Saco Studentråd har nu avslutat sin kongress. Johannes Danielsson och Lotta Wicklund är nyvald ordförande respektive vice ordförande. LR Stud ser fram emot ett gott samarbete för 2013.

Under kongressens två dagar har politik och verksamhet diskuteras och som vanligt är det väldigt engagerande och inspirerande av att vara bland så många kloka, intressanta och roliga studenter.

LR Stud är väldigt glada av att ha fått in en skrivning om dimensionering i det politiska programmet för vissa utbildningar. Dimensioneringsfrågan är viktigt för oss. Det är inte rimligt att lärare utbildas i ämnen som de sedan inte får undervisa i.

Under kongressen samarbetade vi med Sveriges Psykologförbunds Studeranderåd i frågan om normkritik i högre utbildning. Detta är väldigt viktigt för våra framtida professioner. Vi publicerade en artikel på Newsmill om det i samband med Stockholm Pride. Kongressen valde att gå på vår linje och nu ska vi på allvar få ett utbildningssverige för alla även de som inte faller in i normen.

Saco Studentråd ska fortsätta arbeta med studielinjen och stundeters trygghet. För det är så att studenternas framtid är Sveriges framtid.

Idag skriver vi på SvD Brännpunkt om Lärarförbundets rankning av Sveriges bästa skolkommuner. Vi tycker inte att vi ska ha en bästa skolkommun utan alla elever ska garanteras en likvärdig och fullgod utbildning oavsett var i vårt avlånga land de bor.

På DN debatt tisdags listade Lärarnas Riksförbund (som första aktör) de kommuner som betalar lärarna sämst. Att lärarna betalas olika är bara en av de faktorer som gör att förutsättningarna för våra elevers framtid ser så olika ut.

Det kan tyckas att vi svartmålar skolan och att vi bara lyfter fram det som inte fungerar istället för det som faktiskt är bra. Det beror på att chansen för eleverna att nå sin fulla potential inte kommer tillbaka, det går inta att ta igen de kunskapstapp som en skola med sämre förutsättningar ger. Därför måste alla skolor i Sverige hålla toppklass.

För att åstadkomma detta krävs en rad förändringar. Lärare måste få en reell uppvärdering. Börja med introduktionsperioden; i vår rapport Nya lärares introduktionsperiod – hot eller möjlighet ger vi sju konkreta förslag för att göra övergången mellan utbildning och yrkesliv bättre. Detta skulle locka fler att välja läraryrket.

Resurserna i skolan måste gå till lärare och elever. Resursslöseriet finns både i kommunala och fristående skolor. I det kommunala fallet tror jag att ett förstatligande är nyckeln till framgång. Det medför att de ambitionshöjningar som staten gör för skolan också måste följa med ett ansvarstagande. När det gäller de fristående huvudmännen måste allt överskott återinvesteras i verksamheten. Den enda drivkraften för skolan måste vara pedagogisk.

Ansvar och engagemang är nyckeln till framgång och det tror jag inte att vi kan komma fram till genom att tävla och rankas utan det måste finnas som en grundbult redan från början.

Idag bjöd Stockholm universitets Studentkår in Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet till ett samtal för att diskutera varför studenter ska engagera sig fackligt och vad det är för skillnad mellan förbunden, ett mycket spännande ämne. Lärarnas Riksförbund företräddes av mig ordförande för LR Stud och Elisabeth Ollesdotter, regional ombudsman. Lärarförbundet företräddes av Tomas Selin, ledamot Lärarförbundet Student och Mathilda Hamresand studentinformatör Lärarförbundet.

Vid studentrekrytering såg många studenter förbunden som väldigt lika varandra. Under samtalet idag blev det tydligt att det finns stora skillnader och jag tänkte belysa dem här. För mig är Lärarnas Riksförbund det självklara valet och jag tänkte nu redogöra varför.

