Tioårig grundskola är ett litet men viktigt steg

I barnkonventionens 28 kap står att läsa:

”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt,
(a) göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgängliga för alla”

Så Alliansens utspel om att göra förskoleklassen obligatorisk och en det av grundskolan är mycket välkomnat. Det är uppenbart att det behövs en tydlig brygga mellan förskolan och skolan. Denna brygga måste vara tillgänglig för alla och obligatorisk. Det är dock så att vi ska komma ihåg att de allra flesta barn går i förskoleklass, men vi ska aldrig glömma bort något barn. Ett väldigt viktigt men litet steg.

Utspelet tyder också på att den nationella skolpolitiken fortsätter att uttrycka ett högt värderande av skolan. Skolan är viktig, behöriga lärare är viktigt, utbildning är en grundbult för ett framgångsrikt demokratiskt samhälle. Men detta måste också omsättas i handling.

Det är fortsatt så att kommuner och fristående huvudmän är de som har makt och inflytande och de verkar fortsatt inte alltid ha samma ambition som de nationella skolpolitikerna har. Det vore viktigt om de nationella utspelen nu handlade om att förändra huvudmannaskapet för att garantera en likvärdig skola och utkräva ansvar för de senaste viktiga skolreformerna som t ex karriärtjänsterna och introduktionsperioden av de personer som beslutat om dessa. Läs gärna mitt och Bo Janssons replik på Tomas Tobés artikel i DN.

Vidare måste skolpolitiken handla om att motverka de segregerande effekter som skolvalet ger upphov till. Skolpolitiken måste handla om konsekvensen av att resurser går till vinst istället för att låta elever nå så långt som möjligt som skollagen slår fast.

Först när politiken handlar om ovanstående kommer vi verkligen återfå långa köer till lärarutbildningen. Det är det absolut viktigaste långsiktiga målet för Svensk skola.

PISA och det svenska skolsystemet

Igår kom de svenska resultaten i den internationella undersökningen Programme for International Student Assessment. Resultatet kan i korthet sammansattas med att Sveriges kunskapsutveckling är sämst i hela OECD, svenska elever presterar sämre i både läsförståelse, naturvetenskap och matematik. Vi tappar relativt och absolut. Skolverket som ansvarar för tolkningen av undersökningen beskriver den som djup.

PISA är inte allt men vi måste ändå se det som en tydlig signal att vi behöver lägga om det svenska skolsystemet. För mig blir det uppenbart att vi har ett systemfel. Vi ser i PISA att eleverna uppfattar relationen mellan lärare och elev bättre än 2003 och för mig visar det att vi har fantastiska lärare som gör sitt yttersta men är begränsade av sina förutsättningar.

Vi lärarstudenter har länge krävt att 90-talets skolreformer på allavar ska utvärderas och reformeras. Hur ska ett skolval se ut och vad har vi för åtgärder för att minska den segregation som uppstår. Vad har skolpengen för konsekvenser och ska vi istället ha en klasspeng? Det är många frågor som väcks när vi vet att reformerna lett fel. Vi gav en replik på en artikel som det fria skolvalet och försökte nyansera den debatten.

Men PISA ser ju ingen skillnad i resultat utefter socioekonomisk bakgrund eller  resultat. Nej denna gång har de kraftiga resultatförsämringarna slagit brett, i alla grupper. Vi har en djupt differentierad, segregerad och uppdelad skola. Vi är långt ifrån vårt mål om en kompensatorisk skola som ger alla elever samma chans. Nu måste vi ha politiskt mod att  inte fortsätta ett blame game utan tillsammans komma överens om vad som ska göras härnäst.

 

Skolan är inte den starkes rätt

Idag har utbildning mer och mer blivit en fråga om den starkes rätt. Vi i LR Stud tror inte att detta är en hållbar framtid. Vi tror inte att detta löser arbetslösheten. Vi tror inte att detta gör att Sverige kan fortsätta vara det innovativa land vi är.

