Passionerade Pedagogstudentene

I helgen besökte Robert och jag Norge och Pedagogstudentenes årsmöte, eller landsmöte som de kallar det för. Pedagogstudentene är en studerandefacklig organisation knuten till Utdanningsförbundet, och engagerar i huvudsak studenter som läser till förskolelärare eller grundskolelärare. Vi kom fram sent på lördag eftermiddag och det första vi fick veta var att de låg 4-5 timmar bakom i tidsschemat. För den som någon gång varit med och arrangerat ett årsmöte så är den första tanken: Hjälp, hur ska de hinna färdigt i tid?

Anledningen till förseningarna var att diskussionerna kring deras principprogram (åsiktsdokument) dragit ut på tiden. Den stora frågan var huruvida lärarutbildningen, som idag är 4-årig i Norge, borde göras om till en 5-årig masterutbildning eller inte. Det är ett förslag som diskuteras bland politikerna, och tanken är att den som läser till lärare ska ha lättare att gå direkt vidare till en forskarutbildning efter genomgången utbildning.

Andra frågor som diskuterades på andra sidan gränsen ligger mycket nära frågor som också vi diskuterar. Marie Furulund som blev vald till ny leder (ordförande) på söndagen lyfter i en artikel på Utdanningsforbundets hemsida fram frågan om yrkesintroduktionen för nya lärare, vilket hon hoppas ska bli verklighet. Kraven är mycket lika de som vi i LR Stud vill se i introduktionsåret; att pengar ska avsättas för introduktionsåret, att det ska utgå ifrån den nya lärarens behov och att det ska finnas tid till god vägledning både för den nya läraren och för den som ska vägleda. Vi håller tummarna för att introduktionsåret blir verklighet i Norge och att det inte blir en lika stor flopp som här…

Med gemensamma krafter lyckades de faktiskt hålla sig inom tidsramarna till slut. Alla punkter hanns med, och lite sång och dans däremellan. Jag vill än en gång säga stort grattis och lycka till Marie och Martin, ny leder och nestleder. Det var fantastiskt roligt att se så många engagerade lärarstudenter på andra sidan gränsen med lika stor passion för utbildningspolitik som vi har i LR Stud.

Regeringens förslag riskerar att sänka statusen

Det är för lågt söktryck till platserna på lärarutbildningen, så nu vill regeringen öka antalet platser med 20 procent. Var är logiken?

Söktrycket mäts genom att se till hur många som söker till utbildningen och hur många av de som söker som kommer in. Det innebär att man kan öka söktrycket på två sätt; genom att fler söker eller genom att antalet platser blir färre. Om man däremot ökar antalet platser men inte förmår att få fler att söka utbildningen så leder det bara till att ribban sänks för vem som får börja på utbildningen.

Vi vill, precis som regeringen, rekrytera de bästa till läraryrket, de med högst betyg från gymnasiet. De bästa studenterna går till de utbildningar som har högst status, och det gör i sin tur att statusen på de utbildningarna höjs eftersom det bara är de bästa som blir antagna. Regeringens förslag riskerar att få motsatt effekt om de inte i nästa vecka har tänkt presentera ett förslag om kraftigt höjda lärarlöner och bättre arbetsvillkor, eftersom det är det som kan få fler att söka sig till läraryrket. Det rår inte riksdagspolitikerna på med dagens huvudmannaorganisation. Det är en ologisk slutsats att tro att man ökar motivationen hos de som har högst betyg från gymnasiet att söka en utbildning genom att se till att vem som helst kommer in.

Man kan också fråga sig vad Jan Björklund menar när han säger att söktrycket har ökat med 40 procent de senaste åren. Universitetskanslerämbetets statistik visar nämligen att söktrycket ligger förhållandevis stadigt runt 1,5 sökande per plats sedan 2007, och verkar varken öka eller minska.

Fler utbildningsplatser kommer inte leda till att fler vill bli lärare. Sverige har det motsatta problemet – det finns så många platser i förhållande till antalet som vill bli lärare att man kan komma in på lärarutbildningen med 0,1 på högskoleprovet. Fler platser kräver dessutom mer direkta forskningsmedel. Regeringen verkar tro att kapaciteten att ta emot fler lärarstudenter redan finns, men lärarutbildningen är kritiserad för att andelen disputerade lärare är lägre än på andra professionsutbildningar.