Lärarnas Riksförbund är ett professionsförbund för lärare och Studie- och yrkesvägledare. Detta är vi för att vi vill vara experter på att företräda våra medlemmar och inte hamna i situationer där olika medlemsgrupper står emot varandra. I skolan finns många olika yrkeskategorier; kuratorer, skolpsykologer, lärare, rektorer, vaktmästare. Gränsen för vilka som ska tillhöra samma förbund ska dras någonstans och enligt mig dras den lämpligast mellan olika professioner så att de kan företrädas på bästa sätt. Lärarna tillhör LR, rektorerna tillhör Sveriges skolledarförbund, skolpsykologerna tillhör Psykologförbundet och skolläkarna tillhör Läkarförbundet. Varsitt Saco-förbund som samarbetar men har tydliga medlemsgrupper. Nu när förskollärarna har en akademisk utbildning som uppfyller Sacos krav så skulle det glädja mig om de kunde starta ett förskollärarförbund i Saco.

LR Stud har reellt studentinflytande. För att engagera studenter krävs mer än att ha studenter som posterboys, en student som organisationen kan sätta på en affisch och känna sig duktiga. Lärarnas Riksförbund gör inte det utan ger reellt studentinflytande. LR Stud får en otrolig frihet och värdesätts av moderförbundet. Varje år får vi ett anslag som våra medlemmar helt själva får bestämma hur det ska användas. Vi erbjuds en adjungerad plats i LR:s förbundsstyrelse och på LR:s kongress har studenterna lika stort mandat som det största distriktet.

Skarp skolpolitik som inte ändras efter politiska vindar. Lärarnas Riksförbund står för sina åsikter och kämpar outtröttligt för dem. Kongressen beslutade 1992 att arbeta för en lärarlegitimation och vi var då det enda fackförbundet som arbetade för den frågan. Förbundet står upp för vikten av undervisning och vikten av ämneskompetenser i den. Nu kommer lärarlegitimationen i ett reformpaket från regeringen. På det stora hela är det reformer som LR drivit sen tidigare.

20 år efter kommunaliseringen ser vi konsekvenserna av den och vi kan lätt konstatera att vi fick rätt. Förbundet arbetar för ett förstatligande av skolan och detta kommer vara en viktig pusselbit i uppvärderingen av läraryrket och återinrättandet av statusen.

Det var nyttigt att ha samtalet om det fackliga engagemanget och skillnaderna mellan förbunden. För mig blir det återigen uppenbart att Lärarnas Riksförbund är det självklara valet för studenter som läser till lärare och Studie- och yrkesvägledare då vi är unika i att vara så tydliga med var vi står och för vem vi gör det.

Under hösten har debatten om vinster i skolan varit stor. Det är en aktuell fråga för lärarstudenter som kommer vara avgörande för hur den framtida arbetsmarknaden kommer se ut för oss. Jag vill vara tydlig redan från början – jag är inte emot valfrihet inom skolområdet. Jag är emot vinstuttag.

Vad är bakgrunden? När friskolereformen kom tillsammans med kommunaliseringen och det fria skolvalet i början på 90 talet så var intentionerna goda. Lärare skulle kunna ta över verksamheten och skolor skulle kunna erbjuda alternativa pedagogiska inriktningar och annat upplägg. En skola som skulle kunna vara friare i sin organisation och i sin verksamhet.

Den ursprungliga intentionen med reformen kan Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening skriva under på. Men låt oss nu drygt 20 år efter reformen se om utfallet har blivit detta?

Vinstdrivande företag inom skolsektorn har ökat i stor grad de senaste åren. Detta gäller framför allt storstadsområdena inom gymnasieskolan. Drivkraften för denna verksamhet är att genererar mer vinst. De stora skolkoncernerna ägs av riskkapitalbolag. Deras syfte är kortsiktigt; att köpa upp en verksamhet, expandera och sedan sälja vidare till ett högre marknadsvärde. På detta sätt ökar bolagen antalet marknadsandelar. Mångfalden av utförare hotas av vinstsyftena.

En av konsekvenserna av detta rapporterar Svt ABC idag om. De stora skolkoncernerna blir större och i allt större utsträckning drivs de av helt eller delvis av riskkapitalbolag.

Intentionen att det ska finnas en mångfald av utförare som kan erbjuda alternativa pedagogiska inriktningar blir alltså allt mindre. I mångt och mycket står alltså reformen i dagsläget i motsättning till intentionerna för 20 år sedan. Denna utveckling är skrämmande och LR Stud tycker att det nu är upp till politikerna att lagstifta mot vinstuttag så våra skattepengar går till verksamheten och inte till annat.

