Våld i skolan får aldrig accepteras

Det är mycket tal om våld i skolan nu och jag tänker då främst på Uppdrag Gransknings program om kamratuppfostran vid riksinternatet Lundsberg och domen från tingsrätten i Gällivare som det rapporterades om igår. Olika perspektiv som dock leder mig till samma slutsats. Vi måste med krafttag få till en nolltolerans för våld i skolan.

Programmet om riksinternatet Lundsberg handlade om de traditioner med kamratuppfostran som varit mer eller mindre välkänt i den anrika skolans hela historia men som på senare tid legat till grund för både polisanmälningar och anmälningar till skolinspektionen. Denna kamratuppfostran innehåller enligt programmet väldigt mycket våld och övergrepp. Det anmärkningsvärda är att rektor Staffan Hörnberg i en intervju om maktlekarna och övergreppen förklarar att Lundsberg kanske vore betjänta av att kontakta polisen för att ”visa eleverna vad det innebär i civila sammanhang”, och att” det kanske rent av är en brottslig handling”. Skulle skolan inte tillhöra det civila samhället?

Misshandeln på Högalidskolan i Kiruna skedde efter att läraren fört ut en stökig högstadieelev ur skolans matsal. Eleven blev då aggressiv och sparkade, slog och hotade att döda läraren. Tingsrätten i Gällivare ger inte läraren rätt att erhålla ersättning för kränkningen då de menar att de ingår i lärarens tillsynsplikt. I en intervju säger domaren Ingemar Taavola ”om detta varit en privatperson hade detta bedömts på ett annat sätt”.

Min analys är att rektor Staffan Hörnberg och domaren Ingemar Taavola är ute på riktigt djupt vatten. Skolan är inte skild från samhället i övrigt utan tillhör det civila samhället. Det är rent av så att skolan har i uppdrag att göra eleverna till demokratiska medborgare i just det civila samhället och då måste naturligtvis våld och kränkningar vara helt oacceptabelt.

Dags för en ordentlig översyn, inte om lärarutbildningen skall innehålla självförsvarskurser som tidigare varit på förslag vid tidigare liknande incidenter, utan om det krävs andra lagändringar så vi inte har domare och rektorer som tvekar om de kan acceptera våld och kränkningar i verksamheten.

Miljöpartiet vill fokusera på framtidens lärare

Det är mycket glädjande att läsa om Miljöpartiets fokusering på skolan och deras strävan att bli största parti bland lärare och lärarstudenter. I budgetmotionen verkar det också vara ett genuint intresse och inte bara tomma ord. Miljöpartiet väljer att satsa pengar på karriär- kompetens- och löneutveckling för lärare något som Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening länge kämpat för.

Jag blir dock lite orolig av hela avsnittet med arbetsro. Missförstå mig rätt, jag ser det som väldigt problematiskt att skolan slits mellan ideologiska ytterligheter i val efter dito. Det måste därför ske breda politiska överenskommelser och reformer som håller över tid. Regeringens reformer är i grunden mycket bra. De går en väg som lärarna i LR och lärarstudenterna i LR Stud tycker är den rätta men låt oss putsa till det som inte blev helt bra, till exempel måste åtgärder vidtas för att introduktionsåret blir det år det borde vara. Det behöver säkras med villkor och garanteras varje examinerad lärarstudent.

Något som verkligen inte får slarvas bort i diskussionen om arbetsro är 90-talets skolreformer. Kommunaliseringen av skolan är ett misslyckande och behöver utredas tillsammans med det fria skolvalet och friskolors etablering. Inte nödvändigtvis för att alla reformer ska avskaffas men det senaste dagarnas rapporter om en alltmer olikvärdig skola är ett verkligt hot mot Sverige som kunskapsnation.