Läraryrkets status måste höjas, men regeringens förslag riskerar snarare att sänka statusen.

Nytt uppdrag i vår fantastiska förening

1922061_10152262097870419_828710380_n

Det här är mitt första blogginlägg som ny ordförande för LR Stud. Jag vill börja med att tacka än en gång. Tack för förtroendet, tack till alla er som engagerar er för den här fantastiska föreningen och tack för alla gratulationer. Tack Freddy, det är en ära att få efterträda dig. Det här kommer bli ett av de mest spännande åren i mitt liv.

Det har varit en händelserik vecka. Häftigast har varit att se hur viktiga LR Stud är. Jag har fått inbjudningar till möten med personer som är företrädare för en mängd föreningar och organisationer, diskuterat eventuella samarbeten med personer som jag tidigare bara kunnat drömma om att få prata med och min tidigare mycket lilla krets av följare på twitter har mångdubblats. Det här är en förening som makthavare lyssnar på och är intresserade av att bevaka, och vi har många vänner.

Men det som känns roligast med uppdraget är att jag har privilegiet att få jobba med de andra härliga personerna som konventet valde till Centrala styrelsen. Robert Ljungqvist, Gustav Kristiansson, Sebastian Malmberg, Jasmin Andersson, Fredrik Stillerud, Lina Westerlund, Erika Rengbrand och Kristoffer Stenlund: Nu kör vi!

Är det vi studenter som ska betala priset för otillräckliga resurser?

Idag går Anders Borg ut och föreslår en minskning av studiebidraget med 300 kr per månad. Detta för att minska statens utgifter. Är det verkligen på den högre utbildningen som pengarna ska sparas in? Är det verkligen vi studenter som ska betala priset för reformer som inte kan finansieras? Vi har länge arbetet för en högskola öppen och tillgänglig för alla. Att göra försämringar i studiestödet är steg bort ifrån den tillgängligheten. Visst förslaget innehåller möjligheten till 1300 kr mer i lån, men det är inte mer skuldsatta som studenter behöver bli.

Framförallt lärarutbildningen har kämpat med lågt söktryck. Alliansen lägger nu dels förslaget om minskat studiebidrag och dels en lägsta nivå på högskoleprovet till lärarutbildningen. Problemet är inte de lärarstudenter som kommer in på utbildningen, problemet är de studenter som inte väljer att söka till utbildningen. Ingen av de två förslagen kommer åt problemet.

Vi måste istället göra satsningar på högre utbildning i allmänhet och lärarutbildningen i synnerhet, detta för att öka attraktionskraften. Vi behöver en utbildning som är relevant och av högsta kvalité. Satsa på en likvärdig VFU, satsa på ett introduktionsår, satsa på didaktik och ett relevant innehåll. För detta krävs en nationell samling av skolan, staten måste ha ansvaret över hur reformer genomförs på skolorna. Vi behöver et nytt modernt statligt huvudmannaskap. Vi behöver satsningar på skolan men de ska inte betalas av studenter.

Annie Lööf vill också föregå sin egen utredning

Expressen

Att skriva replik i Expressen är inte lätt, den får bara vara kring 1400 tecken, det är ju endast 10 tweets. Trots det så replikerar jag idag Annie Lööf och Ulrika Carlsson som likt utbildningsutskottets ordförande Tomas Tobé gör det beklagliga att föregå sin egen utredning om kommunaliseringen.

I expressen finns den kortade versionen och här kan du läsa artikeln i orginalversion:

Var finns forskningen och den beprövade erfarenheten i Centerpartiets skolpolitik

Centerledaren Annie Lööf gick tillsammans med Ulrika Carlsson, partiets utbildningspolitiska talesperson, ut i Expressen och fördömde ett förstatligande av skolan och värnade alla typer av ägare och driftsformer i skolan. De slår fast att politiken ska prioritera det som har stöd i forskningen och den beprövade erfarenheten. Ändå går de ut bara veckor innan regeringens egen utredning om kommunaliseringen ska presenteras och avfärdar ett nytt huvudmannaskap.

