Gå och rösta!

Idag tänker inte jag skriva om skolpolitik. Idag tänker jag skriva om en fest.

Inbjudningskortet har suttit på kylskåpet i ett par veckor nu. Varje gång jag ser det så blir jag sådär lite glad, förväntansfull. Ibland har jag tagit ner det, kollat in vilka tider som vallokaler nära mig har öppet för förtidsröstning (till slut lär man sig tiderna utantill), men med darrande fingrar satt upp kortet på kylskåpet igen. Det är så fint att jag får berätta vad jag tycker, att jag (lilla jag!) får lov att utse någon eller några som arbetar varje dag i fem år för att mina åsikter ska bli lyssnade på över hela Europa.

Det har varit en inre kamp fram tills idag. Ska jag gå och förtidsrösta? Tänk så blir jag sjuk den 25:e så att jag inte kan rösta! Då missar jag hela festen och min stora chans att få vara med! Men om jag förtidsröstar, då är det ju över sedan. Då blir det inget att gå till vallokalen på valdagen, prata med bekanta utanför och se alla andra som vallfärdar dit för att delta i demokratin.

Men nu är det dags och när jag vaknade imorse pirrade det i hela kroppen precis som när man fyller år (ja, jag är vuxen och tycker fortfarande att min födelsedag är en av årets viktigaste dagar). Idag får jag lov att rösta till europaparlamentet och jag vill se alla LR Studs medlemmar, alla som läser det här och alla andra som är medborgare och över 18 i vallokalen. Vad ni än tycker om EU, så har ni idag möjligheten att låta era åsikter höras långt utanför Sveriges gränser. Ta alltid chansen att låta era röster höras, för det är bara så som man kan bli lyssnad på.

Möte med Jan Björklund

I måndags träffade Robert, Sebastian och jag Jan Björklund. Vi pratade om lärares introduktionsår, lärarutbildningen och om studie- och yrkesvägledning.

Vi började med att fråga hur de har tänkt när de nu föreslagit ta bort introduktionsåret som grund för lärarlegitimationen. Inte för att det är jätteviktigt för oss att ha det på just det sättet, utan för att vi ser en risk med att introduktionsåret försvagas och ännu mer än idag blir något nya lärare bara har rätt till i teorin. Han menade att det finns en risk att de som utbildar sig till lärare i populära ämnen som tex historia och religion får arbeta i flera år innan de kan få sin legitimation, vilket hindrar dem från att bli tillsvidareanställda. Vi håller med om att det är ett problem, men hade hellre sett andra lösningar som inte riskerar att introduktionsåret blir ännu mer urvattnat. Garanterade platser, till exempel. Men det var inte han överens med oss om.

Samtalet gled över till att handla om lärarutbildningen. Jan Björklund menar att genom att höja kraven på lärarutbildningen så kan vi redan där se till att personer som inte är lämpliga för yrket inte heller blir lärare. Höjda krav under utbildningen är något vi välkomnar. Samtidigt vet vi hur utbildningen fungerar. Goda intentioner högst upp, som inte alltid når studenterna längst ner. Jättebra om kraven tex i VFUn höjs, men det är viktigt att det sker på ett rättssäkert sätt. Idag finns fortfarande många VFU-handledare som inte gått habdledarutbildning, och det är inte alltid som olämpliga handledare för sluta ta emot studenter. Det är viktigt att kopplingen mellan lärosätet och VFU-skolan blir starkare om kraven ska kunna höjas.

 

bild (1)

 

Inspirerade av medlemmarnas goda tankar och idéer om hur vi ska stärka studie- och yrkesvägledare på vår studerandefackliga kurs i helgen lyfte vi också den frågan. Det är en grupp i skolan som det sällan pratas om, men som har stor betydelse för kvaliteten i elevernas skolgång och i vilken utsträckning de går klart skolan. Vi ville höra hur man pratar om det på utbildningsdepartementet.

Han var förvånad över att vi lyfte frågan. Hans inriktning var nog snarare att satsa på lärarna och utformningen av själva skolan, såsom olika typer av gymnasieprogram. Det är ju kul att utbildningsministern vill satsa på lärarna, det är toppen faktiskt. Samtidigt så behövs också andra kompetenser för att höja kvaliteten på svensk skola och vända kunskapstrenden eftersom olika yrkesgrupper har olika kompetenser. Studie- och yrkesvägledare är oerhört viktiga för att stärka elevernas målmedvetenhet och medvetenhet om sin egen utveckling och möjligheter till olika vägval i livet, och vilka olika konsekvenser vägvalen innebär.

