Varför får elever högre betyg än resultatet på de nationella proven?

Igår visade DN att friskolor ger sina elever högre betyg än resultatet de får på det nationella provet. Det är klart att det nationella provet bara är en del i bedömningen av vad en elev kan, men det är märkligt att avvikelserna är så stora. Proven skiljer sig självklart åt mellan ämnena. I matematik, däremot, speglar provet i mångt och mycket elevernas kunskaper med tanke på att det är ett omfattande prov på kursernas innehåll som ges i slutet på kursen.

De nationella proven är viktiga för att de faktiskt kan vara en indikator på likvärdigheten i den svenska skolan.  Om då friskolorna, i högre grad än de kommunala, ger eleverna högre betyg än deras resultat på de nationella proven så undrar jag över orsakerna. En förklaring skulle kunna vara att friskolorna är mer generösa med betygsättningen då skolan har blivit en marknad där det råder näst intill fri konkurrens. Det finns en överetablering av skolor som gör att skolorna sliter eleverna mellan sig och när eleverna väljer skola så tror jag tyvärr att betygssnitt är ett avgörande kriterium. Det är i alla fall den frågan jag får flest gånger när jag själv har stått på öppet hus och betygssnitt är dessutom en av parametrarna på Stockholms webplats, där man kan jämföra skolor. Om de nationella proven däremot används som ett instrument som leder till att lärarna lättare kan se vilka kunskapsluckor som finns hos sina elever kan det leda till nödvändig information för vidare undervisning och slutligen eventuellt bättre betyg till eleverna. Är det anledningen till de högre betygen i friskolorna så är det bra, jag är ett stort fan av kunskap. Jag misstänker dock att så inte är fallet.

De senaste åren har varit mycket reformtäta och många pekar på att det måste finnas arbetsro i skolan och att det inte är rimligt med stora reformer. Jag menar att det är nu när vi ser, svart på vitt, att vi har systemfel i skolan som vi måste göra något åt till exempel kommunaliseringen, det fria skolvalet och friskolors etablering. Vi måste våga fråga – vilken valfrihet är bra? På vilka premisser ska friskolor få starta? Och varför är den nationella skolan inte statlig? Visst ska vi vänta på Leif Lewins utredning av kommunaliseringen, Friskolekommitténs resultat och den utvärdering av skolreformerna som Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) ska göra. Efter det behövs dock politiskt mod att göra de rätta reformerna.

Metta Fjelkner avgår som ordförande i maj

Idag meddelar Metta Fjelkner att hon avgår som förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund i samband med Förbundsrådet den 14 maj. Detta efter 13 år av trogen tjänst.

Förbundet har under Mettas ledning åstadkommit mycket. Vi är ett växande förbund, vid årsskiftet konstaterades att förbundet vuxit med 2,5 procent, det är den största ökningen hos förbunden inom skolan. Lärarlegitimationen, nya lärarutbildningen och karriärtjänsterna är något förbundet har kämpat för och som nu finns på plats.

Jag har fått äran att vara förtroendevald i studerandeföreningen de två sista åren. En farhåga är att en person som innehaft en krävande plats i 13 år skulle vara lite trött, men det har slagit mig att Metta Fjelkner alltid haft energin och engagemanget hela tiden. Hon skulle utan tvivel klara av att leda förbundet hela kongressperioden men väljer ett lämpligt tillfälle att lämna över facklan.

Under avtalsrörelsen kom jag ännu närmare Metta och aldrig har jag mött en så ärlig och rakryggad person. Metta Fjelkner hade bara en sak för ögonen och det var lärarna och studie- och yrkesvägledarnas bästa. Den prestigelöshet, ärlighet och det engagemanget gör Metta Fjelkner beundransvärd och en person jag kommer bära med mig och respektera resten av mitt liv.  Jag vill tacka Metta Fjelkner av hela mitt och studerandeföreningens hjärta.

Den person som tar över efter Metta är Bo Jansson. Eftersom Bosse varit fadder åt studerandeföreningen så har vi redan en nära och bra relation. Vi vet redan nu att Bosse kommer göra ett fantastiskt arbete som ny förbundsordförande.

Engagerad hellre än likgiltig

Det är det kärnvärde som sedan länge prytt våra blå pikétröjor och burit Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening framåt.

