Kongressen är över

Nu är kongressen över. Helt otroligt inspirerande fyra dager med givande debatter, utskottsarbete och trevliga sociala sammankomster. Vi studenter åkte dit med tre tydliga mål. Få förbundet bakom garanterade introduktionsplatser, lyfta vårt studentperspektiv och skärpa skrivningarna om skolresurser som går till vinster i företag.

Kongressen får ses som en stor seger. I samtliga sju av totalt åtta utskott som vi satt med i har studentperspektivet arbetades in i utskottens förslag till beslut. Garanterade introduktionsplatser och ett ökat ansvar för HBTQ-frågor mottogs som en självklarhet och diskussionen hamnade snarare i hur vi ska få till stånd en förändring.

Den fråga som ledde till debatt i både utskott och plenum är vinster som dränerar skolan på resurser. Jag vill vara tydlig, detta handlar inte om för eller emot friskolor, det handlar om att de resurser skolan får ska först och främst gå till kärnverksamheten med elever och lärare.

Resurser tas från skolan även på den kommunala skolan, detta genom kommunala fastighetsbolag och dylikt som gör att skolan kan verka som en budgetregulator och finansiera rondeller och idrottshallar. Lösningen på detta tror LR och LR Stud är en statlig huvudman som tar ansvar för undervisningen i skolan.

När det gäller just friskolor så är det hundratals miljoner kronor som går till vinstutdelning hos de stora friskolekoncernerna, detta är helt oacceptabelt. Jag vet nämligen att skulle en skola vara effektiv och få resurser över skulle de antingen kunna höja en elevs kunskap lite till eller så är det snedfördelat för då finns det andra skolor som skulle behöva de resurserna så mycket bättre.

LR Stud fick inte hela kongressen med sig att bli tydligare på denna punkt, men vi ger inte upp. Denna fråga är viktig för oss, ty vi vill inte hamna på en framtida arbetsplats där lärartäthet, lön, och villkor sätts mot vinstkrav.

Vi måste lyfta blicken över kommungränser och privata huvudmän och ordna skolsverige så det ger en mångfald och varje elev samma chans att lyckas. För detta krävs ett nytt huvudmans skap och större krav på att resurser ska stanna i skolverksamheten.

Den första dagen av kongressen 2012

Invigningen av kongressen var kunglig, och detta trots att kungen i år inte kom som han gjorde 2008. Väl på plats på Waterfront sjöng Adolf Fredriks Ungdomskör så gåshuden blev ett faktum. Talade gjorde förbundsordförande Metta Fjelkner, Utbildningsminister Jan Björklund, Danmarks Laererförenings ordförande Anders Bondo Christensen och Sveriges Elevråds Centralorganisations ordförande Samir El-Sabini.

Metta vände sig direkt till oss studenter i sitt tal och talade om vikten av garanterade introduktionsperioder, något som blev bejublat fån vår plats längre bak i salen. Haschtaggen #lrkongress trendande även på twitter under invigningen vilket åter slår fast hur närvarande förbundets förtroendevalda och anställda är på sociala medier samt vilket genomslagskraft som vi har som facklig organisation.

Mötesförhandlingarna vidtog efter en god lunch under vilket jag fick äran att samtala med en representant från Botswanas lärarfack. Formalia och årsredovisningar var det som tog mest tid men sedan kom det kanske viktigaste, val av förbundsordförande. En enhällig kongress valde Metta Fjelkner till förbundsordförande, något som vi studenter är mycket glada över. Hennes engagemang och styrka har tagit organisationen till där den är idag och hon har mycket kvar att ge. Vi överlämnande en bukett blommor, en påse te och en blåtröja med vårt kärnvärde ”engagerad hellre än likgiltig på ryggen”.

Avslutningsvis var det dags för middag och 400 gäster intog återigen Waterfront. God mat, otroligt trevligt sällskap och skön underhållning gjorde kvällen så magisk som en kongressinvigningsmiddag ska vara. Maria Möller stod för de professionella imitationerna medan Jan Björklund försökte sig på synnerligen uppskattade men amatörmässiga när han tackade för maten. Andras Johnsson avslutade och satte dans i benen på många middagsgäster som fortsatte uppe i baren. Nu är det dags att lägga sig och det kommer jag göra med ett leende på läpparna och jag ser fram emot att vakna till en ny dag av kongress.

