LR Stud möter utbildningsministern

Möte med BjörklundIdag träffade jag och vice ordförande Moa Axelsson utbildningsminister Jan Björklund. Temat för samtalet var likvärdighet. Vi pratade om huvudmannaskapet, introduktionsåret och den verksamhetsförlagda utbildningen – alla tre ämnen starkt kopplade till likvärdighet.

Det är bra att börja med något som vi faktiskt är överens om, huvudmannaskapet. Vi gav Björklund vårt spel om gymnasieskolan och konstaterade att skolan behöver ett nytt huvudmannaskap. Nu inväntar vi Leif Lewins utredning om kommunaliseringen som säkert kommer vara ett bra tillskott till debatten.

Utbildningsministern lovade att introduktionsperioden kommer fortsätta garanteras i lag även om den prövande delen utgår. Vidare öppnar han upp för vårt förslag att de statsbidrag som finns kopplat till introduktionen inte ska betalas ut i de generella bidragen utan ska gå att söka för den rektor som anställer en nyexaminerad lärare. De förändringarna kommer göras om introduktionen fortsätter att misskötas. Han kommer ge statens skolinspektion ett särskilt uppdrag att granska så att introduktionen faktisk ges.

Vi pratade vidare om den verksamhetsförlagda utbildningen. Förslaget från departementet är en flergradig betygsskala, övningsskolor och mer metodik. Vi håller med om att praktiken måste stärkas, sen är det inte självklart att just dessa förändringar är de allra bästa. För oss är det viktigast att vi satsar på handledarna, det måste finans tid, resurser och en reell möjlighet för handledarna att göra ett bra jobb. Till exempel skulle ju förstelärarna kunna ha ansvaret att ta hand om VFU-studenterna.

På det hela taget ett bra möte som för oss kommer vara ett avstamp för en intensiv höst där vi kommer se till att våra medlemmars intressen tillvaratas. Vill du vara med och utforma vårt vidare arbete så tveka inte att höra av dig eller kom på några av våra kurser och konferenser.

Det öppna klassrummet – Stockholm Pride 2013

”Damer” ska inte spela fotboll. Ser ut som män. #lesbiska hela bunten. Det och grövre saker fyller twitter när det är EM i fotboll för damer. För mig är ett bevis på att skolan tillsammans med övriga samhället inte lyckats skapa ett samhälle där tolerans och respekt är allenarådande.

Igår skrev jag och förbundsordförande Bo Jansson en debattartikel i SvD som slår fast att det finns mycket kvar att göra.

Lärarnas Riksförbunds studie visar på en ökad öppenhet men också att homofobi fortfarande är vardag i skolan. Det är allvarligt att endast hälften säger att arbetsorganisationen de arbetar på klarar av att hantera konflikter/trakasserier som har med sexuell läggning att göra.

Vi kommer imorgon att ha ett seminarium där vår rapport presenteras och diskuteras av en panel bestående av:
Barbro Westerholm riksdagsledamot
Camille Trombetti ordförande för demokratiska utskottet på Södra Latins gymnasium
Ingela Fondin, vice ordförande Sveriges Skolledarförbund
Freddy Grip, ordförande Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening

Under veckan har vi ett tält i Pride Park där vi pratar öppenhet, likvärdighet och spelar spelet om gymnasieskolan. Du är hjärtligt välkommen att komma och besöka oss.

Festivalen kommer i vanlig ordning rundas av med en parad där Lärarnas Riksförbund går med Södra Latins Elevkår för att manifestera det öppna klassrummet.

Vi har mycket kvar innan skolan är en öppen skola för alla, men jag är beredd att kämpa och jag hoppas att du är det också. Happy Pride!

Inför Almedalen 2013

AffischsemSkolan kommer som vanligt vara ett av de hetaste ämnena under Almedalsveckan som börjar imorgon. Men vad kommer debatteras? Lärarnas Riksförbund och vi studenter kommer fokusera på bristen på likvärdighet och hur vi faktiskt får en kompensatorisk skola där alla elever får chans att nå den fulla potential som skollagen faktiskt kräver.

Det är ett stort övergripande mål och på vägen kommer vi behöva göra mycket. Ett nytt modernt huvudmannaskap kommer säkert diskuteras på seminariet Almedalens stora skoldebatt.