En slogan som både upprört, berört och hänfört. Jag gick med i föreningen just för att jag kände mig engagerad, engagerad att förbättra framtiden för lärar- och syvstudenter och förbättra vår framtida arbetssituation.

Några har ifrågasatt vår dikotomisering av engagerad hellre en likgiltig. Är det så att bara för att en student inte är med i facket så är hen likgiltigt? I någon mening så vill jag ändå svara ja. Yrkena i skolan lockar engagerade människor, engagerade i att trygga framtiden för Sveriges elever. Lärarnas Riksförbund och Studerandeföreningen har en nyckelroll att fylla, som röst för lärare och studie- och yrkesvägledare har vi en synvinkel som inte får glömmas bort.

Att vara engagerad kan ske på många sätt, allt ifrån att vara medlem och läsa Skolvärlden till att åka på vårt stundande konvent och strida för egna motioner om organisationens framtid. Jag vill uppmana medlemmar att skicka in motioner till vårt högsta beslutande organ för det är ni som ska bestämma vart organisationen är på väg. Motionera kan du göra här.

För er som inte är medlemmar vill jag uppmana att engagera er i er framtid eller era barns framtid, stöd lärarna och studie- och yrkesvägledarna i deras kamp om bättre villkor och en bättre möjlighet att ge alla elever biljetterna in i framtiden.

Skolboken, hot eller möjlighet?

Moa Matthis har i dagens DN granskat ett antal läromedel för historia, samhällskunskap och religion. Hon konstaterar att hennes begäran av skolboken är omöjlig som i sin tur begär detsamma av sin läsare, nämligen att vara solidariska i en värld som inte är det.

Här är några exempel av retoriska frågor som Matthis tar upp i artikeln, direkt hämtade från de undersökta läromedlen:

Var det en ”allmän” rösträtt som avskaffades i Frankrike 1795? Kan religiös tro jämföras med en ”myshörna” Var det stora landområdet i Nordamerika som inte beboddes av europeiska invandrare ”laglösa”? Är motsatsen till ett bra jobb och god ekonomi att vara alkoholist, sitta i fängelse eller vara psykisk sjuk? Är finansmarknaden ekonomins ”blodomlopp”?

Det är klart att en genomgång av läroböckerna väcker frågor kring om de ger utrymme för eleverna att ifrågasätta den samtid de lever i och är en del av. Läroplanen ställer höga krav. De värden som skolan enligt den ska förmedla är människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta.

Matthis ifrågasätter om det är möjligt att kombinera

”en eurocentrisk historieskrivning och en normerande profit- och tillväxtdriven världsbild med påbudet att samtidigt fostra till solidaritet och en känsla av människolivets okränkbarhet”

Att skriva en lärobok är en väldigt svår uppgift. Går det över huvud taget att skriva en bok med alla perspektiv? Och är det ens helt nödvändigt? Det Matthis glömmer, eller bara utelämnar, i sitt resonemang är läraren. Blir eleverna lämnande ensamma med läroboken ställer det helt andra krav på böckerna, men i dagens skola är läromedlen ett stöd till läraren som enligt skollagen har ansvar för undervisningen.

Moa Matthis genomgång av skolans läromedel är till syvende och sist ett starkt argument för välutbildade och behöriga lärare. Det är först med lärare som är trygga i sin roll och i sitt ämne som läromedlen inte blir ett hot utan en möjlighet där eleverna kan diskutera sin samtid. Lärare som inte är utbildade blir bundna till läromedlens struktur och riskerar att inte ifrågasätta det som läromedlet tar för givet.

Det eleverna behöver är först och främst ämneskunniga lärare som har tid och engagemang att använda de tillgängliga läromedlen och kompletterande material för att uppnå det som står i läroplanen.

Lärare tjänar katastrofalt dåligt!

Det är många som hävdar att världen går under idag. För lärare så återkommer undergången på löningsdagen varje månad. Resultatet är att återväxten i professionen hämmas, endast omkring 3 procent av gymnasieeleverna kan tänka sig en lärarkarriär. SKL kom till en annan slutsats men mer om det och bristen på källkritik kan ni föredömligt läsa här. Apropå källkritik, vad finns det för evidens för den här undergången?

