Den förlorade lärargenerationen

Sverige håller på att svalna efter en typisk svensk sommar, folk återvänder från sommarställen till städerna. Diskussionerna på twitter startar igen, välbehövlig eftersom hashtagen #skolan har legat nere i mer än två månader.

Skolorna över hela landet kommer att öppnas igen, förväntansfulla elever kommer snart att strömma in i skolbyggnaderna för att börja en ny årskurs. Nyexaminerade lärare kommer för första gången börja ett helt skolår– även om en del av dem troligtvis bara fått ett korttidsvikariat. Andra nyexaminerade söker fortfarande jobb och är beredda att acceptera en anställning som obehörig lärare i ”fel” ämne eller stadium, bara för att få pengar till hushållskassan.

Kanske har läsaren uppmärksammat att jag ännu inte har skrivit någonting om att någon nyexaminerad lärare har lyckats hitta en introduktionsplats. Varför har jag inte gjort det? Eftersom sannolikheten för detta känns försvinnande liten så länge det finns en rangordning bland lärare i Sverige där de nyexaminerade står längst ner.

Högst upp står de som via erfarenhet och utbildning fått sin legitimation. Då sparar skolan pengar eftersom de inte behöver avsätta resurser för tidsnedsättning hos både mentor och lärare. I mitten står obehöriga lärare som fortfarande får anställas. Och längst ner står de som ingen vill anställa: nyexaminerade lärare som vill och skall genomgå en introduktionsperiod. Men denna period kräver en ekonomisk satsning från skolans sida. Om den nyexaminerade inte är beredd att sänka rejält sitt lönekrav finns det inget incitament för rektorn att ge jobb till en sådan.

Därför måste staten ta sitt ansvar och garanterar introduktionsplatser! Om inte, så uppstår en flaskhals, något jag tidigare varnat för i en debattartikel i GP. Om detta inte görs, kommer de nyexaminerade längst ner att bli en förlorad lärargeneration.

LR Stud under Pride 2011

Under Stockholm Pride firar deltagarna mänsikliga rättigheter och jämlikhet, samtidig hyllas hbtq-rörelsens segrar för ett öppnare samhälle. Dessvärre tvingas man år efter år konstatera att trots alla framsteg är det lång väg kvar tills vi alla lever i ett öppet samhälle.

”Öppenhet” är därför tematen för Stockholm Pride 2011. De senaste åren har LR Stud:s representanter deltagit i Pride paraden. Med en egen rosa banner har vi visat att våra medlemmar, framtidens lärare och studie- och yrkesvägledare, tar sitt ansvar när det gäller hbtq-frågor i alla skolformer som finns i Sverige. Det är ett stort ansvar. Därför demonstrerar vi även i år.

Men tack vare initiativ från Freddy Grip, medlem av LR Stud:s centrala styrelsen, har vår engagemang på Pride 2011 utökats. Veckan började med att Nicolas Manuguerra, en annan medlem av LR Stud:s centrala styrelsen, publicerade en välskriven personlig artikel på Newsmill.se om att ”öppna lärare kan vara positiva förebildar i skolan.”

Sedan öppnades LR Stud:s tält i Kungsträdgården. Där finns många LR Stud medlemmar som är intresserade av att samtala om skolan, lärarrollen och hbtq-kompetens. Samtidig finns det även en blogg där erfarenheter och tankar om att vara homo-, bi-, transsexuell eller queer i skolan samlas. Alla perspektiv behövs, både lärare och elever. Vill du vara med på bloggen, maila till pride@lr.se.
Idag, 4 augusti, kom det på SVT Debatt ett inlägg från Metta Fjelkner, förbundsordförande för Lärarnas Riksförbund och mig, ordförande för LR Stud, med titeln ”HBT-lärare måste kunna vara trygga på jobbet.”

Kanske är du i Stockholm just nu? Det är gratis att gå in på Prideområdet. Festivalen pågår till och med söndag 7 augusti, området är öppet från klockan 10 på morgonen till 01 på natten. Är du i Stockholm på lördag för att titta på eller delta i Prideparaden så håll utkick efter LR Stud.

LR Stud:s medlemmer kämpar, och kommer att kämpa, för mer öppenhet i hbtq-frågor!

