskilda s.k. handledningsskolor […] Försöksverksamheten bör påbörjas under 2013 och pågå i fem år för att därefter utvärderas. För försöksverksamheten föreslås att 40 miljoner kronor anslås 2013 och för kommande år beräknas lika mycket avsättas.”

Förslaget har arbetats fram av en intern utredning ledd av Thomas Persson, utbildningsdirektör på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad. Vi har tidigare haft så kallade övningsskolor och de togs bort av en anledning. Intentionen att stärka kvalitén och kopplingen mellan lärosätena och VFU-skolan är god men jag är skeptisk till att koncentrera VFU-platserna på ett mindre antal skolor. Målet borde vara att istället satsa på att alla skolor blir bra VFU-skolor inte bara ett fåtal.

Lärarlegitimationer behandlas och 75 miljoner avsätts till Skolverkets fortsatta hantering av lärarlegitimationer men det saknas helt satsningar på introduktionsperioden. Vi talade med Björklund om frågan vid vårt möte den 6 september att satsningen inte var med i budgeten är inte förvånande men beklaglig. Det finns inte någon tillräcklig finansiering av introduktionsperioden. Utredningen föreslog 406 miljoner kronor och det satsas endast 256 miljoner kronor. Dessa bidrag har betalats ut till kommunerna i det generella bidraget. Det innebär att till exempel i Trelleborg har inte Bildningsnämnden gjort anspråk på dessa pengar och de har istället blivit en rondell eller en idrottshall. Det behövs riktade anslag direkt till introduktionsperioden och den behöver vara fullt ut finansierad.

LR Stud träffar utbildningsministern

Jag, Elias Dietrichson och Frida Påhlson träffade idag utbildningsminister Jan Björklund på utbildningsdepartementet. Främsta syftet var att diskutera introduktionsperioden och vår rapport men även allmänt om lärarutbildningen och svensk skola. Mötet var trevligt och avslappnat, vi upplevde att utbildningsministern var väldigt intresserad av att höra studenternas syn på frågorna.

När det gäller introduktionsperioden så tycker Björklund att det är bra att vi bevakar frågan men han upplever att det är för tidigt att utvärdera hur det fungerar. Vi tycker att det är synd att nyexaminerade lärare ska komma i kläm för att påvisa ett problem vi redan förutspått. Björklund var väldigt tydlig med att om det blir problem kommer utbildningsdepartementet dra åt tumskruvarna och justera reformen.

Kommunerna har fått resurser att ordna introduktionsperioden, närmare bestämt 256 miljoner och Björklund menar att om inte kommunerna ordnar detta bryter de faktiskt mot lagen. Vi påpekade att vi tyckte att pengarna skulle öronmärkas och gå från Skolverket direkt till enskild skola som ordnar en plats. Björklund var inte helt emot men påpekade den ökade administration som ett sådant resursfördelningssystem kräver.

Björklund gillade att villkoren för introduktionsperioden regleras i kollektivavtal så som t. ex. i Borås. Han tror att det skulle försäkra de nyexaminerade lärarna och mentorerna en bra introduktionsperiod. Men såklart påpekade han att det är upp till parterna. I yrkandet till centrala avtalet har LR Stud fått med en skrivning om villkoren för introduktionsperioden och det är nu upp till SKL att ta sitt ansvar för att också denna reform faller väl ut. I ett led i bevakandet av frågan får ni som är nyexaminerade lärare gärna höra av er till oss om hur er introduktionsperiod fungerar. Mejla mig på: freddy.grip@stud.lr.se.

Vi diskuterade även lite andra frågor och bland annat var vi såklart överens med Björklund i frågan om förstatligande. Vi uppskattar att vi blev ditbjudna och tackar för ett bra möte.

Jag har en dröm

-Central rättning av de nationella proven.

Skolinspektionen kritiserar i en nyligen släppt rapport bedömningen av de nationella proven.  Bedömningen är inte likvärdig enligt inspektionen.

