Hur kommer man hem till skolan?

LR Stud glädjer sig åt att det svenska samhället har vaknat och att det förs en realistisk diskussion om hur skolan ser ut.

I sin artikelserie ”Hem till skolan” skriver Zaremba om bland annat avprofessionaliseringen av läraryrket. Lärarlegitimationen är ett viktigt steg åt den viktiga reprofessionaliseringen som måste ske. Tack vare den kommer framtidens lärare att få en bättre utbildning. Legitimationen blir ett kvalitetskännemärke som leder till att vem som helst inte längre kan arbeta som lärare. Den visar att det krävs en utbildning för att bli lärare. Nästa logiska steg borde vara att skolan ställs under ett modernt statligt huvudmanskap, någonting som LR Stud förespråkat i många år.

Zaremba poängterar också att en förbättrad lärarutbildning är ett viktigt steg mot en bättre skola. LR Stud kräver att framtidens lärare måste under sin utbildning bli bättre föreberedda för sin yrkesroll. I dagsläget håller utbildningen inte tillräckligt hög kvalitet, Högskoleverket har vid ett flertal tillfällen kritiserat merparten av de svenska lärarutbildningarna. En lärarstudent kan bara bli så bra som sin utbildare. Men hur bra kan en lärare bli om lärarutbildarna saknar adekvat utbildning inom det område de undervisar i?

Nu, när samhället har vaknat, gäller det bara att skolpolitiken lyssnar ännu mer på LR Stud och äntligen förverkligar alla krav vi ställt i många år.

Skolpolitik, en lekplats för kommunalpolitiker.

Kommunernas benägenhet (som till exempel i Upplands-Väsby) att ta in företag för läxhjälp och studiecoacher oroar mig oerhört. Det är reella resurser som går dit. Dessa resurser ska istället användas för att minska gruppstorlekarna och anställa fler behöriga lärare som kan ge kvalitativ undervisning!

Vad behöver studenterna mer? De behöver inspiration och vägledning inför fortsatta studier. Vad jag vet så har vi studie- och yrkesvägledare som är utbildade för just detta. Det är orimligt att påstå att de inte sköter sitt jobb när de i vissa fall ensamma ansvarar för över hundra elever. En fungerande vägledning kan avlasta många lärare som då kan göra det de är utbildade för.

Vi i LR Stud efterlyser en långsiktig och hållbar lösning vilket kräver att kommunerna gör långsiktiga investeringar och anställer studie- yrkesvägledare. Det räcker inte med korta “billiga” lösningar som ser bra ut på pappret. Vi måste byta strategi för att nå en lösning på problemen.

Vi som studenter vill hellre ha ett statusyrke med skälig lön efter utbildningen än ett jobb under densamma. Sedan kommunaliseringen har skolpolitik blivit en lekplats för (okunniga) kommunalpolitiker. Upplands Väsby erbjudandet av “studiecoachning” är ett steg till i den pågående avprofessionaliseringen av läraryrket.

Katederundervisningen – någonting som ingen vill ha tillbaka?

I den tyska lärarutbildningen lärde jag mig att katederundervisningen kan vara en av olika moment för att eleverna ska lyckas med inlärningen. Alltså ingenting dåligt för den svenska skolan heller – skulle man i den nuvarande debatten bara tar hänsyn till vad diskussionen handlar om. Det känns som att många debattörer har missuppfattat det.

Jag kan förstå att många, särskilt sådana som för länge sedan själv gick i skolan och bygger åsikter på sina egna erfarenheter, har dålig erfarenhet av själva objektet ”kateder”. Lärarens dominans över eleverna som bekräftades genom att hon satt bakom ett skrivbord som var större än elevernas. Ett objekt som stod på ett litet podie från vilken klassen behärskas. Men detta är en bild som ingen önskar att upprepa i en modern skola. Här pratar vi om en skola i vilken ordet pedagogik i sin moderna betydelse var okänd.

För att kunna delta i den aktuella diskussionen gäller det att inte tänka på pedagogiken, eftersom här pratar vi om metodiken. Metodiken är en vetenskaplig disciplin som efterfrågar hur undervisningen genomföras på det bästa sätt för att lyckas med utlärningen. Och ur en metodisk vinkel är det klart att saker måste ändras i den svenska skolan: Svenska elever förlorar i jämförelse med jämnåriga elever i hela Europa, det konstateras att kunskapsnivån är låg. Detta är ett tydligt tecken på att någonting måste ändras i framtiden inom hur undervisningen pågår. Detta måste ifrågasättas hur en utbildad lärare gestaltar metodiken som är ett av flera verktyg för att eleverna ska lyckas med inlärningen. Naturligtvis är metodiken inte bortkopplad från pedagogiken, men det är viktig i denna diskussion att hänvisa till tydliga skillnader mellan de båda vetenskapliga disciplinerna. Glömmer vi alltså katederpedagogiken och tänker i framtiden på katedermetodiken.

Ännu viktigare i denna diskussion är att inte bita fast sig i detaljerna. Vi lär inte glömma att (vidar)införandet av en framgångsrik metodik, anpassad till elevernas behov, är bara början på den långa vägen som har som slutligt mål förbättringen av ett helt skolsystem. Och på denna väg är en diskussion om undervisningsmetoden bara början. Nästa steg är sedan att bättre utbilda nya lärare genom att de får t.ex. VFU-perioder som är gjort enligt deras behov (dvs. rätt åldersgrupp och rätt ämne samt en utbildad och motiverad handledare på VFU-skolan). Därefter följer, särskilt med hänsyn på hur viktig likvärdigheten inom skola är för att förbättra inlärningen för alla elever, att den oerhört segregerade svenska skolan ställas under en modern statlig huvudmannaskap.

Katederundervisningen som ett metodiskt verktyg är ett steg i den rätta riktningen – men långt ifrån att vara en lösning för alla problem!