Löneförhandlingen för nyexaminerade

Från lönefronten hör jag den senaste berättelse via vänner som nyss tagit sin lärarexamen. I dagsläget gäller det för dem att bege sig ut på arbetsmarknaden. Problemen för nyexaminerade är många: bland annat måste de försöka hitta en skola som är villig att erbjuda en introduktionsplats. Utöver detta är det dåliga löneläget ett återkommande bekymmer.

En vän till mig sökte och blev nyligen erbjuden en tjänst som gymnasielärare. Enligt vanlig sed följer en löneförhandling och som vanligt är den föreslagna lönen låg i jämförelse med den långa lärarutbildningen.
Min vän gjorde dock ett försök att åtminstone höja lönen ett litet steg – även om det var långt ifrån 10 000 mer. Läraryrket är ett yrke som man aktivt väljer för att man brinner för att utbilda ungdomar, någonting man har läst i minst 4 år på universitetet för. Men det betyder också att skolor som är ute efter att rekrytera duktiga lärare måste kunna locka med mer än fina lokaler och gott kaffe, nämligen en bra lön.

Den aktuella skolan var inte beredd att investera i denne nyexaminerade mans lön. Och här pratar vi om 300 SEK mer i månanden för en 30% tjänst, någonting som skulle innebära merkostnader för skolan av omkring 4 000 SEK i året inklusive arbetsgivaravgift. Genom detta snålande går denna skola och dess elever således miste om en duktig lärare.

Jag hoppas att alla LR Stud medlemmar känner att de är värda en hög lön och att de står på sig i sina framtida löneförhandlingar. Om vi gör detta visar vi rektorerna och kommunerna att vi anser oss vara värda en rimlig lön med tanke på vår långa utbildning och vårt ansvar som lärare. Naturligtvis hoppas jag också på avtalsrörelsen som kommit i gång nyss, eftersom minst 10 000 mer i månaden är det vad nyexaminerade är värda.

Post Almedalen reflektioner

Rent quantitativt sett har Almedalen varit en stor framgång för LR Stud: 5000 flyers, 148 timmars aktivitet på Gotland, 12 LR Studare, 2 stugor, 1 introduktionsperiodslös lärare och 0 parkeringsböter. Vad kan man önska sig mer?

Mycket mer, så klart. Först och främst att politikerna verkligen verkställer allt de lovat under Almedalensvecka. Naturligtvis också att alla människor vi pratade med tar till sig alla kritikpunkter som vi syv- och lärarstudenter från LR Stud har. Men med tanke på att det är bara dag 2 i post-Almedalenssverige 2011 så är det kanske i dagsläget lite för tidigt att utvärdera resultatet.

Vi från LR Stud kan i alla fall redan nu konstatera att vi lyckades väldigt mycket med en sak, att uppmärksamma våra frågor i media. Inte bara det att Lärarnas Riksförbund Presschef Zoran Alagic skrev om ”Lärarstudenter (som är) aktiva i Almedalen”. Också Skolvärlden uppmärksammade vårt lobbyarbete och LR studare syntes och hördes i SVT. Guldkanten på det hela var ändå när jag öppnade DN den första post-Almedalens måndag. Huvudet led fortfarande av sömnbrist (Almedalenbakfullhet kallades det på Twitter) och jag låg och funderade över i vilken lokal morgonens frukostseminarie låg – för att sedan upptäcka att blåtröjorna var på sidan 11 i Dagens Nyheter. Vad snygga vi är när vi pratade med Jan Björklund om introduktionsperiodsproblemen. Med ett sådant resultat kan man väl lugnt säga att vi lyckades med att göra vår röst hörd.

LR Stud i samtal med Jan Björklund om legitimationsperioden under Almedalsveckan 2011

Kritik finns det naturligtvis också gott om. Först och främst hörde jag rykten om att Almedalen är den mest skräpiga veckan i hela Sverige. Och jag kan instämma. Borde man inte kunna ersätta alla dessa flyers och broschyrer m.m. med information som skickas via bluetooth till villiga Almedalsbesökares mobiler? Att det fanns gott om smartphones i den lilla staden Visby råder det ingen tvekan om, eftersom twitter exploderade med meddelanden som ”Katastrofalt dålig uppkoppling i #Almedalen… Fy, Telia!”. Visst, mobiluppkopplingen var bristfällig.

