Entrepröneriellt förhållningssätt, lika svårt att praktisera som det är att uttala?

Det gäller att hålla tungan rätt i munnen när man uttalar ordet entreprenöriellt förhållningssätt. När jag för första gången fick höra om entrepröneriellt förhållningssätt fick jag genast en inre bild av elever med kritstrecksrandiga kostymer och konjaksbruna väskor. Ska vi utbilda små direktörer? Det lät väldigt avancerat med andra ord. Men ju mer vi fick höra om det entrepröneriella förhållningssättet i klassrummet, desto mer avtog min första uppfattning. Jag blev mer och mer intresserad av upplägget.

För er som inte är så insatta i det entrepröneriella förhållningssättet ännu så tänkte jag försöka förklara det på ett så enkelt sätt som möjligt.

Tänk er en företagare, en lyckad sådan, som driver ett företag. Den här människan måste ha startat någonstans för att lyckas bygga upp företaget. Han eller hon har varit kreativ, påhittig och vågat ta risker. Han eller hon har tagit till vara på möjligheter och förändringar, knutit kontakter, sett ett behov och uppfyllt det behovet. Han eller hon har tagit sina idéer till handling. Oftast har belöningen varit ekonomiskt tillfredsställande.

IMG_3121

Illustrering av Erik Andersson

Den här företagaren har alltså satt sina idéer till handling på något sätt. Han eller hon har tagit reda på vad som behövs för att förverkliga idén. Han eller hon har själv tagit initiativ och genom olika medel som finns tillgängliga gått från idé till konkret föremål (Jag säger föremål, men det kan ju lika gärna vara en tjänst).

Det är alltså det som står i stycket här ovan som vi vill åt i klassrummet. Företagarens personliga egenskaper. Vi vill åt elever som ser ett problem och använder sig av tillgängliga medel för att lösa problemet, antingen enskilt eller i samarbete, där läraren mer eller mindre håller sig i bakgrunden. Läraren ska lära ut vilka medel som finns och eleverna använder medlen för att lösa problemet. Genom detta förhållningssätt är det meningen att vi (framtida) lärare ska träna eleverna att utveckla sina kunskaper, personliga drivkrafter och samarbetsförmåga så att de i det väldigt långa loppet är förberedda på en arbetsmarknad som kan variera väldigt mycket.

Visst låter det bra? Genom det här förhållningssättet ger vi eleverna egenskaper som kommer vara väl användbara i framtiden.

Men hur gör man?

Det finns flera olika sätt att främja det entrepröneriella förhållningssättet. Ett exempel är från vad vi gjorde på universitetet. Uppgiften var att konstruera en spindelfångare. Vi fick själva välja bland ett stort utbud av material för att sedan konstruera en hållbar konstruktion. Där fick man först forma en idé, vara kreativ, ta initiativ för att sedan ta till handling. Det fanns ingen given lösningsmetod men massor med medel till att skapa. Det var ett väldigt konkret arbetssätt med synliga alternativ till att nå lösningen. Då jag ska bli lärare mot förskoleklass till årskurs tre är det nog en god idé att börja med konkret arbete för att eleverna ska få bra grunder. Får eleverna in vanan vid hur arbetet kan gå till (tänk på företagaren innan i texten) borde mera abstrakta uppgifter, där man inte kan se de olika medlen, bli enklare för dem att lösa.

Den uppmärksamme läsaren har nog vid det här laget upptäckt att det kommer finnas mängder med varianter som man kan använda det entreprenöriella förhållningssättet på. Det ska ju faktiskt vara en del av undervisningen. Har man dessutom möjlighet att samarbeta med lokala företag i närheten av skolan ger det eleverna en bild av att lärande och ”verklighet” går ihop i vissa ämnen.

Har jag svarat på min rubrik? Är det svårare att praktisera entrepröneriellt förhållningssätt än att uttala det? Både nja och nje. Säger man det flera gånger börjar man till slut att vänja sig, det kommer rulla av tungan på ett naturligt sätt. Detsamma gäller förhoppningsvis arbetet med eleverna, börjar man vänja sig vid att praktisera förhållningssättet kommer det rulla i klassrummet på ett naturligt sätt.

Jag rekommenderar starkt att läsa vidare i annan litteratur och artiklar för att få fördjupad förståelse, för det finns så mycket mer. Men jag hoppas ändå att texten har hjälpt till en smula.

/

Erik, blivande grundskolelärare mot förskoleklass till årskurs tre

 

Kommentarer (2)

  1. M-L Nordlund skriver:

    Hej!
    Jag hoppas att eleverna först lär sig. räkna, läsa och skriva innan de kastas ut i självförverkligandets förföriska famn……..

  2. Calle skriver:

    mycket välskrivet , viktigt dock att eleverna får rätt verktyg och handledning samt att målformuleringen är tydligt ställd. Mycket viktigt att ha rätt känsla för elevernas utbildningsnivå innan man ger ansvaret.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)