Kommunaliseringen genomfördes utan någon ordentlig utredning som grund. Med bara fem rösters övervikt gick den igenom riksdagen 1989. Många lärare och skolledare misstänker att kommunaliseringen orsakat stora delar av den brist i likvärdighet vi kan se idag. Skolverket rapporterar att resultatskillnaderna i skolan har fördubblats under en 20 årsperiod från en internationellt sett mycket låg nivå. Att i ena andetaget då säga att skolpolitiken ska vila på forskning och beprövad erfarenhet och i nästa helt avförda ett förändrat huvudmannaskap bara veckor innan regeringens egen utredare ska presentera sina resultat om kommunaliseringen är djupt beklagligt.

Det är klart det kommer vara mycket svårt att fastställa vilken av 90-talets skolreformer som orsakat vad i skolan. Till resultatskillnaderna rapporterar skolverket om en ökande skolsegregation, och inte bara efter socioekonomiska faktorer utan andra, exempelvis studiemotivation. Denna segregering bedömer skolverket med stor sannolikhet berott på det fria skolvalet. Ytterligare en reform som Lööf och Carlsson slår vakt om utan egentliga belägg vara sig i forskningen eller beprövad erfarenhet.

Anledningen till att forskningen är mycket liten är att det enbart är Sverige och Chile som har en så extrem skolmarknad som Sverige där ett fritt skolval kombineras med fri etableringsrätt av privata vinsdrivande skolföretag. Erfarenheten av detta system har vi nu haft i 20 år. Det har lett till sjunkande resultat, ökande segregation och bristande likvärdighet. JB-koncernens konkurs är ett talande exempel, den beprövade erfarenheten talar sitt tydliga språk. Att i det läget utnämna heliga kor och som politiker inte våga ta tag i de stora frågorna om styrning är inte seriöst.

Till utredningen av kommunaliseringen bör regeringen utreda även de andra två stora reformerna från 90-talet, friskolereformen och det fria skolvalet där konsekvenserna av vinstuttag och en elevpeng som följer eleven är centrala inslag.

Vi lärarstudenter tror verkligen på en skola som bygger på forskning och beprövad erfarenhet. Låt utredningarna tala och bilda politik efter det – utan heliga kor, det skulle Sveriges framtid må allra bäst utav.

Freddy Grip ordförande Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening

Tioårig grundskola är ett litet men viktigt steg

I barnkonventionens 28 kap står att läsa:

”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt,
(a) göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgängliga för alla”

Så Alliansens utspel om att göra förskoleklassen obligatorisk och en det av grundskolan är mycket välkomnat. Det är uppenbart att det behövs en tydlig brygga mellan förskolan och skolan. Denna brygga måste vara tillgänglig för alla och obligatorisk. Det är dock så att vi ska komma ihåg att de allra flesta barn går i förskoleklass, men vi ska aldrig glömma bort något barn. Ett väldigt viktigt men litet steg.

Utspelet tyder också på att den nationella skolpolitiken fortsätter att uttrycka ett högt värderande av skolan. Skolan är viktig, behöriga lärare är viktigt, utbildning är en grundbult för ett framgångsrikt demokratiskt samhälle. Men detta måste också omsättas i handling.

Det är fortsatt så att kommuner och fristående huvudmän är de som har makt och inflytande och de verkar fortsatt inte alltid ha samma ambition som de nationella skolpolitikerna har. Det vore viktigt om de nationella utspelen nu handlade om att förändra huvudmannaskapet för att garantera en likvärdig skola och utkräva ansvar för de senaste viktiga skolreformerna som t ex karriärtjänsterna och introduktionsperioden av de personer som beslutat om dessa. Läs gärna mitt och Bo Janssons replik på Tomas Tobés artikel i DN.

Vidare måste skolpolitiken handla om att motverka de segregerande effekter som skolvalet ger upphov till. Skolpolitiken måste handla om konsekvensen av att resurser går till vinst istället för att låta elever nå så långt som möjligt som skollagen slår fast.