För att verkligen vinna lärarstudenternas förtroende krävs att ansvar tas för deras framtida arbetsplats, här är frågan om framtida arbetsgivare naturligtvis avgörande. Lärarstudenternas vill ha arbetsgivare som bryr sig och satsar, då kan inte drivkrafterna vara ekonomiska eller fokus ligga på att styra om resurser till en ny simhall. Huvudmannaskapet är en viktig framtidsfråga där jag och en majoritet av väljarna vill se ett modernt statligt huvudmannaskap. Friskolors vinster måste återinvesteras så oavsett ägare kommer jag vid examen till en garanterad introduktionsperiod på en arbetsplats vars fokus inte är på något annat än på eleverna och undervisning.

Att lärarstudenternas framtid också är Sveriges framtid verkar stå klart även för Miljöpartiet. Ser fram emot fler politiska partier kommer till denna insikt och agerar därefter.

En gyllene ko i skoldebatten?

Bo Malmberg, professor, Eva Andersson, docent och John Östh, universitetslektor skriver på DN debatt idag att de privilegierade grupperna utnyttjar skolvalet för att undvika kontakt med de underprivilegierade. Deras undersökning slår också hål på myten att det är boendesegregationen som är orsaken till dagens skolsegregation.

Det fria skolvalet som reform klubbades igenom 1992 med motiveringen att det skulle förbättra skolresultaten och avhjälpa den segregation som fanns i skolan på grund av boendesegregationen. Både skolverkets rapport Skolan blir allt mindre likvärdig och i undersökningarna till projektet Den svenska skolans nya geografi blir det uppenbart att reformen inte fått önskad effekt.

Är det fria skolvalet en gyllene ko? Det verkar som det eftersom ingen vågar öppet ifrågasätta det fria skolvalet. Frågan kommer säkerligen fylla sociala medier idag, det kanske inte blir en storm men väl en kraftig twitterbris, där skolvalskramare kommer tampas med meningsmotståndare. Jag hoppas att debatten fortsätter även imorgon och dagen efter det. Debatten måste leda till ett agerande, uppenbarligen så har reformen slagit fel, detta är inte vägen till en likvärdig skola för alla där varje elev får en chans att nå sin fulla potential som skollagen slår fast.

Att försöka lappa och laga, flytta resurser mellan kommuner är praxis inom skolpolitiken i nuläget. Ett lappande och lagande som nått vägs ände. Det enda raka och ärliga mot landets elever är att ha mod att lägga övertygelser om skolans organisation åt sidan och ordentligt utreda alla 90-talets skolreformer, det fria skolvalet, kommunaliseringen och friskolors etablering.

Redan den den 21 oktober 2010 lämnades Motion 2010/11:Ub283 Utvärdering av skolans styrning och finansiering in till riksdagen. Både utskottet och kammaren biföll motionen som kräver att reformerna utreds. Var är utredningarna? Jag misstänker att det finns en rädsla bland politikerna att vi med utredningarna sättet på pränt de konstateranden som vi gör var dag, nämligen att reformerna inte riktigt fallit väl ut.

Släpp ideologiska fastlåsningar och låt oss utreda och ta ett helhetsansvar för skolan, det måste bli ett slut på lappanden och laganden. Låt oss istället hitta breda politiska överenskommelser som håller över tid och mandatperioder. Jag ser det som en förutsättning för att vi ska komma i närheten av Skollagens skrivning att alla elever ska nå sin fulla potential.

Lärarcoach ett sätt för rektorer att slippa undan

Stockholm Stads gymnasieskolor har genomgått en stor omorganisation, de biträdande rektorerna blivit rektorer. Detta har föregåtts av ett pilotprojekt som utvärderats av Olof Johansson (professor i statsvetenskap). I sin rapport skriver Olof: ”Pilotprojektet inom gymnasieskolan i Stockholm stad är ett mycket lovvärt försök att genom en omorganisation förbättra rektorers möjligheter till ledning av den pedagogiska verksamheten för elevers lärande”.

Jag har under lång tid försökt få ut en ekonomisk beräkning av vad denna omorganisation kommer kosta. Rimligtvis har det kostat och fortsätter att kosta mycket pengar eftersom fler personer nu får rektorslöner. Jag skulle vilja ha svar på hur effektivt detta skolutvecklingsprojekt verkligen är. Speciellt nu när staden anser sig behöva 8 stycken lärarcoacher som gör klassrumsbesök och möjliggör gruppsamtal mellan lärare. Hallå, är det bara jag som tycker att det är två projekt som ska göra samma sak? Är inte lärarcoachernas syfte precis det som omorganisationen ska frigöra rektor till att göra.

