Nej till skattereduktion för läxhjälp

Idag debatter riksdagen om rut-avdraget även skall innefatta läxläsning för gymnasieelever. Det har varit en stor fråga de senaste veckorna och jag har redan bloggat om det en gång men det har hänt mycket sen dess så jag tycker det är värt att samla ihop hela frågan.

Det började med att Skolverket gick ut och sa att förslaget riskerar att öka bristen i likvärdigheten, att öka skillnaderna mellan barn med föräldrar som är ekonomiskt starka och barn vars föräldrar har lägre inkomster. Skatteverket, de båda lärarfackliga organisationerna, Unga örnar, Röda Korset, Rädda Barnen, Makalösa Föräldrar FUB – För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, alla ansluter sig till skolverket och ställer sig mycket kritiska till denna reform.

Ibland undrar man vad det finns för argument för och om det verkligen är någon som förespråkar reformen. Argumenten är två, dels så har redan rika och bemedlade människor chans att köpa läxhjälp så skattereduktionen gör det bara möjligt för fler. Dels så ger det chans för studenter att arbeta extra och komma in på arbetsmarknaden.

Jonas Vlachos ger en nationalekonomisk syn på frågan när han konstaterar att undervisningskostnaden i skolan är 60 kr per elevtimme medan en av de stora aktörerna, My Academy tar 199-249 kr per elevtimme. Det är alltså väldigt mycket dyrare om vi lägger ut denna extra privatundervisning på entreprenad.

Lägger vi ut dessa tjänster på entreprenad så konstaterar Hans Albin Larsson och Anne-Christine Hornborg att det skulle förta regeringens redan lagda lärarlegitimationsreform. Det är en paradox om samma regering som inför lärarlegitimationen också lägger ut delar av skolans kunskapsuppdrag på lekmän i form av privatundervisning.

Ja det är privatundervisning det handlar om. Surfar vi in på My Academys hemsida så ser vi att det handlar om privatundervisning och inte enkel läxhjälp som föräldrarna kan stå för hemma.

Slutsatsen måste ändå bli att resurserna ska gå till skolan så att alla elever får tillgång till läxhjälp. Tänk alla de elever som lever under barnfattigdom, de är ändå över 200 000 och deras föräldrar har ingen chans att göra denna skattereduktion. Säg nej till skattereduktion för läxhjälp, lyssna på nationalekonomen och lägg resurserna i skolan och därigenom säkra legitimationsreformen och gå rätt väg för at höja resultaten i svensk skola.

Lärarförbundet Students rikskonferens 2012

I helgen har Lärarförbundet Student sin rikskonferens. Jag är inbjuden som gäst och det är värdefullt. Fackligt engagemang är en så otrolig sprängkraft som förenar lärarstudenter över hela Sverige.

Som organisationer identifierar vi samma problem även om vi tror på olika lösningar. Detta ska vi utnyttja för att kunna belysa och driva på en förändring i de frågor vi tycker är viktiga. Vi studenter har uppdraget att berika våra respektive moderorganisationer och vara en blåslampa. Det uppdraget måste vi ta på största allvar. Vi är återväxten i professionen men också i våra fackliga organisationer.

Introduktionsperioden är den viktigaste frågan just nu och med den dimensioneringen av lärarutbildningen. Reformen har pote

ntial att bli en fantastisk möjlighet men riskerar i nuläget att bli ett hot för nyexaminerade lärare. Det är dags för kommunerna och staten att ta ansvar för framtiden. Skolan är en investering och vi måste våga investera rätt, i lärare och elever. Skulle vi ha en välfungerande introduktion som brygga mellan studier och yrkesliv skulle lärarutbildningen bli mycket attraktivare.

Jag vill tacka för att Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening fick vara med på rikskonferensen. Nu håller jag tal på middagen och digitalt via twitter och bloggen överräcker jag vår present.  Vi ger ett skolpaket, skolböcker och pennor till elever som verkligen behöver det. Lycka till i framtiden med vår gemensamma kamp om en förbättrad framtid för lärarna.

 

Ansvaret för introduktionsperioden ligger på kommunerna – men tar de det?