Först när politiken handlar om ovanstående kommer vi verkligen återfå långa köer till lärarutbildningen. Det är det absolut viktigaste långsiktiga målet för Svensk skola.

PISA och det svenska skolsystemet

Igår kom de svenska resultaten i den internationella undersökningen Programme for International Student Assessment. Resultatet kan i korthet sammansattas med att Sveriges kunskapsutveckling är sämst i hela OECD, svenska elever presterar sämre i både läsförståelse, naturvetenskap och matematik. Vi tappar relativt och absolut. Skolverket som ansvarar för tolkningen av undersökningen beskriver den som djup.

PISA är inte allt men vi måste ändå se det som en tydlig signal att vi behöver lägga om det svenska skolsystemet. För mig blir det uppenbart att vi har ett systemfel. Vi ser i PISA att eleverna uppfattar relationen mellan lärare och elev bättre än 2003 och för mig visar det att vi har fantastiska lärare som gör sitt yttersta men är begränsade av sina förutsättningar.

Vi lärarstudenter har länge krävt att 90-talets skolreformer på allavar ska utvärderas och reformeras. Hur ska ett skolval se ut och vad har vi för åtgärder för att minska den segregation som uppstår. Vad har skolpengen för konsekvenser och ska vi istället ha en klasspeng? Det är många frågor som väcks när vi vet att reformerna lett fel. Vi gav en replik på en artikel som det fria skolvalet och försökte nyansera den debatten.

Men PISA ser ju ingen skillnad i resultat utefter socioekonomisk bakgrund eller  resultat. Nej denna gång har de kraftiga resultatförsämringarna slagit brett, i alla grupper. Vi har en djupt differentierad, segregerad och uppdelad skola. Vi är långt ifrån vårt mål om en kompensatorisk skola som ger alla elever samma chans. Nu måste vi ha politiskt mod att  inte fortsätta ett blame game utan tillsammans komma överens om vad som ska göras härnäst.

 

Skolan är inte den starkes rätt

Idag har utbildning mer och mer blivit en fråga om den starkes rätt. Vi i LR Stud tror inte att detta är en hållbar framtid. Vi tror inte att detta löser arbetslösheten. Vi tror inte att detta gör att Sverige kan fortsätta vara det innovativa land vi är.

Det är allas rätt att gå i skolan och det är allas rätt att välja den bästa skolan. Den valfrihetsreform som kom på 90-talet är allt annat än rättvis. Det är föräldrar med rätt förutsättningar som har möjligheten att göra de aktiva val som idag blir allt viktigare för elevernas resultat. Det är ytterst dagens styrande lokala och nationella politiker som har ansvaret att denna reform inte får alla de negativa konsekvenser med en ökande skolsegregation som vi idag kan se. Ska segregationen vändas och likvärdigheten öka måste alla skolreformer utvärderas och våga ifrågasättas.

En av förutsättningarna för en likvärdig skola är att alla elever ges möjlighet att framgångsrikt göra sina eventuella läxor och egenstudier. Det ska helt vara upp till läraren och eleverna att bestämma om de ska ha läxor eller inte, därför frågar vi oss inte om läxor utan hur eleverna får möjlighet att göra eventuella läxor. Delar av dessa förutsättningar styrs av våra skolpolitiker. Inte heller läxor ska vara den starkes rätt. Därför är utvecklingen att politiken förlitar sig på ekonomiska subventioner och inte i grunden tar tag i situationen i landet skolor beklagligt.

Eleverna har rätt till deras fritid och de ska därför ges möjlighet att göra sina läxor och egenstudier i skolan. För detta krävs att skolan får resurser och möjlighet att ha personal utanför lektionstiderna, skolbibliotek som lagen kräver men som tidigare rapporterats att var sjätte elev saknar samt att eleverna befinner sig i en trygg miljö som främjar lärande.

Dessa två aktuella ämnen i skoldebatten har likheterna att de visar på en utveckling där skolan blir den starkes rätt, men också att det är landets politiker som måste våga vara just politiker för att vända den utvecklingen. Sverige behöver en kompensatorisk nationell kunskapsskola för alla.