Jag tror att läraryrket blir bättre av kollegialt samarbete, auskultation bland arbetskamrater och gruppdiskussioner. Detta bör dock kunna lösas på skolan med rektorn som pedagogisk ledare och inte av coacher utifrån. Vad är det då som behövs? Ja vi kan börja med att rektorer ska fungera som närvarande pedagogiska ledare. Tiden och möjligheten för kollegiet samarbete genom diskussion och auskultation på varandras lektioner behöver ligga i fokus. Lägg pengarna på detta och en generell ökning av lärarlönerna och inte på McKinsey eller ett fåtal lärarcoacher.

Supporting New Teachers in Europe

Med anledning av legitimationsreformen kommer en nyexaminerad lärare genomgå en introduktionsperiod det första året i yrket. En stor möjlighet att göra övergången mellan högskola och yrkesliv givande, om vi faktiskt tar ansvar för perioden.

LR Stud valde på sitt årsmöte den 9-11 mars att återigen ha introduktionsperioden som fokusfråga. Det blir uppenbart för mig hur viktig frågan om framtiden är för lärarstudenter då de vill att föreningen ska fokusera på en fråga som egentligen inte handlar om våra medlemmar, för vi ska komma ihåg att introduktionsperioden är inte en förlängning av utbildningen utan är en möjlighet för nyexaminerade lärare att se vad professionen lärare innebär.

Igår och idag har jag och Anders Lönroth varit i Tallinn på en internationell konferens om Supporting New Teachers in Europe. Det är fyra nätverk som ordnade konferensen NQT-COME, INNOTE, Osaava Verme och Estionian network. Alla nätverk kan konstatera att initiativen kring introduktioner är väldigt uppskattade bland nyexaminerade lärare och mentorer.

I de olika länderna sker väldigt olika saker. I Finland har Osaava Verme tagit initiativ till ett gruppmentorskap som presenteras i denna youtubefilm. Medan andra länder har mer en till en mentor. Ur ett svenskt perspektiv blir det uppenbart att mentorskapet under introduktionsperioden är essentiell och eftersom introduktionsperioden ligger till grund för lärarens hela yrkesverksamma framtid genom legitimationen så krävs det satsningar på mentorsutbildning och bra villkor. Det räcker inte med ett gruppmentorskap som i Finland utan även et väl utarbetat en till en mentorskap måste också finnas.

Representanter från utbildningsförvaltningen i Stockholm stad var på plats och vi var inte riktigt överens om målbilden för introduktionsperioden. Under en övning skulle vi sätta lappar på vart vi trodde att mentorskapet satt och borde sitta i kroppen. De övriga deltagarna på workshoppen satte någonstans på huvudet och andra i hjärtat. Jag var den enda som satte min lapp i fingrarna. Det är klart att en skicklig lärare som kan hantverket nödvändigtvis inte blir en bra mentor, men en bra mentor måste vara en skicklig lärare som kan hantverket.

Jag tar med mig mycket nya tankar och idéer från Tallinn en faktiskt en bok med forskning på området. Vi kommer återkomma i denna fråga under året. Men har ni funderingar och tankar, tveka inte att höra av er. Nu dags för ombordstigning.

Kongressen är över

Nu är kongressen över. Helt otroligt inspirerande fyra dager med givande debatter, utskottsarbete och trevliga sociala sammankomster. Vi studenter åkte dit med tre tydliga mål. Få förbundet bakom garanterade introduktionsplatser, lyfta vårt studentperspektiv och skärpa skrivningarna om skolresurser som går till vinster i företag.

Kongressen får ses som en stor seger. I samtliga sju av totalt åtta utskott som vi satt med i har studentperspektivet arbetades in i utskottens förslag till beslut. Garanterade introduktionsplatser och ett ökat ansvar för HBTQ-frågor mottogs som en självklarhet och diskussionen hamnade snarare i hur vi ska få till stånd en förändring.

