Juni, juli, augusti – tre anledningar för att bli lärare

Jag tröttnar rejält på att hela tiden höra samma gamla argument när man diskuterar lärarlöner. Ett typiskt exempel fanns i kommentarfältet i ett inslag från Helsingborgs Dagblads webb-tv om en lärardemonstration i Helsingborg.

Pseudonymen Sanna skriver under själva inslaget:

”Varför ska lärarna har högre löner när de inte arbetar mer än halvtid…. Vi vanliga tjänstemän har fem veckors semester medan lärarna har minst tre månader. Slår man ut detta arbetar de inte mer än halvtid och ska definitivt inte ha högre lön!!!”

Intressant är att man även använder precis samma argument för lärare i Tyskland. Där kallar man läraryrket för ”världens bäst betalda deltidsjobb”. I Sverige säger man ju att det finns tre argument för att bli lärare, nämligen juni, juli och augusti. Men alla som inte bara gått i skolan som elev vet att dessa fördomar stämmer inte!

Jag kräver att alla som vill vara med och diskutera lärarlöner först ska kolla upp faktaläget. Våran Sanna får direkt en sakupplysning från Magistern:

För övrigt är årsarbetstiden för en lärare lika hög som för dig, fast lärarens tid är utlagd på 194 arbetsdagar (därför 45,5h/vecka)”

Bra, då är det avklarat. Och nu blir det dags att återvända till den ursprungliga diskussionen – lärare har rätt till 10 000 SEK mer i månaden!

Var sak har sin plats

Regeringens förslag att skriva in skolk i terminsbetyget är mycket olyckligt. Betygen är ett pedagogiskt verktyg med många facetter, med vars hjälp man, bland annat, kan mäta elevernas kunskapsnivå. Läraren får en objektiv återkoppling till hur framgångsrik undervisningen varit, samtidigt som eleven får en objektiv återkoppling till sina inlärningsstrategier och sin arbetsinsats.

Jan Björklund och regeringen gör ett vanligt fel, som sker i samband med betyg: de vill använda betyget som ett maktmedel, och inte som ett viktigt och objektivt verktyg i det pedagogiska arbetet. Det är inte nödvändigt att de visar huruvida eleverna varit närvarande eller inte. Utöver detta så är straff i uppfostringsprocessen över huvud taget inte framgångsrikt. Detta har påvisats i många pedagogiska och psykologiska studier.

Naturligtvis är skolk ett allvarligt problem, men det finns redan idag bra, icke-bestraffande lösningar på problemet. Som en del av det pedagogiska arbetet ska naturligtvis närvaron delges eleverna (och i många fall även föräldrarna) och diskuteras. Dessutom ska undervisningen hålla en god och hög kvalité, för att på så sätt bidra till att eleverna lättare klarar skolans kunskapsmål genom närvaro. Utöver detta måste läraren motverka de faktorer som kan leda till skolk, så som mobbning eller missbruksbeteende.De som ändå anser att eleverna ska straffas för skolk så kan jag meddela att det redan finns ett straffliknande incitament på gymnasiet som förutsätter närvaro, nämligen elevernas studiestöd. Allt detta räcker!

Man får inte blanda ihop skolk med betygen. Var sak har sin plats!

Saco Studentråd, Almedalen och Aftonbladet på en vecka!

Nu är det måndag igen och ännu en vecka har passerat. Denna vecka har varit mycket framgångsrik för LR Stud.

LR Stud representanter tillbringade helgen på Saco Studentråd Förbundskonferens. Det var intressant att få träffa medlemmar från andra akademiska yrkesförbund. Vi pratade mycket om studielinjen, genomförde fyllnadsval för valberedningen och hade ett möte med legitimationsnätverket. Vi är mycket stolta över att vårt förbund är en del av Saco Studentråd. Medlemskapet ger LR Studs stora fördelar i den dagliga verksamheten.

Planeringen inför Almedalen pågår för fullt. Om Du vill följa med LR Stud till Almedalsveckan, ansök här!

LR Studs mediegrupp har skrivit två debattartiklar som ni snart kommer få läsa – håll ögonen öppna!

En stor del av veckan präglades av LR Förbundsråd. LR Stud gick upp i talarstolen och krävde 10 000 mer i lön – vilket startskott för avtalsrörelsen!  Aftonbladet sände en del av konferensen live, LR Studs bidrag i debatten kan ni se här, från 42:30. LR Stud uppmärksammades under sitt tal om ”brain drain”, något vi befarar kommer att ske om grundskol- och gymnasielärarnas löner inte höjs. Detta tema behandlades i två artiklar. Den ena kan läsas på Skolvärldens hemsida och den andra på Aftonbladets blogg, under rubriken skolgranskningen.