Kongress 2012

Det händer blott vart fjärde år och nu är det dags. Lärarnas Riksförbund skall idag ha sin kongress. LR Stud är naturligtvis med och tycker till, och har gjort intryck tidigare, vi var till exempel med och drev på att förbundet ska verka för en statlig skola. Med 11 mandat så känner vi oss uppskattade och en viktig del av förbundet.

För LR Studs räkning åker:

Freddy Grip

Frida Påhlson

Elias Dietrichson

Malin Einarsson

Nicolas Manuguerra

Elise Ling

Johnny Johansson

Linda Jonsson

Friedrich Heger

Anna-Maria Martinsson

Alexandra Havik

Vi har haft en träff där vi gått igenom samtliga motioner och propositioner och känner oss väldigt taggade. Är ni sugna på att följa kongressen kan ni följa någon av oss på Twitter, min blogg eller på förbundets hemsida.

Engagerad hellre än likgiltig

Förra veckan skrev jag om att ett fackligt medlemskap ska vara ett aktivt medlemskap. Det glädjer mig oerhört att se alla de studenter som väljer att vara engagerade hellre än likgiltiga runt om på landets lärosäten. Detta uppmärksammas även av Högskolorna, Jessica Lennart tilldelades guldkortet för sitt engagemang i LR Stud Kristianstad.

Lärarstudenter som brinner för sin utbildning och sitt framtida yrke är det LR Stud bygger på. Att vi är viktiga visas också av att vi bjuds in till hearingar i Riksdagen och sitter med i Lärarutbildningskonventet. Vi gör våran studentröst hörd i allt från nationell media ut till lokaltidningar på de orter med lärarutbildning. Linda Jonsson och LR Stud Trollhättan vann förra årets mediapris för deras insatser i de lokala tidningarna.

LR Stud Uppsala och LR Stud Linköping har båda bjudit in Gustav Fridolin för att samtala om skolan, väldigt uppskattade möten där det återigen blir klart att vi studenter är experter på vår utbildning och hur vi vill ha vår framtid.

Det är väldigt roligt att få vara ordförande för en förening med så mycket engagemang och så många fantastiska lärar- och Studie- och yrkesvägledarstudenter. Ha en trevlig Valborg.

Ett fackligt medlemskap borde vara ett aktivt medlemskap

LärarnasTidning går ut och fördömer Lärarnas Riksförbund för att de satsar på att organisera lärare (här). Som lärarstudent gick jag med i ett fackförbund för att jag tror på den fackliga idén, att vi tillsammans kan ge professionen en stark röst som kan påverka yrkets villkor och framtid. Detta gör mig också helt övertygad om att ett fackligt medlemskap måste vara ett aktivt medlemskap.

Alltför många gånger hör jag lärare som hamnat i ett förbund av ren slump, vissa vet inte ens vilket förbund de är med i. Det är då väldigt naturligt att företrädare för förbunden pratar med sina kollegor på skolan och förklarar skillnaden som finns mellan förbunden, för skillnader finns det. Efter detta kan oorganiserade välja förbund och redan organiserade kan byta om de så önskar.

För att uppmana medlemmarna, som är förbundets viktigaste representanter, att prata om facket och hjälpa medarbetare att ta ett aktivt val, utgår en symbolisk ersättning som dessutom kan skänkas till välgörenhet. Här görs naturligtvis ingen skillnad var den nya medlemmen kommer ifrån, om den är med i ett annat fackförbund eller är oorganiserad. För att underlätta detta arbete finns adresser och telefonnummer till många olika organisationer i samband med medlemsansökan. Det vore synd om vi fick ett klimat där vi inte kan prata öppet om det fackliga engagemanget och uppmana folk att aktivt ta ställning till förbunden och facket i allmänhet.