Den fråga som ledde till debatt i både utskott och plenum är vinster som dränerar skolan på resurser. Jag vill vara tydlig, detta handlar inte om för eller emot friskolor, det handlar om att de resurser skolan får ska först och främst gå till kärnverksamheten med elever och lärare.

Resurser tas från skolan även på den kommunala skolan, detta genom kommunala fastighetsbolag och dylikt som gör att skolan kan verka som en budgetregulator och finansiera rondeller och idrottshallar. Lösningen på detta tror LR och LR Stud är en statlig huvudman som tar ansvar för undervisningen i skolan.

När det gäller just friskolor så är det hundratals miljoner kronor som går till vinstutdelning hos de stora friskolekoncernerna, detta är helt oacceptabelt. Jag vet nämligen att skulle en skola vara effektiv och få resurser över skulle de antingen kunna höja en elevs kunskap lite till eller så är det snedfördelat för då finns det andra skolor som skulle behöva de resurserna så mycket bättre.

LR Stud fick inte hela kongressen med sig att bli tydligare på denna punkt, men vi ger inte upp. Denna fråga är viktig för oss, ty vi vill inte hamna på en framtida arbetsplats där lärartäthet, lön, och villkor sätts mot vinstkrav.

Vi måste lyfta blicken över kommungränser och privata huvudmän och ordna skolsverige så det ger en mångfald och varje elev samma chans att lyckas. För detta krävs ett nytt huvudmans skap och större krav på att resurser ska stanna i skolverksamheten.

Den första dagen av kongressen 2012

Invigningen av kongressen var kunglig, och detta trots att kungen i år inte kom som han gjorde 2008. Väl på plats på Waterfront sjöng Adolf Fredriks Ungdomskör så gåshuden blev ett faktum. Talade gjorde förbundsordförande Metta Fjelkner, Utbildningsminister Jan Björklund, Danmarks Laererförenings ordförande Anders Bondo Christensen och Sveriges Elevråds Centralorganisations ordförande Samir El-Sabini.

Metta vände sig direkt till oss studenter i sitt tal och talade om vikten av garanterade introduktionsperioder, något som blev bejublat fån vår plats längre bak i salen. Haschtaggen #lrkongress trendande även på twitter under invigningen vilket åter slår fast hur närvarande förbundets förtroendevalda och anställda är på sociala medier samt vilket genomslagskraft som vi har som facklig organisation.

Mötesförhandlingarna vidtog efter en god lunch under vilket jag fick äran att samtala med en representant från Botswanas lärarfack. Formalia och årsredovisningar var det som tog mest tid men sedan kom det kanske viktigaste, val av förbundsordförande. En enhällig kongress valde Metta Fjelkner till förbundsordförande, något som vi studenter är mycket glada över. Hennes engagemang och styrka har tagit organisationen till där den är idag och hon har mycket kvar att ge. Vi överlämnande en bukett blommor, en påse te och en blåtröja med vårt kärnvärde ”engagerad hellre än likgiltig på ryggen”.

Avslutningsvis var det dags för middag och 400 gäster intog återigen Waterfront. God mat, otroligt trevligt sällskap och skön underhållning gjorde kvällen så magisk som en kongressinvigningsmiddag ska vara. Maria Möller stod för de professionella imitationerna medan Jan Björklund försökte sig på synnerligen uppskattade men amatörmässiga när han tackade för maten. Andras Johnsson avslutade och satte dans i benen på många middagsgäster som fortsatte uppe i baren. Nu är det dags att lägga sig och det kommer jag göra med ett leende på läpparna och jag ser fram emot att vakna till en ny dag av kongress.

Kongress 2012

Det händer blott vart fjärde år och nu är det dags. Lärarnas Riksförbund skall idag ha sin kongress. LR Stud är naturligtvis med och tycker till, och har gjort intryck tidigare, vi var till exempel med och drev på att förbundet ska verka för en statlig skola. Med 11 mandat så känner vi oss uppskattade och en viktig del av förbundet.