De delarna i de nationella proven som kritiseras mest av inspektionen är de som går ut på att skriva mycket fritext, till exempel uppsats-delarna. Inspektionen tycker att dessa delar ska lyftas ut ur proven. Att bedöma objektivt är självfallet svårare när bedömningen blir mer komplex. Men jag tycker inte att en bra lösning är att ta bort de delarna. Jag tycker att det är synd om de nationella proven endast blir till för enkla mätbara kunskaper. Dessutom – som DN:s ledarsida så klokt påvisade – är de nationella proven inte allt: ” De fyller en roll som sammanhållande kraft i det svenska skolsystemet. Men föreställningen att proven ska kunna rymma hela sanningen om elevernas förmåga är destruktiv.  De nationella proven ska ses som skolans tjänare – inte dess enväldige, allvetande konung.”

Skräckexemplet – det amerikanska skolsystemet – ligger ständigt som ett orosmoln när den här typen av frågor kommer upp i skoldebatten. Istället för att ta bort de komplexa delarna av provet kan en tänkbar väg vara att proven alltid sambedöms eller rättas av en extern lärare.

På Södra Latin där jag fått äran att arbeta under min studietid ses sambedömning som en självklarhet. Vi matematiklärare har alltid stängt in oss i ett klassrum och rättat de nationella proven tillsammans. Två lärare en uppgift och man rättar aldrig sina egna elever. Ett föredömligt arbetssätt.

Jag har en dröm. Det är att samtliga nationella prov skickas iväg med ett stort gäng lärare som på en konferensanläggning rättar alla prov. Det skulle garantera likvärdighet och jag tror att när resultaten kommer tillbaka så blir det enklare för de undervisande lärarna att använda proven som en del i bedömningen och betygsättningen och inte låta dem vara allenarådande. För övrigt skulle jag vilja vara på anläggningen för jag gillar verkligen att rätta prov.

Svar på reaktionerna om behöriga vikarier

Jag blir genuint glad när en debattartikel väcker debatt, det är ju ändå det som är syftet. Igår skrev jag på SVT debatt om behöriga lärarvikarier och framhöll mina medlemmars särställning och att dessa borde ha företrädesrätt till vikariaten.

Skrämmande nog har många reagerat med att tala om att många fler studenter och personer skulle kunna hålla en lektion. Detta betvivlar jag inte, men jag tror att låta vem som helst stå i ett klassrum är det som tillsammans med lönenivåer och tilltro från huvudmannen lett till läraryrkets låga status och attraktionskraft.

Jag gillar idén om ambulerande vikarier så de stora behoven av vikarier kan säkras med legitimerade lärare, men vid kortare tillfälliga vikariat skulle lärarstudenter kunna fylla vissa behov under förutsättning att studierna tillåter.

Jag tror jag skulle kunna genomföra enkla kirurgiska ingrepp men tror det vore förödande om vi lät andra än utbildade läkare göra detta. En skillnad är att vi kan ställa in vissa operationer och vårdköer är en verklighet. Inställda lektioner är förödande för elever och köer till att börja första klass är otänkbart, men jag tycker det är dåliga argument för att inte ta ansvar för att elever undervisas av behöriga lärare.

Att vikariera är en ingång till att upptäcka läraryrket, men å andra sidan vill inte jag att elever ska behöva offra lektioner till en student som inser att nä, läraryrket är inget för mig men jag tjänar gärna lite extra pengar under min studietid.

Att ge lärarstudenter företrädesrätt till vikariat, ge elever behöriga lärarvikarier och på det sättet stärka attraktionskraften för yrket och utbildningen, det är att ta ansvar för svensk skola.

Äntligen utreds kommunaliseringen

Klockan 10.15 idag bjöd Jan Björklund in till pressträff föra att presentera en nu tillsatt utredning av kommunaliseringen av skolan som skedde i början på 90-talet. Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening välkomnar naturligtvis utredningen som har varit inskrivet i Alliansens valmanifest och har enligt Björklund själv dröjt på grund av att utredningsresurserna fokuserats på de reformer som alliansregeringen tillsatt.