Naturligtvis ska informationen ske sakligt och om någon försökt framställa ett förbund i dålig dager är det bara att beklaga och båda förbund måste jobba på att de inte sker, att tro att detta sker systematiskt är befängt.

Jag vet att båda förbunden ägnar sig åt rekrytering. Rekryteringsansvariga för Lärarförbundet i Stockholm har själv stått framför mig och skrutit över hur många han fått över från LR. Att då gå ut med dessa artiklar är, precis som jag kommenterade det i Lärarnas Tidning, sandlådefasoner (här).

Låt oss våga vara öppna med vad förbunden stå för och låt våra medlemmar ta aktiv ställning, det vinner hela den fackliga rörelsen på.

Vinster i skolan, för vem?

Just nu har Socialdemokraterna i Stockholms län och stad kongress. Ser på twitter att med röstsiffrorna 142 – 96 avslogs ett förslag om begränsning av vinstuttag i välfärdsektorn. Väldigt olyckligt tycker jag. På vårt konvent skärpte LR Stud skrivningen i vårt åsiktdokument. Där kräver vi att allt överskott ska återinvesteras i verksamheten.

Vad är det då som är så fel med vinster? I teorin inte så mycket men den krassa verkligheten är att vinstintresset i allt för många fall överordnas den pedagogiska drivkraften. Resultatet vi ser är lägre lärartäthet, lärarlösa lektioner, lägre lärarlöner, mer undervisning utan mer tid för lärarna. Vem vinner på det? Sannerligen inte eleverna i alla fall, samtliga av dessa konsekvenser är negativa för elevernas kunskapsutveckling.

Kramarna av vinster i skolan brukar menar att med höga kvalitetskrav på de vinstdrivande huvudmännen kommer inte uttagen vara ett problem. Min fråga blir då, hur ska detta kontrolleras? och om det finns utrymme för vinst finns det då inte möjlighet att få en elev att prestera lite extra och utveckla sig lite till? I lärandet finns ingen bortre gräns och varenda krona vi gemensamt samlat ihop för att investera i vår framtid ska också gå dit.

Önskar att Socialdemokraterna tänker om och börjar värna skolan och låta alla resurser gå till lärare och elever och inte till ägares fickor. Det skulle vara en stor vinst för Sverige

Ett svar som väcker fler frågor än ger svar

Nu har jag fått ett svar på min replik i SvD. Ett svar som dock ställer mer frågor än ger svar. Jag noterar först det glädjande beskedet att SKL förstått att det är mer än lönen som avgör läraryrkets attraktionskraft. Lärarnas Riksförbund har tillsammans med studenterna varit de som alltid stått upp för arbetsvillkor och arbetsmiljö för lärare.

Om nu SKL bryr sig om detta varför har det inte hänt något radikalt i den frågan sedan skolan kommunaliserades? Lärarnas Riksförbunds arbetsmiljöundersökning från förra året visar att nio av tio lärare tycker att de administrativa uppgifterna har ökat de senaste fem åren och varannan lärare anser att de inte får lugn och ro på arbetsplatsen. Ingela Gardner Sundström pekar på kommuner som arbetar med andra arbetstider, om det är semestertjänsten hon syftar på, så tvivlar jag på att ett borttagande av förtroendetiden skulle gynna lärarkåren. Att ge lärarna minskat förtroende att utföra sin profession är det en uppvärdering?

SKL är väldigt bestämda med att de bästa lärarna ska få bättre lön. Min fråga är nu – hur ska denna lönedifferentiering som föreslås som lösning utföras? Hur ska de bästa lärarna identifieras? Ska prestation mätas efter betyg? Kommer inte detta leda till att bara lärare i socioekonomiskt starka områden vara de med hög lön?

Benämningen ”bra lärare” fortsätter, betyder det att det också finns ”dålig lärare”? Inte en uppdelning jag ser som önskvärd.

Förändring kräver ordentligt mod, mod att i de centrala avtalen visa att vi nått vägs ände. Visa att vi är så överens som SKL tycks tro och ge alla lärare en bra lön och rimliga arbetsvillkor i samtliga 290 kommuner – inte bara i de mönsterkommuner som Ingela lyfter fram.