Idag har jag blivit inbjuden av Lärarnas Riksförbunds kommunföreningsordförande i Härryda att delta i samverkansmöten med skolchefer om introduktionsperioden där jag kunde bidra med nyexaminerade lärares perspektiv. Efter att ha arbetat med frågan i två och ett halvt år kändes det som att jag har börjat få koll på den.

Reformen med lärarlegitimation och introduktionsperiod är väldigt efterlängtad. Äntligen blir kravet på behörighet för att ansvara för undervisning hårdare. Äntligen får vi en ordentlig introduktion i yrket och äntligen får elever och samhälle en möjlighet att utkräva ansvar från lärare. För att reformen ska falla väl ut är det dock viktigt att allt är på plats.

Nu har nyexaminerade lärare börjat göra sina introduktionsplatser runt om i Sverige. I Härryda kommun finns ca 37 nyexaminerade lärare och förskollärare som gör sin introduktion. Frågan vi hade med oss till kommunen var hur kvalitén i introduktionen säkerställs.

Svaret vi erhöll var att det är upp till de enskilda skolorna (rektorerna) att se till att det blir bra och att reformen är underfinansierad från staten, samtidigt som de statsbidrag man ändå får för den här reformen går istället till att finansiera ett sparbeting i kommunen. Härryda har också inrättat en mentorsutbildning i egen regi, det låter som att utbildningen är uppskattad men i andra kommuner ordnas utbildningarna i samarbete med högskolorna.

Till ett av samverkansmötena blev både jag som lärarstudent, ordförande för LR Stud, och själva frågan som LR anmält till dagordningen gemensamt med Lärarförbundet, avvisade – vilket passade bra eftersom jag då hann med att hälsa på både kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande och lämna över LR Studs rapport ‘Nya lärares introduktionsperiod – hot eller möjlighet‘.

Räcker det att lämna allt ansvar till rektor, utan att skicka med något av statsbidragen? Efter en snabb titt inne på gymnasieskolan i kommunen så konstaterar jag att en lärare har fått nedsättning i undervisning för att göra sin introduktion medan en inte fått det. En hade blivit bedömd av sin rektor medan en annan inte blivit det (denna gymnasieskola är uppdelad i enheter och har flera rektorer). När jag hör om hur mentorer och nyexade har det på andra skolor i samma kommun, förstår jag att Det skiljer sig mycket även i mentorernas villkor och möjlighet att ge kollegialt stöd till de nyexaminerade lärarna.

Varför blir det sådana skillnader? Det beror antagligen på att förvaltningen vägrar teckna kollektivavtal om villkoren för introduktionen och de pengar som betalats ut från staten för reformen har kommunen ”använt som stötdämpare för de sparbeting som finns på skolan”. De har betalats ut till – eller kanske rättare sagt täckt ett sparbeting på – alla skolor oavsett om det finns lärare på introduktion eller inte. Så de extra kostnader som tillkommer för att en lärare på introduktion och hens mentor ska få tid att träffas får rektorn hitta utrymme för i den egna enhetens budget.

Jag tror inte Härryda kommun är ensam i att inte garantera kvalitén i introduktionsplatsen. Jag föreslog för sektorchefen att med lokala kollektivavtal om ramarna för introduktionen, speciella introduktionstjänster med öronmärkta pengar verkligen skulle visa att man tog ansvar för lärarna och återväxten till professionen. Hon ville inte ha de lösningarna men kunde inte presentera något motförslag som faktiskt skulle garantera en introduktion väl värd namnet.

Härryda får av mig underkänt som kommun för framtidens lärare. Tillbaka och tänk om, finns inga egna förslag på hur introduktionsperiodens kvalité garanteras så har Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening svaren och ni är välkomna att höra av er.

 

Saco Studentråds kongress

Saco Studentråd har nu avslutat sin kongress. Johannes Danielsson och Lotta Wicklund är nyvald ordförande respektive vice ordförande. LR Stud ser fram emot ett gott samarbete för 2013.

Under kongressens två dagar har politik och verksamhet diskuteras och som vanligt är det väldigt engagerande och inspirerande av att vara bland så många kloka, intressanta och roliga studenter.