För att avsluta dessa reflektioner om Almedalen vill jag bara slänga in ett litet citat från DN (11/07-2011): ”Statliga myndigheter (…) gör av med över fem miljoner kronor (under Almedalsveckan), utan att det är klart vad de får för pengarna”. Använd hellre öronmärkta pengar från statliga sidan till våra elever i stället för att lägga pengarna på skogsförstörning.

Blå tröjor är på plats

Nu har Almedalen dragit igång – på riktigt. I inlägget i söndags beklagade jag mig över att det inte hände så mycket. Nu är det tvärtom: det händer så mycket att man inte vet vart man ska ta vägen. I morse var 12 LR Studare på 3 seminarier samtidigt, en som handlade om dyslexi, medan en annan ställde frågan ”Förändras eller dö? Är våra organisationer öppna för alla?” Där fördes en intensiv diskussion om hur man på bästa sätt kan organisera sin ideella organisation för att kunna förbättra ungdomarnas delaktighet i beslutsprocesser.

Om någon kollade på ”Debatt” på SVT 1 i måndags kväll och var uppmärksam så kunde man bakom Anders Borg och Metta Fjelkner se en mur av blå tröjor. Det var LR Stud återigen ”in action”. Innan detta såg många seminariedeltagare; det var ett aktivt deltagande av studare. Bland annat under LR:s rapportsläpp, där politiker pratade om ”Vinnare och förlorare i den svenska skolan”. Här frågade jag våra utbildningspolitiker hur de kan vara emot ett återförstatligande av skolan när rapporten visar att nästan 60 % av det svenska folket vill ha ett återförstatligande av den svenska skolan. Ett rakt svar fick vi däremot inte.

Idag, när vi träffade Mikael Damberg, så ställde han frågan: ”Hur många är ni egentligen här i Almedalen?” Han lät överraskad när jag meddelade att vi bara var 12 personer, eftersom han hade gissade på 40!”Eftersom ni syns ju överallt”. Som jag lovade: Blå tröjor kommer att synas!

Under en knapp timme hann vi inte bara diskutera LR Stud:s satsning i Almedalen. Damberg satt mitt i Almedalsparken på några stora filtar och hade en trevlig picknick med oss 10 studare. Vi kunde berätta om vår oro angående legitimationsperioden. Dessutom berättade vi om den icke-likvärdiga SYV-utbildningen som finns i Sverige.  Han tyckte att båda frågorna var mycket relevanta och att de mesta förändringarna borde kunna genomföras. Han lovade att han kommer att hålla kontakten med oss.

Dessutom gick en namnöverlämning av stapeln igår till M. Pålsson, ordförande för Riksdagens utbildningsutskott. Hon fick efter ett litet samtal om SYV-utbildningen ett brev. Där skriver LR Stud bland annat att ”det är tydligt att förutsättningarna skiljer sig åt väsentligt mellan de olika studie- och yrkesvägledarutbildningarna, något som vi alltså inte anser är okej.” Hon lovade att återkomma.

Miljöpartiet och Svenskt Näringsliv

Gustav Fridolin är väl framtidens utbildningsminister. Han lämnade in ansökan under söndagskvällen då han höll sitt tal i Almedalen. Talet, som 90 % av tiden berörde skolfrågor, handlade bland annat om satsningen på skolan (18 000 påsar chips) och värdet av högre lärarlöner. Han berättade också att han bjudit lärarfacken för att diskutera hur det kan satsas för att höja lärarnas löner.  Han har förstått att det är 10 000 kr mer i månaden som gäller.