Vi hoppas att han tar med sig att vi måste ge mer utrymme till studie- och yrkesvägledarna att göra ett bra jobb med att stärka eleverna. Av hans förvåning över att vi lyfte just den frågan att döma så är det här en fråga som vi behöver lyfta fler gånger.

Det var ett bra samtal, det är oerhört viktigt att utbildningsministern tar sig tid att lyssna på oss studenter. Förhoppningsvis kan vi fortsätta ha bra samtal med utbildningsministern i höst – vem det än blir.

Borta och hemma

Att vara ordförande för en stor förening och resa bort på semester i två veckor är inte helt lätt. Eller ja, det är jättelätt att vara iväg för plötsligt så kan man bry sig mer om i vilket träd fågeln som sjunger sitter i, än att kryssa av saker på att-göra-listan.  Men det är lite svårt när man kommer hem igen. Hur många politiska förslag och utspel har jag missat? Hur många mail finns det i mailkorgen? Vad är det för nummer som har ringt men inte lämnat något meddelande? Vad var det jag höll på att jobba med nu igen? Och framförallt: var ligger det där jäkla pappret någonstans?

En tråkig nyhet som trots allt nådde mig i landet långt-långt-bort var den om lärarstudenten som inte fick vara med i klassrummet för att hon var svart. Läraren tyckte att hennes hudfärg skulle hämma eleverna när de diskuterade en film i vilken de kriminella huvudpersonerna var svarta. Det tråkigaste med historien är ändå kommentaren från kommunens skolchef, – Det var dumt och obetänksamt gjort, det blev fel. Men det fanns inget uppsåt hos läraren och vi har bestämt oss för att inte slå på trumman mer i det här fallet, säger hon till SvD. Jag kan inte kommentera det bättre än kloka Lina Westerlund (CS-ledamot och ordförande i LR Stud Stockholm); “om inget illa uppsåt fanns finns ju verkligen möjligheter att ta tag i problemet med den omedvetna rasismen och nu lyfta detta, fortbilda ALL personal inom skolorna i Eslövs kommun och på så vis LÄRA av händelsen.”

När man kommer hem möts man också av roliga, underbara och härliga nyheter; som att det startats upp en ny lokalförening i Malmö. Äntligen och jippie! Välkomna in i den varma gemenskapen av engagerade i LR Stud!

Men det bästa med att komma hem är att upptäcka att allt styrelsearbete har rullat på i en rasande fart. Tack styrelsen, ni är fantastiska!

Passionerade Pedagogstudentene

I helgen besökte Robert och jag Norge och Pedagogstudentenes årsmöte, eller landsmöte som de kallar det för. Pedagogstudentene är en studerandefacklig organisation knuten till Utdanningsförbundet, och engagerar i huvudsak studenter som läser till förskolelärare eller grundskolelärare. Vi kom fram sent på lördag eftermiddag och det första vi fick veta var att de låg 4-5 timmar bakom i tidsschemat. För den som någon gång varit med och arrangerat ett årsmöte så är den första tanken: Hjälp, hur ska de hinna färdigt i tid?

Anledningen till förseningarna var att diskussionerna kring deras principprogram (åsiktsdokument) dragit ut på tiden. Den stora frågan var huruvida lärarutbildningen, som idag är 4-årig i Norge, borde göras om till en 5-årig masterutbildning eller inte. Det är ett förslag som diskuteras bland politikerna, och tanken är att den som läser till lärare ska ha lättare att gå direkt vidare till en forskarutbildning efter genomgången utbildning.