LR Stud är väldigt glada av att ha fått in en skrivning om dimensionering i det politiska programmet för vissa utbildningar. Dimensioneringsfrågan är viktigt för oss. Det är inte rimligt att lärare utbildas i ämnen som de sedan inte får undervisa i.

Under kongressen samarbetade vi med Sveriges Psykologförbunds Studeranderåd i frågan om normkritik i högre utbildning. Detta är väldigt viktigt för våra framtida professioner. Vi publicerade en artikel på Newsmill om det i samband med Stockholm Pride. Kongressen valde att gå på vår linje och nu ska vi på allvar få ett utbildningssverige för alla även de som inte faller in i normen.

Saco Studentråd ska fortsätta arbeta med studielinjen och stundeters trygghet. För det är så att studenternas framtid är Sveriges framtid.

Varför det är fel att hylla skillnaden mellan skolor

Idag skriver vi på SvD Brännpunkt om Lärarförbundets rankning av Sveriges bästa skolkommuner. Vi tycker inte att vi ska ha en bästa skolkommun utan alla elever ska garanteras en likvärdig och fullgod utbildning oavsett var i vårt avlånga land de bor.

DN debatt tisdags listade Lärarnas Riksförbund (som första aktör) de kommuner som betalar lärarna sämst. Att lärarna betalas olika är bara en av de faktorer som gör att förutsättningarna för våra elevers framtid ser så olika ut.

Det kan tyckas att vi svartmålar skolan och att vi bara lyfter fram det som inte fungerar istället för det som faktiskt är bra. Det beror på att chansen för eleverna att nå sin fulla potential inte kommer tillbaka, det går inta att ta igen de kunskapstapp som en skola med sämre förutsättningar ger. Därför måste alla skolor i Sverige hålla toppklass.

För att åstadkomma detta krävs en rad förändringar. Lärare måste få en reell uppvärdering. Börja med introduktionsperioden; i vår rapport Nya lärares introduktionsperiod – hot eller möjlighet ger vi sju konkreta förslag för att göra övergången mellan utbildning och yrkesliv bättre. Detta skulle locka fler att välja läraryrket.

Resurserna i skolan måste gå till lärare och elever. Resursslöseriet finns både i kommunala och fristående skolor. I det kommunala fallet tror jag att ett förstatligande är nyckeln till framgång. Det medför att de ambitionshöjningar som staten gör för skolan också måste följa med ett ansvarstagande. När det gäller de fristående huvudmännen måste allt överskott återinvesteras i verksamheten. Den enda drivkraften för skolan måste vara pedagogisk.

Ansvar och engagemang är nyckeln till framgång och det tror jag inte att vi kan komma fram till genom att tävla och rankas utan det måste finnas som en grundbult redan från början.

Varför Lärarnas Riksförbund?

Idag bjöd Stockholm universitets Studentkår in Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet till ett samtal för att diskutera varför studenter ska engagera sig fackligt och vad det är för skillnad mellan förbunden, ett mycket spännande ämne. Lärarnas Riksförbund företräddes av mig ordförande för LR Stud och Elisabeth Ollesdotter, regional ombudsman. Lärarförbundet företräddes av Tomas Selin, ledamot Lärarförbundet Student och Mathilda Hamresand studentinformatör Lärarförbundet.

Vid studentrekrytering såg många studenter förbunden som väldigt lika varandra. Under samtalet idag blev det tydligt att det finns stora skillnader och jag tänkte belysa dem här. För mig är Lärarnas Riksförbund det självklara valet och jag tänkte nu redogöra varför.