LR Stud träffade också en kort stund Anna Ekström och pratade om lärarlegitimationen, en av våra två fokusfrågor. Några studare diskuterade syv- och lärarlegitimationsproblematiken under ett seminarium med Anders Wallner (mp),

Svenskt Näringsliv släppte naturligtvis sin rapport . Efter omkring 30 minuter in i en hetsig diskussion avbröts den av debattledaren. Anledningen till detta var väl att det tydligt märktes att humanoriastudenter var i övertal där. Från studenternas sida pratade bl.a. Tanvir Mansur från Projekt Athena, ett nationellt initiativ för humanistisk upprättelse. Han dissekerade SN:s myt om hobbykurser, som är mycket mer värdefulla än vad SN vill få oss att tro. Tyvärr kunde lärarstudenterna inte göra sina röster hörda eftersom seminariet avslutades abrupt innan alla som ville tala fick göra det.

Det kändes tydligt idag att det var ”bara” söndag, Almedalsveckan har ännu inte dragit igång.  Dessutom är vädret inte heller på vår sida. 15 grader och ständig dimma är inte som det ska vara för en politikervecka under sommarlovet. Men även om solen är en sällsynt gäst, så lyser de blå tröjorna ändå i hela Visby.

Blå tröjor kommer att synas överallt

Resan har gått bra och sakta men säkert ansluter de sista medlemmarna till gänget i Visby. Snat är LR Stud i full fart: 12 studare, en vecka på Almedalsveckan, varje dag iklädda våra blå pikétröjor. Vårt motto? ”Engagerad hellre än likgiltig”! Såklart!

Under veckan blir det deltagandet i många olika evenemang som har skolan och utbildningen i fokus. På onsdag blir det en paneldebatt om framtidens skola med bl. a. LR Stud, SECO och SSU. Dessutom kommer vi att träffa vår utbildningsminister och även picknicka med Michael Damberg (S). Så har du något som du vill att vi framför till våra utbildningspolitiker är det bara att skriva det i kommentarfältet nedan!

Idag, söndag, blir det ett möte med representanter från moderorganisationen, LR och sedan blir det rapportsläpp från Svenskt Näringsliv. Ett tal kommer vi också att höra och eftersom det är Miljöpartiets dag så blir det såklart deras språkrör som håller i mikrofonen kl. 19.

Bloggen kommer att uppdateras kontinuerligt under veckan och utöver detta finns information tillgänglig på min ordförandetwitter @FriedrichHeger- utifall att vi inte personligen går in i varandra här i Almedalen!

Hashtag ADdom

#ADdom är dagens hashtag på Twitter som handlar om ”AD (arbetsdomstolen) dom i målet kring generellt utökad undervisningstid i Häggviksskolan, Sollentuna kommun.” (Citat från Magnus Blixt blogginlägg)

Naturligtvis är jag ingen konspirationsteoretiker, men det känns ändå som om domen är ett ytterligare steg i regeringens hemliga kampanj “Höj inte läraryrkets attraktionskraft”. Om det finns en sådan hemlig kampanj så har ni som står bakom det lyckats igen!

Skämt åsido. Läser man domen och förstår vad det betyder så kan man reagera ganska starkt, någonting jag har full förståelse för. Till exempel skriver en vän på Facebook: ”Fy fan, man är ju helt lurad som lärare…”. Ja, det är man väl. Men när jag vet det redan innan jag tar studenten, kommer jag då att vilja läsa till lärare?

SKL däremot jubilerar i sitt pressmeddelande. De kallar domen ”ett positivt tecken” som kan betyda ”för en enskild lärare (…) att andelen undervisning ökar eller minskar från ett år till ett annat samt att olika lärare kan undervisa olika stor andel av sin reglerade arbetstid.” Min personliga tolkning av detta: Sverige, 2050: Jag undervisar 45 timmar i veckan. Allt annat görs under elevernas lov (pedagogiskt arbete, rättning, betygsättning, konferenser, för- och återberedning, utvecklingssamtal). Som följd blir 92 procent av lärarna utbrända.

En annan lärarstudent vidareutvecklade dessutom scenariot: ”Sverige 2050: Det kommer inte finnas några behöriga och legitimerade lärare kvar.” Och även om domen är, rent juridiskt sett, ett klockrent resonemang (fick sakupplysning av en juridikstudent) så är det ändå så att AD tydligt visar vägen inför nästa avtalsrörelse. Som Metta Fjelkner sa det: ‎”Kollektivavtalen måste vara ännu tydligare än de har varit hittills”.