Vidare kommer vi studenter släppa Spelet om gymnasieskolan, ett sällskapsspel som visar bristen på likvärdighet. Spelet blir också utgångspunkt för vårt seminarium På spaning efter framtidens lärarprofession där Anna Ekström, generaldirektör Skolverket, Mattias Hallberg, ordförande Sveriges Elevkårer, Bertil Östberg statssekreterare Utbildningsdepartementet samt Cecilia Dalman Eek, riksdagsledamot för Socialdemokraterna diskuterar hur vi får världens bästa skola 2020 och vad framtidens skola innehåller.

Jag hoppas att skoldebatten faktiskt tar upp New Public Management – ett hett ämne för lärarprofessionen. Det har varit uppe på debattsidorna redan under de senaste veckorna, bland annat skrev jag, Johannes Danielsson, ordförande för Saco Studentråd och Emma Furberg, ordförande Medicine Studerandes Förbund en debattartikel där vi menar att styrsystemets inbyggda misstro mot professionerna måste bytas mot uppvärdering och tillit. Först då kommer professionerna utvecklas och locka till sig fler.

I veckan gjorde våra moderförbund som oss studenter; Bosse Jansson skrev tillsammans med Polisförbundet och Läkarförbundet en artikel som pekar på precis samma sak, att våra professioner kidnappats av ekonomernas modeller. Denna diskussion kommer fortsätta i Almedalen på seminariet Det behövs en ny tillit till professionernas förmåga att själva styra sitt arbete.

Slutligen vill jag naturligtvis att alla kommer och ger mig stöd som deltagare i debatt-SM om skolan! Almedalens roligaste debatt där bara en kan stå som segrare.

Som ni ser är veckan full av engagemang och upptåg. För er som inte kan vara med i Visby kan ni följa oss här på bloggen, facebook och twitter.

Debatt i Kunskapskanalen

URdebattStudio1Igår debatterades skolan i kunskapskanalen. Jag träffade Erik Fichtelius (VD för UR) utanför studion och han berättade att det var ett experiment även för dem att sända en riksdagsdebatt på bästa sändningstid och föregå det med en direktsänd studiodebatt.

Programledare var Isabella Grybe och Natanael Derwinger och rubriken var världens bästa skitskola. Ett av problemen med skolan är att vi målar den svart och talar illa om den, så en bättre #-tag för kvällen skulle ha varit #bästaskolan. Jag och Lina Johnsson skrev på svt debatt om att vi måste ta tillbaka debatten om vårt eget yrke, en början är att alla lärare nu visar det fantastiska med läraryrket under #blilärare

Debatten delades upp i tre delar, likvärdighet, friskolor och vinster, samt läraryrket. Det var så frustrerande att sitta på läktaren bland alla bra debattörer och ha så mycket mer att säga.

När det gäller likvärdighet så talade alla om ett ökat statligt ansvar. Dock inser de inte efter ett tag blir det kommunala huvudmannaskapet meningslöst om staten ändå ska ha ansvaret. Jag lyfte ett nytt huvudmannaskap men det bemöts som alltid med argumentet: ”bara för att vi förstatligar så blir inte allt bättre”. Nej det är det ingen som har påstått, det finns ingen skolreform som enskilt kan lösa alla problem, det är inget vi kräver av andra skolreformer och bör inte heller göra det av ett nytt huvudmannaskap. Det en nationell kunskapsskola skulle göra är att det skulle vara en bra grund att bygga upp en riktigt likvärdig och kompensatorisk skola på, en alternativ grund till den där de olika ambitionsnivåer kommuner uppvisar ger förödande resultat.

Resurserna till skolan måste gå till kärnverksamheten och inte rinna ut från skolan, därför är det naturligt att vara emot vinster, men också mot det kommunala huvudmannaskapet där skolan används som budgetregulator och kommunen plockar hem pengar i lokalhyror och liknande. Skolan behöver en mångfald av elever, lärare och utförare och då behöver vinster stoppas och den heliga kon som skolvalet verkar vara diskuteras och förändras.

Det var mycket tal om lön, men jag lyfte att det faktiskt inte bara handlar om lön, villkor för lärare och utrymmet att fokusera på undervisningen är avgörande för skolans framtid. Läraryrket behöver vara ett autonomt, akademiskt yrke med frihet och kollegialitet.