Lärarnas Riksförbund är ett professionsförbund för lärare och Studie- och yrkesvägledare. Detta är vi för att vi vill vara experter på att företräda våra medlemmar och inte hamna i situationer där olika medlemsgrupper står emot varandra. I skolan finns många olika yrkeskategorier; kuratorer, skolpsykologer, lärare, rektorer, vaktmästare. Gränsen för vilka som ska tillhöra samma förbund ska dras någonstans och enligt mig dras den lämpligast mellan olika professioner så att de kan företrädas på bästa sätt. Lärarna tillhör LR, rektorerna tillhör Sveriges skolledarförbund, skolpsykologerna tillhör Psykologförbundet och skolläkarna tillhör Läkarförbundet. Varsitt Saco-förbund som samarbetar men har tydliga medlemsgrupper. Nu när förskollärarna har en akademisk utbildning som uppfyller Sacos krav så skulle det glädja mig om de kunde starta ett förskollärarförbund i Saco.

LR Stud har reellt studentinflytande. För att engagera studenter krävs mer än att ha studenter som posterboys, en student som organisationen kan sätta på en affisch och känna sig duktiga. Lärarnas Riksförbund gör inte det utan ger reellt studentinflytande. LR Stud får en otrolig frihet och värdesätts av moderförbundet. Varje år får vi ett anslag som våra medlemmar helt själva får bestämma hur det ska användas. Vi erbjuds en adjungerad plats i LR:s förbundsstyrelse och på LR:s kongress har studenterna lika stort mandat som det största distriktet.

Skarp skolpolitik som inte ändras efter politiska vindar. Lärarnas Riksförbund står för sina åsikter och kämpar outtröttligt för dem. Kongressen beslutade 1992 att arbeta för en lärarlegitimation och vi var då det enda fackförbundet som arbetade för den frågan. Förbundet står upp för vikten av undervisning och vikten av ämneskompetenser i den. Nu kommer lärarlegitimationen i ett reformpaket från regeringen. På det stora hela är det reformer som LR drivit sen tidigare.

20 år efter kommunaliseringen ser vi konsekvenserna av den och vi kan lätt konstatera att vi fick rätt. Förbundet arbetar för ett förstatligande av skolan och detta kommer vara en viktig pusselbit i uppvärderingen av läraryrket och återinrättandet av statusen.

Det var nyttigt att ha samtalet om det fackliga engagemanget och skillnaderna mellan förbunden. För mig blir det återigen uppenbart att Lärarnas Riksförbund är det självklara valet för studenter som läser till lärare och Studie- och yrkesvägledare då vi är unika i att vara så tydliga med var vi står och för vem vi gör det.

Vinst eller valfrihet?

Under hösten har debatten om vinster i skolan varit stor. Det är en aktuell fråga för lärarstudenter som kommer vara avgörande för hur den framtida arbetsmarknaden kommer se ut för oss. Jag vill vara tydlig redan från början – jag är inte emot valfrihet inom skolområdet. Jag är emot vinstuttag.

Vad är bakgrunden? När friskolereformen kom tillsammans med kommunaliseringen och det fria skolvalet i början på 90 talet så var intentionerna goda. Lärare skulle kunna ta över verksamheten och skolor skulle kunna erbjuda alternativa pedagogiska inriktningar och annat upplägg. En skola som skulle kunna vara friare i sin organisation och i sin verksamhet.

Den ursprungliga intentionen med reformen kan Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening skriva under på. Men låt oss nu drygt 20 år efter reformen se om utfallet har blivit detta?

Vinstdrivande företag inom skolsektorn har ökat i stor grad de senaste åren. Detta gäller framför allt storstadsområdena inom gymnasieskolan. Drivkraften för denna verksamhet är att genererar mer vinst. De stora skolkoncernerna ägs av riskkapitalbolag. Deras syfte är kortsiktigt; att köpa upp en verksamhet, expandera och sedan sälja vidare till ett högre marknadsvärde. På detta sätt ökar bolagen antalet marknadsandelar. Mångfalden av utförare hotas av vinstsyftena.

En av konsekvenserna av detta rapporterar Svt ABC idag om. De stora skolkoncernerna blir större och i allt större utsträckning drivs de av helt eller delvis av riskkapitalbolag.

Intentionen att det ska finnas en mångfald av utförare som kan erbjuda alternativa pedagogiska inriktningar blir alltså allt mindre. I mångt och mycket står alltså reformen i dagsläget i motsättning till intentionerna för 20 år sedan. Denna utveckling är skrämmande och LR Stud tycker att det nu är upp till politikerna att lagstifta mot vinstuttag så våra skattepengar går till verksamheten och inte till annat.