Även nästa vecka blir fullspäckad för LR Stud. Bland annat är det dags för lokalföreningar att skicka in sina äskningar inför hösten. På onsdag genomförs en hearing av DN Kultur med titeln ”Hem till skolan”, där bl. a. Metta Fjelkner, förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund, kommer att medverka. LR Stud kommer också att vara med och bidra till en viktig och betydelsefull diskussion.

Måste man verkligen bli lärare?

Har jag lite tid över mellan mina studier och mitt uppdrag som ordförande för LR Stud, mellan tid med min familj och min älskade löpning, då tycker jag om att läsa andra personers bloggar. Nyligen läste jag Magnus Blixt senaste inlägg i vilket han skriver om ”(O)värdigheten av att vara lärare”.  Jag tyckte att det han skrev var bra – tills jag kom till hans namnteckning, och stötte på följande:

”Magnus Blixt, snart leg lär – som ändå på senaste tiden inte kunnat sluta fundera på att byta karriär till något reellt lönsamt…”

… plötsligen är demonerna tillbaka! Denna fråga som jag diskuterad med många som är själv på vägen till att bli lärare: ”Måste jag verkligen bli lärare?”

Som behörig men icke-legitimerad tysk lärare som utbildat sig i tre länder kommer jag att vara en av Europas längst utbildade lärare efter 7 ½ år utbildning på universitet. Om ett år börjar jag söka jobb i Sverige som behörig men icke-legitimerad svensk gymnasielärare inom ämnena engelska och franska. Min ingångslön kommer att vara omkring 21,500 SEK i månaden – om jag har tur. I Tyskland brukade jag berätta att jag kommer att förlora genom mitt jobb som lärare i Sverige varje månad 10,000 SEK efter skatt i jämförelse med den tyska lönenivån för nyexaminerade.

Men det känns som om det inte är bara den låga lönenivån som gör att jag och andra tvivlar hur länge man kommer vilja vara yrkesverksam eller på själva yrket. Personligen känner jag att jag förlorar mycket mer här i Sverige i jämförelse med Tyskland, mycket som är viktigt för att kunna vara en framgångsrik lärare: En tydlig yrkesroll, en definierad undervisningsskyldighet (USK), pedagogisk frihet, anställningssäkerhet och förtroende av samhälle.

Jag är en produkt av Bolognaprocessen: Jag är en av de välutbildade européerna med internationell arbets- och studieerfarenhet. Jag har en tysk universitetsexamen på Masternivå, jag pratar flyttande fyra språk. Men vad kommer jag att få ut ur det hela när jag blir lärare i Sverige? Jag får en mycket låg lön i förhållande till min långa utbildning, låg status i samhället i jämförelse med andra samhällsbärande yrken. Det visas tydlig i den pågående skoldebatten, som speglar sig bland annat i Magnus Blixt inlägg, Johanne Hildebrandts artikel i Aftonbladet och Lärarnas Riksförbunds artiklar.

Många studenter jag talar med tvivlar på läraryrket. De flesta lärarstudenter tycker att skolan är en fantastisk arbetsplats samt brinner för mötet med eleverna. Att få vara med och låta eleverna upptäcka hur allt hänger ihop, att som lärare lyckas skapa en trygg miljö där alla får en chans att lyckas (och vågar misslyckas) är helt underbart och fantastiskt givande. Något som inte är lika roligt är andras uppfattningar om yrket. Flertalet bland de lärarstudenter jag talat med uttrycker att människor de träffar har en negativ syn på deras blivande yrke. Kommentarer såsom ”Jasså- roligt att någon vill och vågar bli det så att jag slipper”. Andra kommentarer såsom ”Oj, är din utbildning fem år lång, jag trodde den var max tre år” är inte heller helt ovanliga.

Vem vill bli lärare när det för de flesta inte ekonomiskt lönar sig att utbilda sig?
Vem vill bli lärare när man möts av en undermålig lärarutbildning?
Vem vill bli lärare när man möts av en föraktfull blick när man stolt berättar om sitt framtida yrke?