Det var en bra debatt och jag hoppas den fortsätter

Introduktionsperioden är legitimationsreformens viktigaste del

Förändringen kring introduktionsperioden presenterades som en av tio punkter i en överenskommelse mellan regeringen, lärarfacken och skolans huvudmän, läs DN-artikeln här. Det är på detta sätt skolpolitik bör bedrivas, i samråd med professionen. Det är en mycket bra överenskommelse men jag måste tyvärr kommentera förändringen i introduktionsåret.

Forskningen kring introduktion av lärare växer och bilden av att introduktion av lärare är avgörande för framtiden blir allt tydligare. Det är via god introduktion som vi kan få nya lärare att faktiskt stanna kvar i yrket efter de första åren, det är genom introduktion som vi kan lägga en stabil grund för en fortsatt professionsutveckling av nya lärare. Introduktionsperioden är lärarlegitimationens viktigaste del.

Med den föreslagna förändringen löser man ett problem men riskerar att skapa många fler. Det har kommit alarmerande siffror att så mycket som 40 procent inte fått en mentor under sitt första år i yrket. Det är allvarligt då det har äventyrat deras möjlighet att få sin legitimation. Med de föreslagna förändringarna hade samma personer haft sin legitimation men fortsatt förvägrats det kollegiala stöd som introduktionsperioden har som huvudsyfte.

Vi har tidigt redovisat konkreta förslag som faktiskt skulle kunna garantera nya lärares introduktion och nu är frågan återigen på parternas bord. Politikerna har nu möjligheten att antingen stjälpa eller hjälpa framtidens skola – de kan genom en dimensionering av lärarutbildningen och öronmärka pengar till just introduktionen säkerställa en fungerande introduktion. Vi ska komma ihåg att de pengar som redovisas i artikeln i DN betalas ut i det generella stadsbidraget och kan i många kommuner att hamna på helt andra saker än just introduktion av nya lärare.

Vi är överens med Miljöpartiet om att det föreslagna är otillräckligt. Jag och Gustav Fridolin skriver om detta på UNT.se

När frågan återigen kommer till parterna är det av yttersta vikt att kollektivavtal reglerar ramarna och tiden för mentorn och den nya läraren så att det blir en introduktion väl värd namnet.

Skolan ett politiskt slagträ

I den nyligen presenterade SOM-undersökningen så rankas utbildning som det viktigaste samhällsproblemet efter arbetsmarknaden som toppar listan. Detta utnyttjas av politiker genom att de använder skolan som politiskt slagträ. Partierna försöker nu toppa varandra i att satsa på skolan.

Tyvärr kan vi konstatera att det uppenbarligen bara är tomma löften. I Storstockholm verkar satsningarna få en bitter eftersmak i form av större klasser och mer undervisning, det rapporterar DN. Det finns risk för att andra kommuner kommer begå samma fatala misstag.

Vad är då problemet, varför blir det så här? Det har att göra med att kommunen inte ersätter skolorna för vad de höjda lärarlönerna faktiskt kostar. Självklart kommer verksamheten bli lidande. För mig blir det alldeles uppenbart att systemfelet i att ha kommunen som huvudman har gått för långt. Vi måste kunna garantera ersättningsnivåer och garantera att de nationella satsningarna på skolorna också når ut till klassrummen utan att det sparas in på annat som motverkar hela poängen med satsningarna.

Skolan behöver en ny huvudman. Detta har Lärarnas Riksförbund hävdat länge, är vi ensamma om att tycka det? Nej, långt ifrån ensamma! TNS Sifo presenterades en undersökning som visar att det finns en klar majoritet bland väljarna för en statlig huvudman. Väljarna är missnöjda med kommunaliseringen och hur kommunerna sköter (eller ska vi kalla det missköter) skolan.

Det är nu viktigt att politikerna tar väljarnas kritik på allvar och ser över hur vi kan få en bra skola som lockar till sig bra nya lärare och som faktiskt ger varje elev en chans att lyckas i framtiden.

Den nordiska lärarprofessionen är hotad

Idag rapporterar Ekot att den danska konflikten mellan lärarna och de danska kommunerna nu kommer få det slut vi befarade. Regeringen kommer gå in och lagstadga om lärares arbetstid. Arbetsgivarens linje kommer gå segrande i konflikten vilket är klandervärt. LR Stud har rapporterat om utvecklingen i Danmark och igår gjorde jag ett stöduttalande för lärarna.