För mer utförlig läsning inom detta ämne rekommenderas Konkurrens konsekvenser kapitlet ”Friskolor i förändring”.

För att det ska finnas en valfrihet måste det med nödvändighet finnas en mångfald av utförare. Min slutsats är att vi nu får välja vinst eller valfrihet? En dominans av skolkoncerner eller en mångfald av utförare? Det går inte längre att vara förespråkare av båda dessa saker. Jag har valt sida har du?

Stockholm Stad borde skämmas

I det nya läraravtalet har det första året ett garanterat utfall för arbetstagarorganisationen på 4,2 procent. I den individuella lönesättningen betyder detta att den genomsnittliga löneökningen i kommunen skall vara 4,2procent.

I Stockholm har det garanterade utfallet tyvärr tolkats som ett tak och i ett pressmeddelande i torsdags skriver kommunen att de kommer att ge sju skolor möjligheten att ge sina lärare 0,5 procent högre löneförhöjning men samtidigt välja ut sju skolor där lärarna endast kan få 3,7 procents höjning.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur Stockholm Stad kan komma till något så dumt. För det första så är inte 4,2 procent ett tak. Ingela Gardner Sundström har skickat ett brev till alla kommunordföranden där hon skriver:

”Jag vill dessutom understryka att 4,2 procent och 2013 års industrimärke är ett golv – inte ett tak”.

Det går absolut att satsa på bra skolor om man vill göra det utan att förvägra andra skolor att fortfarande ha det garanterade utfallet.

För det andra så ska skolans verksamhet bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och bör inte bygga på idéer från affärsvärlden. Jag vill se det underlag som Stockholm Stad har för att motivera att lägre nivåer på skolor får lärarna och eleverna att prestera bättre. Forskning som vi har hänvisat till tidigare visar tvärtom att generella lönehöjningar ger ökade kunskapsresultat eftersom högre lön attraherar högre presterande studenter till professionen, förbättrade lärarlöner förstärker statusen för professionen och stärkt relativlön håller kvar duktiga lärare i yrket.

Dessutom kan Stockholms infall kopplas till internationella trender som påverkat västvärldens skolsystem sedan 1980-talet. Dagens ledarsida i DN gör klokt koppling till det amerikanska skolsystemet:

”I USA stiftades 2001 en federal lag som blivit känd under namnet ’No Child Left Behind’. Den ålade delstaterna att testa alla elever och kräva av skolorna att de förbättrar sina samlade resultat. De som misslyckats med det har utsatts för sanktioner. Ytterst har de hotats av stängning. … Modellen har allvarliga brister. Först och främst finns en avgörande skillnad mellan försäljning och undervisning. Medan intäkterna finns där som ett odiskutabelt faktum är skolans resultat mer svårfångat.”

I SvD utlovade Stockholm Stad att de skulle satsa på lärarna. Att då slaviskt hålla sig till den garanterade nivån genom att premiera några skolor på bekostnad av andra är inte att satsa på lärarna. Att sedan införa ett system som inte ens fungerar i USA där skolor ska straffas till bättre resultat, Stockholm Stad borde skämmas.

Duktiga lärare eller köpta administratörer?

Helsingborg satsar fem miljoner kronor på att ge duktiga lärare mer i lön och har tagit fram kriterier för vad en bra lärare är. Kriterierna lyder som följer:

1. Läraren är en ledare, som kan leda hela elevgruppen mot målet. Den är bra på att skapa relationer och kommunicera.

2. Läraren är skicklig i sitt yrke. Den kan se vad eleverna behöver och ta till rätt åtgärder för att eleverna ska få det. Läraren ska också förbättra sitt eget arbete genom att dokumentera vad den gör och planera för hur den ska bli bättre.

3. I arbetslaget ska läraren vara drivande och se till att lärarna hela tiden dokumenterar, följer upp och utvecklar sitt arbete.

4. Läraren är bra på att se till att de beslut som politiker tagit kring skolan, genomförs.

5 .Läraren ser till att skolans arbete blir effektivt, att skolan får så mycket som möjligt för pengarna.