Utredningen skall göras av professor Leif Lewin. På pressträffen är Leif med och uttrycker en glädje att få utreda effekterna av kommunaliseringen och liknar uppdraget vid ett forskningsuppdrag med stor samhällsnytta. Han säger själv att han under många år följt skolans utveckling inte minst genom att själv varit universitetslärare och mött elevkull efter elevkull som går vidare till högre studier.

I direktiven står att utredningen skall utvärdera effekterna av kommunaliseringen och det utbildningsministern framhåller är effekter på skolans resultat, läraryrkets status och attraktionskraft, lärare och rektorers arbetsuppgifter samt likvärdigheten i skolan.

Under frågestunden framhålls den motion som Sveriges Riksdag antagit om en utvärdering av samtliga stora skolreformer på 90-talet, alltså kommunaliseringen, det fria skolvalet och friskolors etablering. Björklund gör klart att detta är två olika frågor och att utbildningsdepartementet förbereder denna utredning och lovar att den skall tillsättas i år men framhåller samtidigt att dessa inte skall förväxlas. För Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening är det av yttersta vikt att samtliga av 90 – talets skolreformer ordentligt utreds. Det finns en poäng i att göra det tillsammans också då de påverkat varandra.

Utredningen skall vara klar under januari 2014 och det finns inget mandat för utredaren att ge förslag på stora organisatoriska förändringar. Däremot finns det möjlighet för utredningen att, beroende på slutsatser, påverka samhällsdebatten.

Det kommer inte bli en lätt uppgift för Leif Lewin att utröna vilka effekter som härrör från kommunaliseringen och vilka som beror på andra faktorer. Leif menar att det är samhällsvetenskapens ständiga metodikproblem och han framhåller att det finns metoder för detta.

Jag ser fram emot utredningen och önskar Leif lycka till i det spännande utredningsarbete han har framför sig.

Sponsrade läromedel ett hot mot demokratin

Idag rapporterar SVT om att sponsrade läromedel blir allt fler. Skolan skall vila på en vetenskaplig grund och i det arbetet är det viktigt att alla perspektiv lyfts fram. De sponsrade läromedlen är ofta väldigt vinklade och organisationer och företag ser sin chans att ge sin bild av verkligheten. Dessa perspektiv kan vara väl värda att betrakta och diskutera i ett klassrum. Det som dock blir problematiskt är när dessa läromedel dominerar.

De sponsrade läromedlen ges ut gratis vilket gör att det blir väldigt lockande för rektorer att välja dessa då resurserna för läromedel ständigt minskar. Det blir då ett hot mot demokratin och elevernas kunskapsutveckling. Små aktörer som inte har råd att ge ut läromedel gratis konkurreras ut och det blir en ekonomisk fråga om huruvida vissa perspektiv eller åsikter ska få finnas.

Det är en svår nöt att knäcka för många av dessa läromedel är förvisso vinklade men bra och ger ett av många perspektiv. Det som måste till är ordentligt med resurser till läromedel så inte priset avgör när vi ska välja läromedel till en skola på vetenskaplig grund.

Frågan tas idag upp i Riksdagen av Annika Lillemets från Miljöpartiet.  Ska bli intressant att följa vad våra politiker anser.

Lärarnas Riksförbund är på Pride

 

 

 

 

 

 

 

 

Stockholm Pride är i full gång och Lärarnas Riksförbund och Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening har ett stort engagemang i festivalen.

I Pride Park i Tantolunden har vi ett tält som bjuder in till samtal om skolan och hur vi får en öppen arbetsplats för lärare och elever. Under invigningsdagen fick jag kommentera varför vi var närvarande i P3 Nyheter, dock har kanalen dålig koll på vilket förbund som är vilket.  På plats i tältet finns yrkesverksamma lärare, lärarstudenter, Anders Almgren som är förbundets andre vice ordförande och så undertecknad förstås.

Idag medverkade jag i ett seminarium om att avslöja heteronormen i högre utbildning. Seminariet arrangerades av Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening, Sveriges Förenade Queerstudenter, Psykologförbundets studeranderåd och Saco Studentråd Det är oerhört viktigt att alla studenter får synas för deras välmående och studieresultats skull. Är dessa studenter lärarstudenter är det helt avgörande för deras möjlighet att möta varje elev att det får med sig normkritik i undervisningen. Se vad som twittrades från seminariet här.