Men trots påverkansförsök av mina egna demoner (som försvinner vanligtvis ganska snabbt) är jag övertygad över att vill jag bli lärare – eftersom jag (och många andra) tycker att jag är den rätta personen på plats. Jag beskrivs som passionerade och bra utbildade person som gör ett bra jobb som språklärare, precis som det ska vara. Och så är det också för många andra lärarstudenter jag pratat med. Men vore det ändå inte skönt om man kunde förbättra de yttre förutsättningarna för världens viktigaste och mest spännande yrke – så att många lärarstudenter kan bli av med sina demoner?

Vad vi kan lära oss från Finland…

Enligt PISA-undersökningarna är Finland det land som lyckas bäst med undervisningen vilket har gjort att den finska skolan ses som mycket framgångsrik. Naturligtvis måste vi ifrågasätta om det är OECD, en organisation för ekonomiskt samarbete (!), som ska bestämma vad kunskap är. Är det just den kunskap vi strävar efter eller finns mer att lära sig i skolan? Bortsett från detta dilemma är det mycket inspirerande att få se hur det går till på andra sidan Bottniska viken.

Prof. Jari Levonen, från Helsingsfors Universitet berättar i en presentation om yttre kulturella förutsättningar som leder till den finska skolans framgång. Bland hans fyra punkter finns tre som inte är direkt överraskande.

Enligt honom är en anledning att det finska samhället har förstått att de lever i ett resursfattigt land vilket gör att de är mycket beroende av sitt humankapital, man värdesätter utbildningen högt. Andra förutsättningar är att det finns en likvärdighet i den finska skolan och en kraftig dimensionering som leder till att bara de bästa av de bästa får bli lärare.

Den fjärde anledningen var mycket överraskande. Levonen berättar nämligen om förtroendet som samhället har för lärarnas yrkesutövning. Han berättar att lärare i Finland betraktas som professionella akademiker som ha samma frihet som andra akademiska professioner, som t.ex. läkare.

Jag tror inte att samma förtroende finns för lärarnas profession i Sverige.  Vad beror detta på? Något som delvis ligger till grund för problemet är själva lärarutbildningen, som inte förmedlar den kunskap och de verktyg som behövs för en framtida lärare. Så länge som universitet utan examensrätt antar studenter, så länge vi inte har en nationellt likvärdig lärarutbildning, samt så länge inte alla handledarna på VFU:n är utbildade, kommer situationen heller inte att förbättra sig.

Så länge lärarutbildning inte är högkvalitativ kommer samhällets förtroende för läraryrket inte att höjas.  Och utan förtroende för lärare och deras profession kommer Sverige aldrig att nå ribban som lagts av Finland.

En helg fylld av engagemang!

Det är alltid glädjande att få träffa medlemmar från olika lokalföreningar. Denna helg var det äntligen dags igen! Centrala Styrelsen (CS) organiserade en studerandfacklig grundkurs, en ordförande- och en kassörskurs. Ett trettiotal medlemmar från hela landet deltog. Som jag hade hoppats präglades helgen av engagemang, glöd, intresse, passion, kunskap och kompetens.

Under helgen fick vi veta vilka frågor som är viktigast för våra medlemmar. Diskussionerna rörde de som alltid heta utbildningspolitikfrågorna och naturligtvis kom en hel del frågor om lärarlegitimation, den nya lärarutbildningen och den ickelikvärdiga studie- och yrkesvägledareutbildning.

Dessutom kräver våra medlemmar att en lång lärarutbildning måste löna sig! Alla var överens om att lärare är underbetalde i jämförelse med andra yrkeskategorier som har samma längd av universitetsutbildning.

Att dimensionera lärarutbildningen är ett måste för att förbättra utbildningskvaliteten. Bara de bästa och mest lämpade ska bli antagna till lärarutbildningen.

Ett modernt statligt huvudmannaskap för den svenska ungdomsskolan är det enda vägen för att återställa likvärdigheten. I dagsläget är utbildningen i skolorna inte likvärdig. Alla var överens om att kommunaliseringen varit bidragande faktor i denna utveckling.

För min del, och för hela CS, kändes det väldigt bra att få positiv respons för vårt hittills genomförda arbete. Det var stärkande att höra att vårt arbete i CS stöttas av våra medlemmar. Under helgen kunde man se att vad som väntar: mycket aktivitet på lokalföreningsnivå! Det är mycket glädjande och något jag och vi ser fram emot.

Hur kommer man hem till skolan?

LR Stud glädjer sig åt att det svenska samhället har vaknat och att det förs en realistisk diskussion om hur skolan ser ut.