Anmärkningsvärt är att det viktiga i läraruppdraget – undervisning är helt utelämnat. Ämneskunnighet och att vara en skicklig ämnesdidaktiker är negligerat och istället beskrivs läraren som ledare. Ledarskapet är viktigt men får inte överordnas lärarens ämneskunnighet och arbete för elevernas kunskapsutveckling. Helsingborg hade chansen att verkligen konkretisera hur läraren agerar för att visa dessa skickligheter. Istället är det abstrakt och innehållslöst och nu har jag ändå bara kommit till punkt 1 i deras lista.

Då tänker ni att punkt två ändå tar upp det jag beskriver saknas i punkt ett. Det kan man tro tills man kommer till sista meningen. En skicklig lärare är en lärare som dokumenterar. Nationella politiker, lärare och forskare är överens om att lärarna dokumenterar för mycket som det är. Men enligt politikerna i Helsingborg så dokumenterar skickliga lärare mer. Dokumenterandet återkommer sedan i punkt tre. Jag hänvisar politikerna i Helsingborg till McKinsey-rapporterna som slår fast undervisningen och lärarnas roll. Tiden måste gå till huvuduppdraget, undervisningen, inget annat.

Punkt 4 och 5 är otroliga. Det är först om lärarna köper de politiska besluten som kommunen fattar, även om det skulle inverka negativt för professionen, som de kan anses duktiga. En profession är stark först om de har auktoritet och är delvis autonoma. Försök inte köpa lärarna genom att villkora lönehöjningar med lojalitet för politiska beslut och nedskärningar.

Jag vill uppmana kommunerna att utgå från lärarna. Det är de som vet vad en skicklig lärare är. Helsingborg får nog gå tillbaka till ritbordet och göra om kriterierna så de passar duktiga lärare och inte köpta kommunala administratörer.

Läs även Superpedagogens raljanta inlägg om Grönköpings satsning.

Läxhjälp är fel fokus

I början av september kom regeringen med förslaget att utöka RUT-avdraget för att också gälla läxhjälp. Tidigare har det gällt barnpassning vilket betyder att för mindre barn har det redan gått att få läxhjälpen att inrymmas i RUT-avdraget. Det nya i förslaget är att även gymnasieelever skulle kunna få skattesubventionerad läxhjälp.

För mig är detta ett förslag som riskerar att öka segregationen. När den socioekonomiska bakgrunden redan i dag utesluter vissa elever från läxhjälp i hemmet så är det en farlig väg att gå. Klyftorna riskerar att bli ännu större och skolans roll som en jämlik och likvärdig institution äventyras.  Den uppfattningen delar även Skolverket.

Idag kommer Socialdemokraterna ut på DN-debatt och vill satsa på 110 miljoner på läxhjälp för alla. Glädjande är att S faktiskt värnar att alla elever ska ha en likvärdig utbildning. Dock är det oroande att vi fortsätter att ta undervisningen från skolan och de utbildade lärarna.

Det finns ideella aktörer som Mattecentrum och Stiftelsen läxhjälpen som har en bra verksamhet, dessa nämns i artikeln av Damberg och Baylan. Glädjande att socialdemokraterna vågar öronmärka pengar till skolan men tråkigt att det öronmärks till fel saker.

För att på riktigt ge alla elever en likvärdig utbildning måste vi ordna verksamheten så att läxor inte blir avgörande för elevernas kunskapsutveckling. Läxor skall vara av sådan art att det är inläsning eller repetitiva moment som elever klarar själva. Andra uppgifter skall göras med lärare. Det vore att på allvar se till att inte göra elevernas utbildning beroende på vilja och socioekonomiskt status hos föräldrarna.

En stor satsning på skolan måste göras och lärarna är fortfarande i behov av uppvärdering vad gäller lön och villkor och eftersom SKL inte riktigt vill göra de satsningarna måste staten gå in och öronmärka pengar. Men lägg då pengarna på att förbättra villkoren för lärare och eleverna på skolorna inte på verksamheter utanför.