Idag skriver Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef TCO, Ola Pettersson, chefsekonom LO och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef Saco, en gemensam debattartikel på DN Debatt om 10 000 kr mer till lärarna. De lyfter att problemet med elever som väljer bort läraryrket som karriärsval och då ofta med lönen som skäl. Är det något som håller på att gå under så är det vår samhällsekonomi, varje förlorat skolår med sjunkande resultat kommer få ödesdigra konsekvenser för samhället.

Vi i Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening skrev också ur ett samhällsekonomiskt perspektiv när vi svarade på SKL:s artikel om just 10 000 kr mer i våras.

Det är glädjande att LO, TCO och Saco ställer sig bakom lärarna. I artikeln menar företrädarna för de stora paraplyorganisationerna att vi inte kan åstadkomma den löneförskjutning som krävs för lärare i avtalsförhandlingar utan likt en god arbetsgivare måste detta ske i ett bräde med 10-20 procent löneförhöjning på en gång. Kostnaden skulle bli omkring 5 miljader för 10 procent. De sätter även kostnaden i sitt sammanhang genom att jämföra med sänkningen av krogmomsen som kostar 5,4 miljarder eller sista steget i bolagsakattesänkningen som kostar 7,6 miljarder (det skulle räcka till 15 procent för lärarna).

De konstaterar att kommunerna inte kommer att kunna klara den uppgiften utan staten måste gå in och rätta till det problem som staten en gång skapat. Bättre julklapp än en rejäl uppvärdering av läraryrket kan inte Sverige få. Med de orden vill jag önska alla en riktig God jul och ett gått nytt skolår!

Nej till skattereduktion för läxhjälp

Idag debatter riksdagen om rut-avdraget även skall innefatta läxläsning för gymnasieelever. Det har varit en stor fråga de senaste veckorna och jag har redan bloggat om det en gång men det har hänt mycket sen dess så jag tycker det är värt att samla ihop hela frågan.

Det började med att Skolverket gick ut och sa att förslaget riskerar att öka bristen i likvärdigheten, att öka skillnaderna mellan barn med föräldrar som är ekonomiskt starka och barn vars föräldrar har lägre inkomster. Skatteverket, de båda lärarfackliga organisationerna, Unga örnar, Röda Korset, Rädda Barnen, Makalösa Föräldrar FUB – För barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, alla ansluter sig till skolverket och ställer sig mycket kritiska till denna reform.

Ibland undrar man vad det finns för argument för och om det verkligen är någon som förespråkar reformen. Argumenten är två, dels så har redan rika och bemedlade människor chans att köpa läxhjälp så skattereduktionen gör det bara möjligt för fler. Dels så ger det chans för studenter att arbeta extra och komma in på arbetsmarknaden.

Jonas Vlachos ger en nationalekonomisk syn på frågan när han konstaterar att undervisningskostnaden i skolan är 60 kr per elevtimme medan en av de stora aktörerna, My Academy tar 199-249 kr per elevtimme. Det är alltså väldigt mycket dyrare om vi lägger ut denna extra privatundervisning på entreprenad.

Lägger vi ut dessa tjänster på entreprenad så konstaterar Hans Albin Larsson och Anne-Christine Hornborg att det skulle förta regeringens redan lagda lärarlegitimationsreform. Det är en paradox om samma regering som inför lärarlegitimationen också lägger ut delar av skolans kunskapsuppdrag på lekmän i form av privatundervisning.

Ja det är privatundervisning det handlar om. Surfar vi in på My Academys hemsida så ser vi att det handlar om privatundervisning och inte enkel läxhjälp som föräldrarna kan stå för hemma.

Slutsatsen måste ändå bli att resurserna ska gå till skolan så att alla elever får tillgång till läxhjälp. Tänk alla de elever som lever under barnfattigdom, de är ändå över 200 000 och deras föräldrar har ingen chans att göra denna skattereduktion. Säg nej till skattereduktion för läxhjälp, lyssna på nationalekonomen och lägg resurserna i skolan och därigenom säkra legitimationsreformen och gå rätt väg för at höja resultaten i svensk skola.