För mer utförlig läsning inom detta ämne rekommenderas Konkurrens konsekvenser kapitlet ”Friskolor i förändring”.

För att det ska finnas en valfrihet måste det med nödvändighet finnas en mångfald av utförare. Min slutsats är att vi nu får välja vinst eller valfrihet? En dominans av skolkoncerner eller en mångfald av utförare? Det går inte längre att vara förespråkare av båda dessa saker. Jag har valt sida har du?

I det nya läraravtalet har det första året ett garanterat utfall för arbetstagarorganisationen på 4,2 procent. I den individuella lönesättningen betyder detta att den genomsnittliga löneökningen i kommunen skall vara 4,2procent.

I Stockholm har det garanterade utfallet tyvärr tolkats som ett tak och i ett pressmeddelande i torsdags skriver kommunen att de kommer att ge sju skolor möjligheten att ge sina lärare 0,5 procent högre löneförhöjning men samtidigt välja ut sju skolor där lärarna endast kan få 3,7 procents höjning.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur Stockholm Stad kan komma till något så dumt. För det första så är inte 4,2 procent ett tak. Ingela Gardner Sundström har skickat ett brev till alla kommunordföranden där hon skriver:

”Jag vill dessutom understryka att 4,2 procent och 2013 års industrimärke är ett golv – inte ett tak”.

Det går absolut att satsa på bra skolor om man vill göra det utan att förvägra andra skolor att fortfarande ha det garanterade utfallet.

För det andra så ska skolans verksamhet bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och bör inte bygga på idéer från affärsvärlden. Jag vill se det underlag som Stockholm Stad har för att motivera att lägre nivåer på skolor får lärarna och eleverna att prestera bättre. Forskning som vi har hänvisat till tidigare visar tvärtom att generella lönehöjningar ger ökade kunskapsresultat eftersom högre lön attraherar högre presterande studenter till professionen, förbättrade lärarlöner förstärker statusen för professionen och stärkt relativlön håller kvar duktiga lärare i yrket.

Dessutom kan Stockholms infall kopplas till internationella trender som påverkat västvärldens skolsystem sedan 1980-talet. Dagens ledarsida i DN gör klokt koppling till det amerikanska skolsystemet:

”I USA stiftades 2001 en federal lag som blivit känd under namnet ’No Child Left Behind’. Den ålade delstaterna att testa alla elever och kräva av skolorna att de förbättrar sina samlade resultat. De som misslyckats med det har utsatts för sanktioner. Ytterst har de hotats av stängning. … Modellen har allvarliga brister. Först och främst finns en avgörande skillnad mellan försäljning och undervisning. Medan intäkterna finns där som ett odiskutabelt faktum är skolans resultat mer svårfångat.”

I SvD utlovade Stockholm Stad att de skulle satsa på lärarna. Att då slaviskt hålla sig till den garanterade nivån genom att premiera några skolor på bekostnad av andra är inte att satsa på lärarna. Att sedan införa ett system som inte ens fungerar i USA där skolor ska straffas till bättre resultat, Stockholm Stad borde skämmas.

I början av september kom regeringen med förslaget att utöka RUT-avdraget för att också gälla läxhjälp. Tidigare har det gällt barnpassning vilket betyder att för mindre barn har det redan gått att få läxhjälpen att inrymmas i RUT-avdraget. Det nya i förslaget är att även gymnasieelever skulle kunna få skattesubventionerad läxhjälp.

För mig är detta ett förslag som riskerar att öka segregationen. När den socioekonomiska bakgrunden redan i dag utesluter vissa elever från läxhjälp i hemmet så är det en farlig väg att gå. Klyftorna riskerar att bli ännu större och skolans roll som en jämlik och likvärdig institution äventyras.  Den uppfattningen delar även Skolverket.

Idag kommer Socialdemokraterna ut på DN-debatt och vill satsa på 110 miljoner på läxhjälp för alla. Glädjande är att S faktiskt värnar att alla elever ska ha en likvärdig utbildning. Dock är det oroande att vi fortsätter att ta undervisningen från skolan och de utbildade lärarna.

Det finns ideella aktörer som Mattecentrum och Stiftelsen läxhjälpen som har en bra verksamhet, dessa nämns i artikeln av Damberg och Baylan. Glädjande att socialdemokraterna vågar öronmärka pengar till skolan men tråkigt att det öronmärks till fel saker.