Andra frågor som diskuterades på andra sidan gränsen ligger mycket nära frågor som också vi diskuterar. Marie Furulund som blev vald till ny leder (ordförande) på söndagen lyfter i en artikel på Utdanningsforbundets hemsida fram frågan om yrkesintroduktionen för nya lärare, vilket hon hoppas ska bli verklighet. Kraven är mycket lika de som vi i LR Stud vill se i introduktionsåret; att pengar ska avsättas för introduktionsåret, att det ska utgå ifrån den nya lärarens behov och att det ska finnas tid till god vägledning både för den nya läraren och för den som ska vägleda. Vi håller tummarna för att introduktionsåret blir verklighet i Norge och att det inte blir en lika stor flopp som här…

Med gemensamma krafter lyckades de faktiskt hålla sig inom tidsramarna till slut. Alla punkter hanns med, och lite sång och dans däremellan. Jag vill än en gång säga stort grattis och lycka till Marie och Martin, ny leder och nestleder. Det var fantastiskt roligt att se så många engagerade lärarstudenter på andra sidan gränsen med lika stor passion för utbildningspolitik som vi har i LR Stud.

Regeringens förslag riskerar att sänka statusen

Det är för lågt söktryck till platserna på lärarutbildningen, så nu vill regeringen öka antalet platser med 20 procent. Var är logiken?

Söktrycket mäts genom att se till hur många som söker till utbildningen och hur många av de som söker som kommer in. Det innebär att man kan öka söktrycket på två sätt; genom att fler söker eller genom att antalet platser blir färre. Om man däremot ökar antalet platser men inte förmår att få fler att söka utbildningen så leder det bara till att ribban sänks för vem som får börja på utbildningen.

Vi vill, precis som regeringen, rekrytera de bästa till läraryrket, de med högst betyg från gymnasiet. De bästa studenterna går till de utbildningar som har högst status, och det gör i sin tur att statusen på de utbildningarna höjs eftersom det bara är de bästa som blir antagna. Regeringens förslag riskerar att få motsatt effekt om de inte i nästa vecka har tänkt presentera ett förslag om kraftigt höjda lärarlöner och bättre arbetsvillkor, eftersom det är det som kan få fler att söka sig till läraryrket. Det rår inte riksdagspolitikerna på med dagens huvudmannaorganisation. Det är en ologisk slutsats att tro att man ökar motivationen hos de som har högst betyg från gymnasiet att söka en utbildning genom att se till att vem som helst kommer in.

Man kan också fråga sig vad Jan Björklund menar när han säger att söktrycket har ökat med 40 procent de senaste åren. Universitetskanslerämbetets statistik visar nämligen att söktrycket ligger förhållandevis stadigt runt 1,5 sökande per plats sedan 2007, och verkar varken öka eller minska.

Fler utbildningsplatser kommer inte leda till att fler vill bli lärare. Sverige har det motsatta problemet – det finns så många platser i förhållande till antalet som vill bli lärare att man kan komma in på lärarutbildningen med 0,1 på högskoleprovet. Fler platser kräver dessutom mer direkta forskningsmedel. Regeringen verkar tro att kapaciteten att ta emot fler lärarstudenter redan finns, men lärarutbildningen är kritiserad för att andelen disputerade lärare är lägre än på andra professionsutbildningar.

Läraryrkets status måste höjas, men regeringens förslag riskerar snarare att sänka statusen.

Nytt uppdrag i vår fantastiska förening

1922061_10152262097870419_828710380_n

Det här är mitt första blogginlägg som ny ordförande för LR Stud. Jag vill börja med att tacka än en gång. Tack för förtroendet, tack till alla er som engagerar er för den här fantastiska föreningen och tack för alla gratulationer. Tack Freddy, det är en ära att få efterträda dig. Det här kommer bli ett av de mest spännande åren i mitt liv.

Det har varit en händelserik vecka. Häftigast har varit att se hur viktiga LR Stud är. Jag har fått inbjudningar till möten med personer som är företrädare för en mängd föreningar och organisationer, diskuterat eventuella samarbeten med personer som jag tidigare bara kunnat drömma om att få prata med och min tidigare mycket lilla krets av följare på twitter har mångdubblats. Det här är en förening som makthavare lyssnar på och är intresserade av att bevaka, och vi har många vänner.

Men det som känns roligast med uppdraget är att jag har privilegiet att få jobba med de andra härliga personerna som konventet valde till Centrala styrelsen. Robert Ljungqvist, Gustav Kristiansson, Sebastian Malmberg, Jasmin Andersson, Fredrik Stillerud, Lina Westerlund, Erika Rengbrand och Kristoffer Stenlund: Nu kör vi!

Är det vi studenter som ska betala priset för otillräckliga resurser?