Lärarförbundet Students rikskonferens 2012

I helgen har Lärarförbundet Student sin rikskonferens. Jag är inbjuden som gäst och det är värdefullt. Fackligt engagemang är en så otrolig sprängkraft som förenar lärarstudenter över hela Sverige.

Som organisationer identifierar vi samma problem även om vi tror på olika lösningar. Detta ska vi utnyttja för att kunna belysa och driva på en förändring i de frågor vi tycker är viktiga. Vi studenter har uppdraget att berika våra respektive moderorganisationer och vara en blåslampa. Det uppdraget måste vi ta på största allvar. Vi är återväxten i professionen men också i våra fackliga organisationer.

Introduktionsperioden är den viktigaste frågan just nu och med den dimensioneringen av lärarutbildningen. Reformen har pote

ntial att bli en fantastisk möjlighet men riskerar i nuläget att bli ett hot för nyexaminerade lärare. Det är dags för kommunerna och staten att ta ansvar för framtiden. Skolan är en investering och vi måste våga investera rätt, i lärare och elever. Skulle vi ha en välfungerande introduktion som brygga mellan studier och yrkesliv skulle lärarutbildningen bli mycket attraktivare.

Jag vill tacka för att Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening fick vara med på rikskonferensen. Nu håller jag tal på middagen och digitalt via twitter och bloggen överräcker jag vår present.  Vi ger ett skolpaket, skolböcker och pennor till elever som verkligen behöver det. Lycka till i framtiden med vår gemensamma kamp om en förbättrad framtid för lärarna.

 

Ansvaret för introduktionsperioden ligger på kommunerna – men tar de det?

Idag har jag blivit inbjuden av Lärarnas Riksförbunds kommunföreningsordförande i Härryda att delta i samverkansmöten med skolchefer om introduktionsperioden där jag kunde bidra med nyexaminerade lärares perspektiv. Efter att ha arbetat med frågan i två och ett halvt år kändes det som att jag har börjat få koll på den.

Reformen med lärarlegitimation och introduktionsperiod är väldigt efterlängtad. Äntligen blir kravet på behörighet för att ansvara för undervisning hårdare. Äntligen får vi en ordentlig introduktion i yrket och äntligen får elever och samhälle en möjlighet att utkräva ansvar från lärare. För att reformen ska falla väl ut är det dock viktigt att allt är på plats.

Nu har nyexaminerade lärare börjat göra sina introduktionsplatser runt om i Sverige. I Härryda kommun finns ca 37 nyexaminerade lärare och förskollärare som gör sin introduktion. Frågan vi hade med oss till kommunen var hur kvalitén i introduktionen säkerställs.

Svaret vi erhöll var att det är upp till de enskilda skolorna (rektorerna) att se till att det blir bra och att reformen är underfinansierad från staten, samtidigt som de statsbidrag man ändå får för den här reformen går istället till att finansiera ett sparbeting i kommunen. Härryda har också inrättat en mentorsutbildning i egen regi, det låter som att utbildningen är uppskattad men i andra kommuner ordnas utbildningarna i samarbete med högskolorna.

Till ett av samverkansmötena blev både jag som lärarstudent, ordförande för LR Stud, och själva frågan som LR anmält till dagordningen gemensamt med Lärarförbundet, avvisade – vilket passade bra eftersom jag då hann med att hälsa på både kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande och lämna över LR Studs rapport ‘Nya lärares introduktionsperiod – hot eller möjlighet‘.

Räcker det att lämna allt ansvar till rektor, utan att skicka med något av statsbidragen? Efter en snabb titt inne på gymnasieskolan i kommunen så konstaterar jag att en lärare har fått nedsättning i undervisning för att göra sin introduktion medan en inte fått det. En hade blivit bedömd av sin rektor medan en annan inte blivit det (denna gymnasieskola är uppdelad i enheter och har flera rektorer). När jag hör om hur mentorer och nyexade har det på andra skolor i samma kommun, förstår jag att Det skiljer sig mycket även i mentorernas villkor och möjlighet att ge kollegialt stöd till de nyexaminerade lärarna.