Det är allas rätt att gå i skolan och det är allas rätt att välja den bästa skolan. Den valfrihetsreform som kom på 90-talet är allt annat än rättvis. Det är föräldrar med rätt förutsättningar som har möjligheten att göra de aktiva val som idag blir allt viktigare för elevernas resultat. Det är ytterst dagens styrande lokala och nationella politiker som har ansvaret att denna reform inte får alla de negativa konsekvenser med en ökande skolsegregation som vi idag kan se. Ska segregationen vändas och likvärdigheten öka måste alla skolreformer utvärderas och våga ifrågasättas.

En av förutsättningarna för en likvärdig skola är att alla elever ges möjlighet att framgångsrikt göra sina eventuella läxor och egenstudier. Det ska helt vara upp till läraren och eleverna att bestämma om de ska ha läxor eller inte, därför frågar vi oss inte om läxor utan hur eleverna får möjlighet att göra eventuella läxor. Delar av dessa förutsättningar styrs av våra skolpolitiker. Inte heller läxor ska vara den starkes rätt. Därför är utvecklingen att politiken förlitar sig på ekonomiska subventioner och inte i grunden tar tag i situationen i landet skolor beklagligt.

Eleverna har rätt till deras fritid och de ska därför ges möjlighet att göra sina läxor och egenstudier i skolan. För detta krävs att skolan får resurser och möjlighet att ha personal utanför lektionstiderna, skolbibliotek som lagen kräver men som tidigare rapporterats att var sjätte elev saknar samt att eleverna befinner sig i en trygg miljö som främjar lärande.

Dessa två aktuella ämnen i skoldebatten har likheterna att de visar på en utveckling där skolan blir den starkes rätt, men också att det är landets politiker som måste våga vara just politiker för att vända den utvecklingen. Sverige behöver en kompensatorisk nationell kunskapsskola för alla.

LR Stud Växjö besöker Stockholm

 

FridolinIdag fick jag följa med LR Stud Växjö som är i huvudstaden för att möta Miljöpartiets Språkrör Gustav Fridolin, Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Janson och imorgon se Riksdagens partiledardebatt.

Det är så sjukt häftigt att se en engagerad lokalförening som bjuder med sig medlemmar för att vara en viktig röst i skolpolitiken. De tog med sin nysläppta rapport ”VFU – Viktig För Utbildningen”.

I Rapporten slår de fast att många studenter vid Linnéuniversitetet i Växjö har en generellt positiv inställning till sin VFU. Där det inte fungerar beror det oftast på organisatoriska brister eller problem med handledarna ute på skolorna. Detta kan åtgärdas genom tydligare nationella riktlinjer för VFU-perioden som säkerställer hur många timmar man ska vara där och att man faktiskt inte blir lämnad själv i klassrummet. När det gäller handledarna så är det viktigt att de ges tid och möjlighet att ta uppdraget på allvar. Det får inte vara så att en lärare utöver sin heltidstjänst som lärare ska vara handledare.  Här är det viktigt att det planeras redan i förväg när och hur en student ska komma, alltså återigen en organisatorisk fråga.

Bojansson

 

Att satsa på VFU-perioden är att satsa rätt, det är under praktiken som lärarstudenter kommer till att förstå yrket, sätta utbildningen i sitt sammanhang och ge mening till lärarutbildningen. Då får inte denna viktiga period påverkas negativt av brist i organisering. Vi vill att de bästa och mest engagerade lärarna ska vara handledare, så varför inte koppla handledarskapet till karriärtjänsten som förstelärare. De lärarna ska vara kvar i klassrummet men sprida det goda som de gör och det bästa vore naturligtvis om de fick sprida sin kunskap och erfarenhet till den framtida professionen.

 

Att skolinspektionen ska granska den Verksamhetsförlagda utbildningen är bra men vi ska komma ihåg att de kan ju endast göra det i efterhand och då är det för sent, sin praktik gör vi bara en gång och då måste den hålla absolut högsta kvalité.

LR Stud möter utbildningsministern

Möte med BjörklundIdag träffade jag och vice ordförande Moa Axelsson utbildningsminister Jan Björklund. Temat för samtalet var likvärdighet. Vi pratade om huvudmannaskapet, introduktionsåret och den verksamhetsförlagda utbildningen – alla tre ämnen starkt kopplade till likvärdighet.