Idag går Anders Borg ut och föreslår en minskning av studiebidraget med 300 kr per månad. Detta för att minska statens utgifter. Är det verkligen på den högre utbildningen som pengarna ska sparas in? Är det verkligen vi studenter som ska betala priset för reformer som inte kan finansieras? Vi har länge arbetet för en högskola öppen och tillgänglig för alla. Att göra försämringar i studiestödet är steg bort ifrån den tillgängligheten. Visst förslaget innehåller möjligheten till 1300 kr mer i lån, men det är inte mer skuldsatta som studenter behöver bli.

Framförallt lärarutbildningen har kämpat med lågt söktryck. Alliansen lägger nu dels förslaget om minskat studiebidrag och dels en lägsta nivå på högskoleprovet till lärarutbildningen. Problemet är inte de lärarstudenter som kommer in på utbildningen, problemet är de studenter som inte väljer att söka till utbildningen. Ingen av de två förslagen kommer åt problemet.

Vi måste istället göra satsningar på högre utbildning i allmänhet och lärarutbildningen i synnerhet, detta för att öka attraktionskraften. Vi behöver en utbildning som är relevant och av högsta kvalité. Satsa på en likvärdig VFU, satsa på ett introduktionsår, satsa på didaktik och ett relevant innehåll. För detta krävs en nationell samling av skolan, staten måste ha ansvaret över hur reformer genomförs på skolorna. Vi behöver et nytt modernt statligt huvudmannaskap. Vi behöver satsningar på skolan men de ska inte betalas av studenter.

Annie Lööf vill också föregå sin egen utredning

Expressen

Att skriva replik i Expressen är inte lätt, den får bara vara kring 1400 tecken, det är ju endast 10 tweets. Trots det så replikerar jag idag Annie Lööf och Ulrika Carlsson som likt utbildningsutskottets ordförande Tomas Tobé gör det beklagliga att föregå sin egen utredning om kommunaliseringen.

I expressen finns den kortade versionen och här kan du läsa artikeln i orginalversion:

Var finns forskningen och den beprövade erfarenheten i Centerpartiets skolpolitik

Centerledaren Annie Lööf gick tillsammans med Ulrika Carlsson, partiets utbildningspolitiska talesperson, ut i Expressen och fördömde ett förstatligande av skolan och värnade alla typer av ägare och driftsformer i skolan. De slår fast att politiken ska prioritera det som har stöd i forskningen och den beprövade erfarenheten. Ändå går de ut bara veckor innan regeringens egen utredning om kommunaliseringen ska presenteras och avfärdar ett nytt huvudmannaskap.

Kommunaliseringen genomfördes utan någon ordentlig utredning som grund. Med bara fem rösters övervikt gick den igenom riksdagen 1989. Många lärare och skolledare misstänker att kommunaliseringen orsakat stora delar av den brist i likvärdighet vi kan se idag. Skolverket rapporterar att resultatskillnaderna i skolan har fördubblats under en 20 årsperiod från en internationellt sett mycket låg nivå. Att i ena andetaget då säga att skolpolitiken ska vila på forskning och beprövad erfarenhet och i nästa helt avförda ett förändrat huvudmannaskap bara veckor innan regeringens egen utredare ska presentera sina resultat om kommunaliseringen är djupt beklagligt.

Det är klart det kommer vara mycket svårt att fastställa vilken av 90-talets skolreformer som orsakat vad i skolan. Till resultatskillnaderna rapporterar skolverket om en ökande skolsegregation, och inte bara efter socioekonomiska faktorer utan andra, exempelvis studiemotivation. Denna segregering bedömer skolverket med stor sannolikhet berott på det fria skolvalet. Ytterligare en reform som Lööf och Carlsson slår vakt om utan egentliga belägg vara sig i forskningen eller beprövad erfarenhet.

Anledningen till att forskningen är mycket liten är att det enbart är Sverige och Chile som har en så extrem skolmarknad som Sverige där ett fritt skolval kombineras med fri etableringsrätt av privata vinsdrivande skolföretag. Erfarenheten av detta system har vi nu haft i 20 år. Det har lett till sjunkande resultat, ökande segregation och bristande likvärdighet. JB-koncernens konkurs är ett talande exempel, den beprövade erfarenheten talar sitt tydliga språk. Att i det läget utnämna heliga kor och som politiker inte våga ta tag i de stora frågorna om styrning är inte seriöst.