Nu står introduktionsperioden högt på den politiska dagordningen

Miljöpartiet bjöd in till frukostseminarium om introduktionsperioden denna regniga morgon. Det är mycket glädjande att Miljöpartiet fokuserar på introduktionsperioden inför sin kongress. De kommer kräva en finansieringsplan av introduktionsplatserna i och med uppskjutandet av lärarlegitimationsreformen. Vi hoppas verkligen att ett sådant krav får majoritet i riksdagen. De förändringar Skottland gjort i och med införandet av Teacher Induction Scheme beskrivs som kostsamma men värda vartenda öre.

Det vi kan se via de lokala kollektivavtalen i Borås och det PM Stockholm stad har kommit ut med är att vi riskerar att få väldigt olika villkor och olikvärdigt ansvarstagande för introduktionsperioden i de olika kommunerna. Detta är helt oacceptabelt, alla lärarstudenter måste få en bra introduktion till yrket, därför kräver vi statligt garanterade introduktionsperioder. En värdig överbryggning mellan utbildning och yrkesliv är essentiell för att stärka professionen. Gustav Fridolin var inne på samma linje och menade att Skolverket borde se till att det finns platser för nyexaminerade lärare.

2007/2008 ändrade Skottland sitt system från att varje lärarstudent skulle söka en introduktionsplats till att de nyexaminerade blev garanterad en plats i en av fem önskade kommuner. Anledningen var den skarpa kritik som rapporten ”A Teaching Profession for the 21st Century” av Professor Gavin McCrone riktade mot verkligheten som lärare som gick från vikariat till vikariat i väntan på en introduktionsperiod befann sig i. Vi kan föregå potentiella problem i Sverige genom att redan nu lära av Skottland. Låt oss satsa på lärarstudenterna vars framtid är Sveriges framtid!

Har Sverige råd med Ingela Gardner Sundström?

En Glad Påsk avslutas med skrämmande läsning på SvD brännpunkt igår. Här går hela presidiet för SKL:s förhandlingsdelegation ut och fördömer lärarorganisationernas krav på en ordentlig uppvärdering av yrket.

Vi lärarstudenter kan inte sitta tysta och se på när vårt framtida yrke vanvårdas i ännu en avtalsrörelse. Det är tydligt belagt i forskning att elevresultaten är direkt kopplade till lärarlönerna. Vi studenter vänder på det: Frågan är inte om Sverige har råd att uppvärdera läraryrket, frågan är om Sverige har råd med Ingela Gardner Sundström i denna avtalsrörelse.Läs hela vårt svar på SvD.se här.

 

Datum satt för lärarlegitimationen

Lärarnas Riksförbund och vi i studerandeföreningen har sedan uppskjutandet av lärarlegitimationen krävt att ett datum sätts för utfärdandet. För oss är det viktigt att framtidens lärare som nu och framöver examineras från lärarutbildningen inte kommer i kläm. Kravet på en genomförd introduktionsperiod är en väldigt god idé, en nyexaminerad lärare behöver stöd framför allt under det första året eftersom det är en extra tuff period.

Det vi saknar är garanterade platser för de nyexaminerade lärarna. Staten borde även skjuta till resurser så att de nyexade får sin nedsatta undervisningstid och sina regelbundna tillfällen med sin mentor.

Idag på skärtorsdagen kom då äntligen den goda nyheten från regeringen – ett datum är nu satt och det blir december nästa år. Vi har tidigare krävt ett senaste datum juli 2013 – det är positivt att det nu fastläggs ett datum som är inom en rimlig tidsperiod. Nu är det upp till riksdagen att godkänna regeringens förslag – hoppas för allt i världen att detta nu fullföljs på ett bra sätt.

Nu fortsätter vår kamp för garanterade introduktionsplatser och riktade resurser så vi inte går i vikariefällan, som Skottland gjorde. Men idag kan vi fira skärtorsdagen under en tillfällig känsla av nöjaktighet.