För LR Studs räkning åker:

Freddy Grip

Frida Påhlson

Elias Dietrichson

Malin Einarsson

Nicolas Manuguerra

Elise Ling

Johnny Johansson

Linda Jonsson

Friedrich Heger

Anna-Maria Martinsson

Alexandra Havik

Vi har haft en träff där vi gått igenom samtliga motioner och propositioner och känner oss väldigt taggade. Är ni sugna på att följa kongressen kan ni följa någon av oss på Twitter, min blogg eller på förbundets hemsida.

Engagerad hellre än likgiltig

Förra veckan skrev jag om att ett fackligt medlemskap ska vara ett aktivt medlemskap. Det glädjer mig oerhört att se alla de studenter som väljer att vara engagerade hellre än likgiltiga runt om på landets lärosäten. Detta uppmärksammas även av Högskolorna, Jessica Lennart tilldelades guldkortet för sitt engagemang i LR Stud Kristianstad.

Lärarstudenter som brinner för sin utbildning och sitt framtida yrke är det LR Stud bygger på. Att vi är viktiga visas också av att vi bjuds in till hearingar i Riksdagen och sitter med i Lärarutbildningskonventet. Vi gör våran studentröst hörd i allt från nationell media ut till lokaltidningar på de orter med lärarutbildning. Linda Jonsson och LR Stud Trollhättan vann förra årets mediapris för deras insatser i de lokala tidningarna.

LR Stud Uppsala och LR Stud Linköping har båda bjudit in Gustav Fridolin för att samtala om skolan, väldigt uppskattade möten där det återigen blir klart att vi studenter är experter på vår utbildning och hur vi vill ha vår framtid.

Det är väldigt roligt att få vara ordförande för en förening med så mycket engagemang och så många fantastiska lärar- och Studie- och yrkesvägledarstudenter. Ha en trevlig Valborg.

Ett fackligt medlemskap borde vara ett aktivt medlemskap

LärarnasTidning går ut och fördömer Lärarnas Riksförbund för att de satsar på att organisera lärare (här). Som lärarstudent gick jag med i ett fackförbund för att jag tror på den fackliga idén, att vi tillsammans kan ge professionen en stark röst som kan påverka yrkets villkor och framtid. Detta gör mig också helt övertygad om att ett fackligt medlemskap måste vara ett aktivt medlemskap.

Alltför många gånger hör jag lärare som hamnat i ett förbund av ren slump, vissa vet inte ens vilket förbund de är med i. Det är då väldigt naturligt att företrädare för förbunden pratar med sina kollegor på skolan och förklarar skillnaden som finns mellan förbunden, för skillnader finns det. Efter detta kan oorganiserade välja förbund och redan organiserade kan byta om de så önskar.

För att uppmana medlemmarna, som är förbundets viktigaste representanter, att prata om facket och hjälpa medarbetare att ta ett aktivt val, utgår en symbolisk ersättning som dessutom kan skänkas till välgörenhet. Här görs naturligtvis ingen skillnad var den nya medlemmen kommer ifrån, om den är med i ett annat fackförbund eller är oorganiserad. För att underlätta detta arbete finns adresser och telefonnummer till många olika organisationer i samband med medlemsansökan. Det vore synd om vi fick ett klimat där vi inte kan prata öppet om det fackliga engagemanget och uppmana folk att aktivt ta ställning till förbunden och facket i allmänhet.

Naturligtvis ska informationen ske sakligt och om någon försökt framställa ett förbund i dålig dager är det bara att beklaga och båda förbund måste jobba på att de inte sker, att tro att detta sker systematiskt är befängt.

Jag vet att båda förbunden ägnar sig åt rekrytering. Rekryteringsansvariga för Lärarförbundet i Stockholm har själv stått framför mig och skrutit över hur många han fått över från LR. Att då gå ut med dessa artiklar är, precis som jag kommenterade det i Lärarnas Tidning, sandlådefasoner (här).

Låt oss våga vara öppna med vad förbunden stå för och låt våra medlemmar ta aktiv ställning, det vinner hela den fackliga rörelsen på.