I sin artikelserie ”Hem till skolan” skriver Zaremba om bland annat avprofessionaliseringen av läraryrket. Lärarlegitimationen är ett viktigt steg åt den viktiga reprofessionaliseringen som måste ske. Tack vare den kommer framtidens lärare att få en bättre utbildning. Legitimationen blir ett kvalitetskännemärke som leder till att vem som helst inte längre kan arbeta som lärare. Den visar att det krävs en utbildning för att bli lärare. Nästa logiska steg borde vara att skolan ställs under ett modernt statligt huvudmanskap, någonting som LR Stud förespråkat i många år.

Zaremba poängterar också att en förbättrad lärarutbildning är ett viktigt steg mot en bättre skola. LR Stud kräver att framtidens lärare måste under sin utbildning bli bättre föreberedda för sin yrkesroll. I dagsläget håller utbildningen inte tillräckligt hög kvalitet, Högskoleverket har vid ett flertal tillfällen kritiserat merparten av de svenska lärarutbildningarna. En lärarstudent kan bara bli så bra som sin utbildare. Men hur bra kan en lärare bli om lärarutbildarna saknar adekvat utbildning inom det område de undervisar i?

Nu, när samhället har vaknat, gäller det bara att skolpolitiken lyssnar ännu mer på LR Stud och äntligen förverkligar alla krav vi ställt i många år.

Skolpolitik, en lekplats för kommunalpolitiker.

Kommunernas benägenhet (som till exempel i Upplands-Väsby) att ta in företag för läxhjälp och studiecoacher oroar mig oerhört. Det är reella resurser som går dit. Dessa resurser ska istället användas för att minska gruppstorlekarna och anställa fler behöriga lärare som kan ge kvalitativ undervisning!

Vad behöver studenterna mer? De behöver inspiration och vägledning inför fortsatta studier. Vad jag vet så har vi studie- och yrkesvägledare som är utbildade för just detta. Det är orimligt att påstå att de inte sköter sitt jobb när de i vissa fall ensamma ansvarar för över hundra elever. En fungerande vägledning kan avlasta många lärare som då kan göra det de är utbildade för.

Vi i LR Stud efterlyser en långsiktig och hållbar lösning vilket kräver att kommunerna gör långsiktiga investeringar och anställer studie- yrkesvägledare. Det räcker inte med korta “billiga” lösningar som ser bra ut på pappret. Vi måste byta strategi för att nå en lösning på problemen.

Vi som studenter vill hellre ha ett statusyrke med skälig lön efter utbildningen än ett jobb under densamma. Sedan kommunaliseringen har skolpolitik blivit en lekplats för (okunniga) kommunalpolitiker. Upplands Väsby erbjudandet av ”studiecoachning” är ett steg till i den pågående avprofessionaliseringen av läraryrket.

Katederundervisningen – någonting som ingen vill ha tillbaka?

Alla pratar om Katederundervisningen – men jag undrar vad det betyder i egentligen? Själv upplevde jag oerhört mycket katederundervisning eftersom jag gick i skolan i Tyskland. Dessutom lärde jag mig i den tyska lärarutbildningen att katederundervisningen kan vara en av olika moment för att eleverna ska lyckas med inlärningen. Alltså ingenting dåligt för den svenska skolan heller – skulle man i den nuvarande debatten bara tar hänsyn till vad diskussionen handlar om. Det känns som att många debattörer har missuppfattat det.

Jag kan förstå att många, särskilt sådana som för länge sedan själv gick i skolan och bygger åsikter på sina egna erfarenheter, har dålig erfarenhet av själva objektet ”kateder”. Lärarens dominans över eleverna som bekräftades genom att hon satt bakom ett skrivbord som var större än elevernas. Ett objekt som stod på ett litet podie från vilken klassen behärskas. Men detta är en bild som ingen önskar att upprepa i en modern skola. Här pratar vi om en skola i vilken ordet pedagogik i sin moderna betydelse var okänd.

För att kunna delta i den aktuella diskussionen gäller det att inte tänka på pedagogiken, eftersom här pratar vi om metodiken. Metodiken är en vetenskaplig disciplin som efterfrågar hur undervisningen genomföras på det bästa sätt för att lyckas med utlärningen. Och ur en metodisk vinkel är det klart att saker måste ändras i den svenska skolan: Svenska elever förlorar i jämförelse med jämnåriga elever i hela Europa, det konstateras att kunskapsnivån är låg. Detta är ett tydligt tecken på att någonting måste ändras i framtiden inom hur undervisningen pågår. Detta måste ifrågasättas hur en utbildad lärare gestaltar metodiken som är ett av flera verktyg för att eleverna ska lyckas med inlärningen. Naturligtvis är metodiken inte bortkopplad från pedagogiken, men det är viktig i denna diskussion att hänvisa till tydliga skillnader mellan de båda vetenskapliga disciplinerna. Glömmer vi alltså katederpedagogiken och tänker i framtiden på katedermetodiken.