Det är bra att börja med något som vi faktiskt är överens om, huvudmannaskapet. Vi gav Björklund vårt spel om gymnasieskolan och konstaterade att skolan behöver ett nytt huvudmannaskap. Nu inväntar vi Leif Lewins utredning om kommunaliseringen som säkert kommer vara ett bra tillskott till debatten.

Utbildningsministern lovade att introduktionsperioden kommer fortsätta garanteras i lag även om den prövande delen utgår. Vidare öppnar han upp för vårt förslag att de statsbidrag som finns kopplat till introduktionen inte ska betalas ut i de generella bidragen utan ska gå att söka för den rektor som anställer en nyexaminerad lärare. De förändringarna kommer göras om introduktionen fortsätter att misskötas. Han kommer ge statens skolinspektion ett särskilt uppdrag att granska så att introduktionen faktisk ges.

Vi pratade vidare om den verksamhetsförlagda utbildningen. Förslaget från departementet är en flergradig betygsskala, övningsskolor och mer metodik. Vi håller med om att praktiken måste stärkas, sen är det inte självklart att just dessa förändringar är de allra bästa. För oss är det viktigast att vi satsar på handledarna, det måste finans tid, resurser och en reell möjlighet för handledarna att göra ett bra jobb. Till exempel skulle ju förstelärarna kunna ha ansvaret att ta hand om VFU-studenterna.

På det hela taget ett bra möte som för oss kommer vara ett avstamp för en intensiv höst där vi kommer se till att våra medlemmars intressen tillvaratas. Vill du vara med och utforma vårt vidare arbete så tveka inte att höra av dig eller kom på några av våra kurser och konferenser.

Det öppna klassrummet – Stockholm Pride 2013

”Damer” ska inte spela fotboll. Ser ut som män. #lesbiska hela bunten. Det och grövre saker fyller twitter när det är EM i fotboll för damer. För mig är ett bevis på att skolan tillsammans med övriga samhället inte lyckats skapa ett samhälle där tolerans och respekt är allenarådande.

Igår skrev jag och förbundsordförande Bo Jansson en debattartikel i SvD som slår fast att det finns mycket kvar att göra.

Lärarnas Riksförbunds studie visar på en ökad öppenhet men också att homofobi fortfarande är vardag i skolan. Det är allvarligt att endast hälften säger att arbetsorganisationen de arbetar på klarar av att hantera konflikter/trakasserier som har med sexuell läggning att göra.

Vi kommer imorgon att ha ett seminarium där vår rapport presenteras och diskuteras av en panel bestående av:
Barbro Westerholm riksdagsledamot
Camille Trombetti ordförande för demokratiska utskottet på Södra Latins gymnasium
Ingela Fondin, vice ordförande Sveriges Skolledarförbund
Freddy Grip, ordförande Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening

Under veckan har vi ett tält i Pride Park där vi pratar öppenhet, likvärdighet och spelar spelet om gymnasieskolan. Du är hjärtligt välkommen att komma och besöka oss.

Festivalen kommer i vanlig ordning rundas av med en parad där Lärarnas Riksförbund går med Södra Latins Elevkår för att manifestera det öppna klassrummet.

Vi har mycket kvar innan skolan är en öppen skola för alla, men jag är beredd att kämpa och jag hoppas att du är det också. Happy Pride!

Inför Almedalen 2013

AffischsemSkolan kommer som vanligt vara ett av de hetaste ämnena under Almedalsveckan som börjar imorgon. Men vad kommer debatteras? Lärarnas Riksförbund och vi studenter kommer fokusera på bristen på likvärdighet och hur vi faktiskt får en kompensatorisk skola där alla elever får chans att nå den fulla potential som skollagen faktiskt kräver.

Det är ett stort övergripande mål och på vägen kommer vi behöva göra mycket. Ett nytt modernt huvudmannaskap kommer säkert diskuteras på seminariet Almedalens stora skoldebatt.