För att på riktigt ge alla elever en likvärdig utbildning måste vi ordna verksamheten så att läxor inte blir avgörande för elevernas kunskapsutveckling. Läxor skall vara av sådan art att det är inläsning eller repetitiva moment som elever klarar själva. Andra uppgifter skall göras med lärare. Det vore att på allvar se till att inte göra elevernas utbildning beroende på vilja och socioekonomiskt status hos föräldrarna.

En stor satsning på skolan måste göras och lärarna är fortfarande i behov av uppvärdering vad gäller lön och villkor och eftersom SKL inte riktigt vill göra de satsningarna måste staten gå in och öronmärka pengar. Men lägg då pengarna på att förbättra villkoren för lärare och eleverna på skolorna inte på verksamheter utanför.

Till förbundsrådet åkte LR Stud med intentionen att ta tydliga steg mot ett uppvärderande av läraryrket, att göra den framtida arbetsplatsen till en bättre arbetsplats. Det visade sig vara en svårare uppgift än vi trott. Det var först idag som vi fick reda på vad medlarna Christina Rogestam och Jan Björkman la fram som slutlig hemställan.

Medlarna valde att ta Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) slutbud från i juni som utgångspunkt, ett bud som jag tidigare har skrivit om i ett blogginlägg. De har ändrat och kompromissat till något som ska kunna accepteras av båda parter. Jag menar fortfarande att slutbudet från i juni är ett hån mot lärarna. Det var med åsnors envishet som Lärarnas Riksförbund sa nej till det budet. Det innehöll oacceptabla saker som gemensamma potter för de båda fackliga organisationerna, förvägran att förhandla lön för de egna medlemmarna, tre sifferlösa år av fem totalt och ingen chans till uppsägning.

Medlarnas bud idag är tydliga steg i lärarnas riktning. Det är ett direkt underkännande av SKL:s bud och SKL som arbetsgivare. Det är ett fyraårigt avtal som är uppsägningsbart efter tre (det är bara två och ett halvt år kvar). Två sifferlösa år där uppsägningen efter det första året skall vara en garant till ett seriöst arbete från arbetsgivarens sida. Arbetstiden behandlas partsgemensamt men med tydligare skrivningar och datum för arbetet.

Genom att vi sagt nej tidigare och genom att vi gått till medling har vi gjort allt vi kan för att få det bästa möjliga avtal i denna avtalsrörelse. För ska vi vara pragmatiska, vart skulle en strejk leda oss?

Det är helt uppenbart att SKL är oförmögen att vara en god arbetsgivare för lärare. Skulle en strejk handla om ett förändrat huvudmannaskap skulle jag vara den som står längst upp på barrikaderna. Vi kan tragiskt konstatera att vi inte kommer längre med SKL, medlarna kommer inte längre med SKL, lärarna kan inte längre ha kommunerna som arbetsgivare.

Det är dock inte vad en strejk skulle handla om ty huvudmannafrågan är ett riksdagsbeslut som vi når genom en fortsatt opinionsbildning.  Av ovan givna anledningar var det ett svårt beslut att säga ja till hemställan och i och med det i realiteten ta ansvar för framtiden. Jag ser det som att ett dagens ja till hemställan är ett nej till SKL och en start på det fortsatta arbetet för en statlig skola och en verklig uppvärdering för läraryrket.

Regeringen har idag släppt budgetpropositionen som följts av en het debatt i Sveriges riksdag. Vid närmare granskning av Utgiftsområde 16 Utbildning och forskning finns både glädjeämnen och orosmoln.  Det jag tänker tala om är VFU och introduktionsperioden.

För den verksamhetsförlagda utbildningen föreslår regeringen två åtgärder.

”För det första bedömer regeringen att den verksamhetsförlagda utbildningen inom lärar- och förskollärarutbildningarna bör särskiljas från utbildningsområdet undervisning och hänföras till ett eget utbildningsområde med ett högre ersättningsbelopp i enlighet med vad som aviserades i budgetpropositionen för 2012. Medel förs därmed från utbildningsområdet undervisning till det nya utbildningsområdet verksamhetsförlagd utbildning.”