Ännu viktigare i denna diskussion är att inte bita fast sig i detaljerna. Vi lär inte glömma att (vidar)införandet av en framgångsrik metodik, anpassad till elevernas behov, är bara början på den långa vägen som har som slutligt mål förbättringen av ett helt skolsystem. Och på denna väg är en diskussion om undervisningsmetoden bara början. Nästa steg är sedan att bättre utbilda nya lärare genom att de får t.ex. VFU-perioder som är gjort enligt deras behov (dvs. rätt åldersgrupp och rätt ämne samt en utbildad och motiverad handledare på VFU-skolan). Därefter följer, särskilt med hänsyn på hur viktig likvärdigheten inom skola är för att förbättra inlärningen för alla elever, att den oerhört segregerade svenska skolan ställas under en modern statlig huvudmannaskap.

Katederundervisningen som ett metodiskt verktyg är ett steg i den rätta riktningen – men långt ifrån att vara en lösning för alla problem!

Hjärtlig välkommen till min blogg!

Hjärtligt välkommen till min blogg! Jag är stolt över att kunna presentera ”Friedrich funderar” – LR Studs ordförandeblogg under verksamhetsåren 2011/2012 som skrivs av mig Friedrich Heger.

Under året kommer ni att få läsa en hel del om vad som händer inom LR Stud. Men för att veta vilka ”vi” är kommer här laguppställningen för den Centrala Styrelsen, CS:

Ordförande – Friedrich Heger
Vice ordförande – Anna Richardsson
Kassör – Marcus Blomqvist
FS-adjungerad – Joachim Lindh
Ledamöter – Jenny Berggren, Johan Fristedt, Freddy Grip, Alexandra S Havik och Anders Lönroth
1:a suppleant – Frida Påhlson
2:a suppleant – Clara Radell

Men utan våra 18.000 medlemmarna, organiserade i lokalföreningar över hela landet skulle vi inte vara någonting. Det är vi tillsammans som utgör LR Stud!

Uppdraget för CS är klart – att förverkliga besluten som fattades av lokalföreningsdelegaterna på konventet i Jönköping. Och vilket konventet det var sedan – fullt av heta diskussioner och livliga samtal. Det var en mötesplats för idéer och ett möjliggörande för lärar- och studie- och yrkesvägledarstudenter att lära känna varandra samt uppleva och dela engagemang över hela Sverige. Med ett stort leende och en härlig insikt åkte jag hem från konventet. Jag är övertygad – med sådana fina medlemmar som finns i föreningen kan LR Stud verkligen åstadkomma storverk!

De viktigaste verktygen för CS är de interna och externa fokusfrågorna.

Engagerad hellre än likgiltig är den interna fokusfrågan som bygger på att vi ska jobba vidare med det koncept förra CS arbetade och lyckades väldigt bra med. Nu är det vår uppgift att ta det till en ny nivå!

I år har LR Stud inte bara en – utan två externa fokusfrågor. Den första är likvärdigheten i studie- och yrkesvägledarutbildningen. Detta känns mycket spännande eftersom jag pratat med många SYV-studenter och hört en hel del historier som visar på hur långt ifrån likvärdiga utbildningarna är. Att en så viktig utbildning som dessutom bara ges på tre orter i vårt land inte kan hålla samma klass är för mig oförståeligt! Det ska inte spela någon roll var studenterna läser – de ska få en lika god utbildning överallt!

Den andra externa fokusfrågan handlar om introduktionsperioden för nyutexaminerade lärare.
LR Stud är positiva till legitimationen och oerhört glada över att detta äntligen klubbats av riksdagen. Nu gäller det dock att bevaka implementeringen av lagen, t.ex. kräver LR Stud att den nyexaminerade läraren får 30% nedsättning av en heltidstjänst – Tid som ska ägnas åt planering och samtal med mentorn på den nya arbetsplatsen. Räkna med att LR Stud kommer att synas i debatten!

Jag vill avsluta detta första inlägg med att rikta ett Tack till alla LR Studare för förtroendet jag och övriga i CS fått – Vi ska inte göra er besvikna!