Vidare kommer vi studenter släppa Spelet om gymnasieskolan, ett sällskapsspel som visar bristen på likvärdighet. Spelet blir också utgångspunkt för vårt seminarium På spaning efter framtidens lärarprofession där Anna Ekström, generaldirektör Skolverket, Mattias Hallberg, ordförande Sveriges Elevkårer, Bertil Östberg statssekreterare Utbildningsdepartementet samt Cecilia Dalman Eek, riksdagsledamot för Socialdemokraterna diskuterar hur vi får världens bästa skola 2020 och vad framtidens skola innehåller.

Jag hoppas att skoldebatten faktiskt tar upp New Public Management – ett hett ämne för lärarprofessionen. Det har varit uppe på debattsidorna redan under de senaste veckorna, bland annat skrev jag, Johannes Danielsson, ordförande för Saco Studentråd och Emma Furberg, ordförande Medicine Studerandes Förbund en debattartikel där vi menar att styrsystemets inbyggda misstro mot professionerna måste bytas mot uppvärdering och tillit. Först då kommer professionerna utvecklas och locka till sig fler.

I veckan gjorde våra moderförbund som oss studenter; Bosse Jansson skrev tillsammans med Polisförbundet och Läkarförbundet en artikel som pekar på precis samma sak, att våra professioner kidnappats av ekonomernas modeller. Denna diskussion kommer fortsätta i Almedalen på seminariet Det behövs en ny tillit till professionernas förmåga att själva styra sitt arbete.

Slutligen vill jag naturligtvis att alla kommer och ger mig stöd som deltagare i debatt-SM om skolan! Almedalens roligaste debatt där bara en kan stå som segrare.

Som ni ser är veckan full av engagemang och upptåg. För er som inte kan vara med i Visby kan ni följa oss här på bloggen, facebook och twitter.

Debatt i Kunskapskanalen

URdebattStudio1Igår debatterades skolan i kunskapskanalen. Jag träffade Erik Fichtelius (VD för UR) utanför studion och han berättade att det var ett experiment även för dem att sända en riksdagsdebatt på bästa sändningstid och föregå det med en direktsänd studiodebatt.

Programledare var Isabella Grybe och Natanael Derwinger och rubriken var världens bästa skitskola. Ett av problemen med skolan är att vi målar den svart och talar illa om den, så en bättre #-tag för kvällen skulle ha varit #bästaskolan. Jag och Lina Johnsson skrev på svt debatt om att vi måste ta tillbaka debatten om vårt eget yrke, en början är att alla lärare nu visar det fantastiska med läraryrket under #blilärare

Debatten delades upp i tre delar, likvärdighet, friskolor och vinster, samt läraryrket. Det var så frustrerande att sitta på läktaren bland alla bra debattörer och ha så mycket mer att säga.

När det gäller likvärdighet så talade alla om ett ökat statligt ansvar. Dock inser de inte efter ett tag blir det kommunala huvudmannaskapet meningslöst om staten ändå ska ha ansvaret. Jag lyfte ett nytt huvudmannaskap men det bemöts som alltid med argumentet: ”bara för att vi förstatligar så blir inte allt bättre”. Nej det är det ingen som har påstått, det finns ingen skolreform som enskilt kan lösa alla problem, det är inget vi kräver av andra skolreformer och bör inte heller göra det av ett nytt huvudmannaskap. Det en nationell kunskapsskola skulle göra är att det skulle vara en bra grund att bygga upp en riktigt likvärdig och kompensatorisk skola på, en alternativ grund till den där de olika ambitionsnivåer kommuner uppvisar ger förödande resultat.

Resurserna till skolan måste gå till kärnverksamheten och inte rinna ut från skolan, därför är det naturligt att vara emot vinster, men också mot det kommunala huvudmannaskapet där skolan används som budgetregulator och kommunen plockar hem pengar i lokalhyror och liknande. Skolan behöver en mångfald av elever, lärare och utförare och då behöver vinster stoppas och den heliga kon som skolvalet verkar vara diskuteras och förändras.

Det var mycket tal om lön, men jag lyfte att det faktiskt inte bara handlar om lön, villkor för lärare och utrymmet att fokusera på undervisningen är avgörande för skolans framtid. Läraryrket behöver vara ett autonomt, akademiskt yrke med frihet och kollegialitet.