Mer pengar till den verksamhetsförlagda utbildningen och ett uppvärderande genom att göra den till ett eget utbildningsområde är mycket glädjande för oss. Vi har haft stora kvalitets- och likvärdighetsbrister i den verksamhetsförlagda utbildningen och då är satsningar välkommet.

”För det andra bedömer regeringen att en del av de medel som frigörs i enlighet med regeringens förslag i samband med indragningen av resurser för inaktiva studenter (se avsnitt 4.6.2) bör användas för försöksverksamhet med särskilda s.k. handledningsskolor […] Försöksverksamheten bör påbörjas under 2013 och pågå i fem år för att därefter utvärderas. För försöksverksamheten föreslås att 40 miljoner kronor anslås 2013 och för kommande år beräknas lika mycket avsättas.”

Förslaget har arbetats fram av en intern utredning ledd av Thomas Persson, utbildningsdirektör på utbildningsförvaltningen i Stockholms stad. Vi har tidigare haft så kallade övningsskolor och de togs bort av en anledning. Intentionen att stärka kvalitén och kopplingen mellan lärosätena och VFU-skolan är god men jag är skeptisk till att koncentrera VFU-platserna på ett mindre antal skolor. Målet borde vara att istället satsa på att alla skolor blir bra VFU-skolor inte bara ett fåtal.

Lärarlegitimationer behandlas och 75 miljoner avsätts till Skolverkets fortsatta hantering av lärarlegitimationer men det saknas helt satsningar på introduktionsperioden. Vi talade med Björklund om frågan vid vårt möte den 6 september att satsningen inte var med i budgeten är inte förvånande men beklaglig. Det finns inte någon tillräcklig finansiering av introduktionsperioden. Utredningen föreslog 406 miljoner kronor och det satsas endast 256 miljoner kronor. Dessa bidrag har betalats ut till kommunerna i det generella bidraget. Det innebär att till exempel i Trelleborg har inte Bildningsnämnden gjort anspråk på dessa pengar och de har istället blivit en rondell eller en idrottshall. Det behövs riktade anslag direkt till introduktionsperioden och den behöver vara fullt ut finansierad.

Jag, Elias Dietrichson och Frida Påhlson träffade idag utbildningsminister Jan Björklund på utbildningsdepartementet. Främsta syftet var att diskutera introduktionsperioden och vår rapport men även allmänt om lärarutbildningen och svensk skola. Mötet var trevligt och avslappnat, vi upplevde att utbildningsministern var väldigt intresserad av att höra studenternas syn på frågorna.

När det gäller introduktionsperioden så tycker Björklund att det är bra att vi bevakar frågan men han upplever att det är för tidigt att utvärdera hur det fungerar. Vi tycker att det är synd att nyexaminerade lärare ska komma i kläm för att påvisa ett problem vi redan förutspått. Björklund var väldigt tydlig med att om det blir problem kommer utbildningsdepartementet dra åt tumskruvarna och justera reformen.

Kommunerna har fått resurser att ordna introduktionsperioden, närmare bestämt 256 miljoner och Björklund menar att om inte kommunerna ordnar detta bryter de faktiskt mot lagen. Vi påpekade att vi tyckte att pengarna skulle öronmärkas och gå från Skolverket direkt till enskild skola som ordnar en plats. Björklund var inte helt emot men påpekade den ökade administration som ett sådant resursfördelningssystem kräver.

Björklund gillade att villkoren för introduktionsperioden regleras i kollektivavtal så som t. ex. i Borås. Han tror att det skulle försäkra de nyexaminerade lärarna och mentorerna en bra introduktionsperiod. Men såklart påpekade han att det är upp till parterna. I yrkandet till centrala avtalet har LR Stud fått med en skrivning om villkoren för introduktionsperioden och det är nu upp till SKL att ta sitt ansvar för att också denna reform faller väl ut. I ett led i bevakandet av frågan får ni som är nyexaminerade lärare gärna höra av er till oss om hur er introduktionsperiod fungerar. Mejla mig på: freddy.grip@stud.lr.se.

Vi diskuterade även lite andra frågor och bland annat var vi såklart överens med Björklund i frågan om förstatligande. Vi uppskattar att vi blev ditbjudna och tackar för ett bra möte.