Vad kommer arbetsgivarens linje få för konsekvenser? Det som händer är att lärarna kommer att ses som vilka kommunala tjänstemän som helst och det är arbetsgivaren som ska bestämma över hur lärarna ska använda sin arbetstid. Vi har haft en liknande utveckling i Sverige och konsekvensen är att kvalitén i undervisningen och statusen i yrket har sjunkit som en sten.

En profession är en profession först om man har autonomi att bedöma vad som är kvalité i arbetet och hur arbetet ska utföras. Utvecklingen i Sverige har gått åt helt motsatt håll, med New Public Management har den svenska lärarprofessionen i likhet med de andra professionerna i den offentliga sektorn tappat i förtroende. Vi som är framtidens profession har ett tydligt budskap, lita på oss, låt oss vara de som driver utvecklingen av den verksamhet som vi har utbildats för att bedriva. Jag skriver om detta tillsammans med Saco Studentråd och Medicine Studerandes Förbund i Dagens Samhälle.

För den nordiska lärarprofessionen är det nu beklagligt det regeringen gör i Danmark och den utvecklingen vi har haft i Sverige. Det är dags att ta steg i motsatt riktning och börja lita mer på lärarna.

Maria Stockhaus jämför undervisning med husbyggande

Den senaste tiden har vinster i välfärden debatterats vilt. Efter att vi sett att dessa vinster kommer ifrån besparingar genom t ex mer undervisning för lärare, avsaknaden av både skolbibliotek och studie- och yrkesvägledare har vi redan förra året tagit ställning mot vinster. Vi vill arbeta i skolor vars drivkrafter är pedagogiska.

När man riktar kritik mot vinster utmålas man ofta som motståndare till friskolor och valfrihet. I en artikel på Newsmill försöker vi reda ut begreppen.

…friskolereformen klubbades igenom med intentionen att mångfalden av utförare skulle öka. Friskolor bidrar till en mångfald av arbetsplatser med olika pedagogiska inriktningar vilket är bra…

Efter friskolereformen har utvecklingen inte riktigt gått i den riktning som riksdagen tänkte sig. Friskolemarknaden domineras av stora friskolekoncerner vars yttersta syfte är att gå med vinst på den mänskliga rättighet som utbildning är. Idag är 40 procent av eleverna som går i en fristående skola ”kund” hos de tio stora skolkoncernerna. Denna andel ökar och den mångfald av utförare som är en nödvändighet för verklig valfrihet minskar.

…dagens så kallade valfrihet är en illusion. Verklig valfrihet är när varje barn får förutsättningar i framtiden genom att nå sin fulla potential, inte när skolkoncerner väljer elever efter kostnad. Verklig valfrihet är när lärare kan välja att sätta in extra stöd när det behövs, inte när skolkoncerner minskar lärartätheten för att göra utrymme för vinst. Verklig valfrihet är när elever tillsammans med skolans bibliotekarie kan välja en skönlitterär bok, inte när skolbiblioteken väljs bort. Detta beror faktiskt på ägandeförhållandena. Det är en organisatorisk fråga och inget annat.

 

På Facebook går Maria Stockhaus ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting utbildningsberedning och menar att det inte är någon skillnad mellan att bygga skolor och driva skolor.

Maria Stockhouse

Detta uttalande är anmärkningsvärt. Beroende på drivkrafter påverkas naturligtvis verksamheten. Att se elever som kunder har risk att leda till fokusering på schemaläggning, datorer och nöjdhet snarare än kunskapsutveckling som faktiskt inte låter sig mätas så lätt.

Vi som samhälle måste väl se skillnaden mellan att ta fram en produkt, så som ett hus vars kvalité enklare kan bedömas, och att bilda och utbilda framtidens demokratiska samhällsmedborgare.

Fler måste vilja bli lärare

Att se stjärnglansen tändas i elevers ögon och höra hur de utbrister, nu förstår jag. Det är det som läraryrket handlar om. I DN den 27/3 sattes rubriken ”Nästan vem som helst kan bli lärare”. Detta är inte sant, det krävs otroligt mycket för att bli lärare. Att lägsta resultat i kvotgruppen som tas in på högskoleprovet är 0,1 säger inget direkt om de som går ut lärarutbildningen. Visst är det problem att så få väljer lärarutbildningen och här är rådande debatt ett problem. DN-artikeln är skolboksexemplet på hur vi talar om skolan. En plats där ingen vill jobba, där resultaten är låga och där behövda reformer inte görs.