Varför blir det sådana skillnader? Det beror antagligen på att förvaltningen vägrar teckna kollektivavtal om villkoren för introduktionen och de pengar som betalats ut från staten för reformen har kommunen ”använt som stötdämpare för de sparbeting som finns på skolan”. De har betalats ut till – eller kanske rättare sagt täckt ett sparbeting på – alla skolor oavsett om det finns lärare på introduktion eller inte. Så de extra kostnader som tillkommer för att en lärare på introduktion och hens mentor ska få tid att träffas får rektorn hitta utrymme för i den egna enhetens budget.

Jag tror inte Härryda kommun är ensam i att inte garantera kvalitén i introduktionsplatsen. Jag föreslog för sektorchefen att med lokala kollektivavtal om ramarna för introduktionen, speciella introduktionstjänster med öronmärkta pengar verkligen skulle visa att man tog ansvar för lärarna och återväxten till professionen. Hon ville inte ha de lösningarna men kunde inte presentera något motförslag som faktiskt skulle garantera en introduktion väl värd namnet.

Härryda får av mig underkänt som kommun för framtidens lärare. Tillbaka och tänk om, finns inga egna förslag på hur introduktionsperiodens kvalité garanteras så har Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening svaren och ni är välkomna att höra av er.

 

Saco Studentråds kongress

Saco Studentråd har nu avslutat sin kongress. Johannes Danielsson och Lotta Wicklund är nyvald ordförande respektive vice ordförande. LR Stud ser fram emot ett gott samarbete för 2013.

Under kongressens två dagar har politik och verksamhet diskuteras och som vanligt är det väldigt engagerande och inspirerande av att vara bland så många kloka, intressanta och roliga studenter.

LR Stud är väldigt glada av att ha fått in en skrivning om dimensionering i det politiska programmet för vissa utbildningar. Dimensioneringsfrågan är viktigt för oss. Det är inte rimligt att lärare utbildas i ämnen som de sedan inte får undervisa i.

Under kongressen samarbetade vi med Sveriges Psykologförbunds Studeranderåd i frågan om normkritik i högre utbildning. Detta är väldigt viktigt för våra framtida professioner. Vi publicerade en artikel på Newsmill om det i samband med Stockholm Pride. Kongressen valde att gå på vår linje och nu ska vi på allvar få ett utbildningssverige för alla även de som inte faller in i normen.

Saco Studentråd ska fortsätta arbeta med studielinjen och stundeters trygghet. För det är så att studenternas framtid är Sveriges framtid.

Varför det är fel att hylla skillnaden mellan skolor

Idag skriver vi på SvD Brännpunkt om Lärarförbundets rankning av Sveriges bästa skolkommuner. Vi tycker inte att vi ska ha en bästa skolkommun utan alla elever ska garanteras en likvärdig och fullgod utbildning oavsett var i vårt avlånga land de bor.

DN debatt tisdags listade Lärarnas Riksförbund (som första aktör) de kommuner som betalar lärarna sämst. Att lärarna betalas olika är bara en av de faktorer som gör att förutsättningarna för våra elevers framtid ser så olika ut.

Det kan tyckas att vi svartmålar skolan och att vi bara lyfter fram det som inte fungerar istället för det som faktiskt är bra. Det beror på att chansen för eleverna att nå sin fulla potential inte kommer tillbaka, det går inta att ta igen de kunskapstapp som en skola med sämre förutsättningar ger. Därför måste alla skolor i Sverige hålla toppklass.

För att åstadkomma detta krävs en rad förändringar. Lärare måste få en reell uppvärdering. Börja med introduktionsperioden; i vår rapport Nya lärares introduktionsperiod – hot eller möjlighet ger vi sju konkreta förslag för att göra övergången mellan utbildning och yrkesliv bättre. Detta skulle locka fler att välja läraryrket.

Resurserna i skolan måste gå till lärare och elever. Resursslöseriet finns både i kommunala och fristående skolor. I det kommunala fallet tror jag att ett förstatligande är nyckeln till framgång. Det medför att de ambitionshöjningar som staten gör för skolan också måste följa med ett ansvarstagande. När det gäller de fristående huvudmännen måste allt överskott återinvesteras i verksamheten. Den enda drivkraften för skolan måste vara pedagogisk.

Ansvar och engagemang är nyckeln till framgång och det tror jag inte att vi kan komma fram till genom att tävla och rankas utan det måste finnas som en grundbult redan från början.