Till utredningen av kommunaliseringen bör regeringen utreda även de andra två stora reformerna från 90-talet, friskolereformen och det fria skolvalet där konsekvenserna av vinstuttag och en elevpeng som följer eleven är centrala inslag.

Vi lärarstudenter tror verkligen på en skola som bygger på forskning och beprövad erfarenhet. Låt utredningarna tala och bilda politik efter det – utan heliga kor, det skulle Sveriges framtid må allra bäst utav.

Freddy Grip ordförande Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening

Tioårig grundskola är ett litet men viktigt steg

I barnkonventionens 28 kap står att läsa:

”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt,
(a) göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgängliga för alla”

Så Alliansens utspel om att göra förskoleklassen obligatorisk och en det av grundskolan är mycket välkomnat. Det är uppenbart att det behövs en tydlig brygga mellan förskolan och skolan. Denna brygga måste vara tillgänglig för alla och obligatorisk. Det är dock så att vi ska komma ihåg att de allra flesta barn går i förskoleklass, men vi ska aldrig glömma bort något barn. Ett väldigt viktigt men litet steg.

Utspelet tyder också på att den nationella skolpolitiken fortsätter att uttrycka ett högt värderande av skolan. Skolan är viktig, behöriga lärare är viktigt, utbildning är en grundbult för ett framgångsrikt demokratiskt samhälle. Men detta måste också omsättas i handling.

Det är fortsatt så att kommuner och fristående huvudmän är de som har makt och inflytande och de verkar fortsatt inte alltid ha samma ambition som de nationella skolpolitikerna har. Det vore viktigt om de nationella utspelen nu handlade om att förändra huvudmannaskapet för att garantera en likvärdig skola och utkräva ansvar för de senaste viktiga skolreformerna som t ex karriärtjänsterna och introduktionsperioden av de personer som beslutat om dessa. Läs gärna mitt och Bo Janssons replik på Tomas Tobés artikel i DN.

Vidare måste skolpolitiken handla om att motverka de segregerande effekter som skolvalet ger upphov till. Skolpolitiken måste handla om konsekvensen av att resurser går till vinst istället för att låta elever nå så långt som möjligt som skollagen slår fast.

Först när politiken handlar om ovanstående kommer vi verkligen återfå långa köer till lärarutbildningen. Det är det absolut viktigaste långsiktiga målet för Svensk skola.

PISA och det svenska skolsystemet

Igår kom de svenska resultaten i den internationella undersökningen Programme for International Student Assessment. Resultatet kan i korthet sammansattas med att Sveriges kunskapsutveckling är sämst i hela OECD, svenska elever presterar sämre i både läsförståelse, naturvetenskap och matematik. Vi tappar relativt och absolut. Skolverket som ansvarar för tolkningen av undersökningen beskriver den som djup.

PISA är inte allt men vi måste ändå se det som en tydlig signal att vi behöver lägga om det svenska skolsystemet. För mig blir det uppenbart att vi har ett systemfel. Vi ser i PISA att eleverna uppfattar relationen mellan lärare och elev bättre än 2003 och för mig visar det att vi har fantastiska lärare som gör sitt yttersta men är begränsade av sina förutsättningar.

Vi lärarstudenter har länge krävt att 90-talets skolreformer på allavar ska utvärderas och reformeras. Hur ska ett skolval se ut och vad har vi för åtgärder för att minska den segregation som uppstår. Vad har skolpengen för konsekvenser och ska vi istället ha en klasspeng? Det är många frågor som väcks när vi vet att reformerna lett fel. Vi gav en replik på en artikel som det fria skolvalet och försökte nyansera den debatten.

Men PISA ser ju ingen skillnad i resultat utefter socioekonomisk bakgrund eller  resultat. Nej denna gång har de kraftiga resultatförsämringarna slagit brett, i alla grupper. Vi har en djupt differentierad, segregerad och uppdelad skola. Vi är långt ifrån vårt mål om en kompensatorisk skola som ger alla elever samma chans. Nu måste vi ha politiskt mod att  inte fortsätta ett blame game utan tillsammans komma överens om vad som ska göras härnäst.