Fantastiska lärarstudenter vs Massmedia

Förra helgen hade LR Stud höstupplagan av våra traditionsenliga studerandefackliga kurser. Varje gång jag träffar dessa fantastiska blivande lärare och studie- och yrkesvägledare som lägger stor del av sin fritid och sina helger på att engagera sig i sin utbildning och sitt framtida yrke gör mig alldeles varm inombords. De tillgodogör sig kunskap om vad utbildningen innebär och har gott om konstruktiva idéer för hur utbildningen kan förbättras. Det är en grupp som är drivna och som hela tiden vill mer.

När jag följer debatten i media fylls jag dock av förundran. Lärarutbildningen är en ständigt het fråga i media och så gott som varje vecka fylls ledarsidor på såväl nationell som lokal nivå av texter där någon skriver en det ena, en det andra om vad som finns och inte finns i lärarutbildningen. Denna någon är sällan särskilt insatt i den komplexa problematik som lärarutbildningen brottas med. Många av de problem som finns i lärarutbildningen återspeglas i majoriteten av våra högskoleutbildningar.

Vilken annan utbildning tillåts vem som helt att uttala sig om och kritisera på samma sätt som lärarutbildningen? Svaret på den frågan är att det inte finns någon annan utbildning där detta tillåts. Det kan bero på att det är en av landets största utbildningsinriktningar. Det kan bero på att allting börjar i skolan och att skolan behöver bra lärare. Det kan bero på att skolvärlden är ett område som de flesta har personlig erfarenhet av.

Med det sagt menar jag inte att lärarutbildningen inte ska debatteras i media. Tvärtom, det är jätteviktigt med en levande debatt men det behöver ställas högre krav på de som uttrycker åsikter, särskilt när dessa åsikter ibland sågar landets största utbildningen och därmed även dess studenter vid fotknölarna. Alla som deltar i debatten måste reflektera över sitt bidrag och ta ansvar för framtidens skola. De åsikter som massmedia ger utrymme för blir ofta gemene mans åsikter över tid. Vi tror på det massmedia säger.

Jag anser att den pessimistiska synen på lärarutbildningen och dess studenter som hela tiden pumpas ut i tidningar och på sociala medier sårar mer än den förbättrar. Det talas om att vem som helst kommer in på lärarutbildningen. Det talas även om avhoppen. Det skrivs tusen och åter tusen ord om hur undermålig den svenska lärarutbildningen. Frågar du folk på gatan håller de förmodligen med om detta, trots att de flesta inte har en aning om hur lärarutbildningen är upplagd eller ens hur många terminer den är. Återigen – vi tror på det massmedia säger.

På frågan om vad de studerar svar mängder av lärarstudenter lite ursäktande att de studerar till lärare. De har under många års tid sett rubrikerna och de verkar nästan skämmas över sitt yrkesval. Det är fel och det är en pusselbit i förklaringen till landets rådande lärarbrist. Jag råder alla som bryr sig om svensk skola att börja vara konstruktiva och värna om landets många lärarstudenter.

Till sist kan jag lyfta en sanning som kommer i skymundan allt för ofta: Det är de ordinarie lärarstudenterna som i det långa loppet kommer att vara lärarbristens lösning. Det ni.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)