Förlegat bedömningssystem

Den bedömningskurs som jag läser just nu har givit mig mycket huvudbry, så mycket att jag inte orkar skriva ner allt. Något som dock har blivit en stor och återkommande frågetecken är dagens bedömnings- och betygssystem. Hur konstigt är inte det?

Insikt 4: Hur konstigt det är med dagens bedömnings- och betygssystem.

Professor Christian Lundahl skriver i en av sina böcker att skolan och dess verksamhet förr bara var en passage i livet för att komma vidare till framtida utbildningar och arbeten. Så är det visserligen också idag, med undantag för bara. Dagens lärare ska också arbeta med att skapa ett intresse för ett livslångt lärande, för våra elever. Kunskapsutveckling ska vara något man sysslar med hela livet, vilket gör att de bedömningar som görs i skolan borde spegla detta. Men förefaller verkligen så? Nja.

Visserligen är begrepp som formativ bedömning och bedömning för lärande på tapeten just nu och aldrig har jag väl läst så mycket om att man aldrig ska bedöma/berömma/kritisera ”eleven i sig” utan ”elevens kunskaper och prestationer” som nu. Å andra sidan har jag inte sett så mycket summerande bedömningar som nu: Stanine-tester, nationella prov, betyg i årskurs 6, bedömning med betygssteg (ja det kan tolkas så) i åk 1–3, kunskapskrav i åk 1 o.s.v. Visst, det blir vad man gör det till; summativa bedömningar kan användas till att stödja elevernas lärande. Men klassificeringslukten försvinner inte ändå.

Vad ska göras?

Min fundering är om vårt bedömnings och betygssystem är förlegat. Ska det ersättas med något annat eller ska något annat läggas till? Jag tänker inte återge debatten om ordning och reda-omdömen men jag tänker säga att den finns och att jag delvis håller med förespråkarna. Ett sådant omdöme och/eller betyg skulle kunna visa hur hårt eleven anstränger sig för att lära sig. Här finns dock problematiken med exempelvis ”störande” elever och hur de ska bedömas. Skulle de kunna dra nytta av undantagsbestämmelsen eller skulle undervisningsstrukturen i klassrummen behöva ändras?

Dessutom: skulle inte betygssystemet vara värt att skrota? De omdömen eleverna får borde spegla hur mycket de har utvecklats istället för vilka kunskaper de har i nuläget. Ytterligare ett alternativ skulle kunna vara två olika betyg i ämnet; ett som speglar dess utveckling och ett som speglar deras kunskaper i nuläget. En person borde inte, i 2000-talets kunskapssamhälle lastas med sin bristande motivation att lära sig på lågstadiet, när de söker jobb. Detta skulle kanske jämna ut de likvärdighetsskillnader som finns mellan elever i skolsystemet (hemförhållanden, föräldrars studiebakgrund och socioekonomiska faktorer).

Läs om undantagsbestämmelsen här

Lämna en kommentar

  • (will not be published)