På debattsidan den 28/3 sker något ännu värre. Företrädare för SKL skyller indirekt på lärarna, att de måste bli bättre på att lära av varandra och motivera elever. Problemet är att kommunerna inte låter lärarna vara lärare. Stockholm stad har fått ett föreläggande om vite på 2 miljoner kronor om inte kommunen löser det akuta problemet med lärarnas arbetssituation. Vem vill gå in i ett yrke som inte får ägna sig åt kärnuppdraget?

Jag företräder studenter som faktiskt vill bli lärare. Som engagerar sig varje dag i utbildningen för att kunna möta alla elever. Vi kan dock konstatera att skillnaderna i skolan är enorma och det beror på vilken kommun eleven bor och vilken utbildningsnivå och lön elevens föräldrar har. De nya lärarna kommer komma ut till helt olika verkligheter och några av oss kommer inte få förutsättningar att göra ett bra jobb. Här krävs modiga reformer.

Två viktiga frågor som LR Stud har lyfts är dels att stoppa vinsterna i friskolorna och ett nationellt ansvar för skolan. Vinsterna måste bort för att varje krona behövs till elevernas kunskapsutveckling, vi får nu medhåll från inte bara LO utan också kungliga vetenskapsakademin. Skolan behöver styras nationellt, för elever oavsett var i landet de bor ska gå i en skola som satsas på. Även här delar LO-förbunden vår uppfattning som de idag går ut med tillsammans med Lärarnas Riksförbund i SvD. Det är snart dags för Socialdemokraternas kongress och nu är det dags för Socialdemokraterna att göra upp med sin historia och visa att de är på elevernas sida. Det är först när samhället på riktigt visar att skolan är viktig som vi kommer attraherar fler att vilja bli lärare.

Angående lärarlöner

580129_10151526394275419_1780424844_n

I Sigtuna har barn- och utbildningsnämnden bestämt höja de bästa lärarnas löner med upp till 10 000 kronor. Detta kommer att utdelas till 32 av Sigtunas 443 lärare på grund- och gymnasieskolan. Det handlar alltså om 7 % av lärarna. Jag vill vara tydlig med att vi studenter applåderar LR i Sigtuna som fått upp politikernas ögon så de ser vilket behov av uppvärdering läraryrket har. Däremot vågar vi problematisera det som händer på lönefronten och det tog vi upp i rapportsändningen igår 19:30.

Vad utgår vi ifrån när vi problematiserar? Vi börjar med 40 års tid av forskning, däribland James Heyman och Dan Ariely med artiklar som till exempel Effort for Payment – A Tale of Two Markets. Forskarna konstaterade att när det handlar om kognitiva, problemlösande och socialrelaterade arbetsuppgifter är monetära incitament verkningslösa och till och med kontraproduktiva. Blir den enskilda läraren bättre av högre lön? Det tror vi inte, men högre lärarlöner är viktiga ur en kollektiv synvinkel.

Lärare är väldens viktigaste yrke och ska naturligtvis värderas efter det. Det är dessutom belagt i forskning att elevresultaten korrelerar med lärarlönerna. En forskningsrapport som publicerades förra året av Peter Dolton och Oscar Marcenaro-Gutierrez, Teacher’spay and pupilperformance 2011, visar tydligt att generella lönenivåer påverkar resultaten. De har tittat på elevresultat, lärares ingångslöner, slutlöner, andel skolpeng av BNP, procent lärare av arbetsför befolkning och lärartäthet – över 15 års tid.

Resultatet av undersökningen visar ett klart orsakssamband mellan lärarlöner och elevresultat. I konkreta siffror leder enligt forskarna en 10-procentig löneökning till 5–10 procent förbättrade elevresultat och en 5-procentig förändring av den relativa lönebilden till cirka 5–10 procent förbättrade elevresultat.

Varför leder högre löner till förbättrade resultat? Forskarna konstaterar att högre lön attraherar högre presterande studenter till professionen, förbättrade lärarlöner förstärker statusen för professionen och stärkt relativlön håller kvar duktiga lärare i yrket (och vi har betydligt fler duktiga lärare än 7 %).

Vi får bara se Sigtunas initiativ som ett första steg mot att vi lyfter hela spannet av lärare på grundskolan och gymnasiet, från de som tjänar minst till de som tjänar mest. Som vi konstaterat tidigare: Sverige har inte råd med låga lärarlöner.