Det var en bra debatt och jag hoppas den fortsätter

Introduktionsperioden är legitimationsreformens viktigaste del

Förändringen kring introduktionsperioden presenterades som en av tio punkter i en överenskommelse mellan regeringen, lärarfacken och skolans huvudmän, läs DN-artikeln här. Det är på detta sätt skolpolitik bör bedrivas, i samråd med professionen. Det är en mycket bra överenskommelse men jag måste tyvärr kommentera förändringen i introduktionsåret.

Forskningen kring introduktion av lärare växer och bilden av att introduktion av lärare är avgörande för framtiden blir allt tydligare. Det är via god introduktion som vi kan få nya lärare att faktiskt stanna kvar i yrket efter de första åren, det är genom introduktion som vi kan lägga en stabil grund för en fortsatt professionsutveckling av nya lärare. Introduktionsperioden är lärarlegitimationens viktigaste del.

Med den föreslagna förändringen löser man ett problem men riskerar att skapa många fler. Det har kommit alarmerande siffror att så mycket som 40 procent inte fått en mentor under sitt första år i yrket. Det är allvarligt då det har äventyrat deras möjlighet att få sin legitimation. Med de föreslagna förändringarna hade samma personer haft sin legitimation men fortsatt förvägrats det kollegiala stöd som introduktionsperioden har som huvudsyfte.

Vi har tidigt redovisat konkreta förslag som faktiskt skulle kunna garantera nya lärares introduktion och nu är frågan återigen på parternas bord. Politikerna har nu möjligheten att antingen stjälpa eller hjälpa framtidens skola – de kan genom en dimensionering av lärarutbildningen och öronmärka pengar till just introduktionen säkerställa en fungerande introduktion. Vi ska komma ihåg att de pengar som redovisas i artikeln i DN betalas ut i det generella stadsbidraget och kan i många kommuner att hamna på helt andra saker än just introduktion av nya lärare.

Vi är överens med Miljöpartiet om att det föreslagna är otillräckligt. Jag och Gustav Fridolin skriver om detta på UNT.se

När frågan återigen kommer till parterna är det av yttersta vikt att kollektivavtal reglerar ramarna och tiden för mentorn och den nya läraren så att det blir en introduktion väl värd namnet.

Skolan ett politiskt slagträ

I den nyligen presenterade SOM-undersökningen så rankas utbildning som det viktigaste samhällsproblemet efter arbetsmarknaden som toppar listan. Detta utnyttjas av politiker genom att de använder skolan som politiskt slagträ. Partierna försöker nu toppa varandra i att satsa på skolan.

Tyvärr kan vi konstatera att det uppenbarligen bara är tomma löften. I Storstockholm verkar satsningarna få en bitter eftersmak i form av större klasser och mer undervisning, det rapporterar DN. Det finns risk för att andra kommuner kommer begå samma fatala misstag.

Vad är då problemet, varför blir det så här? Det har att göra med att kommunen inte ersätter skolorna för vad de höjda lärarlönerna faktiskt kostar. Självklart kommer verksamheten bli lidande. För mig blir det alldeles uppenbart att systemfelet i att ha kommunen som huvudman har gått för långt. Vi måste kunna garantera ersättningsnivåer och garantera att de nationella satsningarna på skolorna också når ut till klassrummen utan att det sparas in på annat som motverkar hela poängen med satsningarna.

Skolan behöver en ny huvudman. Detta har Lärarnas Riksförbund hävdat länge, är vi ensamma om att tycka det? Nej, långt ifrån ensamma! TNS Sifo presenterades en undersökning som visar att det finns en klar majoritet bland väljarna för en statlig huvudman. Väljarna är missnöjda med kommunaliseringen och hur kommunerna sköter (eller ska vi kalla det missköter) skolan.

Det är nu viktigt att politikerna tar väljarnas kritik på allvar och ser över hur vi kan få en bra skola som lockar till sig bra nya lärare och som faktiskt ger varje elev en chans att lyckas i framtiden.