Mer om hur vi får en öppen skola skriver jag, Anders Almgren och Dina Oetterli som är ordförande för Södra Latins elevkår i Expressen och på Newsmill.

Imorgon är Festivalens kanske roligaste programpunkt, Paraden. Omkring 50000 människor brukar gå och i år går lärare och elever tillsammans för en öppen skola. Det är ett samarrangemang mellan Lärarnas Riksförbund och Södra Latins elevkår. Vi kommer gå i paraden med ett öppet klassrum och du är väldigt välkommen att gå med oss.

Lärare ska inte bedömas av privata företag

De närmsta åren kommer regeringen använda 1,5 miljard kronor för att lärare inom grund- och gymnasieskolan ska få större möjligheter att göra karriär inom sitt yrke. Något som LR Stud ser mycket positivt på, satsningen är ett viktigt steg för att öka attraktionskraften till yrket.

Även om regeringens förslag inte är helt klart ännu så har flera kommuner tagit egna initiativ i frågan. En av dessa kommuner är Jönköping, där har kommunpolitikerna valt att anlita ett privat företag vars uppgift är att meritera duktiga lärare. För några dagar sedan hade P1 Morgon en intressant diskussion om denna satsning mellan Anne-Marie Grennhag, (M) ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i Jönköping och Charlie Heinpalu, distriktsordförande för Lärarnas Riksförbund i Jönköpings län. Heinpalu lyfte en viktig poäng – varför ska privata företag bedöma vilka som är skickliga lärare och vilken är den vetenskapliga grunden?

Ambitionen från Jönköpings håll är positivt men vi är kritiska till att de viktiga karriärstjänsterna blir ett sätt att involvera privata företag som saknar kunskap om läraryrket. Missförstå mig inte – jag är inte emot att skolans organisation förändras och att man tänker nytt. Det jag vänder mig emot är att det är företag som ska bedöma lärare. Har dessa företag verkligen det som krävs – kunskap om undervisning? Är det inte så att bedömningen skall göras inom organisationen av erfarna lärare?

Vi i Lärarnas Riksförbunds Studerande förening har stora förhoppningar om att satsningen från regeringen på karriärstjänster ska bli kvalitativ och likvärdig för alla lärare på grundskolan och gymnasiet i Sverige men jag tror att Jönköpings valda väg är fel väg.

Bra lärare minns man

I en ledare härom dagen skriver Anders Lindberg om vikten av bra lärare och en skoldebatt som utgår från det grundläggande. Istället för att politikerna ska inrikta sig på ”quick-fix- lösningar så hävdar han att skoldebatten bör rikta sig mot värdet av läraren.

När Lindberg beskriver läraren Folke Grauers på sin juristutbildning skriver han: ” … en mycket strikt, korrekt man vid namn Folke Grauers, då docent, sedermera professor i fastighetsrätt. … Jag var rädd för Folke Grauers, det är jag nog fortfarande. Men, trots att det är snart 20 år sedan, kan jag fortfarande rabbla 4:19 Jordabalken om köparens ”undersökningsplikt” i sömnen”. Jag tycker att Lindbergs beskrivning säger mycket om just värdet av läraren. Även om läraren var strikt och korrekt lärde man sig ändå mycket av läraren. Han beskriver fler minnesvärda lärare, och det är just det som är poängen, bra lärare minns man. Lärare måste få tid, energi och möjlighet och leva ut sin lärarroll, vara bra och bli minnesvärda.

Vi i Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening applåderar att fler och fler inser att det är läraren som spelar mest roll för elevernas framgångar. Lärarna är det centrala i svensk skola och bör därför också vara det centrala i skoldebatten. Nu är det i princip endast arbetsgivarna som inte insett värdet av lärarna – vi hoppas de gör det snart och visar det i avtalsrörelsens nästa ”round”.