När kollektivavtalen undertecknas måsta vi vara medvetna om att det här inte bara handlar om nuvarande lärare och elever men också om framtidens lärare och elever samt om alla potentiella lärarstudenter. Jag vill inte uppleva ett Sverige 2050 som beskrevs ovan. För att förhindra en sådan utveckling ska även vi lärarstudenter, vi som är framtidens yrkesverksamma, visa att vi inte accepterar sådana arbetsvillkor som SKL redan nu jubilerar över.

Det luktar storm, mina vänner.

Det är viktigt att visa sitt missnöje.

Igår, den 20 juni, visade lärare och lärarstudenter i Karlstad sitt missnöje med lönepolitiken. Samtidigt gjorde lärare sina röster hörda i Trelleborg. På plats i Skåne höll jag ett litet tal som kretsade kring frågan ”Vem kommer att vilja bli lärare framöver?”. I nuläget är läraryrket inte attraktivt för ungdomar och jag är inte förvånad över att antalet personer som söker sig till lärarprogrammet minskar för varje termin.

I tidningen får man nästan dagligen läsa om hur illa det står till i skolans Sverige. På GPs ”Fria ord”-sida till exempel stöter man ständig och jämt på skolrelaterade insändare. I fredags skrev en lärare ett inlägg med titeln ”Skolan har blivit en budgetregulator”. Där berättades det att likvärdigheten har minskat i och med kommunaliseringen av den svenska skolan. Detta inlägg följs sedan under söndagen upp med ett annat, skrivet av en gymnasielärare. Denna lärare skriver om ”Varför man inte ska bli gymnasielärare i Göteborg”. Där står det att ”ohälsotalen bland gymnasielärare utmärker sig”. Samtidig släpper Saco en rapport med namnet ”Lönsamma studier”. Där beskrivs läget för lärarstudenterna vilket är raka motsatsen till vad som står i den lovande titeln. Att läsa till lärare är inte lönsamt.

På grund av detta är det så viktigt att lärare och lärarstudenter är ute på gatan och visar sitt missnöje till kommunalpolitikerna. Det är nu vi måste förbättra situationen för lärare. Annars kommer vi aldrig kunna vända den negativa trenden och få till ett ökat antal personer som söker sig till lärarutbildningen. Och då blir jag rädd för Sveriges framtid!

Jag läser till altruist!

Att brain drain kommer att ske för läraryrket är inget tomt hot. En bekräftelse av denna hypotes finns i en ny studie från Saco, med titeln lönsamma studier. Den visar tydligt att det är en ekonomisk förlustaffär att utbilda sig till grundskole- eller gymnasielärare eftersom livslönen för utbildade lärare leder till en negativ investeringsavkastning i Sverige. Det betyder att det ”ut ur ett ekonomiskt perspektiv är mer lönsamt att börja jobba direkt efter gymnasiet istället för att skaffa sig en examen från högskolan”. Vilket incitament för de bästa av de bästa att söka sig till lärarutbildningen, vilket incitament för lärare med utländsk lärarutbildning att söka sig till den svenska skolmarknaden! Eller inte?

I anknytning till detta skriver ekuriren.se i en ledare att ”en av välfärdsstatens pelare är utbildningsväsendet” samtidig som jag i DN kan läsa att det finns ”oro för att tusentals lärarjobb försvinner”. Där framgår det tydligt att skolpolitiken betraktar lärare som en ekonomisk faktor: ”Bertil Östberg står dock fast vid att gymnasieskolan kommer att bli billigare i drift efter reformen.” Det är uppenbart att en av skolans största budgetpost är lärarnas löner . Blir man då av med lärare som föjld av en reform är det klart att skolans kostnader minskar (till SKL:s, statens och vinstdrivande friskolornas glädje). Men det betyder också att de kvarvarande lärarna behöver ta hand om fler elever.

Med dessa tankar måste man fråga sig om vi lärarstudenter verkligen ska jobba som lärare. Det känns inte helt rätt när man redan idag vet att man ska vara en altruist resten av sitt yrkesliv. Dock är vi också medvetna om att framtidens elever behöver oss. De behöver oss behöriga och legitimerade lärare och det är för deras (och samhällets) skull man ska bli lärare. Men hur långt kommer man som altruist?