LR Stud Växjö besöker Stockholm

 

FridolinIdag fick jag följa med LR Stud Växjö som är i huvudstaden för att möta Miljöpartiets Språkrör Gustav Fridolin, Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Janson och imorgon se Riksdagens partiledardebatt.

Det är så sjukt häftigt att se en engagerad lokalförening som bjuder med sig medlemmar för att vara en viktig röst i skolpolitiken. De tog med sin nysläppta rapport ”VFU – Viktig För Utbildningen”.

I Rapporten slår de fast att många studenter vid Linnéuniversitetet i Växjö har en generellt positiv inställning till sin VFU. Där det inte fungerar beror det oftast på organisatoriska brister eller problem med handledarna ute på skolorna. Detta kan åtgärdas genom tydligare nationella riktlinjer för VFU-perioden som säkerställer hur många timmar man ska vara där och att man faktiskt inte blir lämnad själv i klassrummet. När det gäller handledarna så är det viktigt att de ges tid och möjlighet att ta uppdraget på allvar. Det får inte vara så att en lärare utöver sin heltidstjänst som lärare ska vara handledare.  Här är det viktigt att det planeras redan i förväg när och hur en student ska komma, alltså återigen en organisatorisk fråga.

Bojansson

 

Att satsa på VFU-perioden är att satsa rätt, det är under praktiken som lärarstudenter kommer till att förstå yrket, sätta utbildningen i sitt sammanhang och ge mening till lärarutbildningen. Då får inte denna viktiga period påverkas negativt av brist i organisering. Vi vill att de bästa och mest engagerade lärarna ska vara handledare, så varför inte koppla handledarskapet till karriärtjänsten som förstelärare. De lärarna ska vara kvar i klassrummet men sprida det goda som de gör och det bästa vore naturligtvis om de fick sprida sin kunskap och erfarenhet till den framtida professionen.

 

Att skolinspektionen ska granska den Verksamhetsförlagda utbildningen är bra men vi ska komma ihåg att de kan ju endast göra det i efterhand och då är det för sent, sin praktik gör vi bara en gång och då måste den hålla absolut högsta kvalité.

LR Stud möter utbildningsministern

Möte med BjörklundIdag träffade jag och vice ordförande Moa Axelsson utbildningsminister Jan Björklund. Temat för samtalet var likvärdighet. Vi pratade om huvudmannaskapet, introduktionsåret och den verksamhetsförlagda utbildningen – alla tre ämnen starkt kopplade till likvärdighet.

Det är bra att börja med något som vi faktiskt är överens om, huvudmannaskapet. Vi gav Björklund vårt spel om gymnasieskolan och konstaterade att skolan behöver ett nytt huvudmannaskap. Nu inväntar vi Leif Lewins utredning om kommunaliseringen som säkert kommer vara ett bra tillskott till debatten.

Utbildningsministern lovade att introduktionsperioden kommer fortsätta garanteras i lag även om den prövande delen utgår. Vidare öppnar han upp för vårt förslag att de statsbidrag som finns kopplat till introduktionen inte ska betalas ut i de generella bidragen utan ska gå att söka för den rektor som anställer en nyexaminerad lärare. De förändringarna kommer göras om introduktionen fortsätter att misskötas. Han kommer ge statens skolinspektion ett särskilt uppdrag att granska så att introduktionen faktisk ges.

Vi pratade vidare om den verksamhetsförlagda utbildningen. Förslaget från departementet är en flergradig betygsskala, övningsskolor och mer metodik. Vi håller med om att praktiken måste stärkas, sen är det inte självklart att just dessa förändringar är de allra bästa. För oss är det viktigast att vi satsar på handledarna, det måste finans tid, resurser och en reell möjlighet för handledarna att göra ett bra jobb. Till exempel skulle ju förstelärarna kunna ha ansvaret att ta hand om VFU-studenterna.

På det hela taget ett bra möte som för oss kommer vara ett avstamp för en intensiv höst där vi kommer se till att våra medlemmars intressen tillvaratas. Vill du vara med och utforma vårt vidare arbete så tveka inte att höra av dig eller kom på några av våra kurser och konferenser.